Den ofantliga mängden handlingar som Krigsarkivet rymmer är nästan svår att ta in. Innanför tjocka stenväggar och kopparbeklädda ståldörrar finns omkring 80.000 hyllmeter dokument, däribland över en miljon kartor, varav cirka 35.000 handmålade, och arkivhandlingar från samtliga svenska insatser, från 30-åriga kriget och framåt. Utöver det finns också handskrivna brev av dåtida kungar, hemliga överenskommelser och avtal, stridsplaner, information om enskilda officerare och soldater och deras anställningar, gamla sjukjournaler och mycket annat. Inte minst från de senaste 200 åren.
– Under stora delar av 1800- och 1900-talet var militären som en stat i staten med egna skolor, sjukhus och fabriker, säger Krigsarkivets chef Bo Berg. Det genererade mängder med dokumentation som i dag finns här hos oss.
Liknande läsning:
Samlingarna lyder under offentlighetsprincipen och är öppna för allmänheteten. Men på grund av sekretessregler kan inte allt material lämnas ut. Det berättar Bo Berg när vi står i receptionen utanför forskarsalen som för tillfället är stängd på grund av den pågående flytten.
– Vi följer militärens ursprungliga sekretessklassificering med öppet, hemligt och kvalificerat hemligt. Till kvalificerat hemligt hör exempelvis strids- och beredskapsplaner och dokumentation av samhällskritisk infrastruktur.
Mycket av det som är belagt med sekretess är av senare datum. Bo Berg berättar att försvarssekretessen normalt är 40 år, men att det finns variationer. För militära underrättelser gäller en gräns på 95 år och för militärteknisk utrustning höjdes sekretessgränsen nyligen från 70 till 150 år.
– Det finns också en massa specialfall där sekretessen är 150 år. Som det som rör våra fasta försvarsanläggningar och bergrum och militärgeografisk information.
För en del material finns ingen bortre sekretessgräns. Om det berättar Peter Nordström, Krigsarkivets sekretessamordnare.
– Krypteringar är en sådan sak; de har väldigt lång hållbarhet och det gäller också vissa delar inom telekommunikation. Ibland är det svårt för oss att avgöra vad som ska vara hemligt eller inte. Då vänder vi oss till Försvarsmakten som hjälper till att tolka materialet och gör en bedömning.
Delar av arkiven verkar också från början vara namngivna i avsikt att inte väcka någon uppmärksamhet, säger Bo Berg.
– Ibland låter det inte det minsta hemligt eller spännande, kanske för att folk inte ska fråga efter det. Men i själva verket är det jätteintressant.
Personalen här är skyldiga att lämna ut det som efterfrågas. Det som är belagt med sekretess måste dock först granskas och de avsnitt som innehåller känsliga uppgifter maskas. En mycket tidskrävande uppgift som tar åtskilliga timmar i anspråk.
– Att gå igenom hemligt material är både ett nöje och en plåga, säger Bo Berg som precis som övriga anställda på Krigsarkivet är säkerhetsprövad och registerkontrollerad. Ibland är det väldigt spännande läsning, men det är så förbannat mycket. Vi är några stycken som hanterar hemligt material och tillsammans går vi igenom ungefär tusen volymer per år. Vi kan inte läsa allting jättenoga, det skulle ta för lång tid, och risken finns alltid att det slinker igenom sådant som vi egentligen borde ha maskat. Men rör det sig om yngre material är man mer noggrann.
Sekretesskontrollerna är inte den enda säkerhetsutmaningen för Krigsarkivets personal. Det unika materialet är också eftertraktat av samlare och under åren har man haft problem med stölder. Det kan handla om dokument med ovanliga frimärken, vattenstämplar eller namnteckningar som försvinner.
– Personalen i informationsdisken får agera poliser och se till att besökarna följer våra regler, säger Bo Berg. Handlingarna får inte lämna läsesalen och väskor och jackor måste låsas in i skåp i garderoben.
Ibland lyckas man ta dokumenttjuvar på bar gärning. Bo Berg berättar om ett av de mer omfattande stöldförsöken som inträffade för ett tiotal år sedan.
– Det var en kille som begärde ut en massa handlingar som inte verkade ha någon koppling till varandra. Personalen blev misstänksam och gillrade en fälla där man planterade dokument i hans kartong som sedan försvann. Mannen greps av polis och i hans skåp hittade vi mängder med dokument. Han jobbade på uppdrag av någon och hade en lång lista på handlingar som skulle stjälas.
Krigsarkivet har funnits i nuvarande lokaler sedan 1947. Byggnaden är en sevärdhet i sig med massiva dörrar, källarvalv, en komplett inredning från 40-talet och Sveriges äldsta elektrifierade arkivhyllsystem som fortfarande är i bruk. Långt under jord förvaras några av arkivets verkliga rariteter med gulblekta sidor inbundna i tjocka läderpärmar. Här är det svalt, trångt och med en till synes oändlig mängd gångar och korridorer. Bo Berg stannar till framför en hyllbeklädd vägg fylld med böcker och mappar.
– Här är vårt äldsta arkiv, säger han. Det är från 1500-talet.
Han öppnar en mapp och tar fram ett dokument med snirkliga bokstäver och svulstiga anfanger.
– Det här är munkpränt från medeltiden som kom att användas som omslagspapper. Det är skrivet på pergament, alltså skinn som skrapats tills det blivit tillräckligt tunt för att skriva på.
Men den här hösten är ingenting riktigt sig likt på Krigsarkivet. Efter drygt 70 år i samma lokaler ska samlingarna flyttas, från nuvarande lokaler på Östermalm till en nyuppförd byggnad i Arninge industriområde norr om stan, i anslutning till Riksarkivet. Huset på Banérgatan ska totalrenoveras. Vad det ska användas till därefter är oklart, men Bo Berg berättar att såväl FMV som Försvarsmakten har visat intresse för att bli ny hyresgäst. Bland Krigsarkivets personal är det många som sörjer att behöva lämna den gamla stenbyggnaden. Samtidigt kommer funktionaliteten att höjas efter flytten med ökad kameraövervakning och ett bättre klimat för samlingarna.
– Vi kommer ha en luftfuktighet på cirka 35 procent och ungefär 16 grader varmt i arkiven. Det klimatet är en kompromiss mellan vad som är bra för dokumenten och vad som är okej för människor. Här har vi ingen möjlighet att reglera klimatet och det blir lite som det blir, säger Bo Berg och fortsätter.
– Efter flytten kommer vi även att ha allt arkivmaterial samlat på ett ställe. Här får vi bara plats med en del. Resten finns i ett magasin i Frihamnen och det blir en del åkande fram och tillbaka för att hämta handlingar som folk begär ut.
Vi tar oss uppför de breda stentrapporna som skruvar sig genom byggnaden. På varje våningsplan finns nya arkiv med inbundna böcker, kartor, ritningar och fotografier. Alltihop omsorgsfullt uppmärkt och förvarat i systematiska hyllsystem och arkivskåp. Men trots den noggrannhet som präglar arkivet riskerar delar av samlingarna att vittra sönder, berättar Bo Berg. Under 1800-talet började man övergå till industriellt tillverkat papper av syrahaltig pappersmassa, ett papper av undermålig kvalitet som gulnar och blir sprött med åren.
– Massor av handlingar håller på att dö på grund av det här och det är något alla arkiv kämpar med i dag. Det papper som användes innan 1800-talet hade betydligt bättre kvalitet.
Ett annat bekymmer för arkivet är den hantering som vissa av dokumenten utsatts för under årens lopp. Förr var det vanligt att kartor och ritningar upprättades på väldigt tunna papper, ungefär som smörpapper. För att göra dem tåligare klistrade man på dem på styvare papper vilket gjorde dem enklare att hantera. Men med åren har det skapat nya problem på grund av att de olika papperssorterna åldras i varierande takt och på olika sätt.
– När de åldras kan det ena pappret krympa medan det andra expanderar och för att de inte ska förstöras måste man lossa dem från varandra, säger Bo Berg när vi står i Krigsarkivets konservatorsateljé. Man löste ett problem när man limmade kartorna på styvare papper men skapade samtidigt ett annat.
Han pekar på ett stort gråmålat stålkar med decimeterhöga kanter.
– Konservatorerna sänker ner dem i en särskild vätska som luckrar upp limmet och gör att pappren släpper från varandra.
Ungefär 5.000 besökare kommer varje år till Krigsarkivet. Många är privatpersoner som vill släktforska och den som har namn och tjänstgöringsort på sin anfader kan få detaljerad information om utbildningar, befattningar, vitsord, löner och mycket annat. Även Försvarshögskolans studenter använder arkivet för sina examensarbeten och det kommer också en hel del historiker och etablerade forskare hit. Vilket material som efterfrågas varierar men personalen märker att vissa dokument och skeenden väcker större nyfikenhet än andra.
– Det är framför allt två saker som efterfrågas, säger Peter Nordström. Dels handlar det om sådant som rör bergrum och andra militära anläggningar och dels ubåtshändelserna under tidigt 80-tal. Ganska mycket av det materialet är sekretessbelagt och där behöver vi ofta stöd från Försvarsmakten för att veta vad som ska maskas.
Krigsarkivet inrättades 1805 under namnet Konungens krigsarkiv, efter inspiration från Frankrike. Till en början bestod materialet nästan enbart av kartor och sjökort, men 1873 slogs arkivet samman med Generalstabens krigshistoriska avdelning och därmed tillfördes även material från äldre militära myndigheter. Fortfarande är kartorna något av Krigsarkivets stolthet med över en miljon objekt från hela världen. Till det mest exklusiva materialet hör de cirka 35 000 handmålade kartor och sjökort som skapades från sent 1500-tal och fram till början av 1800-talet. Kartorna förvaras nästan högst upp i byggnaden, i en lokal fylld med breda plåtskåp, glasade kartbord och arbetsbänkar. Bo Berg öppnar ett grått skåp som är märkt Sveriges krig och drar ut ett ark på måfå. Han läser från de handskrivna anteckningarna på ritningen.
– Här har vi en borg i tyska Elbing som man planerade att ta under 30-åriga kriget. De finaste kartorna brukar vi ta fram på de stora kartborden när vi får besökare, men nu är borden hopplockade inför flytten.
När kartarkivet flyttade in här en gång i tiden fick skåpen lyftas in med kran genom fönstren och så kommer även att ske när de nu ska härifrån. Flytten är ett digert projekt som började förberedas redan 2015 med en inventering av allt material, ett arbete som pågick under ett och ett halvt år.
– Det här är en av de största arkivflyttarna som genomförts i Sverige någonsin, säger Bo Berg. Vi måste veta exakt var allting finns och vart det tar vägen. Hamnar något fel är det förmodligen borta för alltid, det är för mycket material för att leta rätt på något som inte står där det borde.
Men Krigsarkivet hyser inte bara historiskt material utan också nutida handlingar. Däribland arkiven från de svenska insatserna i Bosnien och Makedonien liksom arkiven från alla de regementen och förband som lagts ner från nittiotalet och framåt. Och samlingarna fortsätter att växa. Bland annat genom att Försvarets materielverk årligen inkommer med sina samlade upphandlingar, som bara de rymmer ett antal hyllmeter. Tillväxten är något man tagit höjd för i den nya byggnaden där det finns bygglov för ytterligare två våningar vid behov. I november i år ska Banérgatan vara utrymd och någon gång under våren ska även magasinet i Frihamnen ha införlivats i de nya lokalerna.
FAKTA
Bevarande för framtiden
Avhandlingarna i Krigsarkivet tillhör det nationella kulturarvet och målet är att det ska föras vidare till framtida generationer i läsbart skick. Förebyggande åtgärder omfattar att förvara handlingarna på bästa möjliga sätt och skanna de värdefullaste handlingarna för att minska slitaget.
Krigsarkivets historia
Krigsarkivet bildades 1805 under namnet Konungens krigsarkiv efter fransk förlaga. Från början fanns här endast kartor och krigshandlingar från arkivets bildande och framåt, men genom en sammanslagning med Generalstabens krigshistoriska avdelning tillfördes även militära myndigheters äldre handlingar.
År 1935 skildes Krigsarkivet från krigshistoriska avdelningen och blev en egen enhet, först under chefen för Generalstaben och från 1937 under Arméstaben.
År 1942 beslutade riksdagen att Krigsarkivet skulle vara en egen myndighet knuten till Försvarsstaben och att dess verksamhet också skulle inkludera marinen.
När Krigsarkivet bildades låg det i Piperska palatset på Munkbrogatan 2 tillsammans med Krigskollegium.
1878 flyttade arkivet till Rosenhaneska palatset på Riddarholmen för att 1926 föras över till Generalstabsbyggnaden på Östermalmsgatan 87.
Först 1947 flyttade man in i en egen byggnad i anslutning till Tre vapen där man legat fram till i dag. Nu pågår nästa flytt, den här gången till Arninge industriområde i Täby norr om Stockholm.
Sedan 1995 är Krigsarkivet en avdelning inom Riksarviket, ett arkiv för statliga handlingar som grundades 1618.
