Senast publicerat
Senast publicerat:

Djupdykning i militärhistorien

På Krigsarkivet i Stockholm finns den samlade svenska militärhistorien bevarad i åtta hyllmil dokument, de äldsta delarna i stenvalven under jord. Hit kommer historiker, studenter och släktforskare för att ta del av de unika samlingarna och lära av svunna tider. Men nu ska arkivet flyttas, från den rödteglade 40-talsbygganden på Banérgatan till nybyggda lokaler utanför stan.

Linda Sundgren
Anna-Karin Nilsson

Den ofantliga mängden handlingar som Krigsarkivet rymmer är nästan svår att ta in. Innanför tjocka stenväggar och kopparbeklädda ståldörrar finns omkring 80.000 hyllmeter dokument, däribland över en miljon kartor, varav cirka 35.000 handmålade, och arkivhandlingar från samtliga svenska insatser, från 30-åriga kriget och framåt. Utöver det finns också handskrivna brev av dåtida kungar, hemliga överenskommelser och avtal, stridsplaner, information om enskilda officerare och soldater och deras anställningar, gamla sjukjournaler och mycket annat. Inte minst från de senaste 200 åren.

– Under stora delar av 1800- och 1900-talet var militären som en stat i staten med egna skolor, sjukhus och fabriker, säger Krigsarkivets chef Bo Berg. Det genererade mängder med dokumentation som i dag finns här hos oss.

Liknande läsning:
Vi följer militärens ursprungliga sekretessklassificering med öppet, hemligt och kvalificerat hemligt.

Samlingarna lyder under offentlighetsprincipen och är öppna för allmänheteten. Men på grund av sekretessregler kan inte allt material lämnas ut. Det berättar Bo Berg när vi står i receptionen utanför forskarsalen som för tillfället är stängd på grund av den pågående flytten.

– Vi följer militärens ursprungliga sekretessklassificering med öppet, hemligt och kvalificerat hemligt. Till kvalificerat hemligt hör exempelvis strids- och beredskapsplaner och dokumentation av samhällskritisk infrastruktur.

Mycket av det som är belagt med sekretess är av senare datum. Bo Berg berättar att försvarssekretessen normalt är 40 år, men att det finns variationer. För militära underrättelser gäller en gräns på 95 år och för militärteknisk utrustning höjdes sekretessgränsen nyligen från 70 till 150 år.

– Det finns också en massa specialfall där sekretessen är 150 år. Som det som rör våra fasta försvarsanläggningar och bergrum och militärgeografisk information.

kartor och sjökort finns bevarade
0

För en del material finns ingen bortre sekretessgräns. Om det berättar Peter Nordström, Krigsarkivets sekretessamordnare.

– Krypteringar är en sådan sak; de har väldigt lång hållbarhet och det gäller också vissa delar inom telekommunikation. Ibland är det svårt för oss att avgöra vad som ska vara hemligt eller inte. Då vänder vi oss till Försvarsmakten som hjälper till att tolka materialet och gör en bedömning.

Delar av arkiven verkar också från början vara namngivna i avsikt att inte väcka någon uppmärksamhet, säger Bo Berg. 

– Ibland låter det inte det minsta hemligt eller spännande, kanske för att folk inte ska fråga efter det. Men i själva verket är det jätteintressant.

Peter Nordström, Krigsarkivets sekretessamordnare.

Personalen här är skyldiga att lämna ut det som efterfrågas. Det som är belagt med sekretess måste dock först granskas och de avsnitt som innehåller känsliga uppgifter maskas. En mycket tidskrävande uppgift som tar åtskilliga timmar i anspråk.

– Att gå igenom hemligt material är både ett nöje och en plåga, säger Bo Berg som precis som övriga anställda på Krigsarkivet är säkerhetsprövad och registerkontrollerad. Ibland är det väldigt spännande läsning, men det är så förbannat mycket. Vi är några stycken som hanterar hemligt material och tillsammans går vi igenom ungefär tusen volymer per år. Vi kan inte läsa allting jättenoga, det skulle ta för lång tid, och risken finns alltid att det slinker igenom sådant som vi egentligen borde ha maskat. Men rör det sig om yngre material är man mer noggrann.

Sekretesskontrollerna är inte den enda säkerhetsutmaningen för Krigsarkivets personal. Det unika materialet är också eftertraktat av samlare och under åren har man haft problem med stölder. Det kan handla om dokument med ovanliga frimärken, vattenstämplar eller namnteckningar som försvinner.

– Personalen i informationsdisken får agera poliser och se till att besökarna följer våra regler, säger Bo Berg. Handlingarna får inte lämna läsesalen och väskor och jackor måste låsas in i skåp i garderoben.

Ibland lyckas man ta dokumenttjuvar på bar gärning. Bo Berg berättar om ett av de mer omfattande stöldförsöken som inträffade för ett tiotal år sedan.

– Det var en kille som begärde ut en massa handlingar som inte verkade ha någon koppling till varandra. Personalen blev misstänksam och gillrade en fälla där man planterade dokument i hans kartong som sedan försvann. Mannen greps av polis och i hans skåp hittade vi mängder med dokument. Han jobbade på uppdrag av någon och hade en lång lista på handlingar som skulle stjälas. 

Att gå igenom hemligt material är både ett nöje och en plåga.

Krigsarkivet har funnits i nuvarande lokaler sedan 1947. Byggnaden är en sevärdhet i sig med massiva dörrar, källarvalv, en komplett inredning från 40-talet och Sveriges äldsta elektrifierade arkivhyllsystem som fortfarande är i bruk. Långt under jord förvaras några av arkivets verkliga rariteter med gulblekta sidor inbundna i tjocka läderpärmar. Här är det svalt, trångt och med en till synes oändlig mängd gångar och korridorer. Bo Berg stannar till framför en hyllbeklädd vägg fylld med böcker och mappar.

– Här är vårt äldsta arkiv, säger han. Det är från 1500-talet.

Han öppnar en mapp och tar fram ett dokument med snirkliga bokstäver och svulstiga anfanger.

– Det här är munkpränt från medeltiden som kom att användas som omslagspapper. Det är skrivet på pergament, alltså skinn som skrapats tills det blivit tillräckligt tunt för att skriva på. 

Men den här hösten är ingenting riktigt sig likt på Krigsarkivet. Efter drygt 70 år i samma lokaler ska samlingarna flyttas, från nuvarande lokaler på Östermalm till en nyuppförd byggnad i Arninge industriområde norr om stan, i anslutning till Riksarkivet. Huset på Banérgatan ska totalrenoveras. Vad det ska användas till därefter är oklart, men Bo Berg berättar att såväl FMV som Försvarsmakten har visat intresse för att bli ny hyresgäst. Bland Krigsarkivets personal är det många som sörjer att behöva lämna den gamla stenbyggnaden. Samtidigt kommer funktionaliteten att höjas efter flytten med ökad kameraövervakning och ett bättre klimat för samlingarna.

– Vi kommer ha en luftfuktighet på cirka 35 procent och ungefär 16 grader varmt i arkiven. Det klimatet är en kompromiss mellan vad som är bra för dokumenten och vad som är okej för människor. Här har vi ingen möjlighet att reglera klimatet och det blir lite som det blir, säger Bo Berg och fortsätter.

– Efter flytten kommer vi även att ha allt arkivmaterial samlat på ett ställe. Här får vi bara plats med en del. Resten finns i ett magasin i Frihamnen och det blir en del åkande fram och tillbaka för att hämta handlingar som folk begär ut.

volymer finns i Krigsarkivets bibliotek.
0

Vi tar oss uppför de breda stentrapporna som skruvar sig genom byggnaden. På varje våningsplan finns nya arkiv med inbundna böcker, kartor, ritningar och fotografier. Alltihop omsorgsfullt uppmärkt och förvarat i systematiska hyllsystem och arkivskåp. Men trots den noggrannhet som präglar arkivet riskerar delar av samlingarna att vittra sönder, berättar Bo Berg. Under 1800-talet började man övergå till industriellt tillverkat papper av syrahaltig pappersmassa, ett papper av undermålig kvalitet som gulnar och blir sprött med åren.

– Massor av handlingar håller på att dö på grund av det här och det är något alla arkiv kämpar med i dag. Det papper som användes innan 1800-talet hade betydligt bättre kvalitet.

Ett annat bekymmer för arkivet är den hantering som vissa av dokumenten utsatts för under årens lopp. Förr var det vanligt att kartor och ritningar upprättades på väldigt tunna papper, ungefär som smörpapper. För att göra dem tåligare klistrade man på dem på styvare papper vilket gjorde dem enklare att hantera. Men med åren har det skapat nya problem på grund av att de olika papperssorterna åldras i varierande takt och på olika sätt.

Det här är en av de största arkivflyttarna som genomförts i Sverige någonsin,

– När de åldras kan det ena pappret krympa medan det andra expanderar och för att de inte ska förstöras måste man lossa dem från varandra, säger Bo Berg när vi står i Krigsarkivets konservatorsateljé. Man löste ett problem när man limmade kartorna på styvare papper men skapade samtidigt ett annat.

Han pekar på ett stort gråmålat stålkar med decimeterhöga kanter.

– Konservatorerna sänker ner dem i en särskild vätska som luckrar upp limmet och gör att pappren släpper från varandra.

Ungefär 5.000 besökare kommer varje år till Krigsarkivet. Många är privatpersoner som vill släktforska och den som har namn och tjänstgöringsort på sin anfader kan få detaljerad information om utbildningar, befattningar, vitsord, löner och mycket annat. Även Försvarshögskolans studenter använder arkivet för sina examensarbeten och det kommer också en hel del historiker och etablerade forskare hit. Vilket material som efterfrågas varierar men personalen märker att vissa dokument och skeenden väcker större nyfikenhet än andra.

– Det är framför allt två saker som efterfrågas, säger Peter Nordström. Dels handlar det om sådant som rör bergrum och andra militära anläggningar och dels ubåtshändelserna under tidigt 80-tal. Ganska mycket av det materialet är sekretessbelagt och där behöver vi ofta stöd från Försvarsmakten för att veta vad som ska maskas.

Krigsarkivet inrättades 1805 under namnet Konungens krigsarkiv, efter inspiration från Frankrike. Till en början bestod materialet nästan enbart av kartor och sjökort, men 1873 slogs arkivet samman med Generalstabens krigshistoriska avdelning och därmed tillfördes även material från äldre militära myndigheter. Fortfarande är kartorna något av Krigsarkivets stolthet med över en miljon objekt från hela världen. Till det mest exklusiva materialet hör de cirka 35 000 handmålade kartor och sjökort som skapades från sent 1500-tal och fram till början av 1800-talet. Kartorna förvaras nästan högst upp i byggnaden, i en lokal fylld med breda plåtskåp, glasade kartbord och arbetsbänkar. Bo Berg öppnar ett grått skåp som är märkt Sveriges krig och drar ut ett ark på måfå. Han läser från de handskrivna anteckningarna på ritningen.

– Här har vi en borg i tyska Elbing som man planerade att ta under 30-åriga kriget. De finaste kartorna brukar vi ta fram på de stora kartborden när vi får besökare, men nu är borden hopplockade inför flytten.

besökare brukar komma till Krigsarkivet varje år.
0

När kartarkivet flyttade in här en gång i tiden fick skåpen lyftas in med kran genom fönstren och så kommer även att ske när de nu ska härifrån. Flytten är ett digert projekt som började förberedas redan 2015 med en inventering av allt material, ett arbete som pågick under ett och ett halvt år.

– Det här är en av de största arkivflyttarna som genomförts i Sverige någonsin, säger Bo Berg. Vi måste veta exakt var allting finns och vart det tar vägen. Hamnar något fel är det förmodligen borta för alltid, det är för mycket material för att leta rätt på något som inte står där det borde.

Men Krigsarkivet hyser inte bara historiskt material utan också nutida handlingar. Däribland arkiven från de svenska insatserna i Bosnien och Makedonien liksom arkiven från alla de regementen och förband som lagts ner från nittiotalet och framåt. Och samlingarna fortsätter att växa. Bland annat genom att Försvarets materielverk årligen inkommer med sina samlade upphandlingar, som bara de rymmer ett antal hyllmeter. Tillväxten är något man tagit höjd för i den nya byggnaden där det finns bygglov för ytterligare två våningar vid behov. I november i år ska Banérgatan vara utrymd och någon gång under våren ska även magasinet i Frihamnen ha införlivats i de nya lokalerna.

FAKTA

Bevarande för framtiden
Avhandlingarna i Krigsarkivet tillhör det nationella kulturarvet och målet är att det ska föras vidare till framtida generationer i läsbart skick. Förebyggande åtgärder omfattar att förvara handlingarna på bästa möjliga sätt och skanna de värdefullaste handlingarna för att minska slitaget.

Krigsarkivets historia

Krigsarkivet bildades 1805 under namnet Konungens krigsarkiv efter fransk förlaga. Från början fanns här endast kartor och krigshandlingar från arkivets bildande och framåt, men genom en sammanslagning med Generalstabens krigshistoriska avdelning tillfördes även militära myndigheters äldre handlingar.

År 1935 skildes Krigsarkivet från krigshistoriska avdelningen och blev en egen enhet, först under chefen för Generalstaben och från 1937 under Arméstaben.

År 1942 beslutade riksdagen att Krigsarkivet skulle vara en egen myndighet knuten till Försvarsstaben och att dess verksamhet också skulle inkludera marinen.

När Krigsarkivet bildades låg det i Piperska palatset på Munkbrogatan 2 tillsammans med Krigskollegium.

1878 flyttade arkivet till Rosenhaneska palatset på Riddarholmen för att 1926 föras över till Generalstabsbyggnaden på Östermalmsgatan 87.

Först 1947 flyttade man in i en egen byggnad i anslutning till Tre vapen där man legat fram till i dag. Nu pågår nästa flytt, den här gången till Arninge industriområde i Täby norr om Stockholm.

Sedan 1995 är Krigsarkivet en avdelning inom Riksarviket, ett arkiv för statliga handlingar som grundades 1618.

Officerstidningen är Officersförbundets medlemstidning och bedriver självständig journalistisk bevakning av försvars- och säkerhetsfrågor.

Att bygga rymdförmåga handlar om att arbeta multidomänt med fokus på land, hav, luft och cybermiljö. Uppbyggnadstakten har skyndats på och präglas av den snabba teknikutvecklingens möjligheter och nya hot. Det säger Försvarsmaktens rymdchef flottiljamiral Anders Sundeman.

Maria Widehed
Anders Sundeman tillträdde som Försvarsmaktens nya rymdchef i september 2025.

Foto: Försvarsmakten

Du tillträdde som Försvarsmaktens rymdchef i september 2025 och X exploderade när det tillkännagavs att du blivit flygvapnets första amiral. En marin grad på en flygvapenbefattning, kan man göra så?

– Ja, det är häftigt. Och i grunden är jag sjöofficer, så både att det heter rymdskepp och rymdamiral är ju egentligen väldigt passande.

För Försvarsmaktens första rymdchef, Ella Carlsson, väcktes passionen för rymden när hon som barn såg Star Wars. Hur har det varit för dig?

– Helt annorlunda. Min karriärväg inom Försvarsmakten har varit klassisk – från olika befattningar på ytstridsfartyg inom marinen till Högkvarteret där jag har arbetat med säkerhetspolitik, internationella frågor och Försvarsmaktens IT- organisation och ledningssystem. Mitt senaste jobb var som ställföreträdande ledningssystemchef i Försvarsmakten, så jag har jobbat mycket med IT och cyberområdet.

– Jag har flera kollegor här på rymdavdelningen som är väldigt nischade och kan allt om olika science fiction-serier, men min relation till rymden var nog mer som för de flesta: jag har tyckt att det är något fascinerande och kittlande med rymdens oändlighet. Att ha det som jobb innebär däremot för mig ett konkret arbete för att skapa en förmåga som Försvarsmakten behöver.

Tidigare var målet att ha egna operativa satelliter 2030, men vår närvaro i rymden ökar snabbare än vi trott skulle vara möjligt.

Varför är rymddomänen viktig?

– En del handlar om att rymddomänen är avgörande för en mängd samhällstjänster. När jag tog bilen upp här till jobbet i morse så knappade jag in min arbetsplats för att se vad som händer i trafiken. Navigering, som det handlar om i det här fallet, är en rymdtjänst.

– I Försvarsmakten kan vi också använda rymden för att navigera och skicka stora mängder data. Men framför allt behöver vi en god lägesuppfattning och realtidsövervakning samt underrättelser i vårt operationsområde, och det området har blivit större inte minst i och med vårt Natomedlemskap. Försvarsmakten använder också rymdförmåga till långräckviddiga vapensystem för att förse dem med måldata, då är sensorer placerade i rymden en väldig tillgång. Våra vapensystem har allt längre räckvidd, precis som motståndarens har, så vi behöver se allt längre.

Men rymddomänen handlar om mer än satelliter?

– Ja, vi pratar ibland om ett rymdsegment, ett länksegment och ett marksegment. Satelliter är en del av rymdsegmentet. Vi behöver också stationer på marken och transmission däremellan. Alla delar är lika viktiga.

Vad arbetar ni med på rymdavdelningen?

– Vårt huvudfokus ligger på inköpet av egna spanings- och övervakningssatelliter som tidigarelagts. Exakta datum är inte klara än, men redan under året så kommer de första att sändas upp. Tidigare var målet att ha egna operativa satelliter 2030, men vår närvaro i rymden ökar snabbare än vi trott skulle vara möjligt. Med det kommer massor av frågor: hur ser en organisation som hanterar det här ut? Var är den placerad? Hur jobbar den här delen kopplat till alla andra delar i Försvarsmakten?

Och så lägger ni mycket tid på att upprätthålla en gemensam rymdlägesbild. Varför då?

– Att Försvarsmakten upprätthåller en gemensam rymdlägesbild är kritiskt av flera skäl. Både Försvarsmakten och samhället i stort är väldigt beroende av de satelliter som finns i omloppsbana, och om dessa satelliter skulle angripas skulle det kunna innebära stora konsekvenser. Utöver detta är en rymdlägesbild särskilt viktig nu när Försvarsmakten får egna satelliter i omloppsbana, då dessa kan utgöra mål för en motståndare både under en regelrätt konflikt och för hybridkrigföring. Tack vare rymdlägesbilden kan vi ha kontroll på allt som rör sig i närheten av både våra egna och våra allierades satelliter, men även ha kontroll på en motståndares satelliter. Det sistnämnda är något som även är viktigt för de andra domänerna och stridskrafterna att ta del av, då det till exempel kan röra sig om att de inte vill göra vissa saker ute i det öppna om de vet att en viss spaningssatellit passerar över dem just då.

Hur ser hotbilden ut vad gäller kritisk rymdinfrastruktur? Vad krävs för att försvara den?

– Det handlar både om cyberattacker, elektronisk krigföring som riktas mot länkar och signaler samt om rent fysisk påverkan. Det finns tydliga hot mot alla våra delar, och alla måste kunna försvaras. Hotet mot markstationer handlar om klassisk bekämpning i markdomänen, medan det i rymden är en annan dynamik. Vi försöker göra våra delar så robusta som möjligt, men en del av skyddet handlar också om kvantitet – att inte bara ha en utan ett antal. Där handlar mycket om att lägga ett rymdpussel tillsammans med våra allierade.

– Det som färgar domänen generellt är den enormt snabba tekniska utvecklingen. Dels för att det kommer nya, mycket bättre, produkter hela tiden. Men också för att de blir billigare. Investering i egna rymdresurser har blivit möjligt på ett helt annat sätt och skapar en ny hotbild. Historiskt har rymdarenan bara varit något för stormakterna, så den här förskjutningen är väldigt tydlig.

Men Sverige har idag inga satelliter för offensiv krigföring?

– Nej, jag får frågor om det vi kanske kan kalla ”rymdkriget” och själva konflikten i rymddomänen. Det finns länder som redan idag har satelliter i omloppsbana med olika offensiva förmågor. Vi tittar på hur området utvecklas och vad som kan krävas, men det är inte en förmåga vi håller på att producera nu.

Idag är vi ett femtontal som arbetar här, ett rimligt antagande är att vi kommer vara dubbelt så många inom ett antal år.

För tre år sedan blev rymd en egen avdelning inom flygvapnet. Vilka kompetenser finns hos er idag?

– Idag är vi ett femtontal som arbetar här, ett rimligt antagande är att vi kommer vara dubbelt så många inom ett antal år. Vi lägger rälsen samtidigt som vi kör framåt och på gott och ont har vi inget arv att förhålla oss till. Kompetensmässigt är det viktigt att vi har en blandning. Jag har dels anställda som har doktorerat i olika nischer av rymd, som inom rymdplasma, de har ofta civil rymdbakgrund. Jag har också några andra civila kompetenser, sedan har jag officerare och specialistofficerare. Jag behöver dem som är djupt kunniga inom rymden, men jag behöver också dem som kommer med kunskap om Försvarsmakten, likt mig själv. Jag kämpar fortfarande med att komma ihåg ordningsföljden på planeterna i vårt solsystem, å andra sidan kan jag dra nytta av mitt arbete med IT och cyber, där jag har med mig erfarenheter från att jobba inom områden med väldigt snabb utveckling

Vilken roll spelar rymddomänen för områden som Arktis, Östersjön och Natos nordöstra flank?

– Arktis illustrerar verkligen en av styrkorna med just rymdbaserade sensorer när det gäller spaning och övervakning. Det är ju väldigt svårt att övervaka för det är geografiskt väldigt stort, kallt och glesbefolkat. Men i rymden roterar de flesta spaningssatelliterna runt jorden i vad som brukar kallas polär bana – en bana via Nordpolen och Sydpolen – vilket betyder att det är jättegynnsamt att just nyttja rymdbaserade sensorer för att spana och övervaka ett område som Arktis. I en global kontext så är det ju också därför Sveriges positionering är viktig vad gäller placering av markstationer nära polerna.

– Vi är en viktig del i Natos kollektiva förmåga vad gäller dessa områden. Rymddomänen är viktig för att ha full förmågebredd med allt från att kunna bedriva markoperationer, sjöoperationer och luftoperationer. Det är också så att på marken har vi våra grannländer, geografin är fast. Men i rymden är alla grannar med alla, där är allianser viktiga.

Arbetet med att Försvarsmaktens rymdförmåga ska vara fullt etablerad snabbas på. Vad har vi att vänta framöver?

– Rymd kommer att bli en naturlig del av all verksamhet, men vi kommer inte inom ett par år att se rymd som en egen försvarsgren. Däremot kommer de som jobbar med rymd att vara spridda på ett annat sätt och det kommer att finnas soldatpositioner i den här strukturen.

– Den tekniska utvecklingen går väldigt fort. Med artificiell intelligens kan satelliten exempelvis bli så smart att den kan välja ut ett fåtal bilder när den kommunicerar med en markstation – här är datamängd och tid viktiga faktorer. Sverige har en innovativ industri och här är det verkligen viktigt att tillgodogöra sig utveckling som inte primärt hade identifierat sig som militär. Framför oss har vi också svensk möjlighet att sända upp raketer med satelliter, det står beskrivet i rymdstrategin och är ett område där Försvarsmakten är med till del. Det är SSC Space som driver arbetet och vi kravställer Försvarsmaktens behov.

Berätta något som få vet om rymddomänen.

– Rymden är oändlig, men när vi talar om den så är den ändå mycket närmare än man kanske tror. En av mina duktiga rymdexperter sa till mig en gång att om vi tänker att vi krymper jorden till en fotboll så befinner sig merparten av de satelliter som cirkulerar runt jorden bara en centimeter ifrån fotbollen.

 

Fakta

Tidigarelagd uppbyggnad av Försvarsmaktens rymdverksamhet

Under 2026 kommer svenska satelliter att stärka Sveriges förmåga i rymddomänen. Den 12 januari meddelade regeringen att de satsar 1,3 miljarder kronor på utökad rymdförmåga. Satsningen omfattar bland annat anskaffning av flera satelliter för spaning och övervakning.

Anskaffningen innebär att ytterligare 1,3 miljarder kronor tillförs den rymdmiljard som beslutades av regeringen 2024.

Försvarsmakten hade tidigare som mål att ha egna operativa satelliter 2030. Men redan i år kommer nu alltså de första av ett tiotal svenska satelliter att levereras till myndigheten och leverans väntas pågå fram till 2028.

Ur arkivet: