Senast publicerat
Senast publicerat:

Insatser stärker nationellt försvar

Bekräfta utbildning, testa försvarssystem och träna samverkan med andra nationaliteter. Sveriges deltagande i internationella insatser ger flera positiva effekter som också påverkar det nationella försvaret, visar en ny studie från Totalförsvarets forksningsinstitut. Samtidigt innebär insatser en påfrestning på hemmaförbandet.

Linda Sundgren
Nyström / Försvarsmakten
Att verka tillsammans med andra nationaliteter stärker såväl den enskilde invidividen som det svenska försvaret. Den slutsatsen dras i en forskningsrapport från Totalförsvarets forskningsinstitut.

Svensk försvarspolitik har svängt om från insatsförsvar till invasionsförsvar, men deltagandet i internationella insatser fyller fortfarande en viktig funktion. Det visar en studie från Totalförsvarets forskningsinstitut, FOI, där ett tiotal officerare djupintervjuats om sina erfarenheter från utlandstjänstgöring. 

– Insatserna bekräftar utbildning och hela försvarssystemet med logistik och andra stödförmågor. Att få testa de förmågor vi byggt upp i skarpt läge är till nytta för både individen och systemet som helhet, säger forskningsledare Eva Hagström Frisell som genomfört studien tillsammans med operationsanalytiker Björn Nykvist. 

 

» Många tryckte på de kulturella skillnader som finns och hur viktigt det är att förstå vad som skiljer Sverige från andra länder.«

De erfarenheter och kunskaper som tillskansas under en insats kan bidra till att stärka det nationella försvaret. Eva Hagström Frisell säger att flygvapeninsatsen i Libyen 2011 är ett bra exempel det. 

– Libyeninsatsen gav insikter om behovet av allt det stöd som krävs runtomkring en flyginsats för att piloterna ska kunna flyga. Enligt de officerare som vi intervjuade har de gjort vissa organisationsförändringar efter den insatsen. 

Eva Hagström Frisell berättar att påfallande många av de officerare som deltog i studien framhöll värdet av de erfarenheter på individnivå som internationella insatser ger. Att få förståelse för hur andra länders försvarsmakter arbetar uppfattades som mycket värdefullt. 

– Många tryckte på de kulturella skillnader som finns och hur viktigt det är att förstå vad som skiljer Sverige från andra länder. Man upplevde också att det var enklare att samarbeta med länder som är mer lika oss, som Tyskland eller Nederländerna, än andra. Ett exempel på ett bra samarbete var Operation Atalanta utanför Somalia där vi hade svensk personal på ett nederländskt fartyg. 

Liknande läsning:
Eva-Hagström-Frisell-3 kopiera
Eva Hagström

Men samtidigt som deltagandet i internationella insatser tillför kunskap och lärdomar till det nationella försvaret, innebär det också en belastning på förbanden på hemmaplan. 

– Många gånger är de samma funktioner som efterfrågas under en insats, som exempelvis underrättelse. Förbanden kanske inte kan upprätthålla övning och utbildning som de annars skulle ha gjort, och långa insatser blir till slut slitsamma att upprätthålla. Problemen kan till viss del förebyggas genom bra planering, men inte fullt ut, säger Eva Hagström Frisell. 

Officerstidningen är Officersförbundets medlemstidning och bedriver självständig journalistisk bevakning av försvars- och säkerhetsfrågor.

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Officerstidningens nyhetsbrev kommer två gånger i månaden och ger dig nyheter från Officerstidningen direkt till din inkorg.

    Jag godkänner att Officerstidningen sparar mina uppgifter.

    Nyligen kom marinchefens beslut om marinens nya organisation. Officersförbundet riktar kritik mot hur förslaget har tagits fram. Förbundet menar att samverkan kommit in för sent i processen och att riskerna med genomförandet inte är tillräckligt omhändertagna. ”Förändringen är omfattande och kommer att påverka många medlemmars vardag”, säger vice ordförande Mikael Vinde.

    Josefine Owetz
    Mikael Vinde
    "Vår invändning handlar inte om att marinen inte behöver förändras, utan om hur det här förslaget har tagits fram och hur väl riskerna är omhändertagna", säger Mikael Vinde, vice ordförande i Officersförbundet.

    Foto: Officersförbundet

    Marinchef Johan Norlén fattade den 24 maj beslut om inriktningen för marinens nya organisation. Från den 1 januari 2029 ska marinen bestå av fem organisationsenheter i stället för dagens åtta. Dagens flottiljer och regementen upphör som egna organisationsenheter och ska tillsammans bilda tre nya marina baser.

    I samverkan ställde sig Officersförbundet oenig till marinchefens beslutsinriktning för den nya organisationen. ”OFR/O FM konstaterar att innan delgivning av beslutsinriktningen har inte samverkan genomförts. Arbetsgivaren har därefter involverat ATO och skyddsorganisationen i det fortsatta arbetet”, skriver Officersförbundet i ett ställningstagande den 13 maj.   

    – Vår uppfattning är att den övergripande organisationsinriktningen i praktiken var fastställd innan det fanns reella möjligheter att påverka den. Det gör att samverkan i stor utsträckning riskerar att handla om konsekvenshantering, snarare än om faktisk påverkan på organisationens utformning. Det är problematiskt, inte minst eftersom förändringen är omfattande och kommer att påverka många medlemmars vardag, tillhörighet och arbetsmiljö, säger Mikael Vinde, Officersförbundets vice ordförande och fortsätter:

    – Den viktigaste anledningen till vår oenighet är att vi inte bedömer att samverkan har genomförts på ett sätt som fullt ut motsvarar intentionerna i Försvarsmaktens samverkansavtal. En liten tröst i sammanhanget är att våra synpunkter ändå har haft viss betydelse. En av de frågor vi lyfte i vårt ställningstagande var tidsplanen, som vi bedömde som alltför ambitiös. 

    Ursprungligen var inriktningen att organisationen skulle vara intagen den 1 januari 2028, men tidpunkten har nu flyttats fram till den 1 januari 2029.

    – Att tidsplanen har justerats visar att dialog och fackliga synpunkter kan bidra till ett bättre genomförande.

    Mikael Vinde betonar att Officersförbundet har förståelse för att marinen behöver utveckla sin organisation. Säkerhetsläget, Natomedlemskapet, att marinen växer och de ökade kraven på operativ effekt gör att det är rimligt att se över hur marinen leds och organiseras. 

    – Vår invändning handlar inte om att marinen inte behöver förändras, utan om hur det här förslaget har tagits fram och hur väl riskerna är omhändertagna. En organisationsförändring av den här omfattningen påverkar personal, arbetsmiljö, villkor, ledning, förbandskultur och i förlängningen operativ effekt.

    Den största risken är att förändringen genomförs med för otydliga förutsättningar för personalen

    En av de största förändringarna i den nya organisationen är att administrativa stödresurser, exempelvis HR, kommunikation och ekonomi, nu samlas på respektive marina bas i stället för som idag på samtliga organisationsenheter. Syftet är att skapa ökad robusthet och redundans, men också att få en bättre kontroll över personal och vakanser, enligt marinchefen.

    – Vi ser en risk för att det överskattas hur mycket personal som faktiskt kan frigöras av centraliseringen av administrativa funktioner. Om stödet hamnar längre från verksamheten kan det i praktiken leda till ökad belastning på chefer och medarbetare ute på förbanden. För personalen handlar det därför inte bara om rutor i ett organisationsschema, utan om arbetsmiljö, ansvar, tillhörighet och möjligheten att lösa uppgiften över tid.

    Vad är det i beslutet som ni bedömer innebär störst risk för marinens personal?

    – Den största risken är att förändringen genomförs med för otydliga förutsättningar för personalen. Att införandet nu flyttas fram till 2029 minskar den mest akuta tidsrisken, men det löser inte i sig de frågor som behöver omhändertas innan organisationen sätts i kraft. Det gäller både militär och civil personal. Många kan få ny organisatorisk tillhörighet, nya chefer eller förändrade uppgifter. Samtidigt finns fortfarande oklarheter kring hur befintliga avtal, villkor, arbetstid, lokal lönebild och andra personalrelaterade frågor ska hanteras.

    Han ser också risker vad gäller balansen mellan ambition och resurser i den nya organisationen, med nya eller utökade funktioner, förändrade ledningsstrukturer och en hög ambitionsnivå.

    – Marinen har redan i dag stora utmaningar med bemanning och kompetensförsörjning. Vi ser en risk att samma personal ska bära både ordinarie verksamhet och ett omfattande förändringsarbete, utan tillräckliga prioriteringar eller resurstillskott.

    Mikael Vinde understryker att Officersförbundet vill se en stark och modern marin, men att förändringen måste byggas på ett sätt som håller över tid.

    Personalfrågorna måste vara en bärande del av förändringen, inte något som löses i efterhand.

    – Officersförbundet är inte emot en utveckling av marinen. Tvärtom behöver Sverige en stark och modern marin. Men då behöver den militära professionens erfarenheter tas tillvara och riskerna hanteras innan beslut genomförs. Personalfrågorna måste vara en bärande del av förändringen, inte något som löses i efterhand.

    I en kommentar till Officerstidningen skriver marinchef Johan Norlén att han är glad över att samtliga arbetstagarorganisationer är eniga i att marinens organisation behöver utvecklas och att han är tacksam för det samarbete som förelegat inriktningsbeslutet. Han delar däremot inte bilden avseende bristande samverkan i processen.

    Information om arbetet gavs under våren 2025 och därefter löpande inklusive under fyra spel på organisationen som genomfördes under 2026 intill ASU den 13 maj. Så fort det externt framtagna förslaget anpassats delgavs det, vilket skedde i mitten av januari 2026. Förslaget lades på bordet och ATO samt skyddsorganisationen fick ge sina synpunkter. Jag menar att ett förslag måste presenteras innan samverkan kan ske om vägen framåt”, skriver marinchef Johan Norlén.

    Han skriver vidare att flera synpunkter från arbetstagarorganisationerna har omhändertagits.

    Vad gäller riskanalysen vill jag betona att den inte är färdig förrän hela arbetet är genomfört. Det är ett levande dokument som kommer att fortsätta utvecklas, inte minst nu när arbetet når den lokala nivån och implementeringen startar”, skriver Johan Norlén.

    Läs hela repliken här.

    Ur arkivet: