Senast publicerat
Senast publicerat:

”Hur ser vi specialistofficerare på att NBO-officerare blir fanjunkare?”

En stolt fanjunkare

Foto: Försvarsmakten.

370 nya specialistofficerare utnämndes vid en ceremoni i Halmstad arena i december 2022. Foto: Magnus Persson/Försvarsmakten
Detta är en insändare. Åsikterna i texten är skribentens egna.

Jag är utbildad specialistofficer och tog examen som en av de första på specialistofficersutbildningen, SOU, 2008. Det är snart 15 år sedan vi kom till förbandet i en helt ny personalkategori. Då visste ingen vad vi kunde, vad vi skulle göra eller hur vi skulle utvecklas.

Sedan dess har mycket hänt och i dag finns ett tydligt system för utveckling av specialistofficeren, vår roll samt våra uppgifter. Jag anser att det i dag inte kan vara några frågor eller oklarheter om vad det innebär att vara specialistofficer och vad vi står för kompetensmässigt, vilket ofta verkar vara fallet i debatten kring det slutgiltiga införandet av flerbefälssystemet.

Jag har genom mina år i Försvarsmakten burit min specialistofficersgrad med stolthet och fått utvecklas och utveckla andra dagligen. Det jag tycker är tråkigt i debatten om det slutgiltiga införandet av flerbefälssystemet är framför allt fokuset på den degradering och den ”förnedring” som NBO-officerare känner inför en omgalonering och som lyftes fram i  Officerstidningen nr 8/2022.

» En stor majoritet bär stolt sin fanjunkargrad men får nu höra av äldre kollegor, som vi många ser upp till, att denna grad ses som en förnedring att få. «

Jag tycker det är beklagligt att det är dessa signaler förbundet vill skicka ut till sina medlemmar, där en stor majoritet stolt bär sin fanjunkargrad men nu får höra av äldre kollegor, som vi många ser upp till, att denna grad ses som en förnedring att få. Att det är utbildningstiden som ses som talande för ett kunnande, inte den kompetens eller den yrkeskunskap som förvärvats under åren. 

Jag hade önskat att debatten var något mer nyanserad. Inte någonstans har jag läst eller hört det slutgiltiga införandet ur den ”riktiga” specialistofficerens syn. Hur ser vi på att NBO-officerare ska träda in i vår personalkategori och få våra grader? Inte heller har det lyfts fram i en nämnvärd omfattning NBO-officerare som bytt personalkategori och haft en positiv erfarenhet av detta. 

En fanjunkargrad står för ett stort yrkeskunnande och ryggraden i vårt flerbefälssystem och vi ska vara föregångsmän, alltid, och få våra yngre kollegor att känna stolthet för det jobb de gör i en tid av oro och utmaningar och jag hoppas och tror att mina NBO-kollegor gör detsamma, oavsett grad. 

/Stolt fanjunkare

Svar från Officersförbundet:

Tack för ditt engagemang och viktiga debattinlägg.

I grunden blir jag glad och hoppfull av din beskrivning hur du kommit in som specialistofficer och hur du utvecklats i yrket som yrkesofficer. Jag både hoppas och tror att denna utveckling ska fortsätta positivt och att löneutvecklingen för specialistofficerarna ska hänga med i takt med ökat kompetensdjup.

Jag kan förstå att det kan tolkas negativt när missnöjda NBO-officerare ger uttryck för sin besvikelse med den beslutade omgaloneringen. Emellertid är det den enskildes reflektion och frustration som ventileras i Officerstidningen. I detta perspektiv kan jag förstå att de äldre löjtnanterna och kaptenerna känner sig överkörda och trampade på tårna.

Yrkesofficerens grad och tjänsteställning har under århundraden varit central för såväl befälsrätt som för den egna identiteten.  När den rycks ifrån en individ på grunder som är svåra att förstå och ta till sig, så tror jag tyvärr att det kommer fram en viss bitterhet – en bitterhet som förstås inte ska stänka på vår mycket viktiga specialistofficerskår.

Fortsätt håll specialistofficersfanan högt – ni utgör tillsammans med officeren den helt centrala Yrkesofficerskåren som bär hela vår profession.

Johan Hansson, förbundsdirektör

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Officerstidningens nyhetsbrev kommer två gånger i månaden och ger dig nyheter från Officerstidningen direkt till din inkorg.

    Jag godkänner att Officerstidningen sparar mina uppgifter.

    Norrbottensbrigaden tar i början av sommaren över ledningen av det svenska bidraget till Natos framskjutna närvaro i Finland. Chef för styrkan blir brigadchef överste Daniel Rydberg, meddelade Försvarsmakten nyligen.

    Josefine Owetz
    Daniel Rydberg
    ”Det här är ett viktigt uppdrag, både för Sverige och för Nato. Vi bidrar till stabilitet, avskräckning och försvar i ett område som har stor strategisk betydelse”, säger Daniel Rydberg, chef för Norrbottensbrigaden, som nu ska lösa Sveriges uppgift inom FLF Finland.

    Foto: Försvarsmakten

    Försvaret av Natos nordöstra flank är under uppbyggnad och Sverige är utsedd att leda Natos Forward Land Forces, FLF, i Finland. Överste Daniel Rydberg är sedan 2024 chef för Norrbottensbrigaden vid Norrbottens regemente i Boden, som nu ska utgöra Sveriges bidrag till Natos framskjutna närvaro i Finland. Styrkan kommer att förstärka Natos närvaro på Nordkalotten.

    – Forward Land Forces i Finland är Natos främsta försvarslinje i norr. Där står vi tillsammans med Finland och våra allierade för att avskräcka från angrepp och försvara Norden, säger Daniel Rydberg i ett pressmeddelande från Försvarsmakten.

    Att Sverige är ramverksnation för Natos framskjutna närvaro i Finland innebär att Sverige ansvarar för etableringen och resurssättning, i nära samarbete med värdnationen Finland och övriga Natoallierade. Kärnan i FLF Finland kommer att vara ett svenskt förband med bidrag från flera andra länder, däribland övriga nordiska länder samt bland annat Frankrike och Storbritannien.

    Med vår bakgrund i Norrbottensbrigaden är vi vana att verka i terräng med begränsat vägnät, stark kyla och djup snö.

    Regeringen föreslår i en proposition till riksdagen att det svenska bidraget ska uppgå till omkring 600 anställda soldater och yrkesofficerare under 2026. Vid behov ska antalet kunna ökas till högst 1 200. Norrbottensbrigaden rekryterar nu anställda till styrkan.

    – Att inleda förberedelserna med rekrytering och uppsättande av enheten är en viktig motor i det fortsatta byggandet av Norrbottensbrigaden och vår samlade förmåga i norr, säger Daniel Rydberg i pressmeddelandet.

    Den svenska bataljonsstridsgruppen ska vara utgångsgrupperad i Boden för att ”säkra uthållighet och samtidigt möta de beredskapskrav som ställs”, skriver Försvarsmakten. Parallellt etableras en multinationell stab i Rovaniemi.

    – Med vår bakgrund i Norrbottensbrigaden är vi vana att verka i terräng med begränsat vägnät, stark kyla och djup snö – krav som formar vår utbildning i ett område som är vår hemmaplan. Vårt nära samarbete med Finland gör att vi snabbt kan gå från gruppering i Boden över gränsälven och lösa uppgift i norra Finland, säger Daniel Rydberg i pressmeddelandet.

    Fakta

    FLF Finland

    Vid Natos toppmöte i Washington 2024 beslutade alliansen att etablera en framskjuten närvaro i Finland. Senare samma år tillkännagavs att Sverige åtagit sig ansvaret som ramverksnation för Forward Land Forces, FLF, i Finland. I samband med Natos toppmöte i Haag 2025 meddelade Danmark, Frankrike, Island, Norge och Storbritannien att de avser bidra till utvecklingen av FLF Finland.

    Nato har sedan 2016 beslutat om etablering av nio multinationella stridsgrupper längs dess östra flank. De nio stridsgrupperna (i Estland, Lettland, Litauen, Polen, Bulgarien, Rumänien, Slovakien, Ungern och Finland) benämns Forward Land Forces, Natos framskjutna närvaro, och kan vid behov utökas till en brigads storlek, cirka 5 000 soldater, i vart och ett av dessa länder

    Källa: Regeringen

    Ur arkivet: