Senast publicerat
Senast publicerat:

Kollektivavtal för GSS/K har sagts upp

Officersförbundet har inom ramen för sin förhandlingsorganisation OFR/S, P, O sagt upp nuvarande kollektivavtal för GSS/K.

Cecilia Gustafsson
Bezav Mahmod / Försvarsmakten
Artikel från Officersförbundet.

Sedan våren 2022 har Officersförbundet och Försvarsmakten fört dialog kring hur det nuvarande avtalet skulle kunna förbättras. I augusti 2022 meddelade Försvarsmakten att de för tillfället inte har för avsikt att förbättra avtalet till något annat än vad Lagen (2012:332) om vissa försvarsmaktsanställningar medger. OFR/S, P, O har därför valt att säga upp kollektivavtalet, vilket innebär att efter avtalets uppsägningstid om 12 månader gäller Lagen (2012:332) om vissa försvarsmaktsanställningar.

– Nu är det nuvarande kollektivavtalet uppsagt eftersom lagen ger våra medlemmar ett bättre skydd då de åtminstone garanteras 6 år långa anställningar istället för som idag 6 månader eller 1 år i taget. Jag beklagar att Försvarsmakten inte har högre ambitioner till att förbättra avtalet, särskilt under rådande omvärldsläge och den nyss utgivna dagordern, säger Susanne Hultgren, förhandlingschef på Officersförbundet.

I juli 2010 lades pliktsystemet vilande och alla personalkategorier i Försvarsmakten skulle i princip vila på frivillighet. Därför genomförde de centrala parterna för arbetstagarorganisationen och arbetsgivarorganisationen förhandlingar i syfte att säkra Försvarsmaktens personalförsörjning vad gäller tidsbegränsade anställningar med kontinuerlig tjänstgöring för gruppbefäl, soldater och sjömän. Det nuvarande kollektivavtalet började gälla i maj 2010. Avtalet innebär bland annat att den första tidsbegränsade anställningen ska påbörjas med provanställning om sex månader och därefter övergå i en tidsbegränsad anställning utan angiven kortaste tid. Den sammanlagda anställningstiden får uppgå till högst 12 år. 

Parterna saknade under förhandlingen kunskap om hur kommande lagstiftning skulle utformas och åtog sig att vid behov justera avtalet. Lagen (2012:332) om vissa försvarsmaktsanställningar började gälla i maj 2012 och innebär att den tidsbegränsade anställning ska omfatta minst sex år och högst åtta år. Eftersom det finns ett kollektivavtal är det avtalet och inte lagen som gäller just nu, men när uppsägningstiden om 12 månader löpt ut börjar lagen att gälla.

FAKTA

Vad händer med GSS/K?
För de GSS/K som redan är anställda med det nuvarande avtalet som grund blir det ingen förändring under uppsägningstiden, utan de kommer fortsätta sina anställningar med de datum som överenskommits. Men efter att det uppsagda avtalet slutat att gälla blir det max upp till 12 år vid förlängning och minst sex år vid nyanställning. För de som kommer att nyanställas kommer lagen att gälla. Det betyder att anställningen ska påbörjas med provanställning om sex månader och därefter övergå i en tidsbegränsad anställning om minst sex år och högst åtta år.

Liknande läsning:

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Officerstidningens nyhetsbrev kommer två gånger i månaden och ger dig nyheter från Officerstidningen direkt till din inkorg.

    Jag godkänner att Officerstidningen sparar mina uppgifter.

    Lars Fresker, Officersförbundets ordförande.
    Lars Fresker, Officersförbundets ordförande.

     Så har vi klivit in i ett nytt år. Pandemin präglar fortfarande vardagen i hela världen, men jag hoppas att vi börjar se ljuset i tunneln med den mildare omikronvarianten av covid-19.  Utöver pandemin så påverkas vår vardag av det utmanande säkerhetspolitiska läget i Europa och dess närhet. I Turkiet, ett land med lång gräns mot EU och dessutom en av världens 20 största ekonomier, har man haft en inflation på 30 procent i december. Förtroendet för den turkiska liran är mycket låg. Ett land med svajig ekonomi och krympande medelklass skapar inte bra förutsättningar för säkerhetspolitisk stabilitet, och president Erdoğan ifrågasätts mer och mer.

    Men det är läget i Ukraina med direkt EU-gräns till Rumänien, Ungern, Slovakien och Polen, som skapar de direkta utmaningarna för den europeiska säkerhetsordningen. De stora aktörerna står på tå och USA försöker agera tydligt, med flera. Nato sluts samman allt hårdare. Putins agerande skapar därmed precis det han säger sig frukta, ett tydligt sammansvetsat Nato med hög operativ förmåga och beredskap nära Rysslands gränser. I skrivande stund är utgången av samtalen mellan USA och Ryssland inte klar, men jag hoppas att man besinnar sig och hittar konstruktiva lösningar. 

    »Med anledning av läget i Ukraina och närområdet reses förstås en hel del frågor om vår egen samlade förmåga.«

    Med anledning av det spända läget reses förstås frågor om vår egen samlade förmåga. Redan i försvarsbeslut 2015 talade både dåvarande ÖB Sverker Göranson och försvarsminister Peter Hultqvist om behovet av att satsa på bottenplattan i vår operativa förmåga. Bottenplattan exemplifierades med grundläggande behov av en fungerande personalförsörjning, logistik och ammunition samt grundläggande materiel på grupp- och soldatnivå utöver satsningar på större materielprojekt som Gripen E/F och ubåt A26 samt den omtvistade brigadförmågan. 

    Det är därför besvärande att det två år in i försvarsbeslut 2020 – sju år efter fokuseringen på basplattan – ännu pratas om brister av grundläggande ammunitionsbehov. Det hämmar förstås vår operativa förmåga. Riksrevisionens rapport om försvarsbeslut 2015 (RIR2021:23) belyser även utmaningarna med materieltjänsten; ”Försvarsmakten har tappat kompetens när det gäller krigsplacering av materiel, och under perioden av nedskärningar och fokus på internationella insatser försvann systematiken i arbetet med utrustningslistor. Försvarsmakten har tvingats hitta nödlösningar för att lösa problemen, men detta har i sin tur lett till brister.”

    Omställningen av Försvarsmakten är svår. Kompetenser och rutiner har försvunnit, vilka är svåra att återta. Samtidigt har det varit dyrt att vara fattig med materiella brister. Vi ser att tunga materielprojekt har trängt undan behovet av det mest nödvändiga. Vissa materielsystem, som till exempel C-130, har nu livstidsförlängts så många gånger att jag har tappat räkningen. Transportdivisionen på F 7 lappar och lagar på ett beundransvärt sätt, dock sjunker flygtidsuttaget då varje flygtimme kräver allt fler underhållstimmar.

    Problemet ska varken underskattas eller överdrivas men beredskap och operativ effekt måste vara i fokus. Det finns därför skäl att fintrimma ÖBs egen avvägning så att grundläggande behov bättre tillgodoses. Politiken måste vara beredd att skjuta till extra medel. Försvarsviljan är hög i Sverige och det förfaller finnas gott stöd bland befolkningen för att just i dessa tider skjuta till ”beredskapspengar”. 

    Ur arkivet: