Senast publicerat
Senast publicerat:

”Rekrytera, behåll” – rapport från europeiska försvarsmakter

I nya rapporten från Euromil har medlemsländer tillfrågats om hur de ser på rekrytering och att behålla de anställda inom respektive försvarsmakt.

Fredrik B Nilsson
Artikel från Officersförbundet.

Enligt de flesta av de svarande har kriget i Ukraina haft en positiv påverkan på rekrytering men däremot inte på att behålla personal. Snittet på anställningstid inom försvaret, i de elva länderna som besvarat frågorna, är tio år.

De största hindren för rekrytering är konkurrensen från den privata sektorn, löner och krav på fysisk kondition, medan kvarhållandet påverkas av att man får bättre löner och bättre balans mellan jobb och privatliv utanför militären, familjeskäl, ledarskap och förvaltning samt brist på karriärmöjligheter.

För svensk del ser det delvis annorlunda ut. Under det senaste decenniet har rekryteringen ökat betydligt och ligger på en mycket bra nivå, medan förmågan att behålla personal har varit stabil. Den nuvarande säkerhetssituationen har ökat det offentliga stödet för Försvarsmakten.

När det gäller tiden i tjänst visar det sig att militär personal i Försvarsmakten ofta lämnar efter 5–10 år.

När det gäller tiden i tjänst visar det sig att militär personal i Försvarsmakten ofta lämnar efter 5–10 år. För att minska avhoppen har nationella myndigheter infört specifika åtgärder som löneökningar, pensionsreformer och karriärutvecklingsprogram.

Rapporten avslutas med tips till politikerna i respektive land. De svenska makthavarna uppmanas förbättra löner och arbetsvillkor. Och att skapa en arbetsmiljö som inte leder till ohälsosam arbetsbelastning samt se till att det finns en bra balans mellan jobb och fritid.

 

Liknande läsning:

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Officerstidningens nyhetsbrev kommer två gånger i månaden och ger dig nyheter från Officerstidningen direkt till din inkorg.

    Jag godkänner att Officerstidningen sparar mina uppgifter.

    Officersförbundet är ett fack- & yrkesförbund. De fackliga frågorna är många gånger svåra men också i viss meningen begripliga.

    Johan Hansson
    PT1A0518

    Foto: Officersförbundet

    Emellertid kan det upplevas som att yrkesfrågor som berör yrkets särart, dess utveckling och professionsaspekter lätt hamnar i skymundan. Och även om det nu är ett bra tag sedan Försvarsmakten införde ett trebefälssystem (3BS) så är det väl ännu inte ett fullt begripligt, komplementärt och komplett befälssystem. Därav finns anledning att öka vårt fokus på vår profession, dess utbildningsvägar och yrkesutveckling – denna artikel syftar därför till en inledande problematisering. 

    Försvarsmakten pratar om och beskriver den militära profession som en militär profession vilken bygger på ett kollektivt utövande av yrket och där den militära professionen omfattar alla i Försvarsmakten, oavsett personalkategori, anställnings- eller avtalsform. 

    ”Syftet med att formulera den militära professionen är därför att skapa en sammanhållen idé, ett systematiskt koncept för all personals kvalificerade yrkeskunnande – som sammantaget skapar Försvarsmaktens förmåga till väpnad strid.”

    Då Officersförbundet har fokus på den militära yrkesarbetande personalen har det upplevts mer angeläget att prata om Officersprofession. Emellertid täcker 3BS och de militära helstidsyrkena även våra gruppchefer, soldater och sjömän (GSS/K/T). Det kan därför bli lätt förvirrande – vilken profession bejakar och inriktar vi oss på? Inom US Armed Forces är professionsfrågorna ofta i fokus och där kan man finna ”Professions of Arms”.

    Därav finns an­ledning att öka vårt fokus på vår profession

    Oavsett rubriker vi använder så är det viktigt att fortsätta prata om profession och behovet av kvalificerad yrkesutveckling och karriärvägar för våra medlemmar – oaktat om det berör en kommendör eller en gruppchef. Samtidigt kan man reflektera över huruvida 3BS har utvecklats till att bli ett komplementärt trebefälssystem som hänger ihop helt sömlöst? Och är 3BS så tillåtande till sin natur att systemet t ex klarar av att fånga upp unga talanger som vill snedda från GSS eller SO till OF, och där man kan tillgodoräkna sig adekvat och reellt yrkeskunnande och kompetens med en därigenom till delar anpassad utbildning?

    Det nuvarande systemet med 3BS har gått från en ytterlighet av den då nya befälsordningen (NBO infört 1983) med ett enbefälssystem till att idag omfatta OR, SO och OF, där SO var en del av OR fram till 2022/23. Här är det värt att ånyo reflektera över specialistofficerens yrkes- & karriärutveckling då Försvarsmakten valt att skilja nivåer och kategorier åt genom distinktionen OR 5 – SO 6 – något som saknar reell internationell jämförelse. Möjligen hade det varit bättre att jämföra den svenska specialistofficeren med den anglosachsiska Warrant Officer (WO)? Delar av SO-system påminner om WO-systemet med till exempel Överfanjunkare med djup kompetens. Det är möjligen svårare att se likheter mellan en SO 9 som till exempel Regementsförvaltare och WO-systemet. Vår SO 9 förefaller mer likna en klassisk OR 9. 

    Reflektionen blir – vad är det för system vi håller på att bygga, finns där den specialiserade kompetensen och går det att jämföra med våra allierade i Nato? Till dessa spörsmål kommer vi att återkomma – hoppas ni som medlemmar hakar på!

    Ur arkivet: