Senast publicerat
Senast publicerat:

”Att lägga om kursen för att ta oss tillbaka till NBO är inte rätt kurs”

Kommendör Anders Widén, militär lärare vid Försvarshögskolan

Foto: Försvarsmakten

Detta är en insändare. Åsikterna i texten är skribentens egna.

I senaste numret av Officerstidningen (2/2025) reflekterade Officersförbundets förbundsdirektör Johan Hansson om huruvida officersutbildningen är på rätt kurs. Synpunkter på utbildningen är viktiga i syfte att kunna utveckla densamma. Några reflektioner från min sida kommer här:

Dagens officersutbildning är en konsekvens av två strategiskt viktiga beslut.

Det ena är regeringens beslut att framtidens officerare ska genomgå en högskoleutbildning i syfte att uppnå ”förstärkta inslag av vetenskap och beprövad erfarenhet, starkare samband mellan forskning och utbildning samt utveckling av officersstudenters förmåga att agera självständigt och tillägna sig ett kritiskt förhållningssätt” (prop 2006/07:64, Högskoleutbildning av officerare m.m.).

Det andra är ÖB:s beslut om (åter-)införande av ett flerbefälssystem i Försvarsmakten (Införande av tvåbefälssystem i Försvarsmakten, HKV 2008-04-09 16100:66576).

I det nya systemet skulle officerare (OF) utvecklas mot chefs- och stabsbefattningar på högre nivåer, medan specialistofficerare (SO) skulle utvecklas mot kvalificerade operatörer och delsystemledare.

Vad var det som låg bakom dessa båda beslut? I allt väsentligt en uppfattning om att ny befälsordning, NBO, inte fungerade. Det gick inte längre att försvara tanken på ett multipurpose-befälssystem där man skulle börja som specialist (utan djup) och sluta som generalist (utan bredd).

Hanson (influerad av överstelöjtnant Urban Schöön i en tidigare publicerad artikel) missar att det utbildas specialistofficerare och menar att Officersprogrammet till exempel saknar specifik luftvärnsutbildning. Specialistofficersutbildningen (SOU) och Officersprogrammet (OP) är olika utbildningar för olika uppgifter.

I takt med att omvärlden förändras kommer det sannolikt bli fler anpassningar för att möta framtidens kompetensbehov.

Sedan de ovan nämnda besluten fattades har Officersprogrammet anpassats i flera steg för att möta den av Försvarsmakten efterfrågade kompetensen. I takt med att omvärlden förändras kommer det sannolikt bli fler anpassningar för att möta framtidens kompetensbehov.

Det som framförallt behövs är att Försvarsmakten fullt ut anpassar organisationen till det flerbefälssystem som är beordrat, ett befälssystem där samtligt befäl skall arbeta integrerat i tre kategorier, på olika nivåer, i olika roller och i olika befattningar.

Att lägga om kursen för att ta oss tillbaka till NBO är inte rätt kurs. Det är kontrakurs!

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Officerstidningens nyhetsbrev kommer två gånger i månaden och ger dig nyheter från Officerstidningen direkt till din inkorg.

    Jag godkänner att Officerstidningen sparar mina uppgifter.

    "Jag anser att utbildningen kräver en repetitionsutbildning inom strid i samband med inryck på skolan, i syfte att fylla i luckor i kadetternas tidigare utbildning", skriver insändarskribenten.

    Foto: Niklas Englund/Försvarsmakten.

    Efter att precis ha avslutat min värnplikt ryckte jag in på Officersprogrammet (OP) 2025 och visste inte riktigt vad jag kunde förvänta mig. Visserligen hade jag genomfört min värnplikt som logistikgruppchef, men trots det anser jag inte att jag var redo för de krav jag upplever utbildningen ställer på mig. En genomförd värnplikt var inte nog för att ge mig den kunskap jag behöver för att utvecklas optimalt på Officersprogrammet. Jag anser att utbildningen kräver en repetitionsutbildning inom strid i samband med inryck på skolan, i syfte att fylla i luckor i kadetternas tidigare utbildning.

    Fördelen med OP är kadetternas många tidigare erfarenheter. Detta innebär att man kan lära av varandra och knyta viktiga kontakter inom Försvarsmaktens många funktioner. Dock är detta även en nackdel när utbildningen är standardiserad och är starkt formad efter arméns stridande förband.

    Varje officer i Försvarsmakten måste kunna strida och leda strid, men för att uppnå detta krävs att kadetterna har en gemensam lägstanivå som är känd av befälslaget. En känd lägstanivå medför att utbildningen kan fokusera mer på att utveckla kadetternas ledarskap i strid, än att kadetterna skall behöva jaga i kapp sina kollegor som har mer stridsvana.

    Kadettbataljonen har enligt mig varit undermålig i att fånga upp de kadetter vars kunskap är bristande

    För många som tidigare har arbetat med någon av arméns funktioner, såsom underhåll, ledning eller fältarbete, är markstridsförmågan i min mening skrämmande låg. Detta inkluderar inte de andra vapengrenarna, vars genomsnittsförmåga troligtvis är ännu sämre. Eftersom väpnad strid i mångt och mycket är Försvarsmaktens huvuduppgift, krävs att kadetterna hanterar grunderna innan övrig utbildning kan staplas ovanpå.

    Kadettbataljonen har enligt mig varit undermålig i att fånga upp de kadetter vars kunskap är bristande, och det känns enligt mig som att bataljonen stoppar huvudet i sanden och ignorerar problemet. Trots detta uttrycker befälslaget ett missnöje över den låga utbildningsnivån. En kortare repetitionsutbildning på cirka en månad med fokus på att strida och leda strid, hade enligt mig löst många av de ovannämnda problemen.

    I samband med mitt inryck tilldelades Försvarsmakten blott två veckor att förbereda kadetterna för utbildningen samt att kontrollera kadetternas fysiska förutsättningar. Inrycksveckorna borde utan större förhinder för Försvarshögskolans planering kunna förlängas med ett par veckor. De kadetter som tidigare varit anställda som GSS/K kan eventuellt möta en sådan utbildning med skepsis, då den kan för den erfarne te sig överflödig.

    En repetitionsutbildning hade gett kadetterna en gemensam utbildningsnivå 

    Dock är en sådan utbildning vital för de som antingen varit civila och behöver skaka av sig rosten, eller haft en mestadels ickestridande funktionsbefattning under värnplikten. Detta hade möjliggjort att kadetterna med mindre erfarenhet inte behöver oroa sig för att deras tidigare erfarenheter är otillräckliga för att ta tillvara på utbildningen till fullo.

    Sammanfattningsvis anser jag att en repetitionsutbildning hade gett kadetterna en gemensam utbildningsnivå som gör det lättare för befälslaget att utgå från. Utbildningen hade även gett kadetterna lika villkor inför utbildningens krav inom markstrid och tagit bort kadetternas behov av att jaga i kapp sina kollegor.

    Slutligen hade en sådan repitionsutbildning möjliggjort att kadetterna inte behöver oroa sig för att otillräcklig kunskap inom en arméfärgad utbildning begränsar deras möjlighet till personlig ledarskapsutveckling.

    Kadett R

    Ur arkivet: