Korvetten HMS Helsingborgs futuristiska skrov i olika nyanser av grått speglas i vattnet i örlogshamnen på Berga. På kajen och ombord råder det full aktivitet. Det är två timmar till losskastning och för besättningen står klargöring av fartyget på schemat. Löjtnant Robin Ivarsson, ubåtsjaktofficer, befinner sig på manöverbryggan och har nyss gått igenom väderleksrapporten.
– Det blåser västligt, 7 meter per sekund. Framåt kvällen kommer det att bli lugnare när vinden mojnar, konstaterar han.
Ivarsson stöttar i dag manöverofficeren och navigationsbefälet i förberedelserna inför losskastning, bland annat genom att starta upp alla olika tekniska system på bryggan och duka fram sjökorten.
– Vi kollar väderleken och gör bedömningar om vad det kommer att innebära för oss. Hur vi ska manövrera i vädret och hitta så bra kurser som möjligt, säger han.
Löjtnant Hjalmar Smith har slagit sig ned i manöverofficersstolen. Det är hans första dag på nya befattningen som navigationsbefäl, vilket innebär att han är den som ska se till att fartyget framförs tryggt och säkert.
– Jag kommer närmast från HMS Härnösand där jag tjänstgjorde som andre ubåtsjaktofficer. Det är kul att få byta befattning. Och att köra båt är det roligaste som finns tycker jag, säger Hjalmar Smith.
Framför honom på skärmen syns elektroniska sjökort och radarbilder och han går nu igenom kommande planerade rutt och navigationsplan.
Liknande läsning:
– Det svåra är egentligen inte att köra båten. Mycket handlar om att lära sig detta fartygs egenskaper och egenheter. Och hur man ska agera när elektroniska sjöbilden skiljer sig från verkligheten, säger Robin Ivarsson.
Det är en torsdag i slutet av augusti och örlogsbesök i Helsingfors står på schemat för HMS Helsingborgs besättning, förklarar fartygschefen örlogskapten Anders Persson:
– Vi ska till Finland och fästningen Sveaborg för att representera Sverige och marinchefen när samfundet Ehrensvärd firar 100 år, säger han.
Robin Ivarsson, ubåtsjaktofficer
Är detta ett typiskt örlogsbesök?
– Det finns egentligen inga typiska örlogsbesök, men det vanligaste är att vi gör sådana här besök inför en övning. Då samlas vi i hamn och har möten och genomgångar innan vi kastar loss och övar med utländska partnerländer, säger Anders Persson.
HMS Helsingborg tillhör 41:a korvettdivisionen på Fjärde sjöstridsflottiljen på Berga utanför Stockholm. I divisionen ingår också systerfartyget HMS Härnösand, som just nu ligger inne på varv för årsöversyn.
HMS Helsingborg sjösattes 2003 och är av Visbyklass. Trots sin ålder är Visbykorvetterna marinens modernaste och mest avancerade ytstridsfartyg. Korvetternas huvuduppgifter är ytstrid, ubåtsjakt och begränsat luftförsvar.
Den ökade militära aktiviteten i Östersjöområdet har pågått de senaste åren och marinen har i uppgift att övervaka vad som sker. Det görs dels genom radar och andra sensorer i land, dels genom rörlig bevakning i form av fartyg till sjöss. För att överblicka och skapa en god lägesbild av vad som sker runt Sveriges gränser deltar marinen i en ständigt pågående sjöövervakningsoperation.
– Sjöövervakningsuppgiften pågår alltid när vi har kastat loss, men den är mer eller mindre huvuduppgift. Inom ramen för sjöövervakningsoperationen tränar vi våra förmågor så att vi blir bättre. Vi kan exempelvis köra interna utbildningar och övningar, säger Anders Persson.
”Ytstridsfartyg i behov av antingen omsättning eller uppgradering. På 31:a korvettdivisionen på Tredje sjöstridsflottiljen börjar fartygssituationen bli ansträngd”. Så inleddes ett reportage i Officerstidningen i början av 2019. Försvarsbeslutet som antogs förra året innehöll flera besked som har varit efterlängtade för marinen, bland annat att de fem befintliga Visbykorvetterna ska uppdateras och att förberedelser för anskaffning av nästa generations korvetter inleds.
– Det är fart i verksamheten. Nu pratar vi inte neddragningar, utan framtid och tillväxt. Det märks i hela organisationen, både här på förbandet, i marinen och i Försvarsmakten i stort. Det är många fler glada ansikten i dag, och då blir det också roligare att gå till jobbet.
Det säger flottiljchefen kommendör Jon Wikingsson. Vi träffar honom på hans kontor i byggnaden Heimdal på Berga örlogsbas, som ligger ett stenkast från kajen.
Vad innebär försvarsbeslutet för Fjärde sjöstridsflottiljens del?
– De kommande fem åren kommer vi att modernisera hela fartygsparken. Minröjningsfartygen kommer att få nya sensorer och annan utrustning så att de håller i 10–15 år till. Förmågemässigt händer det inte så mycket, men en ny utrustning innebär nya utmaningar och förhoppningsvis en liten förmågehöjning. Den stora förändringen och förmågelyft står våra Visbykorvetter för, säger Jon Wikingsson.
Jon Wikingsson, flottiljchef
För Visbysystemet väntar en omfattande uppgradering vad gäller beväpningen, med bland annat en ny sjömålsrobot, ny ubåtsjakttorped och ett helt nytt luftvärnssystem. Räckvidden för vapensystemen ökar och luftvärnsroboten kommer att bidra till det nationella luftförsvaret, förklarar Jon Wikingsson.
– Det kommer att påverka vårt uppträdande, hur vi ska taktisera och uppträda till sjöss. Vi försöker redan nu i övningar spela som att vi har luftvärnsrobotar ombord. Vi funderar på hur det påverkar stridsfältet och hur det påverkar vår relation med flygvapnet. Det luftvärnsroboten gör är att flyget kan uppträda på annorlunda sätt, och då kan vi också göra det. Vi får större handlingsfrihet och kan stödja flygvapnet på ett helt annat sätt.
Första leveransen av roboten beräknas till runt 2025, berättar Wikingsson. Mer närtida nygamla materiella tillskott står korvetterna HMS Gävle och HMS Sundsvall för. Fartygen har legat inne på varv i flera år för modernisering och leveranserna har blivit försenade, men inom det närmaste året räknar flottiljen med att få tillbaka de båda korvetterna av Gävleklass.
– Det blir ett välkommet tillskott och kommer att göra skillnad på förbandet. De är gamla skrov men inuti kommer de att vara toppmoderna. Vi hoppas på att få ut HMS Gävle i december och HMS Sundsvall nästa år. Vi kommer sedan att kunna gå med alla fyra fartyg under ett par år.
Hur planerar ni för besättningarna till HMS Gävle och HMS Sundsvall?
– Besättningarna är skuggplanerade och delar av personalen är på utbildning på de nya systemen i Karlskrona. Sedan har vi ett gäng människor som går och väntar på att få hoppa ombord. Vi har fått ändra planeringen för individer vid förseningarna. De som har varit planerade att åka på exempelvis HMS Gävle har fått åka med andra fartyg så att de inte tappar kompetens, säger Jon Wikingsson.
Besättningen på HMS Helsingborg består denna dag av 44 officerare och sjömän. Det innebär att besättningen i princip är uppfylld numerärt, men vissa befattningar innehas inte av rätt personalkategorier, förklarar fartygschefen Anders Persson.
– Vi har lite problem på vissa tekniska områden där vi inte har någon tydlig lösning i närtid, så situationen är ansträngd på vissa håll. Vi har också levt de senaste åren med en viss problematik och ändringar i personalplaneringen på grund av Gävle och Sundsvall, och förseningarna som har varit i dessa projekt. Dessa besättningar ska dessutom växa i närtid och då kommer vi behöva släppa en del personal, säger han.
FAKTA
Fjärde sjöstridsflottiljen
Fjärde sjöstridsflottiljen har sin bas på Berga utanför Stockholm och i Skredsvik där röjdykardivisionen är lokaliserad. Flottiljen består av fyra divisioner (41:a korvettdivisionen, 42:a minröjningsdivisionen, 43:e underhållsdivisionen och 44:e röjdykardivisionen) och en flottiljstab. Flottiljen har till uppgift att upprätthålla och utveckla Försvarsmaktens förmåga inom sjöstrid. Flottiljen övervakar svenskt sjöterritorium, genomför underrättelseinhämtning, röjer minor samt skyddar havsområden, sjövägar och sjöfart. Totalt arbetar runt 450 personer på flottiljen.
Källa: Försvarsmakten.
Anders Persson har varit fartygschef på HMS Helsingborg sedan årsskiftet. Han har tjänstgjort på flera av marinens korvetter i olika roller. Han har tidigare också varit fartygschef på bevakningsbåt.
– Jag började jobba på Tredje sjöstridsflottiljen och har jobbat främst på Visby-klassen och Stockholms-klassen. I Karlskrona hann jag med två utlandstjänstgöringar också, ML02 och två år senare Afghanistan. Jag bytte förband hit till Fjärde sjöstridsflottiljen 2013, säger han.
Det är en tämligen junior besättning ombord på HMS Helsingborg just nu, konstaterar fartygschefen. Över sommaren har flera officerare med mångårig erfarenhet mönstrat av för att tjänstgöra på staber eller andra fartyg. Bland annat saknas för tillfället både luftförsvarsofficer och telestridsofficer ombord.
– Den senaste tiden har det skett en tydlig föryngring i besättningen på officerssidan, både vad gäller officerare och specialistofficerare. Jag sa det så sent som i våras till divisionschefen: erfarenheten på dem som jobbar inne i stridsledningscentralen är lägre än vad jag har varit med om någonsin tidigare, säger Anders Persson.
Han säger att det inte behöver vara en nackdel med en juniorbesättning. Och ur hans perspektiv är det också en tjusning med att yngre besättningsmedlemmar får ta större ansvar och utvecklas.
– Många av de yngre har verkligen tagit mer ansvar och uppgifter på ett mycket bra sätt för att det inte finns någon äldre som kan hålla dem i handen. Men om vi jämför med hur det var i våras har vi tappat flera av tjänstegrenscheferna som var erfarna. Det märks tydligt att det tappet har skett.
Hur märks det av?
– Sekonden är sjuk i dag och han skulle ha varit vaktchef på den ena vakten. Vi har ingen naturlig ersättare till honom. Det naturliga hade varit att ta den mest seniora tjänstegrenschefen, men en av tjänstegrenscheferna måste vara på bryggan för att stödja en manöverofficer som ska köra båten. Den andra tjänstegrenschefen är navigationsofficeren, och han är på bryggan på den andra vakten.
Bristen på erfaren personal märks också av när det handlar om vissa arbetsuppgifter för att avlasta vaktchefen, som att skriva en rapport eller order. Det är svårare att göra när det är personal som aldrig har gjort vissa uppgifter förut. Att det är en yngre besättning med mindre erfarenhet märks bland annat av i kunskapsöverföringen, förklarar Anders Persson.
– Det finns vissa saker som sitter i väggarna. Jag är allergisk mot det uttrycket egentligen, för det sitter i människorna, men man känner helt klart av vissa tapp. Vissa rutiner som kanske inte finns nedtecknade, men är sådant som vi alltid har gjort. Kunskapsöverföringen blir också lidande när man inte har alla roller ombord, säger han och fortsätter:
– Vi gör vad vi kan, vi lånar bland annat in reservofficerare som till exempel i somras där en tjänstgjorde som tidigare varit tjänstegrenschef ombord. Vi lånade in honom för att förstärka och vara en del av besättningen, men också för att utbilda yngre inom den funktionen.
Även Officersförbundets lokala förening OF Kustflottan är medveten om föryngringen i fartygens besättningar, berättar Mikael Pihl, facklig förtroendeman på Fjärde sjöstridsflottiljen.
– Individer går betydligt fortare genom systemet nu än tidigare. Man vill fylla på med personal högre upp och marinstaben skriker efter folk. Vi får även in fler individer på nivåhöjande utbildning, vilket är bra, säger han och fortsätter:
– Så länge som vi kan köra fartygen är det inga problem, men vår uppfattning utifrån vad vi hör från medlemmarna är att det nog är på gränsen nu. Det finns flera bristkompetenser redan i dag, framför allt teknisk kompetens. Bemanningsarbetet att få fyra korvetter på linje under kommande år blir en utmaning, säger Mikael Pihl.
Anders Persson, fartygschef
Anders Persson tar också upp det ökade inflödet till Högre officersprogrammet och Högre specialistofficersutbildningen, som ger vakanser på förbanden.
– Det är ett större inflöde till nivåhöjande utbildning nu än tidigare. Fartygen är mer tekniskt avancerade och komplexa i dag än för 20 år sedan och kräver mer av operatörerna i form av kunskap. Därför behöver man mer än ett år i befattning som OF för att hinna lära sig och tillämpa sina färdigheter. I förlängningen tror jag att vi måste välja om krigsförbanden ska bli så bra som möjligt eller vara en utbildningsinstans för högre stabs- och chefsbefattningar, säger Anders Persson.
En av dem i HMS Helsingborgs besättning som har klivit i land över sommaren är navigationsofficeren kapten Helena Risting. Hon är med ombord denna dag för att bistå i förberedelserna inför losskastning. Hon kom till flottiljen som nyexaminerad fänrik 2014:
– Vi var väldigt få som pluggade då. Vi är tre som jobbar här på divisionen just nu från min årskull. Hösten för två år sedan var det sex personer från vår division som började på Högre officersprogrammet, det motsvarar två årskurser av officerare. Den brist på erfarna officerare som vi upplever nu är alltså ett fel som började för tio år sedan, när det utbildades för få. Det åtgärdas genom att ta in betydligt fler kadetter, men det kommer ta en massa år innan de är där vi är nu. Det blir ett glapp.
Utöver högre utbildning behövs också officerare för tjänstgöring på staberna, där det också finns vissa brister i bemanningen, konstaterar hon.
– Var behövs man mest? Man vill att folk ska läsa vidare, samtidigt som man vill ha kompetent personal ombord. Det tar tid att lära sig befattningen och det krävs kompetent personal för att lära upp alla nya som kommer. Samtidigt som man behöver rekrytera in ny personal. Det är en svår balansgång, säger Helena Risting.
Att inflödet av nya officerare har ökat i organisationen märks på flera sätt, förklarar flottiljchefen. När han stod på examensdagen på militärhögskolan Karlberg i somras välkomnande han 14 nya fänrikar.
– För ett förband med 450 personer så blir 14 nya officerare stor skillnad, när vi under många år har varit vana vid att få två till tre nya fänrikar varje år, säger Jon Wikingsson.
Även på specialistofficerssidan ökar numerären och i år kommer 23 nya sergeanter och nästa år kommer 19 nya sergeanter till flottiljen. Tillväxten och ett ökat inflöde av officerare gör att systemet är under viss omdaning – och en föryngring hos besättningspersonalen är därför att vänta. Något som återkommer i samtalen med besättningen ombord och med flottiljchefen Wikingsson och Robert Schöllin, chef för 41:a korvettdivisionen, är den något nya synen på sjökarriären i marinen.
– Vi vill komma bort från att man har en strikt sjökarriär ombord vid förbandet. Man ska så tidigt som möjligt i sin karriär få stabstjänst också, och därefter varva stabstjänst och tid ombord, säger divisionschefen kommendörkapten Robert Schöllin och fortsätter:
– Det vi ser nu är ett resultat av tillväxt och ett ökat flöde av personal, framför allt på OF-sidan, uppåt i systemet. Det är det man uppmärksammar ombord. Man blir yngre och erfarenheten blir en annan. Men genom att göra det här försörjer vi marinen och Försvarsmakten i ett större perspektiv på längre sikt.
Mikael Pihl, facklig förtroendeman
Inte heller flottiljchefen Jon Wikingsson är oroad över föryngringen ombord på fartygen, tvärtom:
– Jättebra. Mer sånt! Jag var 34 år när jag blev fartygschef, man behöver inte vara 45. Det handlar om vad man har gjort tidigare och hur man tränar och pressar individen på ett positivt sätt i sin befattning. Man har hamnat i att ålder i sig är erfarenhet, det är fel, det är vad man har gjort som ger erfarenhet.
Under veckorna som sjökursen för värnpliktiga pågick i våras infördes bland annat ett nytt sätt att träna besättningen på, berättar Jon Wikingsson.
– De som skulle gå på som vaktchef efter sjökursen fick åka med en gammal chef bakom sig, som delade med sig av sina erfarenheter vilket pushar och motiverar den yngre officeren varvid erfarenheterna kommer snabbare. Den utbildningsmetoden gör att de som går på nu som vaktchef inte behöver ett år till sjöss för att lära sig hur man ska hantera det, de behövde sex veckor för att lära sig och resten av året kan fokuseras till att träna färdighet i befattning, inte söka kunskap. Det är ett annat sätt att tänka och träna. Där måste man backa bandet och se hur det fungerade förr, säger han.
Wikingsson tar upp anställningsstoppet i samband med försvarsbeslutet 2004 och efterföljande beslut av dåvarande ÖB om att inte utbilda nya kadetter under några år. Det fick följder för ålderssammansättningen på personalen ombord. Under flera år gick flottiljen utan tillförsel av nya officerare, vilket innebar att alla ombord på fartygen blev äldre.
– De som åkte båt då och fick flera år i befattning, klart som fasen att de fick en massa erfarenhet, men vi fick också ett stopp i hela systemet. Det tillfördes inget nytänk i våra staber och på skolorna, individerna utvecklades inte heller särskilt mycket. Jag tror inte att bara för att man har varit ombord i tio år att man blir så himla mycket bättre, säger Wikingsson och fortsätter:
– Innan försvarsbeslutet 2004, då var de som var äldst ombord 35–40 år, efter försvarsbeslutet var de äldsta 45–50 år. Vad är effekten om du blir tio år äldre? Pallar du? Är du hungrig? Det är en jätteviktig faktor. Jag brukar resonera så här: jag har hellre två hungriga fänrikar än en erfaren kapten som tröttnat eftersom den personliga utvecklingen står still.
Är föryngring i besättningarna ombord att vänta även i fortsättningen?
– Ja, det kommer att se annorlunda ut än vad det har gjort efter 2004. Mer troligt är att det ser ut som det gjorde på 90-talet. Det kommer att gå snabbare eftersom huvuddelen av dagens officerare kan gå snabbare genom systemet och hamnar på beslutsfattande roller tidigare, de är helt annorlunda utbildade och kan ta helhetsbeslut på ett annat sätt än vad NBO-officeren gjorde. Framtidens OF kommer att ha bättre förutsättningar än NBO-officeren att vara chef, under förutsättning att vi låter officeren utbildas, växa och tränas i rätt roller i sin karriär, säger han.
Jon Wikingsson, flottiljchef
Jon Wikingsson förklarar att han kan förstå att det kan finnas viss osäkerhet bland personalen ombord inför det nya systemet, men tillägger:
– De som är fartygschefer nu har inte sett vad jag pratar om. Oro från besättningarna har lyfts till mig, och jag har försökt berätta var vi är på väg. Vi är i en svängning nu och på sikt kommer inte det här att bli ett problem. 2025 kommer vi att ha nästan bara yngre besättningar, och jag tror inte att de kommer vara sämre än tidigare, säger Jon Wikingsson.
Fartygschefen Anders Persson är emellertid inte riktigt lika övertygad, och menar att det får följder om genomsnittstiden i befattning ändras.
– Det är uppenbart att krigsförbanden blir sämre om snittiden i befattning är ett år i stället för två och det handlar inte om att vi gått från NBO till trebefälssystemet, utan de förutsättningarna är desamma. Dessutom är både de taktiska och specialistofficerarna äldre när de tar examen än tidigare. En 30-årig NBO-officer hade mer än dubbelt så mycket erfarenhet som officer än dagens taktiska officerare. Jag är inte ute efter att man ska vara till sjöss fram till pension men vi måste hitta en bättre balans mellan tid på förbandet och vertikal karriär för OF, säger han.
Sedan värnplikten återinfördes har marinens utbildning av rekryterna varit under ständig utveckling. Tidigare har de värnpliktiga haft utbildning iland vid Sjöstridsskolan i Karlskrona och fått praktisk erfarenhet först vid anställning som sjöman. När förra årets värnpliktskull skulle genomföra sin befattningsutbildning hade en sex veckor lång sjöpraktik införts. På Fjärde sjöstridsflottiljen fick 60 sjömän lära sig tjänsten ombord på korvetter och minröjningsfartyg.
– Sjökursen fyller framför allt två viktiga funktioner. Dels möjliggör den att de värnpliktiga blir krigsplaceringsbara, men den har också bonuseffekten att de kan anställas utan kompletterande utbildning. Den innebär dessutom att de blivande sjömännen får se vad jobbet de facto innebär och hur det är att ingå i en besättning, säger Anders Persson.
På HMS Helsingborg har sju nya sjömän tagit anställning direkt efter värnplikten.
– Den stora vinsten är att de som anställts är på en helt annan nivå än tidigare. Förut var hela värnplikten en sjökurs, men då hade vi inte heller anställda sjömän ombord, säger han.
Jon Wikingsson fyller i:
– Innan sjökursen infördes lade besättningarna mycket tid på grundläggande träning av nyanställda sjömän under betydligt längre tid. Med sjökursens införande kan vi fokusera och träna värnpliktiga och officerarna i strid i respektive befattning under en kortare tid med samma målsättningar. Det gör att det frigörs mer tid för avancerad stridsträning i förband under resten av året eftersom besättningen i sin helhet har en högre nivå snabbare, vilket är en mycket välkommen förändring, säger Jon Wikingsson.
Utöver anställning av tidigare värnpliktiga förekommer också årligen flera sidorekryteringar av personal från andra förband. 26-årige Walter Karlqvist är sjöman och har arbetat ombord i ett år. Han gjorde värnplikt som ledningssoldat på Skaraborgs regemente, P 4.
– Jag kände att jag ville göra en militär karriär efter värnplikten, men stora delar av armén hade anställningsstopp förra året. Jag fick upp ögonen för Fjärde sjöstridsflottiljen och sökte jobb här i stället, säger han och fortsätter:
– Jag visste absolut inget om båtar innan jag kom hit. Den största skillnaden från armén är att man kommer så nära sina befäl här. Det finns inget avstånd och vi bor och lever ihop ombord.
Som systemtekniker ser han till att alla viktiga system, som sonar och radar, fungerar. Han är hittills nöjd med sitt yrkesval, berättar han.
– Det känns spännande att få vara med nu när försvaret växer. Det känns som att det går snabbare i karriären nu än tidigare. Man vill ha snabbare omsättning och mer folk, och det märks. Sedan är förstås frågan hur kunskapen hinner bevaras och spridas vidare ombord. Jag har haft turen att ha en mentor ett år, men jag vet att det kan vara en utmaning framöver.
Han lyfter ändringen i antal år som man behöver vara anställd som soldat eller sjöman innan man kan läsa specialistofficersutbildningen med lön, som har ändrats från fyra år i tjänst till ett år. Karlqvists plan är dock att arbeta som sjöman i åtminstone två till tre år innan han ska plugga vidare till specialistofficer, berättar han.
– Det känns svårt att hinna skaffa sig all kunskap som krävs ombord annars. Planen är att jag ska gå motormansutbildning i vinter. Jag vill hinna bli det och lära mig den befattningen innan jag pluggar vidare till specialist som tekniker.
Anders Persson, fartygschef
För HMS Helsingborgs besättning väntar en tämligen intensiv höst med långa övningar, berättar fartygschefen Anders Persson. Utöver den internationella övningen Northern Coasts och Swenex, då hela marinen övar, ska en divisionsövning och luftförsvarsövningar genomföras.
– Om vi är ute till sjöss mycket är vi också lediga mycket, kopplat till vårt arbetstidsavtal. Vi har få arbetsdagar till kaj. Jag tror vi kommer landa i tolv dagar när vi ligger till kaj de kommande månaderna. Det är mitt stora bekymmer under hösten.
När fartyget ligger till kaj ska sådant som besättningen annars inte hinner med genomföras, som arbetsplatsträffar, fys, medarbetarsamtal och viss utbildning.
– Tiden för den typen av verksamhet är knapp i höst. Vi har redan prioriterat ned, men nu är vi nere på att prioritera bort sådant som vi behöver göra.
Vad kommer ni att bli tvungna att prioritera bort under hösten?
– Mycket utvärdering av det vi har genomfört, det är planering av det vi ska göra och där planeringen blir mindre omfattande än vad vi önskat. Nu har vi lagt in arbete för medarbetarsamtal när vi ligger till kaj i Helsingfors i helgen, säger han och tillägger:
– Det är en hög arbetsbelastning för cheferna ombord. Men även våra juniora besättningsmedlemmar behöver ta ett större ansvar än normalt eftersom vi inte har rätt roller ombord i besättningen. Den situationen kommer inte att ändras i närtid.
Det sprakar till i det interna högtalarsystemet. Losskastning närmar sig. Om drygt en timme väntar ett övningsmoment för fartygets besättning, berättar fartygschefen Anders Persson.
– När vi lämnar öbarriären kommer ett flyg som vi ska öva luftförsvar och torröva alla procedurer mot. Vi övar detektion, internrapportering och att gira med fartyget. Sedan fortsätter vi med sjöövervakning och transit till Helsingfors.
Fotnot: Några dagar efter Officerstidningens besök deltog HMS Helsingborg i den beredskapsanpassning som Försvarsmakten genomförde i södra Östersjön. HMS Helsingborg förstärkte sjöövervakningen och bidrog med insatsberedskap med förmågan att bedriva sjömålsstrid.
