Senast publicerat
Senast publicerat:

Försvarsmaktens tillväxt granskas i ny rapport från FOI

Bygglov och miljötillstånd är tidskrävande processer vid återetableringen av regementen och den permanenta infrastrukturen kommer förmodligen inte vara på plats förrän runt 2030. I rapporten ”Nu är det bråttom” pekar Totalförsvarets forskningsinstitut, FOI, på flera tidskritiska moment som kan komma att påverka tillväxtmålen.

Linda Sundgren

I studien har forskare vid FOI studerat återetableringen av regementena i Kristinehamn, Falun och Sollefteå – inklusive Östersund – och bedömt anläggningstiden utifrån ett infrastrukturperspektiv. Med hänvisning till bygglovsprocesser och miljötillstånd drar rapportförfattarna slutsatsen att det kommer ta någonstans mellan fem och tio år att få den permanenta infrastrukturen på plats. Det ska ställas mot totalförsvarsbeslutet med krav på etablering av nya regementen 2021-2025 med full kapacitet 2026-2030. 

– Tidsplanen är väldigt ambitiös och med tydliga tidsspann. Troligen kommer infrastrukturen vara på plats närmare 2030 snarare än 2026. Det kan vara bra för Försvarsmakten att ha med sig i planeringen av övriga delar av verksamheten så att förväntningarna blir realistiska och motsvarar verkligheten, säger Maria Ädel, forskare vid FOI som lett arbetet med studien.

Liknande läsning:

En av flaskhalsarna i upprättandet av infrastruktur är bygglovstillstånd. Bygglovsärenden hanteras i respektive kommun och är ofta omfattande och tidskrävande processer med möjligheter till överklaganden. I FOI-rapporten lyfts återetableringen av P 18 på Gotland fram som exempel. Beslutet om en permanent stridsgrupp på ön fattades i juni 2015 och fortfarande är inte alla permanenta byggnader färdigställda. Detta trots att Försvarsmakten slapp kravet om upprättande av detaljplan på Gotland, något som annars brukar ta minst 1,5 och 4 år. Finns det dessutom konkurrerande intressen kan det ta fem år eller mer innan en detaljplan är på plats. 

– På Gotland slapp man kravet på detaljplan men det var gränsfall. Sannolikt kommer det att behövas detaljplaner på de orter där man nu ska bygga nytt, säger Maria Ädel.  

 

Maria_Adel_FOI
Maria Ädel, forskare vid FOI

En annan tidskritisk faktor under tillväxten är miljötillstånd för skjut- och övningsfält. Att få utökade eller nya miljötillstånd är ofta omfattande processer där ett stort antal frågor kopplade till människor, djur och natur ska utredas. Enligt FOI-rapporten tar det i normalfallet mellan sju och tio år att få ett miljötillstånd på plats. På de orter där Försvarsmakten nu ska återetableras finns redan vissa miljötillstånd, men enligt FOI-rapporten går det inte att utesluta att miljötillstånden kommer att behöva omprövas.

– I exempelvis Sollefteå är miljötillståndet från 1994. Sedan dess har miljöbalken införts i miljölagstiftningen och tillståndet är heller inte prövat mot EU:s lagstiftning. Försvarsmakten kan också vilja utöka verksamheten på skjutfälten eller ha en annan typ av verksamhet och det kräver också nya miljötillstånd. Det är viktigt att se över detta tidigt i processen eftersom miljötillstånden är gränssättande för övningsverksamheten, säger Maria Ädel. 

Hon konstaterar också att processerna kring bygglov och miljötillstånd inte går att runda eller skynda på. De följer vissa på förhand givna steg som måste följas. Försvarsmakten har i sitt budgetunderlag föreslagit vissa regellättnader för att snabba på den byråkratiska hanteringen vid tillståndsgivning och därmed underlätta tillväxten. Bland annat vill man ha en ändring i miljöbalken som gör att kravet om yttrande från domstolen tas bort så att ärenden kan överlämnas direkt till regeringen för avgörande. Totalförsvarets forskningsinstitut rekommenderar i sin rapport en mer strategisk styrning av infrastrukturinvesteringar som är mindre detaljerade och där flera rambeslut ska kunna fattas vid ett och samma tillfälle. Ett annat sätt att hantera de långdragna tillståndsprövningarna är att hitta tillfälliga lösningar medan de juridiska processerna har sin gång.

– Ett alternativ för att komma på plats tidigare är att bygga baracker eller hyra in sig i befintliga lokaler, som man gjorde på Gotland. Men den typen av temporära lösningar innebär merkostnader som måste tas ställning till. För miljötillstånden finns en möjlighet att ansöka om ett verkställighetsförordnande för att kunna öva under tiden som miljöprövningsprocessen pågår, men det är inte självklart att ett sådant godkänns, säger Maria Ädel.

Så lång tid kan en miljötillståndsprövning för ett skjut- eller övningsfält ta. På flera av de regementsorter som nu återetableras finns redan miljötillstånd, men det går inte att utesluta att miljötillståndsprövningar ändå måste ske. En majoritet av Försvarsmaktens miljötillstånd är gamla och inte prövade mot dagens miljölagstiftning. Försvarsmakten kan även vilja förändra övningsverksamheten vilket också kräver nya miljötillstånd.
0 år
Officerstidningen är Officersförbundets medlemstidning och bedriver självständig journalistisk bevakning av försvars- och säkerhetsfrågor.
"Jag anser att utbildningen kräver en repetitionsutbildning inom strid i samband med inryck på skolan, i syfte att fylla i luckor i kadetternas tidigare utbildning", skriver insändarskribenten.

Foto: Niklas Englund/Försvarsmakten.

Efter att precis ha avslutat min värnplikt ryckte jag in på Officersprogrammet (OP) 2025 och visste inte riktigt vad jag kunde förvänta mig. Visserligen hade jag genomfört min värnplikt som logistikgruppchef, men trots det anser jag inte att jag var redo för de krav jag upplever utbildningen ställer på mig. En genomförd värnplikt var inte nog för att ge mig den kunskap jag behöver för att utvecklas optimalt på Officersprogrammet. Jag anser att utbildningen kräver en repetitionsutbildning inom strid i samband med inryck på skolan, i syfte att fylla i luckor i kadetternas tidigare utbildning.

Fördelen med OP är kadetternas många tidigare erfarenheter. Detta innebär att man kan lära av varandra och knyta viktiga kontakter inom Försvarsmaktens många funktioner. Dock är detta även en nackdel när utbildningen är standardiserad och är starkt formad efter arméns stridande förband.

Varje officer i Försvarsmakten måste kunna strida och leda strid, men för att uppnå detta krävs att kadetterna har en gemensam lägstanivå som är känd av befälslaget. En känd lägstanivå medför att utbildningen kan fokusera mer på att utveckla kadetternas ledarskap i strid, än att kadetterna skall behöva jaga i kapp sina kollegor som har mer stridsvana.

Kadettbataljonen har enligt mig varit undermålig i att fånga upp de kadetter vars kunskap är bristande

För många som tidigare har arbetat med någon av arméns funktioner, såsom underhåll, ledning eller fältarbete, är markstridsförmågan i min mening skrämmande låg. Detta inkluderar inte de andra vapengrenarna, vars genomsnittsförmåga troligtvis är ännu sämre. Eftersom väpnad strid i mångt och mycket är Försvarsmaktens huvuduppgift, krävs att kadetterna hanterar grunderna innan övrig utbildning kan staplas ovanpå.

Kadettbataljonen har enligt mig varit undermålig i att fånga upp de kadetter vars kunskap är bristande, och det känns enligt mig som att bataljonen stoppar huvudet i sanden och ignorerar problemet. Trots detta uttrycker befälslaget ett missnöje över den låga utbildningsnivån. En kortare repetitionsutbildning på cirka en månad med fokus på att strida och leda strid, hade enligt mig löst många av de ovannämnda problemen.

I samband med mitt inryck tilldelades Försvarsmakten blott två veckor att förbereda kadetterna för utbildningen samt att kontrollera kadetternas fysiska förutsättningar. Inrycksveckorna borde utan större förhinder för Försvarshögskolans planering kunna förlängas med ett par veckor. De kadetter som tidigare varit anställda som GSS/K kan eventuellt möta en sådan utbildning med skepsis, då den kan för den erfarne te sig överflödig.

En repetitionsutbildning hade gett kadetterna en gemensam utbildningsnivå 

Dock är en sådan utbildning vital för de som antingen varit civila och behöver skaka av sig rosten, eller haft en mestadels ickestridande funktionsbefattning under värnplikten. Detta hade möjliggjort att kadetterna med mindre erfarenhet inte behöver oroa sig för att deras tidigare erfarenheter är otillräckliga för att ta tillvara på utbildningen till fullo.

Sammanfattningsvis anser jag att en repetitionsutbildning hade gett kadetterna en gemensam utbildningsnivå som gör det lättare för befälslaget att utgå från. Utbildningen hade även gett kadetterna lika villkor inför utbildningens krav inom markstrid och tagit bort kadetternas behov av att jaga i kapp sina kollegor.

Slutligen hade en sådan repitionsutbildning möjliggjort att kadetterna inte behöver oroa sig för att otillräcklig kunskap inom en arméfärgad utbildning begränsar deras möjlighet till personlig ledarskapsutveckling.

Kadett R

Ur arkivet: