Senast publicerat
Senast publicerat:

FHS är en nyckelspelare när Försvarsmakten växer

Försvarshögskolan måste utbilda fler officerare för att kunna möta Försvarsmaktens behov av personal de kommande åren. Men ökat intag av studerande kräver fler militära lärare i form av erfarna officerare – en yrkeskategori som redan i dag är en bristvara. Nu försöker man hitta alternativa undervisningsformer för att hantera situationen.

Överstelöjtnant Anders Enström och Karl Weigelt tar ett spontant möte i trappan inne på Försvarshögskolan.

Sedan terrorhotnivån i Sverige höjdes från en trea till en fyra på den femgradiga skalan har Försvarshögskolan i Stockholm infört id-kontroller och alla som vill besöka lärosätet behöver legitimera sig i vakten. Men innanför skolbyggnadens tonade glasdörrar pågår verksamheten som vanligt med undervisning, föreläsningar, praktiska spel och självstudier. I dag finns cirka 2 000 studenter inskrivna, varav 641 på Officersprogrammet (OP) och 239 på Högre officersprogrammet (HOP). Men det är siffror som snart ska komma att stiga kraftigt. När vi träffar Försvarshögskolans rektor Robert Egnell på hans rymliga kontor tillsammans med vicerektor Anders Callert, konstaterar han att de ökande kadettkullarna är en utmaning. Samtidigt är han förvissad om att de kommer att lösa uppgiften. 

– Med en kraftig ökning av kadetter följer också frågor om tillgången på lärare och vilka lokaler vi behöver. Men det är Försvarsmakten som sätter de långsiktiga målen för hur många officerare vi bör ha och då är det vår uppgift att leverera. Vi kan inte vara en bromskloss i Försvarsmaktens tillväxt. Jag tror att vi kommer att klara av det här, men vi måste ligga i framkant med planeringen för att kunna möta efterfrågan, säger Robert Egnell. 

Liknande läsning:
Under flera år har vår målsättning varit att 250 individer ska starta OP.

Anders Callert, vicerektor FHS

I flera år har Försvarsmakten velat att Försvarshögskolan ska utbilda fler officerare och behovet förväntas öka ytterligare med fortsatt tillväxt och medlemskap i Nato. Men mer utbildningsplatser betyder inte per automatik fler kadetter. Redan i dag har man svårt att fylla klasserna och det är ännu osäkert hur det kommer att se ut i höst när en ny årskull ska påbörja sina studier. 

– Under flera år har vår målsättning varit att 250 individer ska starta OP, men den siffran har vi bara lyckats överträffa en gång. Annars har vi legat ganska mycket under. I år har vi 1 317 sökande vilket är rekord även om vi ännu inte vet hur många av dem som är behöriga. En intressant detalj i sammanhanget är att den dag vi fick in allra flest ansökningar var när Bohlin, ministern för civilt försvar, höll sitt anförande i Sälen, säger generalmajor Anders Callert.

För att kunna utbilda fler kadetter behövs också mer resurser i form av lärare, utbildningslokaler och annan infrastruktur. Robert Egnell berättar att Försvarshögskolan precis flyttat in i Kungliga tekniska högskolans lokaler tvärs över gatan som både ska användas som kontor och till utbildning. När det gäller lärarkåren pågår en dialog med Försvarsmakten för att säkerställa en tillräcklig kapacitet av militär kompetens bland skolans utbildare. I dag är 82 av Försvarshögskolans 286 lärare officerare, men det kommer att behövas fler för att matcha det växande antalet studerande på de olika programmen. 

– När jag jobbade i Försvarsmakten och satt på andra sidan bordet och gjorde beställningar var det en ständig diskussion om de militära lärarna, säger Anders Callert. Nu upplever jag att vi har ett väldigt bra samarbete om personalförsörjningen och att det fungerar väl. Men det ingen riktigt vet är vad ett nytt försvarsbeslut och ett medlemskap i Nato kommer att innebära. Då kan det uppstå helt nya behov. 

Försvarshögskolan finns i Stockholm och i Karlstad och har både civila och militära utbildningar. Kärnuppdraget är utbildningen av officerare i enlighet med Försvarsmaktens behov och de militära lärare som finns på skolan undervisar främst på OP och HOP. Enligt Robert Egnell är det sällan några problem att rekrytera personal. 

– Det är många som vill jobba hos oss och det är bara till vissa specialkompetenser som det kan vara svårt att rekrytera. Några exempel är tekniska officerare och ingenjörer som kan utbilda i militärteknik samt piloter som kan utbilda i lufttaktik, säger han.  

Tillgången på yrkeserfaren personal är svår och jag har löst det genom att bland annat anställa flera pensionsavgångna officerare.

Anders Palmgren, Chef HOP

För att tjänstgöra som lärare på Försvarshögskolan behövs lång yrkeserfarenhet. Det gäller inte minst på Högre officersprogrammet som leder till examen på magister- eller mastersnivå och som vänder sig till officerare som vill vidare i karriären. Chefen för HOP, överste Anders Palmgren, är själv disputerad med en avhandling från 2014. Han menar att lärarnas kompetens och erfarenhet är avgörande för att de studerande ska få den kunskap de behöver. 

– Den som är programlärare här måste ha gedigen yrkeserfarenhet för att kunna lotsa studenterna in i deras framtida karriärer. Vi arbetar med en mix av militära och civila lärare i kurserna. Det borgar för att utbildningen kan vila på både forskning och yrkeserfarenhet, säger han när vi träffar honom på hans kontor mellan två möten. 

Anders Palmgren berättar att lärarlaget på programledningen för HOP består av tolv personer, men att det är ett stort antal som är involverade i utbildningen. 

– Om man räknar in alla som jobbar med kurserna handlar det nog om 100–120 individer som kommer och går. En betydande del av FHS personal är involverade i vår utbildning. 

Men att hitta lärare med den erfarenhet som befattningarna kräver är en utmaning, enligt Anders Palmgren. Konkurrensen om kompetensen är hård och med återuppbyggnaden av totalförsvaret ökar också efterfrågan på officerare vid myndigheter och företag i det civila. 

– Tillgången på yrkeserfaren personal är svår och jag har löst det genom att bland annat anställa flera pensionsavgångna officerare. Vi använder också utländska lärare och det är möjligt att den andelen kommer att öka. 

Antalet studerande på Högre officersprogrammet har ökat kraftigt de senaste åren. Överbefälhavarens beslut att driva igenom trebefälssystemet har fått en direkt effekt på tillströmningen till utbildningen. HOP år ett har ett årligt intag på mellan 150 och 180 studenter och år två upp till 100 individer årligen. 

– Det är en puckel kvar av NBO-officerare som vill igenom och vi säger aldrig nej. Det är Försvarsmakten som beslutar hur många vi ska ta in och vi försöker lösa det. Vi fick en förfrågan om vi skulle klara att ta emot 250 studerande, men nu blev det aldrig så eftersom Försvarsmakten inte kunde avvara så många, säger Anders Palmgren.  

En metod för att möta den ökande tillströmningen av studenter har varit att anpassa utbildningssystemet. 

– Vi har ett system för flexibelt lärande där vi bland annat använder digitala hjälpmedel. De som läser hos oss ska kunna jobba på distans till del. Det underlättar för dem också eftersom många är mitt i livet med familj och barn. Men med ett nästan fördubblat elevantal behöver vi hitta en ny design att jobba i också. 

En av lärarna på HOP som redan har anpassat sin utbildning är överstelöjtnant Carl von Gerber. Under sex år har han varit ansvarig för kursen militärteknik i gemensamma operationer som ingår i Högre officersprogrammet. Numera har han en delad tjänst med 90 procent av tiden som stabschef på Stockholms amfibieregemente och resterande 10 procent som lärare på FHS. 

– Det är alltid skralt med lärare och man måste ta till pedagogiska knep för att lösa undervisningen, säger han. I min kurs låter jag de studerande ta större ansvar för sin egen utbildning och de driver sina egna grupper. Det fungerar väldigt bra.

Att lägga mer ansvar på individen betyder inte att kvalitén på utbildningen försämras, menar Carl von Gerber. 

– De behöver inte ha lärare som sitter med hela tiden. De har jobbat som chefer i flera år och ska fortsätta att leda framöver. Det vi ska göra här är att skapa förutsättningar för dem att utvecklas och ta till sig ny kunskap tillsammans, att lära sig genom kollektivet. 

Det är en puckel kvar av NBO-officerare som vill igenom och vi säger aldrig nej.

Anders Palmgren, chef HOP

På Officersprogrammet har antalet kadetter i det närmaste tredubblats jämfört med 2018 och även här planeras för en anpassning av utbildningen nu när kadettplatserna ska bli ännu fler. Det berättar programansvarig för Officersprogrammet, överste Stefan Smedman. Vilka åtgärder som kommer att vidtas är ännu inte klart, men förberedelserna är igång. 

– Vi planerar för en 50-procenting ökning av studenter och i närtid ska vi ha ett möte om hur vi kan resurssätta detta på ganska kort tid, säger han. Vi kommer att behöva göra noggranna avvägningar och stämma av våra kurser med HOPen. Vi vill undvika att köra parallella utbildningar som krockar med varandra där vi behöver tillgång till samma lärare.  

Däremot, säger Stefan Smedman, är han noga med att det ska finnas tillräckligt med lärare på plats som kan bedriva undervisning av god kvalitet och relevans och vägleda kadetterna. 

– Lärartätheten är viktig för mig. Vi ska ha en utvecklande och kollegial miljö och våra kadetter ska inte bara känna sig som en i mängden. Tre år är en lång tid, men det går också väldigt fort och när man lämnar oss får man ett stort ansvar. Det ska vi förbereda dem för. 

FAKTA

Personal på Försvarshögskolan

Totalt antal medarbetare: 407

Totalt antal lärare: 286

Militära lärare: 82

Civila lärare: 204

Professorer: 16

Docenter: 40

Lektorer: 38Totalt antal disputerade
lärare: 101 (civila och militära)

Doktorander: 30

På grund av trasiga regionaltåg är Stefan Smedman den här dagen med på länk från hemmet i Lidköping istället för på plats i Stockholm. Biträdande programansvarig för Officersprogrammet Karl Weigelt och ställföreträdande programchef, överstelöjtnant Anders Enström, är däremot här. Karl Weigelt menar att en kraftig volymökning av kadetter innebär flera utmaningar. 

– Utöver lärare handlar det om lokaler och annan infrastruktur, säger han. Här får vi inte glömma studiemiljön, det vill säga utrymmen där kadetterna kan studera. Vissa anpassningar kan naturligtvis göras, men exempelvis seminariegrupper kan inte vara hur stora som helst utan att kvalitén påverkas. 

Anders Enström som kommer från marinen, närmast som ställföreträdande chef på Sjökrigsskolan i Karlskrona, poängterar att det heller inte bara är på Försvarshögskolan som kadetterna ska omhändertas. Det måste också finnas utrymme för dem under den del av utbildningen som bedrivs ute på förbanden.  

– Även om den verksamhetsförlagda delen av utbildningen sker i vår regi är vi beroende av Försvarsmaktens personal för att ha övningsledare och kunna skjuta, spränga, navigera och så vidare. En fråga är konkurrensen om att få öva truppföring och trupputbildning. Specialisterna vill öva detta, reservarna vill öva detta, de ordinarie förbanden vill öva detta och vi vill öva detta. Man behöver få träna på att vara officer och leda trupp, men det sliter på förbanden, säger Anders Enström.  

Major Kristina Kihlström efterlyser en diskussion mellan Försvarshögskolan och Försvarsmakten om hur många studerande som FHS klarar att ta emot med befintliga resurser.

En som är bekymrad över personalläget på Försvarshögskolan är major Kristina Kihlström. Hon kom till FHS via Högkvarteret och är sedan sju år lärare i logistik och ordförande i Officersförbundets lokala officersförening. Vi slår oss ner i en av soffgrupperna i mässen som är inhyst i Försvarshögskolans gamla del. Här hänger oljemålningar i tjocka guldramar och belysningen är dämpad. Kristina Kihlström säger att det finns en stor uppslutning inom lärarkollektivet för att möta tillströmningen av kadetter, men hon är också oroad över vad som kommer att hända om det samtidigt inte tillförs ett tillräckligt antal lärare. 

– Hur många studerande kan vi klara av i relation till det antal lärare vi har i dag? Den analysen är viktig och måste göras tillsammans med Försvarsmakten, men den är ännu inte gjord. Enligt rektorn ska vi aldrig säga nej när Försvarsmakten vill att vi ska utbilda fler, men någonstans går ju en gräns. 

Kristina Kihlström menar att den ökande arbetsbelastningen tillsammans med organisationsförändringar under senare år har påverkat lärarnas arbetsmiljö på skolan.  

– Det finns en oro för att folk blir för hårt belastade och antingen blir sjukskrivna eller också kommer att lämna. Då tappar vi officerare och det blir ännu mer att göra för dem som är kvar. Återigen till analysen. Hur använder vi de kompetensresurser vi har?

Många kommer nog att vilja jobba i Nato och det kommer att krävas en oerhört tät dialog mellan FHS och Försvarsmakten om personalen

Anders Callert, vicerektor FHS

En fråga som förväntas påverka personalförsörjningen vid Försvarshögskolan är det svenska Natomedlemskapet. De mellan 200 och 250 officerare som Försvarsmakten räknar med kommer att krävas för att bemanna Natos staber ingår i samma rekryteringsbas som där Försvarshögskolan hittar sina lärare. 

– Många kommer nog att vilja jobba i Nato och det kommer att krävas en oerhört tät dialog mellan FHS och Försvarsmakten om personalen, säger Anders Callert. 

Även innehållet i utbildningarna kommer delvis att förändras med inträdet i Nato. Anders Palmgren säger att det redan gjorts anpassningar på Högre officersprogrammet utifrån omställningen till ett kollektivt försvar och ökad internationalisering.

– Rent strategiskt ska vi nu ha alliansen som utgångspunkt istället för alliansfriheten. Det är en ganska stor kulturförändring som nog kommer ta lite tid innan den får fullt genomslag. Operationsutbildningen är under utveckling från försvaret av Sverige och internationell krishantering till det kollektiva försvaret i Natos artikel 3 och artikel 5. HOP åker bland annat till Bryssel och besöker Natohögkvarteret, säger Ander Palmgren. 

En stor del av kurslitteraturen som används på HOP är redan på engelska och det finns upp till ett tiotal utländska studenter på utbildningen. Anders Palmgren berättar att det förts diskussioner om att genomföra programmet på engelska, men att man i dagarna fattade beslut om att fortsätta undervisa på svenska. 

– Det finns studier som tyder på att man lär sig mindre om man läser på ett annat språk än modersmålet. Vi har också tittat på Norge. Där övergick man till engelska, men har återgått till norska. Vi kommer fortsätta jobba för att hitta lämpliga former för vidare internationalisering av HOP, säger Anders Palmgren. 

Även programledningen för Officersprogrammet förbereder inför medlemskapet i Nato, berättar Stefan Smedman. 

– Vi håller på att utröna hur stora förändringarna kan bli och har startat ett arbete där vi bland annat tittar på hur Norge och Danmark har gått tillväga. Och Finland, som varit med kortare tid i Nato, hur har de gjort och vilka är deras erfarenheter? 

En annan fråga som rör kompetensförsörjningen på Försvarshögskolan är omhändertagandet av officerare som vill och har doktorerat. Den frågan har dragits i långbänk under decennier och redan 1992 inrättades Överbefälhavarens doktorandprogram. Trots det går det fortfarande trögt att rekrytera nya doktorander inom officerskåren och de som väl disputerat har ofta svårigheter att hitta lämpliga befattningar. 

– Att först disputera och sedan personalplaneras endast utifrån sin grad, det fungerar inte, säger Anders Callert. Då försvinner de här individerna ut i det civila. Vi behöver sätta oss ner tillsammans med Försvarsmakten för att se hur vi kan dra nytta av de disputerade officerarna på bästa sätt.

Det här är ett av de få jobb jag haft där jag lär mig något nytt och blir bättre varje dag.

Carl Lönnqvist, kursansvarig

Robert Egnell menar att behovet av disputerade officerare växer hos såväl Försvarshögskolan som i Försvarsmakten. De behövs både som forskare för att utveckla den militära professionen och som programansvariga och chefer för FHS institutioner. I Försvarsmakten kan disputerade officerare exempelvis leda och delta i utvecklingsarbeten. Men för att dessa individer ska hamna rätt i systemet krävs insatser, säger Robert Egnell.

–Vi har lagt in en växel till och 2024 ska bli året då vi gemensamt med Försvarsmakten verkligen sätter det här. I år har vi också inrättat en internationell forskarskola där vi samlar alla redan disputerade officerare och de militära doktoranderna under samma paraply. Målet är att vi ska ha tio nya svenskadoktorerande officerare inom ett år. Vi är inte i närheten av de siffrorna ännu, men vi vill kickstarta processen under detta år. 

På källarplan finns lärosätets spellaboratorium, som går under namnet ”spelhålan”. I de olika klassrummen pågår marintaktiskt krigsspel för kadetter vid 230:e kursen på Officersprogrammet. 

– I dag är första dagen i en sjöövervakningsoperation, sedan kommer scenariot att övergå i en kustförsvarsoperation, säger örlogskapten Carl Lönnqvist, som är kursansvarig.

Han fick upp ögonen för att tjänstgöra som militär lärare under studierna på HOP. 

– Det här är ett av de få jobb jag haft där jag lär mig något nytt och blir bättre varje dag. Det känns givande att vara med och bidra till att nästa generation officerare blir bättre än vår, säger Carl Lönnqvist.

Han är en av sju militära lärare på marinavdelningen, som totalt består av tjugo anställda. 

– Vi blir arbetsbelastningsmässigt sårbara nu när kullarna ökar. Men vi gör så gott vi kan med det vi har, säger Carl Lönnqvist.

Kapten Patrik Hulterström är spelledare för det pågående krigsspelet. Han har arbetat på FHS sedan 2008 och är sedan några år tillbaka doktorand. I vår disputerar han efter fem års forskning om krigsspel som lärandemetod. 

– Det var när jag började arbeta på FHS som jag fick upp ögonen för möjligheten till en akademisk karriär. Jag vill jobba med utbildning och gillar att utbilda. Jag tror att om Försvarsmakten ska bli bättre så är det viktigt med en bra utbildning för att få ut bra chefer, säger han.  

På frågan om de uppfattar att det är meriterande för den fortsatta karriären i Försvarsmakten att vara militär lärare svarar både Lönnqvist och Hulterström nej. 

– I regel är det inte meriterande skulle jag säga. Man glöms lätt bort på förbanden och det är en nackdel för en att vara borta för länge, säger Carl Lönnqvist, som efterlyser fler incitament för att göra det mer attraktivt och meriterande att tjänstgöra som militär lärare. 

Överstelöjtnant Mats Tornving är chef för marinavdelningen sedan tre år tillbaka. Han funderar för tillfället en hel del på hur hans lärarlag ska klara av att omhänderta ett ökat antal studerande på OP och HOP framöver.

– I framtiden kommer det att behövas fler lärare och det är inte helt lätt att få hit dem eller att hitta rätt sorts lärare. 

En anledning till det tror han beror på att det finns en okunskap bland officerare om möjligheten att tjänstgöra på FHS. 

– När man arbetar vid ett förband finns där en tydlig uppfattning om vad nästa steg i karriären är. Eftersom många inte känner till att denna möjlighet finns det nog inte ens med i tankarna som en karriärmöjlighet eller som ett sätt att utveckla sig, säger Mats Tornving och fortsätter:

– Jag tror att det är bra och utvecklande att komma hit och vara lärare i tre år. Att stå framför elever och utbilda nästa generation, det är en nyttig erfarenhet att ha med sig för många chefer.

Även om personalsituationen på marinavdelningen är god i dag, konstaterar han att avdelningen är känslig för avgångar. Det finns inte heller någon långsiktig plan vad gäller vilka officerare som är planerade att jobba på FHS.

Varför är det så tror du?

– Försvarsmakten har i dag, i och med att man expanderar, stora personalbrister bland officerare samtidigt som den strategiska personaltjänsten under flera år har åsidosatts. Det viktiga har varit att fylla personallistor med personal i viss nivå snarare än att hantera långsiktiga behov, kompetenser och karriärplaner.

FAKTA

Försvarshögskolans akademisering 

Sedan mitten av 00-talet har Försvarshögskolan genomgått omfattande förändringar och utvecklats från högskola inom Försvarsmakten till en högskola med examensrätt på forskarnivå. 2008 blev FHS en reguljär högskola underställd utbildningsdepartementet. Officersprogrammet hade då blivit treårigt och gav en akademisk yrkesexamen. 2018 beslutade regeringen om en utökad examensrätt. Därmed har FHS behörighet att utbilda och examinera på alla nivåer inom det akademiska systemet.

Officerstidningen är Officersförbundets medlemstidning och bedriver självständig journalistisk bevakning av försvars- och säkerhetsfrågor.

Flygvapnet växlar upp i cyberdomänen – den femte arenan för krigföring. På Uppsala garnison byggs förmågan att upptäcka, förstå och försvara flygvapnets system mot angrepp i realtid. ”Vi behöver dem som är skickliga på att kriga med hjärnan”, säger cyberförsvarsförvaltare Christoffer Pierrou.

Maria Widehed
Flygvapnets cyberförsvar
Flygvapnets cyberförsvarsofficerare Kristoffer Myrestam (t v) och Alfred Turesson (t h) samverkar under en övning med Viktor Lindén som arbetar med underrättelsefunktionen.

Foto: Margareta Bloom Sandebäck

Sergeant David Andersson, cyberförsvarsofficer, står längst fram i lektionssalen.

– Orientering: vi har fått in en usb-sticka från en klient. Den har suttit i en dator i vårt nätverk, säger han.

David Andersson tillhörde den andra årskullen att utbildas inom specialistofficersutbildningens cyberförsvarsinriktning. Idag arbetar han vid Flygstaben med att bygga upp funktionen cyber­operationscenter, en central nod i flygvapnets växande cyberförsvar. Den här veckan leder han en övning som flygvapnet tillsammans med Totalförsvarets forskningsinstitut, FOI, har satt samman.

– Under övningen samarbetar våra underrättelsedelar med det säkerhetsoperationscenter, SOC, vi har byggt upp. I det övar soldater och officerare på att analysera loggar i realtid och på incidenthantering, säger han.

Utanför byggnaden är Uppsala garnison grådisigt, men verksamheten är intensiv innanför väggarna. Här i Tunahuset, som tillhör Upplands flygflottilj, F 16, har lektionssalen tillfälligt omvandlats till en operativ miljö. Kablar löper mellan arbetsstationerna, skärmar visar flöden av loggar och bredvid trängs halvdruckna burkar med energidryck.

Det gäller att hela tiden hålla koll på var aktören rör sig i nätverket.

Det är dag tre av övningen och det har skett en tydlig upptrappning. I övningsscenariet råder gråzon och ett medicinföretag som tillverkar botemedel mot ett nytt kemiskt stridsmedel från Ryssland har just angripits. Medicinen är viktig för civilförsvaret och därför har flygvapnets cyberförsvar kopplats in.

– En lärdom vi dragit är vikten av att tidigt få mandat. Vi sitter ju på ett företag och är en hjälpresurs, säger sergeant Alfred Turesson, cyberförsvarsofficer på F 16.

Första dagen upprättade de sin övervakning. Andra dagen började angreppen. Nu försvarar de systemet under pågående intrång.

– Det misstänks finnas okända aktörer i systemet. Så vi har fått sätta vissa maskiner i karantän, koppla bort alla kopplingar och höja beredskapen på systemet. Vi försöker hitta allt aktören har gjort innan vi gör motåtgärder, för att inte förvarna aktören. Det begränsar deras handlingsfrihet, berättar Alfred Turesson.

Angreppet bedöms ha inletts via ett mejl med skadlig kod.

– Sedan har det spridit sig till fler maskiner.

Arbetet sker metodiskt och under tidspress, med målet att identifiera aktören och begränsa spridningen.

– När en aktör väl är inne kan de blockera datorer och rensa dem från distans. Det gäller att hela tiden hålla koll på var aktören rör sig i nätverket, säger Alfred Turesson och fortsätter:

– Vi prioriterar att kartlägga aktörens infrastruktur, exempelvis servrar som används för att distribuera skadlig kod eller genomföra angrepp. Det möjliggör att vi kan blockera dem i ett tidigt skede för att förhindra att de kommer åt våra system.

Ralf Alvarsson, cybersäkerhetsspecialist vid FOI, arbetar med cyberträning och är på flottiljen för att prata försvarbarhet med övningsdeltagarna.

– För att skydda sig kanske man sätter upp en brandvägg och krypterar förbindelser. Det är en annan sak att kunna försvara sig, då behöver man ha insyn, kunna gå in i ett system och kasta ut motståndaren när man är under attack. Det finns väldigt lite forskning om försvarbarhet, säger han.

•••

– Det Sverige gör i cyberdomänen är något som gör skillnad, sa den franske amiralen Pierre Vandier – en av Natos två högsta chefer med ansvar för utveckling och innovation inom alliansens militära förmåga – vid ett besök i Uppsala i början av mars.

Vad som räknas in i cyberdomänen är brett. Den består av bland annat ledningsstödsystem, stridsledningssystem, intranät, telekommunikationssystem, internet och inbyggda system i anläggningar, fordon och farkoster. Rent fysiskt befinner sig delarna inom övriga försvarsdomäner, vilket innebär att effekterna av ett cyberangrepp kan påverka Försvarsmaktens förmåga i samtliga domäner.

Flygvapnets cyberförsvar

”Det finns väldigt lite forskning om försvarbarhet”, säger Ralf Alvarsson som tillsammans med Malkom Selström, båda från FOI, deltar under övningen.

Foto: Margareta Bloom Sandebäck

Cyberförsvaret inom flygvapnet byggs upp i allt snabbare takt och har börjat träda in i en ny organisatorisk uniform där förmågan börjat etableras ute på flottiljerna. Förmågemässigt handlar det om att kunna genomföra både offensiva och defensiva cyberoperationer.

– Det är fortfarande väldigt få inom Försvarsmakten som har koll på vad vi egentligen gör, det finns ett arv av att detta ska hållas superhemligt och det gör att kunskapen ibland är låg. Men idag är det viktigt att man förstår att även stridsvagnar har IP-adresser och går att hacka, säger förvaltare Christoffer Pierrou och fortsätter:

– Allt som är digitalt och går att påverka kan man hacka. Det handlar bara om tid, motivation och resurser.

Sedan 2023 är Christoffer Pierrou flygvapnets cyberförsvarsförvaltare. Han validerades som cyberförsvarsofficer när organisationen var i sin linda och specialistofficersutbildningens cyberinriktning ännu inte fanns. När utbildningen av cybersoldater startade 2020 var belastningen hög för utbildande befäl, berättar han.

– Det var en intensiv period. I pilotomgången av cybersoldatutbildningen låg vi befäl ungefär en vecka före soldaterna. Vi lärde oss någonting, sedan utbildade vi i det.

Flygvapnets cyberförsvar

Christoffer Pierrou

Cyberförsvarsförvaltare

Samtidigt fanns organisatoriska utmaningar.

– Idag får vi folk att stanna, men i det tidiga skedet tappade vi en del för att det saknades en helhet.

Samma år som cybersoldatutbildningen startade började Försvarsmakten lägga ut resurser på försvarsgrenarna. Christoffer Pierrou beskriver det som att flygvapnet ligger långt fram och gärna visar vägen för övriga försvargrenar.

– Det är olika verksamheter ute hos marinen, armén och inom flygvapnet. Hos oss är det sekundtaktiskt med flygplanen, det gör att vi ser annorlunda på cyberdomänen. Men vi har bra samverkan med övriga försvarsgrenar, liksom regelbundna möten med Operationsledningen och cyberförsvarsledningen, Försvarets materielverk och Saab. Informationsspridning är en viktig del inom cyberförsvaret.

Målbilden är att kunna skapa en övningsmiljö vid övningar som Aurora och kunna öva upp emot tusen deltagare samtidigt.

Idag består flygvapnets cyberförsvarssektion av cyberförsvarsförvaltare, cyberförsvarschef och cyberoperationsledare, som är en del av ledningssystemavdelningen på Flygstaben. Flygvapenchefen styr resurserna. Merparten av cyberförsvarsofficerarna och cybersoldaterna tillhör F 16, men man har börjat placera ut kompetens på övriga flottiljer också.

Det finns vakanser på sektionen, men Christoffer Pierrou ser generellt inga svårigheter i att attrahera kompetens.

– Cybersoldater är avgörande för att vi ska kunna bygga upp förmåga i den här takten. Utbildningen är attraktiv eftersom man också får högskolepoäng och lönemässigt ligger vi på en bra nivå, säger han.

Flygvapnets cyberförsvar

”Idag är det viktigt att man förstår att även strids­­­­vagnar har IP-­adresser och går att hacka”, säger ­Christof­­­fer Pierrou.

Foto: Margareta Bloom Sandebäck

Verksamheten fokuserar i stort kring att bygga upp ett så kallat cyberoperationscenter där relevanta loggar samlas och vidare analyseras. Inom centret finns en ren operationsdel, en del som arbetar med cyberförsvarslägesbilden samt mobila cyberförsvarsgrupper.

En del av det operativa arbetet går ut på uppsökande verksamhet.

– Det handlar om att man har en hypotes. Man genomför utifrån den tidsbegränsade insatser i utpekade system för att kartlägga, utröna en aktörs handlingsalternativ eller jaga en aktör, säger Christoffer Pierrou.

Han visar en lång lista över internationellt kända APT-grupper, Advanced Persistent Threat, som är välorganiserade, ofta statligt stöttade cyberbrottsorganisationer. På listan finns några av de mer kända, som APT 28 Fancy Bear, en grupp med starka kopplingar till Rysslands militära underrättelsetjänst. På listan finns också Lazarus Group, som ofta kopplas till Nordkorea och har varit inblandade i flera stora finansiella cyberbrott och attacker mot underhållningsindustrin.

– De har vissa metoder för att ta sig in i system, det gör det möjligt att leta spår efter dem när man vet hur de brukar gå till väga.

En del av funktionens arbete handlar om att granska flygvapnets system. Det handlar om det som kallas ”etisk hackning” och innebär att man gör en simulerad, auktoriserad cyberattack mot it-system, nätverk eller applikationer för att proaktivt identifiera säkerhetsluckor.

– Det här är en viktig del, säger Christoffer Pierrou.

Den mobila cyberförsvarsgruppen arbetar med incidenthantering.

– De har kommit till eftersom vi tänker lite annorlunda här än ute hos försvarsgrenarna, med det förbandsnära lagret blir det lite skillnad i fokus.

Väskorna till de mobila cyberförsvarsgrupperna står alltid färdigpackade och redo att nyttja.

– Vi har ett arv i Försvarsmakten där mycket förklaras som ”tekniskt fel”. Nu ska man akta sig för att ropa varg, men poängen med de mobila grupperna är att sänka tröskeln för att man ute på flottiljerna hör av sig till oss om system uppträder annorlunda.

Som en del av förmågeuppbyggnaden har flygvapnet byggt ett digitalt övningsfält – eller cyberrange som det kallas. I övningsfältet ”Terra” övas soldater och yrkesofficerare i cyberkrigföring och realistiska scenarier, både som motståndarsida och defensivt. I maj ska Terra återigen användas under Operation Chimera, en cyberförsvarsövning som genomförs inom ramen för de värnpliktiga cybersoldaternas förbandsutbildning.

– Målbilden är att kunna skapa en övningsmiljö vid övningar som Aurora och kunna öva upp emot tusen deltagare samtidigt, säger Christoffer Pierrou.

Flygvapnets cyberförsvar

Foto: Margareta Bloom Sandebäck

•••

Vid en av skärmarna inne i lektionssalen sitter Olle Eriksson. Han gjorde värnplikt som cybersoldat och har i höst sökt sig vidare till specialistofficersutbildningen med inriktning cyberförsvar.

Han liknar sitt arbete med att lägga pussel.

– Analysen är viktig, att förstå alla delar av angreppet. Om vi inte lär oss vad som har hänt så kan fienden göra om det igen – då har de kunskapen och kan vara ännu snabbare och få ännu mer effekt.

Framme vid whiteboarden ägnar sig sergeant Kristoffer Myrestam åt digital forensik. En komprometterad dator analyseras, efter att en anställd i scenariet har uppmärksammat att någon stoppat in en usb-sticka i den.

– Så vi har tagit ut hårddisken och kopierat den. Man vill aldrig jobba på originalet för att hålla det så forensiskt säkert som möjligt.

Här handlar arbetet om att säkra bevis, förstå angreppets förlopp och dra lärdomar för framtiden.

När jag hade lagt två år på att skruva flygplan kände jag att jag saknade datorer.

Kristoffer Myrestam gjorde värnplikten som flygmekaniker vid Norrbottens flygflottilj, F 21.

– Men när jag hade lagt två år på att skruva flygplan kände jag att jag saknade datorer. Specialistofficersutbildningen med cybeförsvarsinriktning passade mig bra. Utbildningsmässigt behöver man vara bra på att lära sig snabbt, säger han.

Idag ingår han i en grupp som utvecklar cyberförsvaret på F 16.

Längst bak i lektionssalen arbetar underrättelsefunktionen, som för första gången övas integrerat med ett säkerhetsoperationscenter, SOC.

– Vi försöker attribuera hoten man upptäcker i SOC till en motståndare. Vi kan också ge dem i uppgift att leta efter saker vi har sett i omvärlden, säger sergeant Viktor Lindén, cyberförsvarsofficer på F 16, och fortsätter:

– Det kan också vara att vi ser saker i våra system som behöver spridas till övriga organisationen och då är det vårt jobb att beskriva vad hotet egentligen innebär.

•••

Tio minuters bilfärd bort från Tunahuset kliver Christoffer Pierrou ur bilen i en skogsdunge utanför flottiljområdet och öppnar upp bakluckan på det parkerade fordon han har stannat vid. Inuti finns en laptop och signalutrustning.

Tillsammans med sergeant Jonas Holmberg och sergeant Sigrid Johnsson vill han visa hur det kan se ut när man övar inom cybersoldatutbildningen på att hantera det som kallas ”wardriving” – när en motståndare kör runt i en bil och söker efter öppna eller osäkra trådlösa nätverk med hjälp av en bärbar dator.

Sigrid Johnsson var del av den allra första cybersoldatskullen. Nu arbetar hon på Flygstaben med att ta fram cyberförsvarslägesbilden.

– Vi samlar in data från hela organisationen för att kunna svara på var vi är svaga, var vi starka och vad vi ska förbättra. Alla system måste in i lägesbilden och det är en stor del av vårt arbete att ha den översikten, det kan ju vara det allra minsta systemet som blir utsatt, säger hon.

Flygvapnets cyberförsvar

Sigrid Johnsson ingick i den allra första cybersoldatskullen. Nu arbetar hon på Flygstaben med att ta fram cyberförsvars- lägesbild.

Foto: Margareta Bloom Sandebäck

Sigrid Johnsson är en av få kvinnor som arbetar med flygvapnets cyberförsvar. Hon vill gärna nyansera bilden av hur en cybersoldat är.

– Jag är inte så mycket ”energidryck och LAN” och vill uppmuntra fler tjejer som kanske inte ser sig själva inom cyber att våga prova, särskilt om man gillar att tänka utanför boxen.

Hon får medhåll från de båda cyberförsvarsofficerarna.

– Så är det, för att bygga cyberförsvar behöver vi dem som är skickliga på att kriga med hjärnan, säger Christoffer Pierrou.

Fakta

Cyberdomänen

Cyberdomänen består av digitala informationssystem och elektroniska kommunikationstjänster samt den data som lagras i, bearbetas med, eller förmedlas genom dessa system och tjänster. I domänen ingår bland annat ledningsstödsystem, stridslednings- och verkanssystem, intranät, styr- och reglersystem, telekommunikationssystem, de uppkopplade sakernas internet, inbyggda system i anläggningar, fordon och farkoster samt internet i sin helhet.

Specifika områden av cyberdomänen kallas cyberterräng. Terrängen utgörs av hård- och mjukvara och kan spänna över flera sammankopplade system och dela terräng i cyber­domänen.

Källa: Försvarsmakten

Ur arkivet: