Senast publicerat
Senast publicerat:

Fortsatt förhandling om Rals 2024

Sedan tre månader pågår förhandling mellan Officersförbundet och Försvarsmakten om årets rals. När detta skrivs i december 2024 återstår en del arbete innan parterna kan skicka ut ett färdigt avtalsunderlag till förbanden.

Redaktionen
Stefan Morin
Stefan Morin
Artikel från Officersförbundet.

Som förbundet har informerat om tidigare har samtliga förband partsgemensamt skickat in underlag med sina ekonomiska behov. Underlaget pekar på att det finns stora behov av extra satsningar utöver det så kallade märket. De största behoven finns för arbetsområde 24 (militärt arbete) och arbetsområde 60 (teknisk tjänst).

– Det är arbetsgivaren och föreningarna på förbanden som i underlaget har gjort en bedömning av vilka ekonomiska behov de har för att kunna kompetensförsörja verksamheten. Vi arbetar fortfarande för att de behoven ska bli tillgodosedda, men arbetsgivaren har en uppfattning att de äskade -behoven inte är möjliga att tillmötesgå och hänvisar till det så kallade ”märket” för årets revision, säger Susanne Hultgren, Officersförbundets förhandlingschef.

Det finns höga förväntningar på årets rals hos personalen och med goda anledningar.

De senaste åren har det utöver märket gjorts satsningar för att höja lägsta löner för yrkesofficerare, gruppbefäl, soldater och sjömän samt högre chefer. Det har också gjorts satsningar i form av så kallade följdjusteringar för de individer med cirka tre–tio års erfarenhet, på flygförare och andra områden utifrån vad arbetsgivaren och föreningarna på förbanden har ansett att de har för behov. 

– Utifrån de senaste årens satsningar har Försvarsmakten tagit steg i rätt riktning, men det betyder inte att vi kan luta oss tillbaka och tro att arbetet är klart. Det finns höga förväntningar på årets rals hos personalen och med goda anledningar. När Sverige och Försvarsmakten satsar på tillväxt, stöd till Ukraina och nytt medlemskap i Nato måste man också satsa på personalen som ska lösa alla dessa uppgifter, säger Stefan Morin, Officersförbundets förbundsordförande.

Liknande läsning:

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Officerstidningens nyhetsbrev kommer två gånger i månaden och ger dig nyheter från Officerstidningen direkt till din inkorg.

    Jag godkänner att Officerstidningen sparar mina uppgifter.

    Lars Fresker, Officersförbundets ordförande.
    Lars Fresker, Officersförbundets ordförande.

     Så har vi klivit in i ett nytt år. Pandemin präglar fortfarande vardagen i hela världen, men jag hoppas att vi börjar se ljuset i tunneln med den mildare omikronvarianten av covid-19.  Utöver pandemin så påverkas vår vardag av det utmanande säkerhetspolitiska läget i Europa och dess närhet. I Turkiet, ett land med lång gräns mot EU och dessutom en av världens 20 största ekonomier, har man haft en inflation på 30 procent i december. Förtroendet för den turkiska liran är mycket låg. Ett land med svajig ekonomi och krympande medelklass skapar inte bra förutsättningar för säkerhetspolitisk stabilitet, och president Erdoğan ifrågasätts mer och mer.

    Men det är läget i Ukraina med direkt EU-gräns till Rumänien, Ungern, Slovakien och Polen, som skapar de direkta utmaningarna för den europeiska säkerhetsordningen. De stora aktörerna står på tå och USA försöker agera tydligt, med flera. Nato sluts samman allt hårdare. Putins agerande skapar därmed precis det han säger sig frukta, ett tydligt sammansvetsat Nato med hög operativ förmåga och beredskap nära Rysslands gränser. I skrivande stund är utgången av samtalen mellan USA och Ryssland inte klar, men jag hoppas att man besinnar sig och hittar konstruktiva lösningar. 

    »Med anledning av läget i Ukraina och närområdet reses förstås en hel del frågor om vår egen samlade förmåga.«

    Med anledning av det spända läget reses förstås frågor om vår egen samlade förmåga. Redan i försvarsbeslut 2015 talade både dåvarande ÖB Sverker Göranson och försvarsminister Peter Hultqvist om behovet av att satsa på bottenplattan i vår operativa förmåga. Bottenplattan exemplifierades med grundläggande behov av en fungerande personalförsörjning, logistik och ammunition samt grundläggande materiel på grupp- och soldatnivå utöver satsningar på större materielprojekt som Gripen E/F och ubåt A26 samt den omtvistade brigadförmågan. 

    Det är därför besvärande att det två år in i försvarsbeslut 2020 – sju år efter fokuseringen på basplattan – ännu pratas om brister av grundläggande ammunitionsbehov. Det hämmar förstås vår operativa förmåga. Riksrevisionens rapport om försvarsbeslut 2015 (RIR2021:23) belyser även utmaningarna med materieltjänsten; ”Försvarsmakten har tappat kompetens när det gäller krigsplacering av materiel, och under perioden av nedskärningar och fokus på internationella insatser försvann systematiken i arbetet med utrustningslistor. Försvarsmakten har tvingats hitta nödlösningar för att lösa problemen, men detta har i sin tur lett till brister.”

    Omställningen av Försvarsmakten är svår. Kompetenser och rutiner har försvunnit, vilka är svåra att återta. Samtidigt har det varit dyrt att vara fattig med materiella brister. Vi ser att tunga materielprojekt har trängt undan behovet av det mest nödvändiga. Vissa materielsystem, som till exempel C-130, har nu livstidsförlängts så många gånger att jag har tappat räkningen. Transportdivisionen på F 7 lappar och lagar på ett beundransvärt sätt, dock sjunker flygtidsuttaget då varje flygtimme kräver allt fler underhållstimmar.

    Problemet ska varken underskattas eller överdrivas men beredskap och operativ effekt måste vara i fokus. Det finns därför skäl att fintrimma ÖBs egen avvägning så att grundläggande behov bättre tillgodoses. Politiken måste vara beredd att skjuta till extra medel. Försvarsviljan är hög i Sverige och det förfaller finnas gott stöd bland befolkningen för att just i dessa tider skjuta till ”beredskapspengar”. 

    Ur arkivet: