Senast publicerat
Senast publicerat:

Medaljceremoni för den första svenska Natostyrkan

Under fredagen hölls medaljceremoni på Södra skånska regementet, P 7, för 71:a bataljonen som nu har kommit hem efter sex månaders tjänstgöring i Lettland. Den första svenska Natoinsatsen är därmed avslutad. ”Försvarsmaktens förmåga till gemensamma operationer har utvecklats tack vare er”, sa försvarsminister Pål Jonson.

Maria Widehed
71:a bataljonen från P 7 är det första svenska arméförbandet att tjänstgöra som en del av Natos markstridsförband.

Foto: Felix Sundbäck/Försvarsmakten.

Den 71:a bataljonen är tillbaka i Sverige och den första svenska Natoinsatsen är avslutad. Under fredagen hölls i stark blåst medaljceremoni på Södra skånska regementet, P 7, på Revingehed för den hemkomna styrkan LNLV 25.

Styrkan har varit en del av Natos multinationella brigad i Lettland som utgör en av åtta multinationella stridsgrupper – Nato forward land forces – som Nato har etablerat längs sin östra flank.

Efter att ”Södra skånska regementets marsch” högtidligt spelats inledde försvarsminister Pål Jonson (M) med att tacka förbandet för dess betydande insatser för att stärka Sverige såväl som allierade.

– När jag möter mina kollegor, så sent som på Natos toppmöte i Haag tidigare i veckan, hör jag oerhört positiva omdömen om er insats. Våra allierade, så som Kanada och Lettland, framhåller er professionalism, er hängivenhet och er kompetens, sa han.

Försvarsmaktens förmåga till gemensamma operationer har utvecklats tack vare er.

Med Natos flagga till höger, Lettlands och Danmarks till vänster, talade försvarsministern vidare om hur insatsen ökat interoperabiliteten.

– Försvarsmaktens förmåga till gemensamma operationer har utvecklats tack vare er.

Chefen för Försvarsmaktens operationsledning, viceamiral Eva Skoog-Haslum, betonade inför utdelningen av Försvarsmaktens medalj för internationella insatser hur styrkan är en viktig del av uppbyggnaden av ett europeiskt försvar.

Liknande läsning:

– Vi kan med er insats med stolthet säga att Sverige har levererat operativ effekt vid Natos östra gräns mot Ryssland, sa hon.

Lettlands ambassadör Ilze Rῡse talade om sitt, och militärattachén överste Gunārs Kauliņš, möte med en kvalificerad och väl förberedd 71:a bataljonen i höstas när de besökte styrkan och höll föredrag om den lettiska försvarsmakten och säkerhetssituationen i landet.

– Låt denna första rotation bli ett bra bevis på det svenska engagemanget i att försvara Natos territorium, sa Ilze Rῡse.

Medaljceremoni där 71:a bataljon från Södra skånska regementet hedras för sin insats som en del av Natos kollektiva försvar, under insatsen Forward Land Forces (FLF) i Lettland.

Försvarsminister Pål Jonsson medaljerar överstelöjtnant Henrik Rosdahl, chef för 71:a bataljonen.

Foto: Felix Sundbäck/Försvarsmakten.

LNLV 25 tilldelades Försvarsmaktens medalj för internationella insatser, som instiftades av överbefälhavaren 1991 och reviderades 1994 och 2011. Medaljbandet har ett bandspänne i oxiderad brons med inskriptionen ”Lettland”.

Bataljonschef överstelöjtnant Henrik Rosdahl summerar nu efter hemkomst sin personliga utveckling som att ha fått möjligheten att ”lära sig spela på hela pianot”.

– Allt från att få insyn i den politiska sfären till att jobba mer utåt än inåt för förbandet, säger han.

Rekryteringen till LNLV 26 är färdig, med undantag för några enstaka vakanser. Fler soldater än vad bataljonen väntade sig har valt att stanna kvar.

– Inför nästa rotation är det viktigaste att stärka logistikkedjorna. Och det man kan förbättra inom brigaden är att utöka mängden träning inom brigads ram, säger Henrik Rosdahl.

 

Medaljceremoni där 71:a bataljon från Södra skånska regementet hedras för sin insats som en del av Natos kollektiva försvar, under insatsen Forward Land Forces (FLF) i Lettland.

Chefen för Operationsledningen viceamiral Ewa Skoog Haslum deltog vid medaljceremonin.

Foto: Felix Sundbäck/Försvarsmakten.

Ställföreträdande arméchef, brigadgeneral Per Nilsson, betonade efter medaljceremonin vikten av att införliva de erfarenheter som bataljonen har kommit hem med i resten av armén.

– Det är viktigt att förstå att det inte har varit som det brukar när vi åker på insatser – där förbandet slits, som i Mali och Afghanistan. Jag uppfattar att det här förbandet är bättre nu än när man åkte iväg, eftersom man har övat och tränat på skarpa uppgifter i Lettland. Det är viktigt att vi håller ihop förbandet och krigsplacerar dem in i 71:a bataljon som ett krigsförband, som bataljonen har föreslagit, säger Per Nilsson och tillägger:

– Krigsförbanden är farligare för motståndaren när de har deltagit i den här formen av insats.

20250627_P7_felsun02_hemkomstceremoni_medaljering (46)

"Krigsförbanden är farligare för motståndaren när de har deltagit i den här formen av insats", säger brigadgeneral Per Nilsson, ställföreträdande arméchef.

Foto: Felix Sundbäck/Försvarsmakten.

Erfarenheterna från 96 timmar ihållande estländska övningen Hedgehog 25 utvärderas också.

– Vi håller på att lära oss hur vi ska utveckla vår övningsmetodik för att det ska bli mer krigslikt. Samtidigt måste vi vara rädda om våra anställda och värnpliktiga. Det är stor skillnad mellan krig och fred, säger Per Nilsson.

Jag var ny i min befattning och tror aldrig förr att jag utvecklats så mycket som jag har gjort under det här året.

En av de första att tilldelas medalj under ceremonin var Madeleine, stabsassistent och signalist, som Officerstidningen för några veckor sedan väckte en tidig morgon på Camp Valdemar.

– Det har varit supernajs att komma hem, jag har saknat alla – men det är också väldigt skönt att kunna gå till duschen utan att gå ut utomhus först, säger hon och skrattar.

Hon är nöjd med sin insats.

– Jag känner mig stolt, jag var ny i min befattning och tror aldrig förr att jag utvecklats så mycket som jag har gjort under det här året. Jag har fått understödja både bataljon och kompani, och det känns som att vi har gjort ett avtryck.

I höst läser hon vidare till specialistofficer med inriktning mot sjukvårdslogistik.

– Från FLF:en tar jag med mig vikten av samverkan och att knyta nya kontakter. Det är tillsammans man blir någonting, säger Madeleine.

20250627_P7_felsun02_hemkomstceremoni_medaljer (3)

71:a bataljonen medaljerades den 27 juni för den sex månader långa insatsen i Lettland.

Foto: Felix Sundbäck/Försvarsmakten.

20250627_P7_felsun02_hemkomstceremoni_soldater (1)

Nu väntar sommarledighet och när bataljonen återsamlas efter semestern påbörjas förberedelser inför nästa rotation till Lettland vid årsskiftet.   .

Foto: Felix Sundbäck/Försvarsmakten.

Officerstidningen är Officersförbundets medlemstidning och bedriver självständig journalistisk bevakning av försvars- och säkerhetsfrågor.

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Officerstidningens nyhetsbrev kommer två gånger i månaden och ger dig nyheter från Officerstidningen direkt till din inkorg.

    Jag godkänner att Officerstidningen sparar mina uppgifter.

    Värnpliktiga är kraftigt överrepresenterade i Försvarsmaktens arbetsskadestatistik, och bland kvinnliga rekryter syns även en viss skadeökning. Samtidigt har myndigheten inte lyckats lösa problemen med rapportering och analysering av arbetsskador som uppstod när avvikelserapporteringen fördes över till Prio för tio år sedan.

    Linda Sundgren
    Värnpliktiga soldater med packning och kamouflage på led under en fältvecka.
    Värnpliktiga står för majoriteten av arbetsskadeanmälningarna i Försvarsmakten. Bland kvinnliga rekryter syns dessutom fler stressfrakturer än tidigare, visar årets arbetsskaderapport.

    Foto: Anders Wiklund/TT

    År 2025 inkom 3 257 anmälningar om arbetsskada till Försvarsmakten. Enligt generalläkaravdelningen vid Försvarsstabens stödenhet som sammanställer skadestatistiken brukar det vara en eftersläpning i rapporteringen på runt 500 ärenden. Om det stämmer även i år kommer det totala antalet rapporter att hamna på cirka 3 700, vilket är i nivå med året innan. Det som sticker ut i resultaten är den stora mängden skador bland värnpliktiga. De står för drygt 60 procent av alla anmälningar, trots att de bara utgör tio procent av de tjänstgörande.

    – Jag tror att det beror på att vi är väldigt duktiga på att rapportera allt när det handlar om värnpliktiga. Både riktigt allvarliga skador, men också sådana som rapporteras i förebyggande syfte. Det kan bero på att man kan få ersättning från Kammarkollegiet för skador man ådragit sig under värnplikten. Däremot betalas det inte ut mer från Kammarkollegiet idag jämfört med tidigare, säger Försvarsmaktens generalläkare Claes Ivgren.

    Vi hade en större andel belastningsskador av en sort som vi inte sett tidigare hos kvinnliga värnpliktiga.

    Andelen arbetsskador bland värnpliktiga har varit relativt konstant de senaste åren. En liten ökning syns dock bland kvinnor som stod för en något större andel av skadorna jämfört med året innan.

    – Vi hade en större andel belastningsskador av en sort som vi inte sett tidigare hos kvinnliga värnpliktiga. Det handlar om stressfrakturer, alltså skador som uppstår för att man burit eller belastat kroppen på ett sätt över tid som kroppen inte kunnat hantera fysiologiskt. Det har uppstått förändringar i benvävnaden och i vissa fall spontana frakturer, alltså att ett ben har gått av, säger Claes Ivgren.

    20180118_Bezmah01_Porträtt_Claes_Ivgren_044

    Claes Ivgren

    Försvarsmaktens generalläkare

    Utöver det totala antalet skador i Försvarsmakten ger årets arbetsskaderapport ytterst knapphändig information om skadeläget bland anställda i myndigheten. År 2015 överfördes Försvarsmaktens arbetsskaderapportering till stödsystem Prio och sedan dess har det varit problem med underrapportering, felaktigt kodade skador och analyser. Årets rapport var flera månader försenad och innehåller minimalt med information. Varken skadetyp, var eller i vilka sammanhang som skadorna inträffar eller den drabbades befattning, grad eller ålder redovisas.

    – Huvuddelen av underlaget är ackumulerat på ett sätt som gör att jag inte känner mig absolut trygg med att vi inte har fått in allt det som har hänt. Vi vet att vi har alla allvarliga fall, för där har vi Arbetsmiljöverkets och Försäkringskassans underlag. Men jag är inte säker på att vi täcker en helhet, säger Claes Ivgren.

    Nu är det tio år sedan Försvarsmakten presenterade en fullständig arbetsskaderapport. Hur ser du på det?

    – Jag tycker inte att det är okej. Vi behöver ha ett system som vi kan lita på, som är enkelt att hantera och där vi med stor noggrannhet kan följa utvecklingen i organisationen. När verksamheten accelererat som den gjort de senaste åren och vi växer så fort som vi gör är det jätteviktigt att kunna följa skadeutfallet, säger Claes Ivgren.

    Jag tycker inte att det är okej. Vi behöver ha ett system som vi kan lita på.

    Arbetsskaderapporterna ska ligga till grund för det skadeförebyggande arbetet i myndigheten. Om arbetsgivaren inte vet hur skadeläget ser ut är det svårt att vidta rätt åtgärder och att mäta effekten av det som görs.

    – Om vi hade haft en väldigt stringent rapportering hade vi kunnat komma med förslag som syftar till att ändra på verksamhet som vi ser genererar skador. Men det förutsätter att rapporten är detaljerad och noggrann och att vi känner trygghet med att vi har allting med i rapporteringen. Tyvärr saknas det fortfarande, tio år efter införandet, säger Claes Ivgren.

    Tidigare följdes skadeutvecklingen inom vissa områden särskilt noga på grund av den stora risken för skador. Ett sådant fokusområde var hörselskador, men inte heller de finns med i årets rapport.

    – Vad gäller hörselskador finns det säkert ett bra underlag bland årets anmälningar, men den kompetens som tidigare hanterade de rapporterna har slutat i Försvarsmakten. Det är alltså brist på kompetens som lett till att vi inte har genomfört någon djupare analys av det skadeområdet. Jag vet att man håller på att rekrytera en ny arbetsmiljöingenjör vid Försvarsmedicincentrum i Göteborg, men tjänsten är inte tillsatt ännu, säger Claes Ivgren.

    Tyvärr saknas det fortfarande, tio år efter införandet.

    Enligt Claes Ivgren arbetar Försvarsmakten vidare med att försöka komma tillrätta med arbetsskaderapporteringen:

    – Det har ju varit känt länge att Prios avvikelsesystem fungerar sisådär. Vissa är jätteduktiga på att rapportera, andra tycker att det är för trassligt. Ett förbättringsarbete pågår och jag tror att det snart ska vara slutfört, men det är inte vi utan Försvarsstabens stödenhet som ansvarar för det.

    Claes Ivgren säger att han skulle vilja ta arbetsskadearbetet ett steg längre. Hans förslag är att all personal i myndigheten ska få tillgång till Försvarshälsan:

    – Om personalen går till Försvarshälsan när något inträffar och får sin skada bedömd och journalförd i Försvarsmakten, skulle vi få ett bättre grepp om det fysiska och psykiska måendet. Vi skulle dessutom få ett bättre underlag för arbetsskaderapporten. Det är något jag arbetar för, men inte nått hela vägen fram med ännu.

    Utöver de arbetsskador som redovisas i Försvarsmaktens arbetsskaderapport finns ett antal svåra arbetsskador och allvarliga tillbud som anmäls direkt till Arbetsmiljöverket och som inte ingår i Försvarsmaktens arbetsskadestatistik. År 2025 var det 129 fall, varav två dödsfall. Det var 29 ärenden fler än året innan.

    Ur arkivet: