Senast publicerat
Senast publicerat:

Uppdrag: Upprätta sjukhus

För att öka sjukvårdskapaciteten med anledning av coronavirusets spridning har Försvarsmakten fått i uppgift att stödja samhället med att bistå vid upprättandet av provisoriska sjukhus. Sjukhuset som har byggts upp på Stockholmsmässan i Älvsjö står sedan några veckor helt klart, men än så länge har det inte behövt tas i bruk.

Josefine Owetz
Anna-Karin Nilsson

Löjtnant Felix Waldenström, plutonchef på 1:a sjukhuskompaniet vid Försvarsmedicincentrum, FömedC, går över mässgolvet inne på Stockholmsmässan i Älvsjö. Det är fredagen den 27 mars och arbetet med att bygga det provisoriska sjukhuset pågår för fullt.

– På bara några dagar har det verkligen hänt hur mycket som helst härinne. Nu väntar vi bara på att vårdutrymmena ska bli färdigbyggda så att vi kan fylla dessa med utrustning, säger han. 

Precis som på andra håll i landet har Region Stockholm den senaste tiden arbetat hårt med att öka antalet intensivvårdsplatser på grund av det ökade antalet patienter som smittats av coronaviruset. I samarbete med Försvarsmakten byggs därför ett komplett sjukhus i Stockholmsmässans lokaler.

– I morse kom det en transport med 40 sängar, som har stått i ett beredskapsförråd någonstans. I eftermiddag kommer det medicinsk utrustning för sex vårdplatser till med helikoptertransport, säger Felix Waldenström. 

En stor plansch på väggen visar skissen över byggnationen. Sjuksalarna, med tio vårdplatser i varje rum, har tagit form, och ligger i rad längs en flera hundra meter lång gång som går igenom mässhallarna. Stockholmsmässans hantverkare, Region Stockholms fastighetsbolag och inhyrda entreprenadfirmor arbetar samtidigt med olika delar av byggnationen. 

– Det är som en väldigt stor byggarbetsplats. Vi är mellan 400 och 450 personer som jobbar härinne nu, varav Försvarsmaktens personal är runt 100 stycken, säger överstelöjtnant Lars Rask, militär insatschef.

Han leder Försvarsmaktens insats på plats i Älvsjö. I vanliga fall är han operationsledare på Mellersta militärregionen, MRM.  

– Jag var här för rekognosering i söndags, då var det helt tomt härinne. De två sista båtarna från båtmässan höll precis på att rullas ut. Det är verkligen ett gigantiskt bygge och det har behövt gå i ett rasande tempo. Det som brukar ta några månader att bygga upp har gjorts på några dygn, säger Lars Rask.

Det är som en väldigt stor byggarbetsplats. Vi är mellan 400 och 450 personer som jobbar härinne nu, varav Försvarsmaktens personal är runt 100 stycken.

Lars Rask, militär insatschef

Försvarsmakten ansvarar för att upprätta 30 intensivvårdsplatser och stödja med ytterligare vårdplatser. Totalt byggs det för 600 vårdplatser – om vårdbehovet som en följd av utbrottet av covid-19 så kräver.

– Insatsen är uppdelad i olika skeden. Första skedet består av att vi upprättar och tillser att Försvarsmaktens materiel kommer till den här platsen, sedan att den upprättas och kan nyttjas i sjukvårdssystemet under Region Stockholm, säger Lars Rask.

Inne i en av vårdsalarna, som är tom så när som på en brits och tillhörande apparatur, har försvarsminister Peter Hultqvist tidigare samma dag förevisats hur vårdutrymmena kommer att utrustas. Varje sal kommer att ha plats för avancerad utrustning, förråd, handfat samt ett badrum.

Liknande läsning:
Lars Rask leder Försvarsmaktens insats på plats i Älvsjö. I vanliga fall är han operationsledare på Mellersta militärregionen.

På långa rader i ena delen av mässhallen står sjukhussängar och medicinsk utrustning uppställda, i väntan på att flyttas in i vårdsalarna. Försvarsmakten bistår med medicinsk apparatur i form av bland annat respiratorer och övervakningsapparater. 

– En del av denna utrustning som vi tagit med ingår vanligtvis i ett fältsjukhus, men vi har gjort anpassningar efter uppgiften. Kirurgisk förmåga är sådant som vanligen återfinns i ett fältsjukhus, men det har vi inte med hit, säger Felix Waldenström och fortsätter:

– Ett fältsjukhus är designat för operationer efter skott- och sprängskador på relativt unga och friska människor. Det är inte utrustning som är till för multisjuka, oftast äldre, patienter.

En del av denna utrustning som vi tagit med ingår vanligtvis i ett fältsjukhus, men vi har gjort anpassningar efter uppgiften.

Felix Waldenström, plutonchef på 1:a sjukhuskompaniet

Ett sådant exempel är Försvarsmaktens sjuksängar, förklarar Ellinor Funegård Viberg, anestesisjuksköterska vid Försvarsmedicincentrum. 

– Våra sängar är inte anpassade för att behandla patienter som ska ligga i dem under en längre period. Vi kommer att byta ut madrasserna, för att minska risken för trycksår, säger hon.

Hon står vid några lastpallar tillsammans med två sjuksköterskekollegor och inventerar förbrukningsutrustning såsom injektionskanyler, tandborstar, tvättlappar och bäcken. Ytterligare beställningar av materiel är på väg. 

Sjukvårdspersonalen från Försvarsmedicincentrum (FömedC) ska utbilda regionens vårdpersonal på den medicinska utrustning som Försvarsmakten bidrar med, därför har utbildningsmaterial tagits fram. 

Vårdgivaransvaret ligger hos Region Stockholm, men Försvarsmakten står för viss materiel och utbildning.

– Vi har spelat in utbildningsfilmer på vår materiel för den vårdpersonal som är tänkt att arbeta med utrustningen. Vi har även haft vårdpersonal från Region Stockholm här som har förevisats på vår utrustning, säger Ellinor Funegård Viberg. 

Vilken är den stora skillnaden mellan den här utrustningen och den som används i den civila vården?

– Vår utrustning är lite mer gammalmodig och stöttålig. I övrigt skiljer det sig inte så mycket åt. Men just våra respiratorer skiljer sig från den civila vården och därför behövs instruktionsfilmer och lathundar med knappologi för att underlätta användningen.  

Samma vecka löser sjukhuskompaniet från FömedC uppgifter på två olika ställen. I Göteborg upprättar andra delar av kompaniet ett fältsjukhus utanför Östra sjukhuset. 

En hemvärnssoldat kommer körande med en truck lastad med ytterligare lådor med utrustning. Utöver Förvarsmedicincentrum och Mellersta militärregionen bistår också personal från Trängregementet och 26:e hemvärnsbataljonen i arbetet med att upprätta sjukhuset på Stockholmsmässan. 

– Vi hjälper till med det som behövs. I dag har vi monterat sängar och inventerat materiel. Det är en massa olika småsysslor, säger Edward Runslätt från 26:e hemvärnsbataljonen, som nu monterar kabelkanaler längs väggarna tillsammans med två kollegor. 

Totalt har ett 30-tal individer från 26:e hemvärnsbataljonen i Järva bistått i insatsen i Älvsjö. 

– Vi är väldigt uppgiftsorienterade och vill lösa uppgiften. Samverkan har fungerat otroligt bra, säger Lars Rask och fortsätter:

– Hemvärnspersonal hjälper till i byggarbetet och skruvar, målar och liknande. Ingen uppgift är för stor eller för liten, ingenting får stoppa processen, Samarbetet här är ett bra exempel på hur totalförsvarsmekanismen ska fungera. Vi kommer att ta med oss väldigt mycket erfarenheter härifrån. 

Ansvaret för Försvarsmaktens materiel har lämnats över till Region Stockholm. Försvarsmakten har inget vårdansvar för kommande verksamhet i det uppbyggda sjukhuset. Däremot kommer Försvarsmakten fortsatt att stötta med teknisk personal för att säkerställa driften av myndighetens materiel.

Sjukhuset i Älvsjö är sedan början av april klart för att tas i bruk så snart behov uppstår. Vid pressläggning av denna tidning har vårdplatserna ännu inte behövt användas. 

FAKTA

Försvarsmaktens stöd till samhället

• Försvarsmakten har nu helikoptrar med civil intensivvårdsutrustning tillgängliga för att kunna flyga coronasmittade patienter. 

• Försvarsmakten stödjer Folkhälsomyndigheten med nationell provtagning, bland annat vad gäller logistik och inhämtning av prover.

• Röntgen- och EKG-utrustning har levererats till fältsjukhusen i Göteborg och Stockholm.

• Försvarsmakten har bidragit med 154 ventilatorer, 154 övervakningsmonitorer, cirka 50.000 skyddsmask 90 och cirka 40.000 C-vätskeskydd. Utrustningen fördelas av Socialstyrelsen.

• Tolv ambulanser samt personal från Försvarsmakten stödjer i Region Norrbotten, Skåne och Stockholm.

• 30 intensivvårdsplatser och 40 vårdplatser har upprättats vid Stockholmsmässan i Älvsjö. Ansvaret för Försvarsmaktens materiel i Stockholmsmässan lämnades den 3 april över till Region Stockholm.

• Försvarsmakten har upprättat 20 intensivvårdsplatser och 50 sjukvårdsplatser vid Östra sjukhuset i Göteborg. Ansvaret för intensivvårdsdelen lämnades den 27 mars över till Västra Götalandsregionen och Sahlgrenska universitetssjukhuset.

• Försvarsmakten bidrar med två laboratorieingenjörer till Folkhälsomyndigheten. 

• Socialstyrelsen och Länsstyrelsen i Hallands län och Värmlands län får stöd i form av stabs-personal.

• Försvarsmakten har bidragit med sjukvårdstält och sjukvårdssängar till flera regioner i landet. 

Källa: Försvarsmaktens webbplats den 20 april. 

Officerstidningen är Officersförbundets medlemstidning och bedriver självständig journalistisk bevakning av försvars- och säkerhetsfrågor.

Flera med insyn i Försvarsmakten och Försvarets materielverk beskriver en utveckling där externa konsulter får stort inflytande över strategiska vägval. När rollerna blir otydliga och beroenden växer behöver vi ställa frågan om vi har tillräcklig kontroll över våra egna system och beslut, skriver insändarskribenten.

Josefine Owetz

Foto: iStock

Sverige befinner sig i ett säkerhetspolitiskt allvarligt läge. Den militära upprustningen går snabbt och kraven på effektivitet är höga. Just därför måste en obekväm fråga våga ställas: har staten full kontroll över hur de digitala vägvalen inom försvaret formas?

Uppgifter från personer med insyn i både Försvarsmakten och Försvarets materielverk, FMV, pekar på mönster som förtjänar seriös granskning. Det handlar inte om enskilda individer, utan om strukturer där gränsen mellan stat och leverantör riskerar att bli otydlig. Om bilden stämmer är det ett systemproblem, inte ett personproblem. Offentlig sektor behöver konsulter. Det är inget kontroversiellt. Problemet uppstår när roller och incitament börjar flyta ihop.

Det som beskrivs inifrån är miljöer där externa konsulter i praktiken får stort inflytande över strategiska vägval: de deltar i centrala forum, bidrar till kravställning och påverkar tekniska riktningar.

Samtidigt kan det vara oklart för omgivningen när någon talar som oberoende expert och när samma person har koppling till en specifik plattform eller företag. När sådana gränser blir otydliga riskerar ansvarskedjor att försvagas. Det jag och mina kollegor inne i organisationen ser följer ett välkänt mönster från internationella it-skandaler. Varningsflaggorna är tydliga och återkommer gång på gång:

Konsulter utan tydlig rollmärkning
Externa konsulter uppges sitta i centrala forum, leda arbetsgrupper och driva beslut utan att det alltid är tydligt att de representerar kommersiella intressen. När konsulter uppträder som myndighetspersonal suddas ansvarskedjor ut.

Inbäddade konsulter i kärnverksamheten
Personer med leverantörskopplingar sägs arbeta djupt integrerat i organisationen med intern tillgång, inflytande över vägval och deltagande i strategiska diskussioner. Det skapar beroenden som är svåra att bryta.

Kravställning som låser upphandlingar
Ett återkommande mönster är att behov och krav formuleras på sätt som i praktiken passar en viss plattform, ofta kring ett specifikt system. Alternativ existerar formellt, men blir i praktiken orealistiska.

Samma aktörer påverkar både strategi och leverans
När konsulter först hjälper till att definiera problem och arkitektur och sedan levererar lösningen uppstår en uppenbar intressekonflikt. Det är en klassisk mekanism bakom leverantörsinlåsning.

Ledningar som börjar se ett enda alternativ
Den mest oroande signalen är kulturell. När högre chefer börjar beskriva ett systemval som “det enda realistiska” har oberoendet redan eroderat. Då har leverantörens världsbild blivit organisationens.

Internationellt är detta ett välkänt mönster. Leverantörsinlåsning uppstår sällan genom ett enskilt beslut. Den växer fram gradvis genom att: 1. Behovsbild och strategi formas. 2. Krav skrivs nära ett visst ekosystem 3. Alternativ framstår som oprövade eller riskabla. 4. Beroendet cementeras.

I flera beskrivningar återkommer hur stora affärssystem (inte minst kring it-system) tenderar att bli referenspunkten kring vilken allt annat organiseras. Det behöver inte vara fel i sig, men när ett system börjar behandlas som mål snarare än verktyg bör varningsklockor ringa. Detta är inte en teoretisk oro. Internationellt finns flera exempel där stora affärssystem kopplats till korruptionsutredningar.

Så sent som 2024 gick ett stort internationellt företag med på att betala över 220 miljoner dollar i böter efter amerikanska mutanklagelser kopplade till affärer med offentliga aktörer i bland annat Sydafrika och Indonesien. Utredningar pekade på systematiska försök att vinna statliga kontrakt genom otillbörliga förmåner och mellanhänder.

Mönstret är välkänt: komplexa system, starka leverantörsberoenden och svag insyn skapar grogrund för otillbörlig påverkan.

Historiskt har även stora industrisystem kopplats till politiska skandaler i Europa, där leverantörer misstänkts ha använt nätverk av konsulter och mellanhänder för att påverka offentliga upphandlingar. Mönstret är välkänt: komplexa system, starka leverantörsberoenden och svag insyn skapar grogrund för otillbörlig påverkan.

Poängen är inte att alla implementationer är korrupta utan att riskerna är dokumenterade och kräver starka skyddsmekanismer. Sverige har redan sett vad som händer när styrning och riskkontroll brister i känslig statlig verksamhet. Ett exempel är Transportstyrelseskandalen 2017 där känslig information blev tillgänglig för icke säkerhetsklassad personal i utlandet. Där ignorerades varningssignaler tills skadan var ett faktum. Skillnaden nu är att det som beskrivs rör strukturer inom Försvarsmakten.

Om liknande mönster av otydligt ansvar, beroenden och förbisedda larm får växa i en verksamhet med ansvar för rikets säkerhet kan konsekvenserna bli betydligt allvarligare. Lärdomen från Transportstyrelsen är enkel, systemfel måste tas på allvar medan de fortfarande går att rätta till. I komplexa organisationer får experter naturligt stort inflytande. Men om långvariga beroenden och informationsövertag gör att beslutsfattare successivt tappar handlingsfrihet uppstår en risk att strategiska val i praktiken formas utanför staten. Det behöver inte handla om otillbörligheter i juridisk mening. Strukturella beroenden räcker för att gradvis förskjuta maktbalansen. I försvarssektorn är det i sig ett allvarligt styrningsproblem.

Den mest allvarliga bilden handlar dock om ledarskap. Flera uppgiftslämnare beskriver hur höga chefer i praktiken införlivat leverantörernas narrativ. När beslutsfattare börjar försvara plattformar snarare än verksamhetsmål har något gått fundamentalt fel.

Det kan ske gradvis genom att konsulter sätter agendan, alternativ framstår som riskabla, kritik tolkas som okunnighet och plattformen blir “oundviklig”. Till slut agerar organisationen som om systemet vore ett mål i sig. I en myndighet med ansvar för nationell säkerhet är det en farlig förskjutning. I detta sammanhang väcker även affärsmodeller frågor. Ett exempel som ofta nämns i diskussioner är ett litet konsultbolag med närvaro i försvarsrelaterade miljöer och återkommande höga marginaler.

När konsultbolag med stark närhet till verksamheten samtidigt genererar betydande utdelningar till ägare som själva är verksamma i uppdragen uppstår frågor om incitament och transparens. Det betyder inte att något är fel per automatik, men det är en typ av konstruktion som i andra sektorer brukar granskas noggrant. Särskilt när det gäller samhällskritiska funktioner.

När upplevelsen blir att larm inte tas på allvar riskerar tystnad att framstå som det säkrare alternativet.

En särskilt oroande uppgift är att dessa frågor inte tycks vara okända internt. Personer med insyn beskriver hur oro ska ha lyfts genom flera kanaler: via linjevägar, säkerhetsfunktioner och visselblåsarsystem. Om sådana signaler inte leder till tydliga åtgärder uppstår en farlig dynamik. Visselblåsarsystem finns för att fånga upp strukturella risker. När upplevelsen blir att larm inte tas på allvar riskerar tystnad att framstå som det säkrare alternativet. Det gynnar aldrig en organisation som verkar i hög riskmiljö.

Parallellt finns vittnesmål om att personer som ifrågasätter narrativet där systemet i praktiken blivit målbilden i sig marginaliseras. Anställda som lyfter alternativa lösningar eller problem med beroendet uppges uteslutas från centrala forum, plockas bort från beslutsprocesser eller tystas på andra sätt. Om detta stämmer är det djupt oroande. Försvarssektorn är beroende av intern intellektuell höjd och öppen debatt. När kritiskt tänkande ersätts av konformitet urholkas både kompetens och säkerhet.

Det är viktigt att vara tydlig, detta är inte en text om att peka ut enskilda bolag eller individer. Inte heller om att ifrågasätta behovet av extern kompetens. Det handlar om strukturer där roller kan bli otydliga, beroenden kan växa fram över tid, incitament kan sammanfalla med inflytande och interna varningssignaler riskerar att tappas bort. Sådana mönster måste kunna diskuteras öppet i en demokrati, särskilt inom totalförsvaret.

Om Sverige menar allvar med att bygga ett robust försvar krävs inte bara ökade anslag, utan också stark styrning och transparens. Detta är inte en hypotetisk diskussion om framtida risker. Uppgifter pekar på att dessa utmaningar upplevs som högst närvarande redan idag inom Försvarsmakten. Just därför blir frågan akut, inte teoretisk, och därför behövs oberoende granskning av konsultberoenden i försvarssektorn, hantering av intressekonflikter, styrning av stora affärssystem samt hur interna larm tas om hand. Inte för att leta syndabockar, utan för att säkerställa att systemen vi bygger vilar på stabil grund.

För i slutänden borde principen vara självklar: strategiska vägval för försvaret av riket ska formas av statens behov, fullt ut och utan tvekan. Detta är en diskussion som måste kunna föras öppet, sakligt och utan prestige. Försvarsförmåga byggs inte bara av materiel och system utan av förtroende, integritet och modet att granska sig själv.


Med risk för slutet på min egen karriär,

anonym yrkesofficer

Ur arkivet: