Senast publicerat
Senast publicerat:

Artilleriet är tillbaka i Kristinehamn

Återetableringen av Bergslagens artilleriregemente, A 9, i Kristinehamn sker utifrån anrika traditioner, men med stadig kurs mot framtiden. Regementsledningen vill bygga en modern förbandsanda som präglas av en god värdegrund och varje rekrytering övervägs noga. Men utmaningarna är många och tiden knapp för att få ett fullt fungerande regemente på plats senast 2030.

Linda Sundgren
Fredrik Karlsson & Tobias Andersson

Marken är fuktig efter regnet som fallit när vi kliver ur bilarna intill byggarbetsplatsen på Harberget, strax öster om centrala Kristinehamn. På ett frilagt område vid sidan av grusvägen jämnar grävmaskiner till underlaget för de kontorsmoduler som ska levereras inom kort. Byggnaderna kommer att rymma ett hundratal kontorsplatser och ska fungera som temporära stabslokaler tills det nya regementet står klart 2030. 

– Vi ska flytta in här efter årsskiftet. Men vi kommer att behålla lokalerna i rådhuset. Vi behöver dem också, säger överste Lars O Jonsson, regementschef för Bergslagens artilleriregemente A 9, med blicken vänd mot byggarbetsplatsen. 

Vi går längs den breda skogsvägen som är omgärdad av höga barr- och lövträd. Här ska det nya regementet ligga med stabsbyggnader, kaserner, fordonshallar, förråd och norra Europas största körplan som ska tillgodose det fordonstäta förbandets behov av utrymme. Efter ett 50-tal meter stannar Lars O Jonsson till och slår ut med armarna.  

– Här kommer matsalen att ligga. Det är den lokal som kommer att vara den mest centrala för de värnpliktiga och den ligger fem minuter från kasernerna, fem minuter från utbildningshallarna och fem minuter från förråden, säger han och fortsätter:

– Vi har tänkt mycket på flödena för de värnpliktiga. Om vi får låna våra ungdomar en tid så ska vi också se till att de har det bra. Vi andra kommer att få lite längre till matsalen, men det spelar ingen roll. 

Vi är nära stan, men ändå tillräckligt långt bort för att inte störa.

Lars O Jonsson, regementschef A 9

231110-Officerstidn-2523
Lars O Jonsson

Regementsområdet kommer omfatta cirka 200 hektar mark plus ett närövningsfält för bland annat grundläggande soldatutbildning och förläggningsövningar. Till en början byggs det två kaserner på området, men enligt detaljplanen finns det plats för ytterligare två. Det kommer också att hägnas in ett större område än det inledningsvis finns behov av, för att enklare kunna tillväxa framgent. 

– Det här är ett jättebra läge för ett nytt regemente. Vi är nära stan, men ändå tillräckligt långt bort för att inte störa. Vi har E 18 alldeles intill och anslutning till riksväg 26. Läget är den stora fördelen med Harberget jämfört med om vi skulle flyttat in i den gamla garnisonen i Presterud som var alternativet. Där hade vi inte kunnat expandera och vi hade varit tvungna att köra med våra tunga fordon genom stan, säger Lars O Jonsson. 

Artilleriets tidiga historia i Kristinehamn inleddes 1943 med invigningen av gamla A 9 och pågick fram till 2005, när artilleriet samlades i Boden och regementet i Presterud vid Vänern lades ner. Den pågående etableringen av A 9 i Värmland innebär att södra Sverige åter tillförs artilleriförmåga. Här kommer ett ökande antal värnpliktiga att utbildas på artillerisystemet Archer som började levereras till Försvarsmakten 2013.

Den skarpa skjututbildningen kommer att ske på skjutfältet Villingsberg som ligger en dryg halvtimmes bilresa från Kristinehamn, mellan Karlskoga och Örebro. Men regementet på Harberget och utbildningen i Villingsberg tillhör fortfarande framtiden. Etableringen av Bergslagens artilleriregemente var sist ut av de sex nya regementen och flottiljer som fanns med i försvarsbeslut 2020, och först den 4 december 2022 skedde den officiella invigningen av A 9.

Sedan dess har antalet anställda ökat och i dag finns en stab med 30 medarbetare i rådhuset med tillhörande annex. Dessutom finns ytterligare 33 anställda som än så länge tjänstgör vid P 4 med utbildning av förbandets värnpliktiga. Parallellt med byggnationer och planeringen av infrastrukturlösningar pågår också en kontinuerlig rekrytering och personalplanering. 

Liknande läsning:

– Jag är nybyggare, och det är något som jag inte gjort tidigare, säger Lars O Jonsson när vi slagit oss ner runt rådhusets enda konferensbord. 

– Det finns ingen organisation här och vi måste bygga allt från grunden. Vi har våra roller men vi hjälps åt och är det möbler som behöver flyttas så är alla med och bär. Det är utmanande men också väldigt givande och det här är kanske den allra roligaste befattningen som jag har haft under min tid i Försvarsmakten. 

Uppbyggnaden av A 9 ska gå snabbt, från läge noll år 2020 till ett fullt fungerande förband med 250 anställda och 200-250 värnpliktiga i utbildning 2030. Men även om tidsplanen är tajt har regementsledningen en uttalad ambition att vara noga med rekryteringarna och bygga en modern och positiv förbandsanda. Direkt i rådhusets pampiga entré med mönstrat stengolv och högt i tak, hänger ett inramat exemplar av förbandets värdegrund där det bland annat står att ”… Vårt ledarskap och medarbetarskap bygger på glädje att ta ansvar, uppdragstaktik och att vara goda förebilder. Vi sätter laget före jaget och skapar därigenom god laganda. Vi är öppna och prestigelösa. Vi visar respekt, omtanke och ser olikheter som en tillgång …”. 

– Jag har valt att fokusera på att bygga en förbandsanda och satsar mycket på de mjuka frågorna. Att få ihop och bygga laget. Vi är en ganska brokig skara med dels det gamla gardet som tjänstgjort i Försvarsmakten länge och dels de nya unga och vi kommer från olika vapengrenar och har olika erfarenheter. Vi har också många civila. Och allt detta ska giftas ihop på ett bra sätt, säger Lars O Jonsson. 

Som stöd för återetableringen finns P 4 som är utpekat fadderförband liksom Bodens artilleriregemente, A 8. Tack vare P 4 kunde A 9 starta upp utbildningen av värnpliktiga redan hösten 2021 genom nybildade Noraskogs kompani i Skövde. I år består kompaniets värnpliktskull av knappt 90 soldater och nästa år planeras inryck för lika många till. Chef för Noraskogs kompani på plats i Skövde är major Daniel Lagrell. 

– Ur ett arméperspektiv måste man ändå säga att detta varit en framgångssaga. Det uppdrag vi fick av arméchefen när vi startade var att få ut så mycket artilleri det bara går så fort som möjligt, och det är vi igång med nu, säger han när vi talas vid på telefonen efter Officerstidningen besök i Kristinehamn. 

Daniel Lagrell kommer själv från P 4 och tillhör fortfarande pansarregementet, men är planerad att med tiden flytta över till A 9 och Kristinehamn, efter Högre officersprogrammet. Att värnpliktsutbildningen vid A 9 kunde komma igång redan året efter försvarsbeslutet 2020, är tack vare stödet från P 4 men också från A 8, säger han. 

– Stödet från P 4 har varit helt avgörande. Här fanns lokaler, infrastruktur, all administration, rekryteringsstöd och möjlighet att ”låna” personal. Vi har också fått personellt stöd med erfarna officerare från A 8. Det är ju de som har artilleriförmågan i dag. 

Han fortsätter: 

– Hela den här fadderförbandsverksamheten fungerar väldigt bra. Jag upplever också att vi hjälps åt inom armélådan och har en bra dialog kring personalplaneringen som kanske inte riktigt funnits tidigare. Förr var det mer kamp om kompetensen, nu försöker vi göra det bra för alla. 

Förr var det mer kamp om kompetensen, nu försöker vi göra det bra för alla.

Daniel Lagrell, kompanichef för Noraskogs kompani

231117 A9 Archer 43
Daniel Lagrell

Värnpliktsutbildningen av artillerister i Skövde kommer successivt att överföras till Kristinehamn. Nästa år ska de värnpliktiga genomföra åtta veckor grundläggande soldatutbildning i Villingsberg och från 2025 ska det finnas tillräckligt med infrastruktur och lokaler för att flytta över hela värnpliktsutbildningen dit. I samband med flytten kommer också antalet värnpliktiga att öka till 130 för att sedan växa till runt 200-250 personer. Utbildningen av värnpliktiga spelar en central roll i uppbyggnaden av förbandet, konstaterar Daniel Lagrell. 

– De värnpliktiga är motorn i ett förband och nu finns det en motor. Nu behöver vi bara skapa en ram runt motorn. Till julen får vi vår första officer som vi utbildat själva. Hon gjorde värnpliktsutbildningen här 2021 och har efter det genomfört specialistofficersutbildningen och är snart färdig sergeant. 

Men även om mycket har gått enligt plan för Noraskogs kompani uppstår det ständigt nya utmaningar och problem. Inte minst genom regeringens beslut att stödja Ukraina med materiel och utbildning inom artillerisystemet Archer och försäljningen av Archer till Storbritannien. Det har skapat brist på såväl materiel som officerare och instruktörer vilket påverkat utbildningen vid Noraskogs kompani. 

– Vi har fått göra förändringar i värnpliktsutbildningen i ett senare skede än vad vi normalt brukar göra. Alla kanske inte kan utbildas på exakt den befattning de rycker in på, därför att det saknas officerare med rätt kompetens. Det kan också vara svårt att få rätt materiel i rätt tid och på rätt plats. En del blir besvikna, men det finns också en stor förståelse för varför det ser ut som det gör, säger Daniel Lagrell. 

A 9:s genomförandechef, major Richard Eriksson, har en central roll inför kommande värnpliktsutbildning vid A 9.  Han lämnade Försvarsmakten för några år sedan efter att han tröttnat på att pendla från värmländska Hammarö till sin dåvarande befattning som kompanichef vid Luftstridsskolan i Uppsala, numera F 16. Men i och med Försvarsmaktens återetablering i Värmland sökte han sig tillbaka till myndigheten. 

– Som genomförandechef ligger tyngdpunkten på det vi producerar och mitt uppdrag är att skapa förutsättningar för vår kärnverksamhet, att utbilda värnpliktiga för krigsförbanden, säger Richard Eriksson. Just nu handlar det framför allt om att lägga rälsen för att kunna börja producera i Villingsberg nästa år.  

Den första kullen värnpliktiga anländer till Villingsberg om mindre än ett år och det är mycket som behöver vara på plats till dess. 

– Det handlar om hur vi ska genomföra utbildningen. Vi har stort fokus på att skapa goda utbildningsförutsättningar, allt från förvaring av förläggningsutrustning till mat och potatis.  Allt måste fungera för att det ska bli bra. Jag har planerat värnpliktsutbildning tidigare, men då inom befintlig struktur. På Villingsberg saknas just nu en infrastruktur som möjliggör att vi under ett utbildningsår kan bedriva artilleriutbildning, säger Richard Eriksson och fortsätter: 

– En av de stora utmaningarna med återetableringen är att vi inte vill göra den på bekostnad av andra. Att gå från ett till två artilleriförband blir en balansgång eftersom tillgången till materiel och personal är begränsad. Men jag upplever att vi som jobbar med det här är ödmjuka inför situationen. Vi är inte så många i armélådan. Man är väldigt hjälpsamma och P 4 och A 8 vill ha oss på banan så fort som möjligt. 

Elsa Voutilainen är anställd soldat vid A 9 och pjäsgruppchef på Archersystemet. Än så länge är P 4 i Skövde hennes tjänstgöringsort. Foto: Tobias Andersson

Samtliga 33 personer som i dag tjänstgör för A 9 i Skövde är militärer, medan det på Bergslagens artilleriregemente totalt är runt 50 procent civilanställda. Rekryteringen av personal är central inom återetableringen och den allra första att anställas i Kristinehamn var förbandets HR-chef, Anders Olofsson. Han är civilanställd, men har ett förflutet som haubitsbataljonschef med majors grad på gamla A 9. När förbandet försvann från orten för snart 20 år sedan lämnade han Försvarsmakten, men är nu tillbaka igen. 

– Jag känner att jag kommit hem. Jag har blivit mottagen med öppna armar och det är en oerhört häftig resa vi gör. När jag var i 25-årsåldern åkte jag jorden runt och det är lite samma känsla jag har nu som när jag stod på perrongen den gången och skulle ge mig av, säger Anders Olofsson.

Sedan han tillträdde sin befattning för drygt ett och ett halvt år sedan har 30 personer rekryterats till Kristinehamn och ytterligare tio befattningar ska tillsättas innan året är slut. Under nästa år ska personalstyrkan fördubblas och 2030 ska man vara 250 medarbetare. Enligt Anders Olofsson har det hittills gått lätt att rekrytera, även om det kan variera mellan olika befattningar. 

– Jag har folk som hör av sig till mig varje vecka, både civila och militärer, som vill jobba för oss. Vi har ett oerhört hårt söktryck och när vi annonserar ut civila tjänster brukar vi få mellan 50 och 150 ansökningar. Att hitta militär personal är lite svårare, framför allt specialkompetenser i gröna kläder. Vi är ett tekniktungt förband och konkurrensen om personalen är hård. 

Att gå från ett till två artilleriförband blir en balansgång.

Richard Eriksson, A 9:s genomförandechef

231110-Officerstidn-2595
Richard Eriksson

A 9 har behov av alltifrån fordonsinstruktörer till artillerikompetens och individer specialiserade inom ledningssystem. Anders Olofsson säger att de får mycket stöd från andra förband och att de så långt det går försöker lösa tillsättningen av befattningar genom samarbete. 

– Vi vill inte att andra förband ska bli irriterade på oss för att vi rekryterar hål i deras organisationer. I första hand vill vi ha personal som kommer direkt från skolorna. I andra hand återanställa folk som lämnat Försvarsmakten och i tredje hand få dem som nu ser en möjlighet att komma tillbaka till Värmland och jobba, säger han. 

Precis som regementschefen betonar Anders Olofsson att det inte bara handlar om att fylla upp rader, utan också att få personal som delar förbandets värdegrund. Han hoppas att den ambitionen ska vara möjlig att bibehålla framöver, även i ett läge där det blir svårare att få tag i personal än det hittills varit. 

– Jag har lyft värdegrundsfrågan i alla de rekryteringar som jag varit delaktig i. Det viktigaste är att bygga laget och förbandsandan och hellre en bra vakans än en dålig rekrytering, säger han. 

Personaltillväxten kräver också tillräcklig tillgång till bostäder för dem som kommer utifrån. Men boendefrågan har än så länge inte utgjort något problem, enligt Anders Olofsson. Han säger att bostadsmarknaden i Kristinehamn är förhållandevis god och påpekar att såväl Karlskoga som Karlstad ligger inom pendlingsavstånd. Dessutom får förbandet stöd av Kristinehamns kommun. 

– Kommunen ställer upp på ett fantastiskt sätt och de har bildat ett inflyttarcentrum för att stödja A 9. Även privatpersoner som har bostäder att hyra ut hör av sig till oss och vi har bett Försvarsfastigheter att köpa in hyresfastigheter, säger Anders Olofsson. 

Vi vill inte att andra förband ska bli irriterade på oss för att vi rekryterar hål i deras organisationer.

Anders Olofsson, HR-chef A 9

231110-Officerstidn-2547
Anders Olofsson

Samtidigt som regementsledningen har siktet inställt mot framtiden, återupptas också gamla traditioner. Ansvarig för omhändertagandet av traditioner är A 9:s regementsförvaltare, Ola Berggren. Han har själv sina rötter i dåtida A 9 och gjorde värnpliktsutbildningen i Presterud 1999. 

– Exempelvis återinför vi regementets högtidsmiddagar, julavslutningen med fackeltåg till kyrkan som var mycket uppskattad och Artilleriövning grund som är en tävling i artilleri. Vi samlar också ihop symboler och föremål som standar, möbler och tavlor. Det finns en hel del sparat i arkiv eller hos A 8 i Boden, säger Ola Berggren.

I den breda stentrappan upp till rådhusets övre våning hänger gamla kompanimärken som vittnar om hur stort A 9 en gång var och inne på regementschefens rum finns A 3:s originalstandar från 1815. Det hänger i ett inglasat skåp bakom ett mörkt skynke. 

– Vi måste skydda tyget eftersom det är så skört, säger Lars O Jonsson efter att försiktigt fört skynket åt sidan för att visa upp det gamla standaret.

– Det följde med till Boden när förbandet flyttade, men nu när A 9 har återetablerats har det följt med tillbaka. A 9 är ansvariga för att föra A 3:s traditioner.

Hos personalen i rådhuset i Kristinehamn finns en positiv energi och arbetsglädje inför att vara med och bygga upp något nytt. Men tempot är också högt och uppgifterna många och Lars O Jonsson beskriver hur han pendlar mellan att driva den långsiktiga planeringen framåt samtidigt som det dyker upp allehanda akuta problem som måste lösas längs vägen. 

– Att vara nybyggare handlar mycket om att släcka bränder och varje vecka stöter vi på hinder. Det kan handla om krockar med civila regelverk men också med våra egna interna regler i Försvarsmakten som under många år utvecklats för fredstida förhållanden, säger regementschefen. 

Till det kommer de utmaningar som kriget i Ukraina medför liksom den svenska Natoprocessen och bemanning av försvarsalliansens staber. Den 4 november meddelade regeringen att artillerisystemet Archer är på plats i Ukraina. Det handlar om åtta pjäser som utbildats på och transporterats över Östersjön, enligt uppgifter i Ekot. Lars O Jonsson säger att det påverkar A 9, om än i lägre utsträckning än befarat. 

– Stödet till Ukraina påverkar oss, trots vår litenhet. Det handlar om Archer och materiel kopplat till systemet och vi har också stöttat med utbildning på systemet. Men vi är prioriterade för tillväxt vilket gör att vi ändå klarar oss ganska bra. Det hade kunnat vara mycket besvärligare.  

FAKTA

Återuppbyggnaden av A 9

• 2020. Beslut om att återetablera A 9 i Kristinehamn fattas.

• 2021. Noraskogs kompani bildas vid P 4 i Skövde för att bedriva artilleriutbildning på uppdrag av A 9. 

• 2024. Åtta veckors grundutbildning av värnpliktiga soldater ska genomföras vid Villingsberg.

• 2025. Hela värnpliktsutbildningen flyttar från P 4 i Skövde till lokaler vid Villingsbergs skjutfält.

• 2030. Det nya regementet på Harberget är klart och verksamheten fullt utbyggd med 250 anställda och ytterligare cirka 100 inom garnisonen samt 200-250 värnpliktiga.

Officerstidningen är Officersförbundets medlemstidning och bedriver självständig journalistisk bevakning av försvars- och säkerhetsfrågor.

Flygvapnet växlar upp i cyberdomänen – den femte arenan för krigföring. På Uppsala garnison byggs förmågan att upptäcka, förstå och försvara flygvapnets system mot angrepp i realtid. ”Vi behöver dem som är skickliga på att kriga med hjärnan”, säger cyberförsvarsförvaltare Christoffer Pierrou.

Maria Widehed
Flygvapnets cyberförsvar
Flygvapnets cyberförsvarsofficerare Kristoffer Myrestam (t v) och Alfred Turesson (t h) samverkar under en övning med Viktor Lindén som arbetar med underrättelsefunktionen.

Foto: Margareta Bloom Sandebäck

Sergeant David Andersson, cyberförsvarsofficer, står längst fram i lektionssalen.

– Orientering: vi har fått in en usb-sticka från en klient. Den har suttit i en dator i vårt nätverk, säger han.

David Andersson tillhörde den andra årskullen att utbildas inom specialistofficersutbildningens cyberförsvarsinriktning. Idag arbetar han vid Flygstaben med att bygga upp funktionen cyber­operationscenter, en central nod i flygvapnets växande cyberförsvar. Den här veckan leder han en övning som flygvapnet tillsammans med Totalförsvarets forskningsinstitut, FOI, har satt samman.

– Under övningen samarbetar våra underrättelsedelar med det säkerhetsoperationscenter, SOC, vi har byggt upp. I det övar soldater och officerare på att analysera loggar i realtid och på incidenthantering, säger han.

Utanför byggnaden är Uppsala garnison grådisigt, men verksamheten är intensiv innanför väggarna. Här i Tunahuset, som tillhör Upplands flygflottilj, F 16, har lektionssalen tillfälligt omvandlats till en operativ miljö. Kablar löper mellan arbetsstationerna, skärmar visar flöden av loggar och bredvid trängs halvdruckna burkar med energidryck.

Det gäller att hela tiden hålla koll på var aktören rör sig i nätverket.

Det är dag tre av övningen och det har skett en tydlig upptrappning. I övningsscenariet råder gråzon och ett medicinföretag som tillverkar botemedel mot ett nytt kemiskt stridsmedel från Ryssland har just angripits. Medicinen är viktig för civilförsvaret och därför har flygvapnets cyberförsvar kopplats in.

– En lärdom vi dragit är vikten av att tidigt få mandat. Vi sitter ju på ett företag och är en hjälpresurs, säger sergeant Alfred Turesson, cyberförsvarsofficer på F 16.

Första dagen upprättade de sin övervakning. Andra dagen började angreppen. Nu försvarar de systemet under pågående intrång.

– Det misstänks finnas okända aktörer i systemet. Så vi har fått sätta vissa maskiner i karantän, koppla bort alla kopplingar och höja beredskapen på systemet. Vi försöker hitta allt aktören har gjort innan vi gör motåtgärder, för att inte förvarna aktören. Det begränsar deras handlingsfrihet, berättar Alfred Turesson.

Angreppet bedöms ha inletts via ett mejl med skadlig kod.

– Sedan har det spridit sig till fler maskiner.

Arbetet sker metodiskt och under tidspress, med målet att identifiera aktören och begränsa spridningen.

– När en aktör väl är inne kan de blockera datorer och rensa dem från distans. Det gäller att hela tiden hålla koll på var aktören rör sig i nätverket, säger Alfred Turesson och fortsätter:

– Vi prioriterar att kartlägga aktörens infrastruktur, exempelvis servrar som används för att distribuera skadlig kod eller genomföra angrepp. Det möjliggör att vi kan blockera dem i ett tidigt skede för att förhindra att de kommer åt våra system.

Ralf Alvarsson, cybersäkerhetsspecialist vid FOI, arbetar med cyberträning och är på flottiljen för att prata försvarbarhet med övningsdeltagarna.

– För att skydda sig kanske man sätter upp en brandvägg och krypterar förbindelser. Det är en annan sak att kunna försvara sig, då behöver man ha insyn, kunna gå in i ett system och kasta ut motståndaren när man är under attack. Det finns väldigt lite forskning om försvarbarhet, säger han.

•••

– Det Sverige gör i cyberdomänen är något som gör skillnad, sa den franske amiralen Pierre Vandier – en av Natos två högsta chefer med ansvar för utveckling och innovation inom alliansens militära förmåga – vid ett besök i Uppsala i början av mars.

Vad som räknas in i cyberdomänen är brett. Den består av bland annat ledningsstödsystem, stridsledningssystem, intranät, telekommunikationssystem, internet och inbyggda system i anläggningar, fordon och farkoster. Rent fysiskt befinner sig delarna inom övriga försvarsdomäner, vilket innebär att effekterna av ett cyberangrepp kan påverka Försvarsmaktens förmåga i samtliga domäner.

Flygvapnets cyberförsvar

”Det finns väldigt lite forskning om försvarbarhet”, säger Ralf Alvarsson som tillsammans med Malkom Selström, båda från FOI, deltar under övningen.

Foto: Margareta Bloom Sandebäck

Cyberförsvaret inom flygvapnet byggs upp i allt snabbare takt och har börjat träda in i en ny organisatorisk uniform där förmågan börjat etableras ute på flottiljerna. Förmågemässigt handlar det om att kunna genomföra både offensiva och defensiva cyberoperationer.

– Det är fortfarande väldigt få inom Försvarsmakten som har koll på vad vi egentligen gör, det finns ett arv av att detta ska hållas superhemligt och det gör att kunskapen ibland är låg. Men idag är det viktigt att man förstår att även stridsvagnar har IP-adresser och går att hacka, säger förvaltare Christoffer Pierrou och fortsätter:

– Allt som är digitalt och går att påverka kan man hacka. Det handlar bara om tid, motivation och resurser.

Sedan 2023 är Christoffer Pierrou flygvapnets cyberförsvarsförvaltare. Han validerades som cyberförsvarsofficer när organisationen var i sin linda och specialistofficersutbildningens cyberinriktning ännu inte fanns. När utbildningen av cybersoldater startade 2020 var belastningen hög för utbildande befäl, berättar han.

– Det var en intensiv period. I pilotomgången av cybersoldatutbildningen låg vi befäl ungefär en vecka före soldaterna. Vi lärde oss någonting, sedan utbildade vi i det.

Flygvapnets cyberförsvar

Christoffer Pierrou

Cyberförsvarsförvaltare

Samtidigt fanns organisatoriska utmaningar.

– Idag får vi folk att stanna, men i det tidiga skedet tappade vi en del för att det saknades en helhet.

Samma år som cybersoldatutbildningen startade började Försvarsmakten lägga ut resurser på försvarsgrenarna. Christoffer Pierrou beskriver det som att flygvapnet ligger långt fram och gärna visar vägen för övriga försvargrenar.

– Det är olika verksamheter ute hos marinen, armén och inom flygvapnet. Hos oss är det sekundtaktiskt med flygplanen, det gör att vi ser annorlunda på cyberdomänen. Men vi har bra samverkan med övriga försvarsgrenar, liksom regelbundna möten med Operationsledningen och cyberförsvarsledningen, Försvarets materielverk och Saab. Informationsspridning är en viktig del inom cyberförsvaret.

Målbilden är att kunna skapa en övningsmiljö vid övningar som Aurora och kunna öva upp emot tusen deltagare samtidigt.

Idag består flygvapnets cyberförsvarssektion av cyberförsvarsförvaltare, cyberförsvarschef och cyberoperationsledare, som är en del av ledningssystemavdelningen på Flygstaben. Flygvapenchefen styr resurserna. Merparten av cyberförsvarsofficerarna och cybersoldaterna tillhör F 16, men man har börjat placera ut kompetens på övriga flottiljer också.

Det finns vakanser på sektionen, men Christoffer Pierrou ser generellt inga svårigheter i att attrahera kompetens.

– Cybersoldater är avgörande för att vi ska kunna bygga upp förmåga i den här takten. Utbildningen är attraktiv eftersom man också får högskolepoäng och lönemässigt ligger vi på en bra nivå, säger han.

Flygvapnets cyberförsvar

”Idag är det viktigt att man förstår att även strids­­­­vagnar har IP-­adresser och går att hacka”, säger ­Christof­­­fer Pierrou.

Foto: Margareta Bloom Sandebäck

Verksamheten fokuserar i stort kring att bygga upp ett så kallat cyberoperationscenter där relevanta loggar samlas och vidare analyseras. Inom centret finns en ren operationsdel, en del som arbetar med cyberförsvarslägesbilden samt mobila cyberförsvarsgrupper.

En del av det operativa arbetet går ut på uppsökande verksamhet.

– Det handlar om att man har en hypotes. Man genomför utifrån den tidsbegränsade insatser i utpekade system för att kartlägga, utröna en aktörs handlingsalternativ eller jaga en aktör, säger Christoffer Pierrou.

Han visar en lång lista över internationellt kända APT-grupper, Advanced Persistent Threat, som är välorganiserade, ofta statligt stöttade cyberbrottsorganisationer. På listan finns några av de mer kända, som APT 28 Fancy Bear, en grupp med starka kopplingar till Rysslands militära underrättelsetjänst. På listan finns också Lazarus Group, som ofta kopplas till Nordkorea och har varit inblandade i flera stora finansiella cyberbrott och attacker mot underhållningsindustrin.

– De har vissa metoder för att ta sig in i system, det gör det möjligt att leta spår efter dem när man vet hur de brukar gå till väga.

En del av funktionens arbete handlar om att granska flygvapnets system. Det handlar om det som kallas ”etisk hackning” och innebär att man gör en simulerad, auktoriserad cyberattack mot it-system, nätverk eller applikationer för att proaktivt identifiera säkerhetsluckor.

– Det här är en viktig del, säger Christoffer Pierrou.

Den mobila cyberförsvarsgruppen arbetar med incidenthantering.

– De har kommit till eftersom vi tänker lite annorlunda här än ute hos försvarsgrenarna, med det förbandsnära lagret blir det lite skillnad i fokus.

Väskorna till de mobila cyberförsvarsgrupperna står alltid färdigpackade och redo att nyttja.

– Vi har ett arv i Försvarsmakten där mycket förklaras som ”tekniskt fel”. Nu ska man akta sig för att ropa varg, men poängen med de mobila grupperna är att sänka tröskeln för att man ute på flottiljerna hör av sig till oss om system uppträder annorlunda.

Som en del av förmågeuppbyggnaden har flygvapnet byggt ett digitalt övningsfält – eller cyberrange som det kallas. I övningsfältet ”Terra” övas soldater och yrkesofficerare i cyberkrigföring och realistiska scenarier, både som motståndarsida och defensivt. I maj ska Terra återigen användas under Operation Chimera, en cyberförsvarsövning som genomförs inom ramen för de värnpliktiga cybersoldaternas förbandsutbildning.

– Målbilden är att kunna skapa en övningsmiljö vid övningar som Aurora och kunna öva upp emot tusen deltagare samtidigt, säger Christoffer Pierrou.

Flygvapnets cyberförsvar

Foto: Margareta Bloom Sandebäck

•••

Vid en av skärmarna inne i lektionssalen sitter Olle Eriksson. Han gjorde värnplikt som cybersoldat och har i höst sökt sig vidare till specialistofficersutbildningen med inriktning cyberförsvar.

Han liknar sitt arbete med att lägga pussel.

– Analysen är viktig, att förstå alla delar av angreppet. Om vi inte lär oss vad som har hänt så kan fienden göra om det igen – då har de kunskapen och kan vara ännu snabbare och få ännu mer effekt.

Framme vid whiteboarden ägnar sig sergeant Kristoffer Myrestam åt digital forensik. En komprometterad dator analyseras, efter att en anställd i scenariet har uppmärksammat att någon stoppat in en usb-sticka i den.

– Så vi har tagit ut hårddisken och kopierat den. Man vill aldrig jobba på originalet för att hålla det så forensiskt säkert som möjligt.

Här handlar arbetet om att säkra bevis, förstå angreppets förlopp och dra lärdomar för framtiden.

När jag hade lagt två år på att skruva flygplan kände jag att jag saknade datorer.

Kristoffer Myrestam gjorde värnplikten som flygmekaniker vid Norrbottens flygflottilj, F 21.

– Men när jag hade lagt två år på att skruva flygplan kände jag att jag saknade datorer. Specialistofficersutbildningen med cybeförsvarsinriktning passade mig bra. Utbildningsmässigt behöver man vara bra på att lära sig snabbt, säger han.

Idag ingår han i en grupp som utvecklar cyberförsvaret på F 16.

Längst bak i lektionssalen arbetar underrättelsefunktionen, som för första gången övas integrerat med ett säkerhetsoperationscenter, SOC.

– Vi försöker attribuera hoten man upptäcker i SOC till en motståndare. Vi kan också ge dem i uppgift att leta efter saker vi har sett i omvärlden, säger sergeant Viktor Lindén, cyberförsvarsofficer på F 16, och fortsätter:

– Det kan också vara att vi ser saker i våra system som behöver spridas till övriga organisationen och då är det vårt jobb att beskriva vad hotet egentligen innebär.

•••

Tio minuters bilfärd bort från Tunahuset kliver Christoffer Pierrou ur bilen i en skogsdunge utanför flottiljområdet och öppnar upp bakluckan på det parkerade fordon han har stannat vid. Inuti finns en laptop och signalutrustning.

Tillsammans med sergeant Jonas Holmberg och sergeant Sigrid Johnsson vill han visa hur det kan se ut när man övar inom cybersoldatutbildningen på att hantera det som kallas ”wardriving” – när en motståndare kör runt i en bil och söker efter öppna eller osäkra trådlösa nätverk med hjälp av en bärbar dator.

Sigrid Johnsson var del av den allra första cybersoldatskullen. Nu arbetar hon på Flygstaben med att ta fram cyberförsvarslägesbilden.

– Vi samlar in data från hela organisationen för att kunna svara på var vi är svaga, var vi starka och vad vi ska förbättra. Alla system måste in i lägesbilden och det är en stor del av vårt arbete att ha den översikten, det kan ju vara det allra minsta systemet som blir utsatt, säger hon.

Flygvapnets cyberförsvar

Sigrid Johnsson ingick i den allra första cybersoldatskullen. Nu arbetar hon på Flygstaben med att ta fram cyberförsvars- lägesbild.

Foto: Margareta Bloom Sandebäck

Sigrid Johnsson är en av få kvinnor som arbetar med flygvapnets cyberförsvar. Hon vill gärna nyansera bilden av hur en cybersoldat är.

– Jag är inte så mycket ”energidryck och LAN” och vill uppmuntra fler tjejer som kanske inte ser sig själva inom cyber att våga prova, särskilt om man gillar att tänka utanför boxen.

Hon får medhåll från de båda cyberförsvarsofficerarna.

– Så är det, för att bygga cyberförsvar behöver vi dem som är skickliga på att kriga med hjärnan, säger Christoffer Pierrou.

Fakta

Cyberdomänen

Cyberdomänen består av digitala informationssystem och elektroniska kommunikationstjänster samt den data som lagras i, bearbetas med, eller förmedlas genom dessa system och tjänster. I domänen ingår bland annat ledningsstödsystem, stridslednings- och verkanssystem, intranät, styr- och reglersystem, telekommunikationssystem, de uppkopplade sakernas internet, inbyggda system i anläggningar, fordon och farkoster samt internet i sin helhet.

Specifika områden av cyberdomänen kallas cyberterräng. Terrängen utgörs av hård- och mjukvara och kan spänna över flera sammankopplade system och dela terräng i cyber­domänen.

Källa: Försvarsmakten

Ur arkivet: