Senast publicerat
Senast publicerat:

FHS är en nyckelspelare när Försvarsmakten växer

Försvarshögskolan måste utbilda fler officerare för att kunna möta Försvarsmaktens behov av personal de kommande åren. Men ökat intag av studerande kräver fler militära lärare i form av erfarna officerare – en yrkeskategori som redan i dag är en bristvara. Nu försöker man hitta alternativa undervisningsformer för att hantera situationen.

Överstelöjtnant Anders Enström och Karl Weigelt tar ett spontant möte i trappan inne på Försvarshögskolan.

Sedan terrorhotnivån i Sverige höjdes från en trea till en fyra på den femgradiga skalan har Försvarshögskolan i Stockholm infört id-kontroller och alla som vill besöka lärosätet behöver legitimera sig i vakten. Men innanför skolbyggnadens tonade glasdörrar pågår verksamheten som vanligt med undervisning, föreläsningar, praktiska spel och självstudier. I dag finns cirka 2 000 studenter inskrivna, varav 641 på Officersprogrammet (OP) och 239 på Högre officersprogrammet (HOP). Men det är siffror som snart ska komma att stiga kraftigt. När vi träffar Försvarshögskolans rektor Robert Egnell på hans rymliga kontor tillsammans med vicerektor Anders Callert, konstaterar han att de ökande kadettkullarna är en utmaning. Samtidigt är han förvissad om att de kommer att lösa uppgiften. 

– Med en kraftig ökning av kadetter följer också frågor om tillgången på lärare och vilka lokaler vi behöver. Men det är Försvarsmakten som sätter de långsiktiga målen för hur många officerare vi bör ha och då är det vår uppgift att leverera. Vi kan inte vara en bromskloss i Försvarsmaktens tillväxt. Jag tror att vi kommer att klara av det här, men vi måste ligga i framkant med planeringen för att kunna möta efterfrågan, säger Robert Egnell. 

Liknande läsning:
Under flera år har vår målsättning varit att 250 individer ska starta OP.

Anders Callert, vicerektor FHS

I flera år har Försvarsmakten velat att Försvarshögskolan ska utbilda fler officerare och behovet förväntas öka ytterligare med fortsatt tillväxt och medlemskap i Nato. Men mer utbildningsplatser betyder inte per automatik fler kadetter. Redan i dag har man svårt att fylla klasserna och det är ännu osäkert hur det kommer att se ut i höst när en ny årskull ska påbörja sina studier. 

– Under flera år har vår målsättning varit att 250 individer ska starta OP, men den siffran har vi bara lyckats överträffa en gång. Annars har vi legat ganska mycket under. I år har vi 1 317 sökande vilket är rekord även om vi ännu inte vet hur många av dem som är behöriga. En intressant detalj i sammanhanget är att den dag vi fick in allra flest ansökningar var när Bohlin, ministern för civilt försvar, höll sitt anförande i Sälen, säger generalmajor Anders Callert.

För att kunna utbilda fler kadetter behövs också mer resurser i form av lärare, utbildningslokaler och annan infrastruktur. Robert Egnell berättar att Försvarshögskolan precis flyttat in i Kungliga tekniska högskolans lokaler tvärs över gatan som både ska användas som kontor och till utbildning. När det gäller lärarkåren pågår en dialog med Försvarsmakten för att säkerställa en tillräcklig kapacitet av militär kompetens bland skolans utbildare. I dag är 82 av Försvarshögskolans 286 lärare officerare, men det kommer att behövas fler för att matcha det växande antalet studerande på de olika programmen. 

– När jag jobbade i Försvarsmakten och satt på andra sidan bordet och gjorde beställningar var det en ständig diskussion om de militära lärarna, säger Anders Callert. Nu upplever jag att vi har ett väldigt bra samarbete om personalförsörjningen och att det fungerar väl. Men det ingen riktigt vet är vad ett nytt försvarsbeslut och ett medlemskap i Nato kommer att innebära. Då kan det uppstå helt nya behov. 

Försvarshögskolan finns i Stockholm och i Karlstad och har både civila och militära utbildningar. Kärnuppdraget är utbildningen av officerare i enlighet med Försvarsmaktens behov och de militära lärare som finns på skolan undervisar främst på OP och HOP. Enligt Robert Egnell är det sällan några problem att rekrytera personal. 

– Det är många som vill jobba hos oss och det är bara till vissa specialkompetenser som det kan vara svårt att rekrytera. Några exempel är tekniska officerare och ingenjörer som kan utbilda i militärteknik samt piloter som kan utbilda i lufttaktik, säger han.  

Tillgången på yrkeserfaren personal är svår och jag har löst det genom att bland annat anställa flera pensionsavgångna officerare.

Anders Palmgren, Chef HOP

För att tjänstgöra som lärare på Försvarshögskolan behövs lång yrkeserfarenhet. Det gäller inte minst på Högre officersprogrammet som leder till examen på magister- eller mastersnivå och som vänder sig till officerare som vill vidare i karriären. Chefen för HOP, överste Anders Palmgren, är själv disputerad med en avhandling från 2014. Han menar att lärarnas kompetens och erfarenhet är avgörande för att de studerande ska få den kunskap de behöver. 

– Den som är programlärare här måste ha gedigen yrkeserfarenhet för att kunna lotsa studenterna in i deras framtida karriärer. Vi arbetar med en mix av militära och civila lärare i kurserna. Det borgar för att utbildningen kan vila på både forskning och yrkeserfarenhet, säger han när vi träffar honom på hans kontor mellan två möten. 

Anders Palmgren berättar att lärarlaget på programledningen för HOP består av tolv personer, men att det är ett stort antal som är involverade i utbildningen. 

– Om man räknar in alla som jobbar med kurserna handlar det nog om 100–120 individer som kommer och går. En betydande del av FHS personal är involverade i vår utbildning. 

Men att hitta lärare med den erfarenhet som befattningarna kräver är en utmaning, enligt Anders Palmgren. Konkurrensen om kompetensen är hård och med återuppbyggnaden av totalförsvaret ökar också efterfrågan på officerare vid myndigheter och företag i det civila. 

– Tillgången på yrkeserfaren personal är svår och jag har löst det genom att bland annat anställa flera pensionsavgångna officerare. Vi använder också utländska lärare och det är möjligt att den andelen kommer att öka. 

Antalet studerande på Högre officersprogrammet har ökat kraftigt de senaste åren. Överbefälhavarens beslut att driva igenom trebefälssystemet har fått en direkt effekt på tillströmningen till utbildningen. HOP år ett har ett årligt intag på mellan 150 och 180 studenter och år två upp till 100 individer årligen. 

– Det är en puckel kvar av NBO-officerare som vill igenom och vi säger aldrig nej. Det är Försvarsmakten som beslutar hur många vi ska ta in och vi försöker lösa det. Vi fick en förfrågan om vi skulle klara att ta emot 250 studerande, men nu blev det aldrig så eftersom Försvarsmakten inte kunde avvara så många, säger Anders Palmgren.  

En metod för att möta den ökande tillströmningen av studenter har varit att anpassa utbildningssystemet. 

– Vi har ett system för flexibelt lärande där vi bland annat använder digitala hjälpmedel. De som läser hos oss ska kunna jobba på distans till del. Det underlättar för dem också eftersom många är mitt i livet med familj och barn. Men med ett nästan fördubblat elevantal behöver vi hitta en ny design att jobba i också. 

En av lärarna på HOP som redan har anpassat sin utbildning är överstelöjtnant Carl von Gerber. Under sex år har han varit ansvarig för kursen militärteknik i gemensamma operationer som ingår i Högre officersprogrammet. Numera har han en delad tjänst med 90 procent av tiden som stabschef på Stockholms amfibieregemente och resterande 10 procent som lärare på FHS. 

– Det är alltid skralt med lärare och man måste ta till pedagogiska knep för att lösa undervisningen, säger han. I min kurs låter jag de studerande ta större ansvar för sin egen utbildning och de driver sina egna grupper. Det fungerar väldigt bra.

Att lägga mer ansvar på individen betyder inte att kvalitén på utbildningen försämras, menar Carl von Gerber. 

– De behöver inte ha lärare som sitter med hela tiden. De har jobbat som chefer i flera år och ska fortsätta att leda framöver. Det vi ska göra här är att skapa förutsättningar för dem att utvecklas och ta till sig ny kunskap tillsammans, att lära sig genom kollektivet. 

Det är en puckel kvar av NBO-officerare som vill igenom och vi säger aldrig nej.

Anders Palmgren, chef HOP

På Officersprogrammet har antalet kadetter i det närmaste tredubblats jämfört med 2018 och även här planeras för en anpassning av utbildningen nu när kadettplatserna ska bli ännu fler. Det berättar programansvarig för Officersprogrammet, överste Stefan Smedman. Vilka åtgärder som kommer att vidtas är ännu inte klart, men förberedelserna är igång. 

– Vi planerar för en 50-procenting ökning av studenter och i närtid ska vi ha ett möte om hur vi kan resurssätta detta på ganska kort tid, säger han. Vi kommer att behöva göra noggranna avvägningar och stämma av våra kurser med HOPen. Vi vill undvika att köra parallella utbildningar som krockar med varandra där vi behöver tillgång till samma lärare.  

Däremot, säger Stefan Smedman, är han noga med att det ska finnas tillräckligt med lärare på plats som kan bedriva undervisning av god kvalitet och relevans och vägleda kadetterna. 

– Lärartätheten är viktig för mig. Vi ska ha en utvecklande och kollegial miljö och våra kadetter ska inte bara känna sig som en i mängden. Tre år är en lång tid, men det går också väldigt fort och när man lämnar oss får man ett stort ansvar. Det ska vi förbereda dem för. 

FAKTA

Personal på Försvarshögskolan

Totalt antal medarbetare: 407

Totalt antal lärare: 286

Militära lärare: 82

Civila lärare: 204

Professorer: 16

Docenter: 40

Lektorer: 38Totalt antal disputerade
lärare: 101 (civila och militära)

Doktorander: 30

På grund av trasiga regionaltåg är Stefan Smedman den här dagen med på länk från hemmet i Lidköping istället för på plats i Stockholm. Biträdande programansvarig för Officersprogrammet Karl Weigelt och ställföreträdande programchef, överstelöjtnant Anders Enström, är däremot här. Karl Weigelt menar att en kraftig volymökning av kadetter innebär flera utmaningar. 

– Utöver lärare handlar det om lokaler och annan infrastruktur, säger han. Här får vi inte glömma studiemiljön, det vill säga utrymmen där kadetterna kan studera. Vissa anpassningar kan naturligtvis göras, men exempelvis seminariegrupper kan inte vara hur stora som helst utan att kvalitén påverkas. 

Anders Enström som kommer från marinen, närmast som ställföreträdande chef på Sjökrigsskolan i Karlskrona, poängterar att det heller inte bara är på Försvarshögskolan som kadetterna ska omhändertas. Det måste också finnas utrymme för dem under den del av utbildningen som bedrivs ute på förbanden.  

– Även om den verksamhetsförlagda delen av utbildningen sker i vår regi är vi beroende av Försvarsmaktens personal för att ha övningsledare och kunna skjuta, spränga, navigera och så vidare. En fråga är konkurrensen om att få öva truppföring och trupputbildning. Specialisterna vill öva detta, reservarna vill öva detta, de ordinarie förbanden vill öva detta och vi vill öva detta. Man behöver få träna på att vara officer och leda trupp, men det sliter på förbanden, säger Anders Enström.  

Major Kristina Kihlström efterlyser en diskussion mellan Försvarshögskolan och Försvarsmakten om hur många studerande som FHS klarar att ta emot med befintliga resurser.

En som är bekymrad över personalläget på Försvarshögskolan är major Kristina Kihlström. Hon kom till FHS via Högkvarteret och är sedan sju år lärare i logistik och ordförande i Officersförbundets lokala officersförening. Vi slår oss ner i en av soffgrupperna i mässen som är inhyst i Försvarshögskolans gamla del. Här hänger oljemålningar i tjocka guldramar och belysningen är dämpad. Kristina Kihlström säger att det finns en stor uppslutning inom lärarkollektivet för att möta tillströmningen av kadetter, men hon är också oroad över vad som kommer att hända om det samtidigt inte tillförs ett tillräckligt antal lärare. 

– Hur många studerande kan vi klara av i relation till det antal lärare vi har i dag? Den analysen är viktig och måste göras tillsammans med Försvarsmakten, men den är ännu inte gjord. Enligt rektorn ska vi aldrig säga nej när Försvarsmakten vill att vi ska utbilda fler, men någonstans går ju en gräns. 

Kristina Kihlström menar att den ökande arbetsbelastningen tillsammans med organisationsförändringar under senare år har påverkat lärarnas arbetsmiljö på skolan.  

– Det finns en oro för att folk blir för hårt belastade och antingen blir sjukskrivna eller också kommer att lämna. Då tappar vi officerare och det blir ännu mer att göra för dem som är kvar. Återigen till analysen. Hur använder vi de kompetensresurser vi har?

Många kommer nog att vilja jobba i Nato och det kommer att krävas en oerhört tät dialog mellan FHS och Försvarsmakten om personalen

Anders Callert, vicerektor FHS

En fråga som förväntas påverka personalförsörjningen vid Försvarshögskolan är det svenska Natomedlemskapet. De mellan 200 och 250 officerare som Försvarsmakten räknar med kommer att krävas för att bemanna Natos staber ingår i samma rekryteringsbas som där Försvarshögskolan hittar sina lärare. 

– Många kommer nog att vilja jobba i Nato och det kommer att krävas en oerhört tät dialog mellan FHS och Försvarsmakten om personalen, säger Anders Callert. 

Även innehållet i utbildningarna kommer delvis att förändras med inträdet i Nato. Anders Palmgren säger att det redan gjorts anpassningar på Högre officersprogrammet utifrån omställningen till ett kollektivt försvar och ökad internationalisering.

– Rent strategiskt ska vi nu ha alliansen som utgångspunkt istället för alliansfriheten. Det är en ganska stor kulturförändring som nog kommer ta lite tid innan den får fullt genomslag. Operationsutbildningen är under utveckling från försvaret av Sverige och internationell krishantering till det kollektiva försvaret i Natos artikel 3 och artikel 5. HOP åker bland annat till Bryssel och besöker Natohögkvarteret, säger Ander Palmgren. 

En stor del av kurslitteraturen som används på HOP är redan på engelska och det finns upp till ett tiotal utländska studenter på utbildningen. Anders Palmgren berättar att det förts diskussioner om att genomföra programmet på engelska, men att man i dagarna fattade beslut om att fortsätta undervisa på svenska. 

– Det finns studier som tyder på att man lär sig mindre om man läser på ett annat språk än modersmålet. Vi har också tittat på Norge. Där övergick man till engelska, men har återgått till norska. Vi kommer fortsätta jobba för att hitta lämpliga former för vidare internationalisering av HOP, säger Anders Palmgren. 

Även programledningen för Officersprogrammet förbereder inför medlemskapet i Nato, berättar Stefan Smedman. 

– Vi håller på att utröna hur stora förändringarna kan bli och har startat ett arbete där vi bland annat tittar på hur Norge och Danmark har gått tillväga. Och Finland, som varit med kortare tid i Nato, hur har de gjort och vilka är deras erfarenheter? 

En annan fråga som rör kompetensförsörjningen på Försvarshögskolan är omhändertagandet av officerare som vill och har doktorerat. Den frågan har dragits i långbänk under decennier och redan 1992 inrättades Överbefälhavarens doktorandprogram. Trots det går det fortfarande trögt att rekrytera nya doktorander inom officerskåren och de som väl disputerat har ofta svårigheter att hitta lämpliga befattningar. 

– Att först disputera och sedan personalplaneras endast utifrån sin grad, det fungerar inte, säger Anders Callert. Då försvinner de här individerna ut i det civila. Vi behöver sätta oss ner tillsammans med Försvarsmakten för att se hur vi kan dra nytta av de disputerade officerarna på bästa sätt.

Det här är ett av de få jobb jag haft där jag lär mig något nytt och blir bättre varje dag.

Carl Lönnqvist, kursansvarig

Robert Egnell menar att behovet av disputerade officerare växer hos såväl Försvarshögskolan som i Försvarsmakten. De behövs både som forskare för att utveckla den militära professionen och som programansvariga och chefer för FHS institutioner. I Försvarsmakten kan disputerade officerare exempelvis leda och delta i utvecklingsarbeten. Men för att dessa individer ska hamna rätt i systemet krävs insatser, säger Robert Egnell.

–Vi har lagt in en växel till och 2024 ska bli året då vi gemensamt med Försvarsmakten verkligen sätter det här. I år har vi också inrättat en internationell forskarskola där vi samlar alla redan disputerade officerare och de militära doktoranderna under samma paraply. Målet är att vi ska ha tio nya svenskadoktorerande officerare inom ett år. Vi är inte i närheten av de siffrorna ännu, men vi vill kickstarta processen under detta år. 

På källarplan finns lärosätets spellaboratorium, som går under namnet ”spelhålan”. I de olika klassrummen pågår marintaktiskt krigsspel för kadetter vid 230:e kursen på Officersprogrammet. 

– I dag är första dagen i en sjöövervakningsoperation, sedan kommer scenariot att övergå i en kustförsvarsoperation, säger örlogskapten Carl Lönnqvist, som är kursansvarig.

Han fick upp ögonen för att tjänstgöra som militär lärare under studierna på HOP. 

– Det här är ett av de få jobb jag haft där jag lär mig något nytt och blir bättre varje dag. Det känns givande att vara med och bidra till att nästa generation officerare blir bättre än vår, säger Carl Lönnqvist.

Han är en av sju militära lärare på marinavdelningen, som totalt består av tjugo anställda. 

– Vi blir arbetsbelastningsmässigt sårbara nu när kullarna ökar. Men vi gör så gott vi kan med det vi har, säger Carl Lönnqvist.

Kapten Patrik Hulterström är spelledare för det pågående krigsspelet. Han har arbetat på FHS sedan 2008 och är sedan några år tillbaka doktorand. I vår disputerar han efter fem års forskning om krigsspel som lärandemetod. 

– Det var när jag började arbeta på FHS som jag fick upp ögonen för möjligheten till en akademisk karriär. Jag vill jobba med utbildning och gillar att utbilda. Jag tror att om Försvarsmakten ska bli bättre så är det viktigt med en bra utbildning för att få ut bra chefer, säger han.  

På frågan om de uppfattar att det är meriterande för den fortsatta karriären i Försvarsmakten att vara militär lärare svarar både Lönnqvist och Hulterström nej. 

– I regel är det inte meriterande skulle jag säga. Man glöms lätt bort på förbanden och det är en nackdel för en att vara borta för länge, säger Carl Lönnqvist, som efterlyser fler incitament för att göra det mer attraktivt och meriterande att tjänstgöra som militär lärare. 

Överstelöjtnant Mats Tornving är chef för marinavdelningen sedan tre år tillbaka. Han funderar för tillfället en hel del på hur hans lärarlag ska klara av att omhänderta ett ökat antal studerande på OP och HOP framöver.

– I framtiden kommer det att behövas fler lärare och det är inte helt lätt att få hit dem eller att hitta rätt sorts lärare. 

En anledning till det tror han beror på att det finns en okunskap bland officerare om möjligheten att tjänstgöra på FHS. 

– När man arbetar vid ett förband finns där en tydlig uppfattning om vad nästa steg i karriären är. Eftersom många inte känner till att denna möjlighet finns det nog inte ens med i tankarna som en karriärmöjlighet eller som ett sätt att utveckla sig, säger Mats Tornving och fortsätter:

– Jag tror att det är bra och utvecklande att komma hit och vara lärare i tre år. Att stå framför elever och utbilda nästa generation, det är en nyttig erfarenhet att ha med sig för många chefer.

Även om personalsituationen på marinavdelningen är god i dag, konstaterar han att avdelningen är känslig för avgångar. Det finns inte heller någon långsiktig plan vad gäller vilka officerare som är planerade att jobba på FHS.

Varför är det så tror du?

– Försvarsmakten har i dag, i och med att man expanderar, stora personalbrister bland officerare samtidigt som den strategiska personaltjänsten under flera år har åsidosatts. Det viktiga har varit att fylla personallistor med personal i viss nivå snarare än att hantera långsiktiga behov, kompetenser och karriärplaner.

FAKTA

Försvarshögskolans akademisering 

Sedan mitten av 00-talet har Försvarshögskolan genomgått omfattande förändringar och utvecklats från högskola inom Försvarsmakten till en högskola med examensrätt på forskarnivå. 2008 blev FHS en reguljär högskola underställd utbildningsdepartementet. Officersprogrammet hade då blivit treårigt och gav en akademisk yrkesexamen. 2018 beslutade regeringen om en utökad examensrätt. Därmed har FHS behörighet att utbilda och examinera på alla nivåer inom det akademiska systemet.

Officerstidningen är Officersförbundets medlemstidning och bedriver självständig journalistisk bevakning av försvars- och säkerhetsfrågor.

Han var ett välkänt ansikte i media som expert på kriget i Ukraina – tills han blev ökänd som ”toppmilitären som greps i razzia”, misstänkt för brott mot rikets säkerhet. Närmare tre år efter att överstelöjtnant Johan Huovinen greps är misstankarna mot både honom och frun Lena avskrivna – och livet börjar återgå till det normala.

Annica Ögren
Johan Huovinen
Även om gripandet 2023 har satt spår i Johan Huovinen säger han att det samtidigt stärkt hans relation med frun Lena.

Foto: Margareta Bloom Sandebäck

Johan Huovinen sitter bakåtlutad i en av mässens soffor på Försvarshögskolan, FHS, i Stockholm. Han är klädd i en ljusgrå kostym. Det har gått nästan två och ett halvt år sedan vi sågs för att göra detta personporträtt. Han är sig lik, bortsett från håret som har hunnit bli lite gråare.

När vi träffades senast, hösten 2023, ringde Johan Huovinens telefon i ett. Då var han klädd i sin marinblå uniform och svarade på frågor om den senaste utvecklingen i kriget i Ukraina.

– Ibland kan det ringa fem gånger om dagen från olika mediehus, förklarade han då.

På det högra ficklocket på uniformen hade han fäst ryska generalstabsakademins utbildningstecken, vit och rombformad med en örn på. Ovanför den i höjd med bröstet syntes det ukrainska märket ”znak poshany” som på engelska blir ”badge of honour”, som Johan Huovinen tilldelades 2015 av dåvarande ukrainska försvarsministern Stepan Poltorak. Att han placerade det ryska tecknet under det ukrainska på uniformen var en symbolhandling, berättade han.

– Jag tycker att jag har förtjänat det och är stolt över att jag gått där. Jag ställer ju inte upp på det ryska styret, men det talar om vad jag kan, sa Johan Huovinen då.

Jag ställer ju inte upp på det ryska styret, men det talar om vad jag kan.

Jobbet som lärare i militärstrategi vid Institutionen för krigsvetenskap och militärhistoria på Försvarshögskolan hade han vid den tidpunkten haft i ett år. Kontoret låg på markplan och delades med ”den andra finnen” som han själv beskrev det, överstelöjtnant Joakim Paasikivi.

De båda blev efter Rysslands fullskaliga invasion av Ukraina 2022 snabbt välkända ansikten i media som experter på kriget. Johan Huovinen har synts i intervjuer i SVT:s Aktuellt, i TV4:s Nyhetsmorgon, i Sveriges Radio, SvD och DN. Arbetet som militär lärare var en annorlunda roll för honom, som närmast kom från en treårig tjänst som militär rådgivare vid Sveriges ständiga delegation vid OSSE, Organisationen för säkerhet och samarbete i Europa, i Wien.

– Jag har aldrig varit lärare förut och jag har heller aldrig pratat med media tidigare egentligen. Jag har gjort kanske två eller tre intervjuer tidigare någon gång på rysk tv, på ryska, that’s it, sa han då.

Men mycket har hänt sedan den oktoberdagen. Och vi återkommer dit snart.

Johan Huovinen föddes 1967 och växte upp i ett hus i Bålsta utanför Stockholm i en familj med föräldrar och två yngre syskon. Mamman jobbade som lärare och pappan drev en bilfirma och arbetade senare som flygplanstekniker.

Några officerare har inte funnits i familjen. Militäryrket var heller inget som han själv eftersträvade som barn.

– Jag ville bli polis. Det var min dröm.

Under sommarloven från Sigtunaskolan humanistiska läroverket jobbade han extra i den kiosk som hans föräldrar om somrarna drev vid ett bad i Bålsta. Rätt ofta stannade de patrullerande poliserna i området för en fikapaus.

– Jag brukade prata med dem och blev väl lite fascinerad. Någon gång fick jag också åka med på en kvällspatrull, det tyckte jag var kul.

Johan Huovinen

Johan Huovinen tog examen från Ryska federationens väpnade styrkors generalstabs­akademi i Moskva med högsta betyg.

Foto: Margareta Bloom Sandebäck

För att skynda på processen mot Polishögskolan ansökte han om att få mönstra tidigare och beta av värnplikten så tidigt som möjligt. Men under värnpliktstjänstgöringen på Norrbottens regemente förändrades drömmen.

– Det var väl äventyret som lockade: utbildningen, att få gå i befattning och ordning och reda. En organiserad strukturerad verksamhet.

Nästan direkt efter muck började han jobba på Roslagens luftvärnskår, Lv 3, i Norrtälje där han stannade tills regementet lades ned 2000. I någon slags panik över framtiden anmälde han sig som frivillig till kontingenten, KS 03, i Kosovo för att skaffa sig lite betänketid.

– Det var väl ett flyktbeteende, men det var också det som ledde fram till att jag senare hamnade på Must.

Det var väl ett flyktbeteende, men det var också det som ledde fram till att jag senare hamnade på Must.

För väl hemma från missionen låg ett kuvert på köksbordet. Det visade sig att Militära underrättelse- och säkerhetstjänsten, Must, skulle sätta upp en ny internationell underrättelseavdelning med ansvar för bland annat Kosovo och Bosnien. Johan Huovinen sökte sig dit och arbetade där fram till 2004. Efter det läste den högre officersutbildningen på Försvarshögskolan, följt av två år som elev – och som tredje svensk någonsin – vid den Ryska federationens väpnade styrkors generalstabsakademi i Moskva. Han lämnade med högsta betyg.

Tillsammans med fru och två småbarn flyttade familjen sedan till Moskva där han de tre kommande åren var Sveriges armé- och flygattaché i Ryssland men även i Belarus.

– De fem åren var den lyckligaste tiden i livet. Barnen var små, vi hade inte samma stress som många andra med hämtning och lämning eftersom Lena kunde vara hemma med dem. Vi var ute på ett enda äventyr hela familjen, med möjlighet att resa. Det var en bra tid.

Att tala ryska är än idag inga problem, säger han, trots att han inte skulle kalla sig själv för flytande.

– Jag tycker man ska vara ödmjuk inför språk. Det finns alltid någon som kan det bättre.

Under åren som attaché representerade han Sveriges intressen under en period som präglades av kriget i Georgien 2008 och där Sverige hade avbrutit de bilaterala och militärdiplomatiska förhållandena med Ryssland.

– Det var en svår balansgång där en del av jobbet var att återupprätta relationerna och en annan del att utbyta information, ta emot besök från de övriga 104 länderna som hade militärattachéer i Ryssland. Och samtidigt skulle man försöka komma ut och se saker i landet.

Under dessa år påbörjade Ryssland dessutom en stor militär reform som lett fram till där vi är idag, vilket Johan Huovinen följde i detalj under sin tid i landet. 2014 till 2017 jobbade han även tre år som EU:s första militära rådgivare i Ukraina. Ett uppdrag som han trivdes med.

– Uppdraget var väldigt fritt, det var att samverka med interlokutörer och att rapportera till EU. Jag fick träffa alla möjliga människor, samarbeta med försvarsattachéer och rådgivare, internationella organisationer och ukrainska generalstaben, säkerhetstjänsten SBU och alla frivilligorganisationer. Det gav en enorm inblick i ett land som varit under stor press sedan 2014, om vad som fungerade och inte. Kontakter jag har nytta av än i dag.

Några dagar efter vår intervju i oktober 2023 skulle den här artikeln gå till tryck. I ett mejl den 16 oktober skriver Johan Huovinen att ”Jag läser detta ikväll och så får du svar under morgondagen, senast”. Men något svar kommer aldrig. Följande gryning, runt klockan fem på morgonen den 17 oktober står Johan Huovinen, som varje morgon i badrummet och rakar sig, till ljudet av den ukrainska piloten Denys Davidovs YouTube-kanal, med nästan en miljon prenumeranter.

– Min fru är så otroligt trött på det där. ”Nej, inte den mannen igen” brukar hon säga. ”Skaffa hörlurar”.

Men just den här morgonen hinner hon inte säga något. I stället reagerar Johan Huovinen på ett ljud från ytterdörren och börjar gå mot hallen. Halvvägs framme möts han av nationella insatsstyrkan som stormar in, ledd av Säpo. En av männen skriker ”polis, polis, ta det lugnt” och visar upp en polisbricka.

Johan Huovinen grips och förs till Kronobergshäktet, misstänkt för grov obehörig befattning med hemlig uppgift, ett brott mot rikets säkerhet. Det innebär att någon utan lov skaffar sig eller röjer uppgifter om Sveriges försvar som kan skada Sveriges säkerhet om uppgifterna röjs för främmande makt. Brottet kan ge fängelse i upp till fyra år. Även frun Lena, som under 28 år jobbat på Försvarets radioanstalt, FRA, grips och misstänks för samma brott.

Johan Huovinen

”Jag trivs bra med mitt jobb idag. Men de allra roligaste eller mest spännande uppdragen är så klart sådant som jag inte kan prata om”, säger Johan Huovinen.

Foto: Margareta Bloom Sandebäck

Efterföljande dygn försöker jag kontakta Johan Huovinen igen. Officerstidningen har pressläggning och citaten från intervjun några dagar tidigare behöver hans godkännande. Media känner ännu inte till att han sitter inlåst i en cell, utan någon möjlighet till kontakt med omvärlden.

Ett dygn senare kommer en push-notis från Expressen i mobilen. ”Svensk toppmilitär och hans fru gripna i razzia” intill en pixlad bild som jag känner igen. Artikeln ställs.

I åtta veckor satt Johan Huovinen häktad med fulla restriktioner utan kontakt med omvärlden och det skulle dröja nästan ett år innan åklagaren avskrev honom från utredningen. Under tiden i häktet hann han tänka tillbaka på vår intervju och om artikeln ändå publicerades till slut, berättar han när vi ses igen.

– Allt det här har ju att göra med min bakgrund såklart. Och det är klart att jag hann tänka att artikeln skulle kunna stärka misstanken mot mig.

Allt det här har ju att göra med min bakgrund såklart. Och det är klart att jag hann tänka att artikeln skulle kunna stärka misstanken mot mig.

Men sedan september 2024 är Johan Huovinen att betrakta som juridiskt oskyldig. Gripandet har satt spår i honom och påverkat hans relationer med kollegor och vänner. Han beskriver att många till en början tog avstånd och att han upplevde att hans förtroende var borta. Planen då var att rida ut stormen de sista åren till pension, vilket man inom Försvarsmakten kan ta ut som 61-åring.

Men så här nästan två år efter att Johan Huovinen kom tillbaka till sin tjänst på Försvarshögskolan – och snart tre år efter gripandet – har något hänt. Förutom att han flyttat upp en våning på jobbet till ett eget kontorsrum och att kontorskollegan Joakim Paasikivi gått i pension, har hans telefon börjat ringa igen. Media fortsätter att ställa frågor om kriget i Ukraina och vänner har börjat höra av sig.

Och i början av juli i år meddelar chefsåklagaren i fallet, Per Lindqvist, att utredningen läggs ned, inkluderat misstankarna mot Johans fru Lena. ”Jag har lagt ned förundersökningen på grund av att brott inte kan styrkas. Skälet är att det inte är möjligt att i alla delar förhöra de vittnen som är nödvändiga. Vittnena är på grund av sekretess förhindrade att förhöras om vissa uppgifter”, skriver chefsåklagaren i ett pressmeddelande.

Upplever du att du har lyckats vända på skutan nu?

– Ja, det tycker jag. Samtidigt finns det ju de som säger ”ingen rök utan eld”. Och det finns ingen transparens i detta. Jag kan inte transparent förklara vad som ligger bakom. Det skulle annars kanske lägga saker till rätta.

Så, vad var det som hände? Hela rättsfallet har omgärdats av omfattande sekretess och Johan Huovinen är belagd med yppandeförbud, vilket hindrar honom från att kunna berätta om fallet. Det är frustrerande, förklarar han.

– Det finns ju en story där även om jag inte har något med den att göra.

Har du en förhoppning om att alla uppgifter ska komma fram till slut?

– Ja, och det finns en del som pekar på det. Vi får se. Det hade känts bra och som en slags återupprättelse.

Johan Huovinen

Foto: Margareta Bloom Sandebäck

Fakta

JOHAN HUOVINEN

Ålder: 58 år.

Yrke: Lärare i militär strategi på Försvarshögskolan.

Familj: Fru och två vuxna barn.

Bor: Lägenhet på Östermalm i Stockholm.

Läser: ”Baltikums befrielse” av Tobias Berglund och Niclas Sennerteg.

Lyssnar på just nu: ”Sommar i P1” med bland andra Martin Kragh.

Karriär i urval:
1986: Värnplikt, gruppchef, I 19/P 5.

1991: Officersexamen, därefter instruktör robot 70-pluton, Lv 3.

1997–1998: Stf Sektionschef S5/BA 09 och BA 10, Bosnien.

2000: Sektions­chef S5/KS 03, Kosovo.

2009–2012: Sveriges armé- och flyg­attaché i Ryssland.

2014–2017: EU:s militära rådgivare i Ukraina.

2017–2022: Militärrådgivare vid Sveriges ständiga delegation till OSSE i Wien.

2022–: Militär lärare på FHS.

Ur arkivet: