Förslaget: avskaffa helikopter 14 och ha färre helikoptrar

Försvarsmakten vill överge problemtyngda helikopter 14-systemet och ersätta med amerikanska Black Hawk och en ny sjöoperativ helikopter. Beslut om Försvarsmaktens framtida helikopterförmåga fattas av regeringen nästa år.

Helikopter 14-systemet har dragits med flera problem, däribland förseningar, brist på reservdelar, och dyra flygtimmar. Foto: Hampus Hagstedt/Försvarsmaktenv

Efter mer än två decennier av dyra flygtimmar, brist på reservdelar och bullerproblem vill Försvarsmakten avskaffa det medeltunga helikopter 14-systemet. Det framgår av ÖB:s militära råd som överlämnades till regeringen den 1 november. Som ersättare föreslås amerikanska Black Hawk (helikopter 16) och en ny sjöoperativ helikopter. Beslutet är i linje med de rekommendationer som gavs i helikopterutredningen tidigare under hösten.  

– Vi grundar våra rekommendationer på i första hand operativ förmåga och i andra hand kostnaderna. Det är en samlad bild som lett fram till våra slutsatser, säger brigadgeneral Anders Persson, ordförande i helikopterutredningen. 

Över 20 år har gått sedan Försvarsmakten 2001 beslutade att anskaffa det europeiska helikoptersystemet NH90, i Sverige kallad helikopter 14. Ändå pågår fortfarande uppgraderingar för att helikoptern ska komma upp till den nivå som beställningen avsåg. 

– Problemen med helikopter 14 var den främsta anledningen till att helikopterutredningen startade. Vi var tvungna att göra någonting. Dessutom hade det redan fattats beslut om att inte uppgradera eller livstidsförlänga helikopter 15 som också behövde ersättas, säger Anders Persson. 

» Det spelar ingen roll om vi har en helikopte­r i världsklass om den inte flyger, om man ska hårdra det. «

Den föreslagna ersättaren, Black Hawk, används i Försvarsmakten sedan 2011 då den anskaffades för att användas under insatsen i Afghanistan. Anders Persson beskriver den som tekniskt mindre avancerad än helikopter 14 och med en mindre kabin för trupptransporter.

– Helikopter 14 är en bra helikopter men den har inte flugit så mycket på grund av tillgänglighetsutmaningar. Det spelar ingen roll om vi har en helikopter i världsklass om den inte flyger, om man ska hårdra det. Black Hawk är betydligt mer robust och driftssäker, säger Anders Persson.

Anders Persson.
Anders Persson, ordförande i helikopterutredningen.

En annan parameter som har vägt tungt i valet av helikoptertyp är kostnaderna. Helikopter 14 är avsevärt dyrare att flyga än helikopter 16.

– Vi har jämfört kostnaderna per flygtimme och tagit in uppgifter och underlag från flera länder. NH90 kostar cirka 20 000 euro i timmen, plus minus 20 procent. Black Hawk kan kosta ner till 30–40 000 kronor i timmen, säger Anders Persson.

HKP 14 har också dragits med omfattande bullerproblem genom åren med begränsningar i flygtid som följd. Var det något som ni tog hänsyn till i er bedömning?

– Nej, det var det inte, säger Anders Persson.

Enligt Anders Persson har Försvarsmakten i ÖB:s militära råd i stort sett följt de rekommendationer som presenterades i helikopterutredningen. Ett undantag är att Försvarsmakten inte anger någon specifik sjöoperativ helikopter, medan helikopterutredningen föreslår amerikanska Sea Hawk. Försvarsmakten vill också köpa in färre helikoptrar jämfört med det antal som helikopterutredningen föreslog. 

– Enligt vårt förslag skulle vi ha ungefär samma antal helikoptrar framöver som vi har i dag, vilket är runt 50 stycken. Men det blev något färre i den kommande perioden, cirka 35 stycken. Vi hade räknat med att delar av anskaffningen kunde flyttas framåt i planeringen, säger Anders Persson. 

Beslutet om Försvarsmaktens framtida helikopterförmåga fattas av regeringen nästa år. Först därefter kan en upphandling av nya helikoptrar påbörjas. I ÖB:s militära råd föreslås helikopter 14 fasas ut och ersättas fram till runt år 2030. Hur snabbt ett skifte av helikoptersystem kan ske beror delvis på hur länge det dröjer innan Sverige får köpa nya helikoptrar.

– Just nu vill hela världen anskaffa ny materiel på grund av det som sker i Ukraina och det är fler än vi som vill ha fler Black Hawk och nya sjöoperativa helikoptrar. Hur snabbt vi får köpa beror också på hur viktigt amerikanarna tycker det är att just Sverige får deras helikoptrar. Tycker de att det är viktigt kommer vi kunna köpa snabbare, annars får vi vänta, säger Anders Persson. 

I slutet av förra året meddelade Australien att de tänker fasa ut NH90-systemet och i juni gick den norska regeringen ut med att att kontraktet med leverantören av NH90 sägs upp och att helikoptern tas ur bruk omedelbart. Vad som kommer att hända med de svenska helikoptrarna om systemet avvecklas återstår att se.

– Självklart är vi intresserade om någon vill köpa. Problemet med att sälja dem vidare är att vi har 18 unika helikoptrar med svenskt ledningssystem. Däremot kan man tänka sig att det finns en marknad för att sälja reservdelar, säger Anders Persson.

FAKTA

Framtida helikopterförmåga
Om regeringen följer rekommendationerna i ÖB:s militära råd kommer Försvarsmakten endast att ha två helikoptersystem framöver, Black Hawk och en ny sjöoperativ helikopter. Helikopter 14-systemet föreslås vara avskaffat till runt 2030. Sedan tidigare finns beslut om att fasa ut helikopter 15 med början 2026. I dag finns ett 50-tal helikoptrar i Försvarsmakten. Enligt ÖB:s militära råd är målbilden 27 helikopter 16, samt 9 sjöoperativa helikoptrar inom
givna planeringsramar.

Dela artikel:

Facebook
Twitter
E-post

Försvarsmakten ordinerar acetylcystein vid akuta bullertrauman, men enligt en utredning saknas påvisbar effekt. Från den 1 december ska brustabletten därför inte längre ges i samband med bullerskador.

Försvarsmakten har sedan 2011 använt acetylcystein vid akuta bullerskador.

Sedan 2011 har Försvarsmakten rutinmässigt delat ut acetylcystein 200 milligram vid akuta bullerskador. Det trots att preparatet inte varit godkänt av Läkemedelsverket för sådan behandling. Nu visar en utredning i Försvarsmakten att det saknas vetenskapligt stöd för positiva effekter av acetylcystein vid bullerskador och den 1 december upphörde därför rutinen att gälla. Beslutet är fattat av Försvarsmaktens chefsläkare Markus Karumo. 

– För drygt tio år sedan kom rapporter som tydde på att acetylcystein kunde ha positiv effekt på bullerskador. Jag tror att Försvarsmakten ville ligga i framkant när de införde den rutinen. Men en genomgång av forskningsstudierna visar att det inte finns tillräckligt med vetenskapligt stöd för att fortsätta ordinationen, säger han. 

» Man kan få en kraftig allergisk reaktion som i värsta fall kan orsaka hjärtstopp. «

Utredningen påtalar också att det finns en liten risk för negativa effekter av acetylcystein.

– Man kan få en kraftig allergisk reaktion som i värsta fall kan orsaka hjärtstopp. Men det är ytterst ovanligt och vi känner inte till något fall av allvarlig reaktion av acetylcystein i Försvarsmakten, säger Markus Karumo.

Dela artikel:

Facebook
Twitter
E-post

USA:s ställning som militär supermakt blir än tydligare när världens största försvarsindustrinationer jämförs. Men Kina har moderniserat kraftigt de senaste tio åren och fortsätter så. Den ryska produktionen av militärmateriel är alltjämt stark, men kriget i Ukraina har lett till enorma förluster och sanktioner kommer att försvåra en återuppbyggnad.

Dmitry Medvedev, vice ordförande i det ryska säkerhetsrådet och Rysslands tidigare president, besöker fordonstillverkaren Kurganmashzavod i Kurgan den 11 november 2022. Foto: Yekaterina Shtukina/Getty

I rapporten Defence Industrial Outlook har forskare vid Totalförsvarets forskningsinstitut, FOI, analyserat och jämfört försvarsindustrier hos världens största producenter av krigsmateriel. Den främsta militära stormakten – USA – är också det land med störst produktion av försvarsmateriel. Enligt data från fredsforskningsinstitutet Sipri återfanns 45 av de 100 största försvarsindustrierna i USA och landet sålde försvarsmateriel till ett värde av 306 miljarder dollar år 2020, då främst till den inhemska marknaden. Det kan jämföras med världens näst största försvarsmaterielproducent, Kina, som för två år sedan hade en försäljning motsvarande knappt 67 miljarder dollar. Alltså mindre än en fjärdedel av den amerikanska tillverkningen. Tredjeplatsen innehas av Storbritannien som 2020 sålde för 38,5 miljarder dollar. Samma år sålde Ryssland försvarsmateriel för 26,4 miljarder dollar, vilket gör landet till den fjärde största försvarsindustrinationen. Sverige kommer på en 13:e plats med 3,4 miljarder dollar. I FOI:s rapport förstärks bilden av USA som den dominerande militära supermakten, både utifrån landets gigantiska försvarsbudget och med hänsyn till den samlade försvarsindustrin. Samtidigt fortsätter tvåan Kina sin offensiva satsning på försvarsområdet och gapet till USA krymper stadigt. Om den trenden håller i sig kommer skillnaderna mellan de två giganterna att fortsätta minska under kommande år. 

– Den kinesiska försvarsindustrin har stärkts de senaste tio åren. Om de fortsätter att satsa som hittills, vilket allt tyder på att de tänker göra, kommer de att fortsätta närma sig USA, säger Per Olsson, forskare vid FOI och huvudförfattare till rapporten. 

Per_Olsson_porträtt_urklipp_foto_FOI
Per Olsson, forskare vid FOI.

Redan i dag är den kinesiska flottan numerärt överlägsen den amerikanska. USA är å sin sida angelägen att behålla avståndet till Kina och kommer därför att satsa ännu mer på försvaret framöver, enligt Per Olsson.

– Fast det behöver inte betyda att det amerikanska försvaret kommer att växa i storlek. Tillväxt är ett knepigt begrepp. Pengarna kommer nog snarare att gå till vidmakthållande av volymer och utveckling av tekniskt mer avancerad utrustning.

» Även om både USA och Kina måste anses vara supermakter är det bara USA som känner ett globalt ansvar. «

Per Olsson konstaterar att de militära stormaktsambitionerna är något som vare sig Kina eller USA förnekar, men det finns en tydlig skillnad mellan dem i hur de ser på sin roll på den världspolitiska arenan.

– Även om både USA och Kina måste anses vara supermakter är det bara USA som känner ett globalt ansvar. Kina har inte alls samma ambitioner och har hittills inte varit intresserat av att spela global fredsmäklare. USA måste i sin roll engagera sig i exempelvis kampen mot IS och stöd till Ukraina, Kina fokuserar på sitt närområde, säger han.

Ryssland tillverkar nästan all sin försvarsmateriel själv och 9 av världens 100 största försvarsindustrier ligger i Ryssland. Den ryska försvarsindustrin tillgodoser nästan hela det egna behovet av försvarsmateriel inklusive stridsflyg, stridsvagnar, ytstridsfartyg och atomdrivna ubåtar. Men den ryska produktionen är delvis beroende av komponenter och verktyg utifrån, vilket lett till problem på grund av de sanktioner som riktats mot landet sedan krigsutbrottet.

– Inte heller Kina har hittills varit villigt att sälja militära komponenter till Ryssland eftersom de inte vill ha ytterligare sanktioner mot sig själva. Tidigare har Ryssland också fått problem med motorer till sina fregatter eftersom de tillverkades i Ukraina, säger Per Olsson.

Till skillnad från Kina hade de ryska försvarsutgifterna saktat in redan före invasionen av Ukraina. Efter kriget kommer man att behöva återuppbygga sina materiellager samtidigt som nödvändig import, men också inkomstbringande export, kan komma att påverkas av omvärldens reaktioner på kriget och hur rysk materiel har presterat. Ryssland är världens näst största exportör av vapen och mellan 2017 och 2019 stod landet för 19 procent av den globala vapenexporten. Framför allt är det länder i Asien som köper rysk krigsmateriel med Kina och Indien som de största mottagarna. Men även detta kan vara på väg att förändras. För tio år sedan var Kina den näst största importören av krigsmateriel, i första hand från Ryssland. Efter en kraftig utbyggnad av den inhemska produktionen har Kina minskat sitt beroende av andra länder. Indien, som har världens tredje största militära utgifter, har en liten inhemsk försvarsindustri som är under uppbyggnad. I dag är majoriteten av de vapen och den materiel som används fortfarande importerad. Ryssland har länge varit deras främsta leverantör, men enligt Per Olsson blickar Indien numera allt oftare västerut.

– Indien är nog intresserat av att köpa mer från väst, vilket de redan börjat göra. Men det är inte så enkelt att bara byta leverantör eftersom man sitter fast i ryska vapensystem som har en viss kaliber och vissa reservdelar och indiska soldater är vana vid dessa system. Det tar tid att ställa om.

Föregående
Nästa

Till skillnad från Ryssland har Ukraina inte någon världsledande försvarsindustri. Men landet har ändå skaffat sig fördelar genom att utveckla spetskompetens inom specifika områden.

– De är framstående inom vissa nischer, som exempelvis sjömålsrobotar av typen Neptun. Det var två sådana robotar som sannolikt sänkte robotkryssaren Moskva i våras, säger Per Olsson.   

Det finns en tydlig koppling mellan storleken på ett lands försvarsindustri och försvarsbudget och dess militära förmåga, men sambandet är inte linjärt. Det är långt ifrån säkert att den med mest resurser går vinnande ur en konflikt. Per Olsson lyfter fram Ukraina som på pappret är militärt underlägset Ryssland, men som hittills ändå lyckats slå tillbaks mot den ryska invasionen.

– Oavsett vilket mått man använder så borde Ryssland ha klarat av det här bättre, men framgång beror på hur man använder sina resurser. Exempelvis räknade Ryssland med en enkel seger och satte därför in för lite manskap och gjorde en hel del operativt tveksamma val.

» Viljan hos den som blir angripen att försvara sin familj, by eller stad är förmodligen betydligt starkare. «

Även Rysslands tillgång på försvarsmateriel verkar ha varit överdriven, säger Per Olsson.

– I början av kriget uppgav många medier, även flera seriösa, att Ryssland hade 13.000 stridsvagnar. I själva verket rörde det sig om bara 3.000 i aktiv tjänst. De har ytterligare 6.000 i reserv varav endast 4.000 i hyfsat fungerande skick. Resten är i tveksamt tillstånd, där vissa står utan torn och rostar.

– Sedan handlar det om mjuka frågor, som stridsvilja och stridsmoral. Viljan hos den som blir angripen att försvara sin familj, by eller stad är förmodligen betydligt starkare jämfört med den som blir skickad över gränsen för att bekämpa ett broderfolk.

Dela artikel:

Facebook
Twitter
E-post

Europeiska försvarsfonden, EDF, ska stärka Europas samlade försvarsförmåga och minska beroendet av andra stater.

Foto: SAAB

Enligt rapporten Defence Industrial Outlook från Totalförsvarets forskningsinstitut, FOI, är Europas försvarsindustrier tekniskt avancerade och sofistikerade. Samtidigt är de industrierna spridda över flera länder och har relativt små inhemska marknader. EU har genom åren gjort upprepade försök att öka samordningen av medlemsländernas försvarsproduktion. Det senaste initiativet inom EU är den europeiska försvarsfonden, EDF. Fonden ska verka genom att ekonomiskt stödja forskning och utveckling på området. Det svenska EDF-kontoret är placerad inom Försvarets materielverk, FMV, och öppnade den 1 januari 2020. 

– Forskningsprojekt kan finansieras till 100 procent av EDF medan utvecklingsprojekt finansieras från 20 till 100 procent. Vi på FMV bedömer de ansökningar som kommer in mot Försvarsmaktens förmågeplan och tar fram rekommendationer till Försvarsmakten för vad vi anser bör få statlig medfinansiering, säger Sofi Nilsson, en av EDF-kontorets fyra medarbetare.

» Fonden innebär ökade resurser och utvecklingssamarbeten, vilket har en stor potential att gynna svensk försvarsindustri. «

Genom EDF ska försvarsresurserna inom EU både samordnas och effektiviseras. Den industri med bäst förutsättningar att utveckla en viss förmåga, delkomponent eller teknologi ska få ekonomiskt stöd att göra det.

– Fonden innebär ökade resurser och utvecklingssamarbeten, vilket har en stor potential att gynna svensk försvarsindustri. Samtidigt innebär en konsolidering av marknaden att någon behöver stryka på foten och där riskerar mindre länder att befinna sig i en ofördelaktig position. Samtidigt skulle EDF kunna skapa marknadstillträde där en liten del av en mycket större europeisk marknad kan ge mer än att vara ensam leverantör till Sverige, säger Per Olsson, forskare på FOI.

EDF finansieras genom ländernas årliga medlemsavgifter till EU. Budgeten ligger åtta miljarder euro, varav 2,7 miljarder är avsedda för forskning och 5,3 miljarder till utvecklingsprojekt.

Dela artikel:

Facebook
Twitter
E-post