Senast publicerat
Senast publicerat:

FMV:s generaldirektör: ”Vi behöver förenkla vårt samarbete med Försvarsmakten”

Försvarets materielverk, FMV, har de senaste åren flerdubblat beställningarna mot industrin och anställt ett tusental nya medarbetare. Samtidigt är myndigheten på väg att minska antalet militära befattningar eftersom det nuvarande målet inte bedöms kunna nås. Det säger generaldirektör Mikael Granholm.

Linda Sundgren
Att förenkla processerna kring anskaffningar är ett måste för att Försvarets materielverk ska klara av att möta den ökande mängden uppdrag, säger Mikael Granholm.

Foto: Margareta Bloom Sandebäck

Försvarets materielverk har expanderat kraftigt de senaste åren. Hur mår organisationen idag? 

– Vi befinner oss i en exempellös förändring med kraftigt utökade volymer i vår verksamhet, men också nya uppdrag som exempelvis stödet till Ukraina där vi fått en mycket tydligare egen roll än tidigare. Vi har gått från 2 000 till 3 000 anställda och antalet beställningar har ökat från runt 18 miljarder under 2021 till nästan 68 miljarder 2024. Det här påverkar naturligtvis organisationen på ett genomgripande sätt. Vi är stolta över att vi faktiskt klarar den snabba ökningen, men det innebär också väldigt mycket arbete.

Hur hanterar ni på FMV denna tillväxt?

– Vi har fått en tydlig insikt att vi behöver förenkla våra arbetssätt och vårt samarbete med Försvarsmakten. Vi ska också komma ihåg att vi bara är i början av den här upprustningen och med 3,5 procent av BNP som signalerad ny nivå kommer det att krävas ännu mer åtgärder. Vi kan inte bara säga åt våra medarbetare att jobba snabbare i oförändrade processer. Vi måste göra det enklare att komma framåt och det är ett arbete som vi lägger ner väldigt mycket kraft på. I de fall det är lämpligt tillämpar vi principen tillräckligt bra.

Hur gör ni för att förenkla anskaffningsprocesserna? 

– En processbeskrivning är väldigt omfattande, men i grunden handlar det om att tänka igenom anskaffningen tidigt. Hur anskaffar vi på enklast sätt? Vilka moment blir då nödvändiga? Så kör man på det. Handlar det om att anskaffa en befintlig produkt faller förstås väldigt mycket av kravarbete och annat som inte behöver vara så detaljerat. Sedan finns det processbeskrivningar för de allra mest kvalificerade utvecklings- och anskaffningsprojekten som ibland är motiverade.

Regeringen har också utvecklat sin styrning för att vi ska kunna vara mer flexibla. Om det går trögare på ett område kan vi istället göra något annat som vi hade tänkt göra senare.

 Hur fungerar det i praktiken?

– Jag tror att vi kommer behöva följa upp, påminna, stödja och skapa ett lugn i att man faktiskt får göra det här. Är man van vid att arbeta på ett visst sätt tar det ett litet tag att ställa om och göra det radikalt annorlunda, det tror jag är mänskligt. Men det är total uppbackning från alla ledningsnivåer och jag tror och hoppas att det tas emot på ett bra sätt. Sedan behövs det återkoppling på de nya processerna som sannolikt kommer att behöva justeras. Vi är väldigt lyhörda för hur det här fungerar.

Enligt den senaste årsrapporten har FMV:s leveranssäkerhet på beställd materiel sjunkit och 2024 låg den på 73 av 100. Hur ser det ut idag?

– Diskussionen om leveranssäkerhet är ganska teknisk och snårig. I den snabba upprustning som nu sker behöver vi i varje läge ta oss fram där det är möjligt. Regeringen har också utvecklat sin styrning för att vi ska kunna vara mer flexibla. Om det går trögare på ett område kan vi istället göra något annat som vi hade tänkt göra senare. Samtidigt har vi ett leveransindex som är ganska statiskt och inte riktigt tar hänsyn till vårt mer flexibla sätt att arbeta. Därför tror jag att vi ibland målar upp en lite för dyster bild. 

Vilken typ av materiel är svårast att upphandla och få tillgång till?

– Vi har ett samarbete på nordisk nivå kring ammunitionsproduktion för att öka kapaciteten där. Hittills har vi kunnat beställa den ammunition vi behövt, men det är ett område där jag tror att det kan behövas ytterligare kapacitet. Annars är det generellt de stora och komplexa systemen som är förenade med högre risk.

Som de nya ubåtarna som blivit kraftigt försenade?

– Det är ett projekt där man initialt underskattade svårigheten med att bygga upp varvskompetensen, men också att konstruera ubåtar. Nu är vi i ett läge där riskerna är väsentligt lägre och vi har ett avtal om leverans och ett fast takpris. Leverans ska ske 2031 och 2033 och vi förväntar oss att leverantören håller sig till avtalet. 

Liknande läsning:
margaretabsandeback_251210_MBS9594

Mikael Granholm har varit generaldirektör för FMV sedan juni 2025. Enligt honom har myndigheten idag ungefär den bemanning som behövs för att klara verksamheten.

Foto: Margareta Bloom Sandebäck

Ni har rekryterat ett stort antal nya medarbetare, hur ser personalläget ut idag? 

– Att rekrytera har gått ganska lätt och jag skulle säga att vi idag har ungefär det antal medarbetare som vi behöver. Det kan finnas behov av ytterligare förstärkning framåt, men inte alls i det härad som varit de senaste åren.

Har ni plats för alla nya medarbetare i era lokaler?

– Vi har förtätat och man delar rum i högre utsträckning än tidigare. Eftersom många också reser inom projekten har vi infört aktivitetsbaserade kontor där man inte har egna skrivbord utan tar den plats som är ledig. En annan dimension i det här är att när det finns väldigt många nya så är det viktigt att de känner sig välkomna och får möjlighet att snabbt vara med och bidra. Det är något vi talar väldigt mycket om internt i organisationen.

Vi måste vara helt på det klara med att det här inte är någon puckel vi tar oss igenom nu, utan en ökning till en ny högre nivå.

Tillgången på yrkesofficerare, hur ser den ut?

– Idag har vi cirka 130 YAM (yrkesofficer vid annan myndighet, red. anm.), och de är vi väldigt glada för. Vi behöver personer med officersbakgrund i våra projekt och på andra befattningar. Men det har sedan tidigare funnits ett glapp mellan vårt anmälda behov, som ligger runt 170 YAM, och hur många vi faktiskt har. Jag tror att vi behöver tänka om där. Vi kan inte år efter år sitta med ett önskenumerär och ett faktiskt numerär som inte stämmer överens i ett läge där Försvarsmakten själv behöver officerare. Vi inser att det finns ett stort behov av att hushålla med våra officerare framöver och jag tror inte vi ska sikta på väsentligt fler än de YAM vi redan har. Nu har vi en dialog med Försvarsmakten för att anpassa vår behovsbild efter den verklighet vi befinner oss i.

Du säger önskenumerär, men antalet YAM är väl beslutat utifrån ert behov av militär kompetens?

– Såklart skulle det vara bra med fler yrkesofficerare, men vi måste ju förhålla oss till hur det faktiskt ser ut. Jag tror att vi gör oss själva en otjänst om vi målar upp det här önskebehovet om vi ändå aldrig når dit. Vilka befattningar som kommer att ändras från militära till civila kan jag inte svara på exakt, men det kan handla om att ändra vissa befattningar i projekt där det redan finns yrkesofficerare. Jag tror inte att de befattningar som kräver militär kompetens är statiska över tid utan att det förändras. Men det viktiga är att vi har en andel yrkesofficerare hos oss. De behövs i de integrerade projektgrupper som vi bedriver en stor del av vårt arbete i. Vi har också ett antal tunga chefsbefattningar där det behövs yrkesofficerare.

Er relation till Försvarsmakten, hur ser den ut? 

– Jag tycker att den är väldigt god. Det är de signaler jag får internt härifrån och de signaler jag får från Försvarsmakten. Jag kommer ju själv från Försvarsmakten och när jag blev erbjuden min nuvarande befattning hann jag tänka att efter att ha jobbat väldigt nära ÖB blir det tråkigt att inte längre göra det. Men i nästa sekund slog det mig att vi kommer ha väldigt mycket med varandra att göra ändå. I den här konstellationen är det viktigt att vi har ett gott samarbete mellan myndigheterna. Samtidigt ska det inte vara gott i den meningen att vi inte tar upp när det finns gnissel i gränsytan mellan oss. Tvärt om. Om någonting riskerar att tappa tempo i gränsytan mellan oss måste det upp på bordet. 

Du var generaldirektör i Försvarsmakten 2021 till 2025. Har du frigjort dig tillräckligt från din tidigare arbetsgivare för att kunna sätta ner foten för FMV:s räkning när så krävs? 

– Ja det har jag, och dessutom har vi ju egentligen samma huvuduppdrag. Vi ska stärka Sveriges militära försvar. Om vi ser saker som behöver utvecklas i relationen mellan oss och Försvarsmakten tar vi upp det. Vi gör det för ett högre syfte och vice versa från Försvarsmaktens sida. Det finns inget infekterat i den typen av samtal. Uppdragen rullar in, så är det, men jag tycker att vi har en okomplicerad relation och vi har väldigt lätt att ta upp saker som behöver utvecklas. 

Vilka är FMV:s främsta utmaningar de kommande fem till tio åren?

– Vi måste vara helt på det klara med att det här inte är någon puckel vi tar oss över nu, utan en ökning till en ny högre nivå. Därför måste vi värna vårt goda samarbete med Försvarsmakten och förenkla vår samverkan med dem samtidigt som vi förenklar våra egna processer. Vi måste hela tiden ha en väldigt god blick på industrins förutsättningar, på produktionskapacitet och på internationella samarbetsmöjligheter liksom stödet till Ukraina. Det kommer att vara väldigt intensivt och då måste vi också se till att värna varandra för att orka detta. Det handlar om något så grundläggande som omtanke. Att vi faktiskt visar att vi bryr oss om varandra. Då är det lättare att jobba under press.

Officerstidningen är Officersförbundets medlemstidning och bedriver självständig journalistisk bevakning av försvars- och säkerhetsfrågor.

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Officerstidningens nyhetsbrev kommer två gånger i månaden och ger dig nyheter från Officerstidningen direkt till din inkorg.

    Jag godkänner att Officerstidningen sparar mina uppgifter.

    Flera med insyn i Försvarsmakten och Försvarets materielverk beskriver en utveckling där externa konsulter får stort inflytande över strategiska vägval. När rollerna blir otydliga och beroenden växer behöver vi ställa frågan om vi har tillräcklig kontroll över våra egna system och beslut, skriver insändarskribenten.

    Josefine Owetz

    Foto: iStock

    Sverige befinner sig i ett säkerhetspolitiskt allvarligt läge. Den militära upprustningen går snabbt och kraven på effektivitet är höga. Just därför måste en obekväm fråga våga ställas: har staten full kontroll över hur de digitala vägvalen inom försvaret formas?

    Uppgifter från personer med insyn i både Försvarsmakten och Försvarets materielverk, FMV, pekar på mönster som förtjänar seriös granskning. Det handlar inte om enskilda individer, utan om strukturer där gränsen mellan stat och leverantör riskerar att bli otydlig. Om bilden stämmer är det ett systemproblem, inte ett personproblem. Offentlig sektor behöver konsulter. Det är inget kontroversiellt. Problemet uppstår när roller och incitament börjar flyta ihop.

    Det som beskrivs inifrån är miljöer där externa konsulter i praktiken får stort inflytande över strategiska vägval: de deltar i centrala forum, bidrar till kravställning och påverkar tekniska riktningar.

    Samtidigt kan det vara oklart för omgivningen när någon talar som oberoende expert och när samma person har koppling till en specifik plattform eller företag. När sådana gränser blir otydliga riskerar ansvarskedjor att försvagas. Det jag och mina kollegor inne i organisationen ser följer ett välkänt mönster från internationella it-skandaler. Varningsflaggorna är tydliga och återkommer gång på gång:

    Konsulter utan tydlig rollmärkning
    Externa konsulter uppges sitta i centrala forum, leda arbetsgrupper och driva beslut utan att det alltid är tydligt att de representerar kommersiella intressen. När konsulter uppträder som myndighetspersonal suddas ansvarskedjor ut.

    Inbäddade konsulter i kärnverksamheten
    Personer med leverantörskopplingar sägs arbeta djupt integrerat i organisationen med intern tillgång, inflytande över vägval och deltagande i strategiska diskussioner. Det skapar beroenden som är svåra att bryta.

    Kravställning som låser upphandlingar
    Ett återkommande mönster är att behov och krav formuleras på sätt som i praktiken passar en viss plattform, ofta kring ett specifikt system. Alternativ existerar formellt, men blir i praktiken orealistiska.

    Samma aktörer påverkar både strategi och leverans
    När konsulter först hjälper till att definiera problem och arkitektur och sedan levererar lösningen uppstår en uppenbar intressekonflikt. Det är en klassisk mekanism bakom leverantörsinlåsning.

    Ledningar som börjar se ett enda alternativ
    Den mest oroande signalen är kulturell. När högre chefer börjar beskriva ett systemval som “det enda realistiska” har oberoendet redan eroderat. Då har leverantörens världsbild blivit organisationens.

    Internationellt är detta ett välkänt mönster. Leverantörsinlåsning uppstår sällan genom ett enskilt beslut. Den växer fram gradvis genom att: 1. Behovsbild och strategi formas. 2. Krav skrivs nära ett visst ekosystem 3. Alternativ framstår som oprövade eller riskabla. 4. Beroendet cementeras.

    I flera beskrivningar återkommer hur stora affärssystem (inte minst kring it-system) tenderar att bli referenspunkten kring vilken allt annat organiseras. Det behöver inte vara fel i sig, men när ett system börjar behandlas som mål snarare än verktyg bör varningsklockor ringa. Detta är inte en teoretisk oro. Internationellt finns flera exempel där stora affärssystem kopplats till korruptionsutredningar.

    Så sent som 2024 gick ett stort internationellt företag med på att betala över 220 miljoner dollar i böter efter amerikanska mutanklagelser kopplade till affärer med offentliga aktörer i bland annat Sydafrika och Indonesien. Utredningar pekade på systematiska försök att vinna statliga kontrakt genom otillbörliga förmåner och mellanhänder.

    Mönstret är välkänt: komplexa system, starka leverantörsberoenden och svag insyn skapar grogrund för otillbörlig påverkan.

    Historiskt har även stora industrisystem kopplats till politiska skandaler i Europa, där leverantörer misstänkts ha använt nätverk av konsulter och mellanhänder för att påverka offentliga upphandlingar. Mönstret är välkänt: komplexa system, starka leverantörsberoenden och svag insyn skapar grogrund för otillbörlig påverkan.

    Poängen är inte att alla implementationer är korrupta utan att riskerna är dokumenterade och kräver starka skyddsmekanismer. Sverige har redan sett vad som händer när styrning och riskkontroll brister i känslig statlig verksamhet. Ett exempel är Transportstyrelseskandalen 2017 där känslig information blev tillgänglig för icke säkerhetsklassad personal i utlandet. Där ignorerades varningssignaler tills skadan var ett faktum. Skillnaden nu är att det som beskrivs rör strukturer inom Försvarsmakten.

    Om liknande mönster av otydligt ansvar, beroenden och förbisedda larm får växa i en verksamhet med ansvar för rikets säkerhet kan konsekvenserna bli betydligt allvarligare. Lärdomen från Transportstyrelsen är enkel, systemfel måste tas på allvar medan de fortfarande går att rätta till. I komplexa organisationer får experter naturligt stort inflytande. Men om långvariga beroenden och informationsövertag gör att beslutsfattare successivt tappar handlingsfrihet uppstår en risk att strategiska val i praktiken formas utanför staten. Det behöver inte handla om otillbörligheter i juridisk mening. Strukturella beroenden räcker för att gradvis förskjuta maktbalansen. I försvarssektorn är det i sig ett allvarligt styrningsproblem.

    Den mest allvarliga bilden handlar dock om ledarskap. Flera uppgiftslämnare beskriver hur höga chefer i praktiken införlivat leverantörernas narrativ. När beslutsfattare börjar försvara plattformar snarare än verksamhetsmål har något gått fundamentalt fel.

    Det kan ske gradvis genom att konsulter sätter agendan, alternativ framstår som riskabla, kritik tolkas som okunnighet och plattformen blir “oundviklig”. Till slut agerar organisationen som om systemet vore ett mål i sig. I en myndighet med ansvar för nationell säkerhet är det en farlig förskjutning. I detta sammanhang väcker även affärsmodeller frågor. Ett exempel som ofta nämns i diskussioner är ett litet konsultbolag med närvaro i försvarsrelaterade miljöer och återkommande höga marginaler.

    När konsultbolag med stark närhet till verksamheten samtidigt genererar betydande utdelningar till ägare som själva är verksamma i uppdragen uppstår frågor om incitament och transparens. Det betyder inte att något är fel per automatik, men det är en typ av konstruktion som i andra sektorer brukar granskas noggrant. Särskilt när det gäller samhällskritiska funktioner.

    När upplevelsen blir att larm inte tas på allvar riskerar tystnad att framstå som det säkrare alternativet.

    En särskilt oroande uppgift är att dessa frågor inte tycks vara okända internt. Personer med insyn beskriver hur oro ska ha lyfts genom flera kanaler: via linjevägar, säkerhetsfunktioner och visselblåsarsystem. Om sådana signaler inte leder till tydliga åtgärder uppstår en farlig dynamik. Visselblåsarsystem finns för att fånga upp strukturella risker. När upplevelsen blir att larm inte tas på allvar riskerar tystnad att framstå som det säkrare alternativet. Det gynnar aldrig en organisation som verkar i hög riskmiljö.

    Parallellt finns vittnesmål om att personer som ifrågasätter narrativet där systemet i praktiken blivit målbilden i sig marginaliseras. Anställda som lyfter alternativa lösningar eller problem med beroendet uppges uteslutas från centrala forum, plockas bort från beslutsprocesser eller tystas på andra sätt. Om detta stämmer är det djupt oroande. Försvarssektorn är beroende av intern intellektuell höjd och öppen debatt. När kritiskt tänkande ersätts av konformitet urholkas både kompetens och säkerhet.

    Det är viktigt att vara tydlig, detta är inte en text om att peka ut enskilda bolag eller individer. Inte heller om att ifrågasätta behovet av extern kompetens. Det handlar om strukturer där roller kan bli otydliga, beroenden kan växa fram över tid, incitament kan sammanfalla med inflytande och interna varningssignaler riskerar att tappas bort. Sådana mönster måste kunna diskuteras öppet i en demokrati, särskilt inom totalförsvaret.

    Om Sverige menar allvar med att bygga ett robust försvar krävs inte bara ökade anslag, utan också stark styrning och transparens. Detta är inte en hypotetisk diskussion om framtida risker. Uppgifter pekar på att dessa utmaningar upplevs som högst närvarande redan idag inom Försvarsmakten. Just därför blir frågan akut, inte teoretisk, och därför behövs oberoende granskning av konsultberoenden i försvarssektorn, hantering av intressekonflikter, styrning av stora affärssystem samt hur interna larm tas om hand. Inte för att leta syndabockar, utan för att säkerställa att systemen vi bygger vilar på stabil grund.

    För i slutänden borde principen vara självklar: strategiska vägval för försvaret av riket ska formas av statens behov, fullt ut och utan tvekan. Detta är en diskussion som måste kunna föras öppet, sakligt och utan prestige. Försvarsförmåga byggs inte bara av materiel och system utan av förtroende, integritet och modet att granska sig själv.


    Med risk för slutet på min egen karriär,

    anonym yrkesofficer

    Ur arkivet: