Senast publicerat
Senast publicerat:

FMV:s generaldirektör: ”Vi behöver förenkla vårt samarbete med Försvarsmakten”

Försvarets materielverk, FMV, har de senaste åren flerdubblat beställningarna mot industrin och anställt ett tusental nya medarbetare. Samtidigt är myndigheten på väg att minska antalet militära befattningar eftersom det nuvarande målet inte bedöms kunna nås. Det säger generaldirektör Mikael Granholm.

Linda Sundgren
Att förenkla processerna kring anskaffningar är ett måste för att Försvarets materielverk ska klara av att möta den ökande mängden uppdrag, säger Mikael Granholm.

Foto: Margareta Bloom Sandebäck

Försvarets materielverk har expanderat kraftigt de senaste åren. Hur mår organisationen idag? 

– Vi befinner oss i en exempellös förändring med kraftigt utökade volymer i vår verksamhet, men också nya uppdrag som exempelvis stödet till Ukraina där vi fått en mycket tydligare egen roll än tidigare. Vi har gått från 2 000 till 3 000 anställda och antalet beställningar har ökat från runt 18 miljarder under 2021 till nästan 68 miljarder 2024. Det här påverkar naturligtvis organisationen på ett genomgripande sätt. Vi är stolta över att vi faktiskt klarar den snabba ökningen, men det innebär också väldigt mycket arbete.

Hur hanterar ni på FMV denna tillväxt?

– Vi har fått en tydlig insikt att vi behöver förenkla våra arbetssätt och vårt samarbete med Försvarsmakten. Vi ska också komma ihåg att vi bara är i början av den här upprustningen och med 3,5 procent av BNP som signalerad ny nivå kommer det att krävas ännu mer åtgärder. Vi kan inte bara säga åt våra medarbetare att jobba snabbare i oförändrade processer. Vi måste göra det enklare att komma framåt och det är ett arbete som vi lägger ner väldigt mycket kraft på. I de fall det är lämpligt tillämpar vi principen tillräckligt bra.

Hur gör ni för att förenkla anskaffningsprocesserna? 

– En processbeskrivning är väldigt omfattande, men i grunden handlar det om att tänka igenom anskaffningen tidigt. Hur anskaffar vi på enklast sätt? Vilka moment blir då nödvändiga? Så kör man på det. Handlar det om att anskaffa en befintlig produkt faller förstås väldigt mycket av kravarbete och annat som inte behöver vara så detaljerat. Sedan finns det processbeskrivningar för de allra mest kvalificerade utvecklings- och anskaffningsprojekten som ibland är motiverade.

Regeringen har också utvecklat sin styrning för att vi ska kunna vara mer flexibla. Om det går trögare på ett område kan vi istället göra något annat som vi hade tänkt göra senare.

 Hur fungerar det i praktiken?

– Jag tror att vi kommer behöva följa upp, påminna, stödja och skapa ett lugn i att man faktiskt får göra det här. Är man van vid att arbeta på ett visst sätt tar det ett litet tag att ställa om och göra det radikalt annorlunda, det tror jag är mänskligt. Men det är total uppbackning från alla ledningsnivåer och jag tror och hoppas att det tas emot på ett bra sätt. Sedan behövs det återkoppling på de nya processerna som sannolikt kommer att behöva justeras. Vi är väldigt lyhörda för hur det här fungerar.

Enligt den senaste årsrapporten har FMV:s leveranssäkerhet på beställd materiel sjunkit och 2024 låg den på 73 av 100. Hur ser det ut idag?

– Diskussionen om leveranssäkerhet är ganska teknisk och snårig. I den snabba upprustning som nu sker behöver vi i varje läge ta oss fram där det är möjligt. Regeringen har också utvecklat sin styrning för att vi ska kunna vara mer flexibla. Om det går trögare på ett område kan vi istället göra något annat som vi hade tänkt göra senare. Samtidigt har vi ett leveransindex som är ganska statiskt och inte riktigt tar hänsyn till vårt mer flexibla sätt att arbeta. Därför tror jag att vi ibland målar upp en lite för dyster bild. 

Vilken typ av materiel är svårast att upphandla och få tillgång till?

– Vi har ett samarbete på nordisk nivå kring ammunitionsproduktion för att öka kapaciteten där. Hittills har vi kunnat beställa den ammunition vi behövt, men det är ett område där jag tror att det kan behövas ytterligare kapacitet. Annars är det generellt de stora och komplexa systemen som är förenade med högre risk.

Som de nya ubåtarna som blivit kraftigt försenade?

– Det är ett projekt där man initialt underskattade svårigheten med att bygga upp varvskompetensen, men också att konstruera ubåtar. Nu är vi i ett läge där riskerna är väsentligt lägre och vi har ett avtal om leverans och ett fast takpris. Leverans ska ske 2031 och 2033 och vi förväntar oss att leverantören håller sig till avtalet. 

margaretabsandeback_251210_MBS9594

Mikael Granholm har varit generaldirektör för FMV sedan juni 2025. Enligt honom har myndigheten idag ungefär den bemanning som behövs för att klara verksamheten.

Foto: Margareta Bloom Sandebäck

Ni har rekryterat ett stort antal nya medarbetare, hur ser personalläget ut idag? 

– Att rekrytera har gått ganska lätt och jag skulle säga att vi idag har ungefär det antal medarbetare som vi behöver. Det kan finnas behov av ytterligare förstärkning framåt, men inte alls i det härad som varit de senaste åren.

Har ni plats för alla nya medarbetare i era lokaler?

– Vi har förtätat och man delar rum i högre utsträckning än tidigare. Eftersom många också reser inom projekten har vi infört aktivitetsbaserade kontor där man inte har egna skrivbord utan tar den plats som är ledig. En annan dimension i det här är att när det finns väldigt många nya så är det viktigt att de känner sig välkomna och får möjlighet att snabbt vara med och bidra. Det är något vi talar väldigt mycket om internt i organisationen.

Liknande läsning:

Vi måste vara helt på det klara med att det här inte är någon puckel vi tar oss igenom nu, utan en ökning till en ny högre nivå.

Tillgången på yrkesofficerare, hur ser den ut?

– Idag har vi cirka 130 YAM (yrkesofficer vid annan myndighet, red. anm.), och de är vi väldigt glada för. Vi behöver personer med officersbakgrund i våra projekt och på andra befattningar. Men det har sedan tidigare funnits ett glapp mellan vårt anmälda behov, som ligger runt 170 YAM, och hur många vi faktiskt har. Jag tror att vi behöver tänka om där. Vi kan inte år efter år sitta med ett önskenumerär och ett faktiskt numerär som inte stämmer överens i ett läge där Försvarsmakten själv behöver officerare. Vi inser att det finns ett stort behov av att hushålla med våra officerare framöver och jag tror inte vi ska sikta på väsentligt fler än de YAM vi redan har. Nu har vi en dialog med Försvarsmakten för att anpassa vår behovsbild efter den verklighet vi befinner oss i.

Du säger önskenumerär, men antalet YAM är väl beslutat utifrån ert behov av militär kompetens?

– Såklart skulle det vara bra med fler yrkesofficerare, men vi måste ju förhålla oss till hur det faktiskt ser ut. Jag tror att vi gör oss själva en otjänst om vi målar upp det här önskebehovet om vi ändå aldrig når dit. Vilka befattningar som kommer att ändras från militära till civila kan jag inte svara på exakt, men det kan handla om att ändra vissa befattningar i projekt där det redan finns yrkesofficerare. Jag tror inte att de befattningar som kräver militär kompetens är statiska över tid utan att det förändras. Men det viktiga är att vi har en andel yrkesofficerare hos oss. De behövs i de integrerade projektgrupper som vi bedriver en stor del av vårt arbete i. Vi har också ett antal tunga chefsbefattningar där det behövs yrkesofficerare.

Er relation till Försvarsmakten, hur ser den ut? 

– Jag tycker att den är väldigt god. Det är de signaler jag får internt härifrån och de signaler jag får från Försvarsmakten. Jag kommer ju själv från Försvarsmakten och när jag blev erbjuden min nuvarande befattning hann jag tänka att efter att ha jobbat väldigt nära ÖB blir det tråkigt att inte längre göra det. Men i nästa sekund slog det mig att vi kommer ha väldigt mycket med varandra att göra ändå. I den här konstellationen är det viktigt att vi har ett gott samarbete mellan myndigheterna. Samtidigt ska det inte vara gott i den meningen att vi inte tar upp när det finns gnissel i gränsytan mellan oss. Tvärt om. Om någonting riskerar att tappa tempo i gränsytan mellan oss måste det upp på bordet. 

Du var generaldirektör i Försvarsmakten 2021 till 2025. Har du frigjort dig tillräckligt från din tidigare arbetsgivare för att kunna sätta ner foten för FMV:s räkning när så krävs? 

– Ja det har jag, och dessutom har vi ju egentligen samma huvuduppdrag. Vi ska stärka Sveriges militära försvar. Om vi ser saker som behöver utvecklas i relationen mellan oss och Försvarsmakten tar vi upp det. Vi gör det för ett högre syfte och vice versa från Försvarsmaktens sida. Det finns inget infekterat i den typen av samtal. Uppdragen rullar in, så är det, men jag tycker att vi har en okomplicerad relation och vi har väldigt lätt att ta upp saker som behöver utvecklas. 

Vilka är FMV:s främsta utmaningar de kommande fem till tio åren?

– Vi måste vara helt på det klara med att det här inte är någon puckel vi tar oss över nu, utan en ökning till en ny högre nivå. Därför måste vi värna vårt goda samarbete med Försvarsmakten och förenkla vår samverkan med dem samtidigt som vi förenklar våra egna processer. Vi måste hela tiden ha en väldigt god blick på industrins förutsättningar, på produktionskapacitet och på internationella samarbetsmöjligheter liksom stödet till Ukraina. Det kommer att vara väldigt intensivt och då måste vi också se till att värna varandra för att orka detta. Det handlar om något så grundläggande som omtanke. Att vi faktiskt visar att vi bryr oss om varandra. Då är det lättare att jobba under press.

Officerstidningen är Officersförbundets medlemstidning och bedriver självständig journalistisk bevakning av försvars- och säkerhetsfrågor.

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Officerstidningens nyhetsbrev kommer två gånger i månaden och ger dig nyheter från Officerstidningen direkt till din inkorg.

    Jag godkänner att Officerstidningen sparar mina uppgifter.

    "Jag lämnar FM undsäkC med ett stort vemod och en övertygelse om att jag hade kunnat vara bra för organisationen om de bara hade haft modet att ställa sig sårbara", skriver Cina Enhorn, arbetsmiljöhandläggare.

    Josefine Owetz

    Foto: Försvarsmakten

    Situationen på Försvarsmaktens Underrättelse- och säkerhetscentrum, FM undsäkC, har länge präglats av en polariserad debatt där parterna tycks hamna längre och längre ifrån varandra. Som utomstående kan det vara svårt att förstå hur ledningen kan hålla fast vid en bild som gång på gång motsägs av såväl interna som externa bedömningar.

    Försvarsmakten är en organisation som ställer höga krav på lojalitet från sina medarbetare, men när en diskrepans uppstår mellan ledningens mantra och medarbetares upplevelser får det effekt av en kognitiv dissonans som riskerar att sätta prestige och debatt framför det som borde vara det egentliga målet – ett högt stridsvärde som skapats med hjälp av en god arbetsmiljö.

    Att följa debatten i artiklar och sociala medier är en intressant studie i mentalt höjd beredskap. Båda sidor hämtar kraft i försvarsvilja och motståndskraft och vill på alla sätt identifiera och bemöta vad man anser är desinformation och påverkanskampanjer. Ledningens strategi blir att göra allt man kan för att stärka bilden av att organisationen är stabil i syfte att minska sårbarheter.

    En annan viktig psykologisk faktor i sammanhanget är personalens – inklusive de i ledande befattning – övertygelse att de tjänar ett högre syfte. Personalen drivs av en stark inre motivation och moralisk kompass. I vår värdegrund står det att vi agerar med handlingskraft för att lösa våra uppgifter när det krävs, utifrån att vi sedan vi var mer eller mindre tonåringar tränat upp skicklighet, självförtroende och mod för vår uppgift.

    Hur ska man i en sådan kultur kunna vinna över ”motståndare” till sin sida? För att inte tala om att du har mer att förlora ju högre upp i hierarkin du befinner dig. Miljön genererar mekanismer som prestige och låsningar. Låsningarna uppstår i den stress som kommer från det man upplever som ett hot i situationen. Det uppstår ett starkare behov än i friska organisationer av att gruppera sig med allierade och i gruppen stärker man varandras perspektiv och bekräftar bilden av den andra sidan som fel, illvillig och till och med fanatisk.

    Vi ser det i debatten i inlägg som kräver ledningens avgång, eller i ledningens övertygelser om att det handlar om några få missnöjda som lätt kan avfärdas. FM undsäkC i sin helhet har således lyckats skapa splittring i eget läger vilken torde kunna göra att lede fi leende smörjer sitt krås med popcorn och läsk, iakttagande från första parkett.

    Är vägen ut att fortsätta stå fast i sin övertygelse och hoppas att motståndaren, det vill säga våra kollegor, magiskt ska bli upplysta, fria från stress och plötsligt inse att den andra sidan har haft rätt hela tiden. Nej. Strategin som används nu får konsekvenser. Den skapar risker för ekonomiska förluster, kompetensförlust, kvalitetsbrister samt förtroendetapp som borde vara mycket viktigare än prestige för oss anställda i Försvarsmakten, om vi nu identifierar oss så starkt med organisationen och värdegrunden.

    Vi behöver ställa oss frågan: Det vi gör nu – är det den rätta strategin för att ta oss dit vi vill?

    När debatten hårdnar hamnar vi allt längre ifrån varandra vilket gör att båda sidor fattar beslut på allt smalare och fattigare underlag. Alla drabbas av detta, även de som tillhör gruppen nöjda medarbetare. De drabbas genom att deras chefer är mindre tillgängliga, får svårt att veta vad man till slut ska tro, behöver ta tid och energi att besvara eller försvara sig mot utomståendes undringar samt täcka upp för de kollegor som själva tappar i prestation, säger upp sig, blir sjukskrivna eller tar ut föräldraledigt för att undkomma en miljö som de upplever förgör dem. Vi behöver ställa oss frågan: Det vi gör nu – är det den rätta strategin för att ta oss dit vi vill?

    Polariseringen gör dialogen omogen och hela organisationen har förlorat förmågan att ta den andres perspektiv, en förmåga som normalt utvecklas mellan vi är tre och nio år gamla. Strategin vi kan iaktta är ett praktexempel på utnyttjande av splittring i syfte av att öka styrkan i egen grupp och få bekräftat att det finns en gemensam fiende i den andra gruppen. För att denna psykologiska krigföring ska kunna nå fred brukar följande strategier användas:

    • Identifiera och analysera motståndarens kommunikation och gör en analys av effekterna av densamma.
    • Förhindra den misstro som skapas genom splittring genom att uppvisa stabilitet.
    • Hjälp befolkningen att tänka kritiskt vilket gör dem mindre mottagliga för subversion.
    • Samordna insatser för snabbt och effektivt agerande.
    • Delge saklig information för att motverka rykten.


    Den här strategin kräver dock att motståndaren är just motståndare och inte dina medarbetare eller chefer. För när psykologisk krigföring sker inom den egna gruppen, som i FM undsäkC:s fall, tycks ovanstående strategi ha visat att det finns två lika starka och uthålliga grupper som skapar stabilitet i den egna gruppen, men ökar splittringen till den andra. Splittring lever på förenklingar, det är lättare att bestämma att motståndaren består av några få missnöjda som driver en egen agenda, eller göra konstateranden att chefer är destruktiva narcissister.

    Lösningen ligger i stället i att, trots obehaget, närma oss varandra. Det kan man göra mot ett överordnat mål. Försvarsmakten som ytterst ägnar sig åt dödligt våld har lätt att ta till just det som det större gemensamma. ”Det är ju [XX] som är vår fiende, vi ska inte strida inbördes”. Men när du säger detta är det lätt att den andra gruppen i stället hör ”Min uppfattning är en objektiv sanning, och för att du inte ska stämplas som illojal fiende måste du ändra på din övertygelse till min.”

    Båda grupper identifierar sig dock som den gode och rättfärdige parten. Och när motståndet mellan ledning och underställda ökar är det hur man än vänder och vrider på det en beroendesituation där underställda alltid är den mer utsatta parten. Det vilar således ett större ansvar på arbetsgivaren att omhänderta situationen. Och med omhänderta menar jag inte att marginalisera enskilda som problem.

    Det som krävs är att ledningen säkerställer att kritiska perspektiv lyfts fram och tas emot utan att avvisas

    Om vi leker med tanken att båda ”sidor” har lika mycket rätt eller fel, vilket är sannolikt, krävs följande för att uppnå fred:

    1. Bestäm var ni vill vara. Det skulle förvåna mig mycket om en grupp uppger: Vi vill vara decimerade och försvagade bara vi vinner debatten och de andra kastas till vargarna.


    Vanligen vill vi människor känna att vi har ett värde och blir respekterade samt att det vi gör är meningsfullt. Vi vill också känna trygghet.

    1. Debatter handlar om att vinna. Dialog handlar om att förstå. Skapa dialoger. Hör varandra. Ta hjälp av yttre medlare. Bygg upp en kognitiv empati och försök ta reda på varandras varför. Många låsningar släpper när någon säger att de förstår en och vill ombesörja ens känsla, även om personen inte håller med i själva sakfrågan.


    Dialogen behöver dock vara helt transparent och uppriktig. Detta blir en utmaning för en hel grupp som fått cementerat att skapa formell lojalitet och följsamhet mot högre befäl. Ärligheten sparar man till sammanhang där man litar på varandra. Det blir ironiskt i en organisation som på pappret hyllar en rak kommunikation.

    1. Vid misstro mellan parter krävs mod och stor portion ödmjukhet att kliva ur den egna ringhörnan och vara beredd att erkänna egna misstag. Att visa sig sårbar är det enda sättet att återvinna förtroende från motparten som inte upplever sig värdefull, respekterad och som saknar psykologisk trygghet. Det finns inget båda sidor längtar så mycket efter som att höra den andra sidan säga: ”Jag hör dig, jag förstår dig. Jag vill inte att du ska känna dig oviktig eller fel. Vad kan jag bidra med för att det ska fungera för dig?”


    Alla har ett ansvar för detta. Men ledningens är större. Det som krävs är att ledningen säkerställer att kritiska perspektiv lyfts fram och tas emot utan att avvisas. Ledningen behöver börja lyssna. Herrejösses vad militära chefer kan snacka! Förstå att glida genom livet och känna sig så självklar! Vilken ynnest, även om det är odrägligt för alla andra. Och om samtliga medarbetare på FM undsäkC kände samma stöd från sin ledning som vår ledning verkar få av sin på Försvarsstabens cyberavdelning, då skulle vi kanske inte ha några problem på FM undsäkC.

    Skapa konkreta strukturer som gör omprövning legitim och normal i stället för att uttrycka floskler som ”Vi är öppna för dialog”, men sedan agera på sätt som upplevs repressivt. Gör till rutin att beslut ska omprövas efter viss tid. Utse på förhand personer som fungerar som djävulens advokat, som ska ifrågasätta, peka på risker och komma med alternativ. Välkomna intern och extern granskning med saft och ballonger. Detta blir en stor utmaning i en organisation vars affärsidé (väpnad strid) är beroende av att vi är bra på att skapa en ”vi- och domkänsla”.

    Jag lämnar FM undsäkC med ett stort vemod och en övertygelse om att jag hade kunnat vara bra för organisationen om de bara hade haft modet att ställa sig sårbara. Men jag är bara människa och nå in genom den rustning som skapats av 25 år med en formalistisk och rigid organisation är mig övermäktig. Hej då. Jag älskar er, önskar er bättring och tillfriskande.

    Cina Enhorn, arbetsmiljöhandläggare

    Ur arkivet: