Senast publicerat
Senast publicerat:

Modern teknik skapar nya stridsmiljöer 

Med artificiell intelligens och drönare kan information om vad som händer bakom fiendens linje bli mer lättillgänglig. Men vad händer den dagen en maskin ska fatta beslut om att döda en människa? Eller när en bestyckad drönare attackerar ett kärnkraftverk? Teknikutvecklingen kan leda till stora förändringar inom en relativt snar framtid.

Redaktionen
De drönare som Azerbajdzan köpt in från Turkiet fick en avgörande roll för Azerbajdzans seger över Armenien i kriget om Nargorno- Karabach år 2020. I jämförelse med konventionella stridsflyg är drönare relativt billiga att anskaffa. Foto: TT

Det ligger något i luften när de gäller teknik och karaktären av modern krigföring under 2000-talet. Den centrala frågan är vad dagens nya teknik i krigföring innebär. Det är ett viktigt ämne för försvarsmakter runt om i världen och som alla funderar kring, från London till Washington och Moskva. I många avseenden genomgår modern krigföring en stor förändring som bygger på den snabba utvecklingen av ny teknik för militära ändamål. Teknikutvecklingen går utöver vår kunskap och begreppsutveckling. Nagono-Karabachkriget 2020 visade ett ögonblick av framtiden när det gäller vägen framåt. Jag återkommer till det längre fram i texten. I en ny studie har jag tittat på hur framtidens krigföring kan se ut ur ett svenskt perspektiv under perioden 2020-2045. Studien fokuserar på moderna krigföringstrender som exempelvis artificiell intelligens (AI), drönare och nästa generations stridsvapen på slagfälten och betydelsen av den nya krigsmiljön för Sverige. Men det här är inte första gången ny teknik påverkar krigskunskap eller det vi i dag kallar krigsvetenskap. I boken The future of war in its technical economic and political relations’ som publicerades 1898, varnade den välkända författaren Jan Bloch för vad den tidens tekniska innovationer kunde föra med sig. Tyvärr var det få inom den brittiska armén som hörsammade honom. Det är sorgligt att säga, men när Bloch höll en föreläsning för brittiska officerare i Rusi (Royal United Services Institute), skrattade åhörarna åt hans idéer. Bloch föreslog att modern eldkraft i form av kulspruta, gevär och kulor skulle skapa döda zoner för infanteri och andra enheter. Men tanken att framtidens slagfält skulle domineras av teknik istället för människor var för mycket för många brittiska officerare som trodde att män, energi, vilja och en bra bajonett räckte för att vinna.

» Utvecklingen inom AI går snabbt och inte så långt från nu kommer det att finnas stor kapacitet när det gäller obemannade farkoster, som till exempel bestyckade drönare. «

Det fanns en liten grupp officerare med erfarenhet från boerkriget i Sydafrika som höll med Bloch om hans idéer, men de var en minoritet. Nära en miljon medlemmar av den brittiska försvarsmakten stupade mellan 1914 och 1918. För Storbritannien var det en katastrof som påverkade samhället på djupet. Intressant nog kämpade de med samma problem som vi har i dag med att lägga pusslet med de nya teknikerna. Som den gamla sanningen som den kinesiska generalen Sun Zi pratade om på 500-talet före Kristus: När man slutar tänka på krig och inte förstår parametrarna för krigföring, följer katastrof.  

Så vilken roll kommer artificiell intelligens, AI, att spela i den framtida krigsmiljön? Utvecklingen inom AI går snabbt och inte så långt från nu kommer det att finnas stor kapacitet när det gäller obemannade farkoster, som till exempel bestyckade drönare. Vad innebär det? En maskin kommer att fatta ett beslut om att döda en människa. Det är att korsa Rubicon i krigföring. Maskinbaserad krigföring är nästa steg för AI, men där är vi inte ännu. För närvarande kommer AI att hjälpa till med information på slagfälten. Det innebär förstås möjligheter, men också bekymmer då för mycket information är ett stort och växande problem för militära chefer på alla nivåer – taktiska, operativa och strategiska. 

AI har en kraftfull förmåga att hantera komplex information under påfrestande förhållanden. Det kommer att vara en ”Force Multiplier” för Försvarsmakten när de möter fienden. Att kunna plocka ut och visa vad som är viktigast med hjälp av AI kan vara till stor nytta för det högre militära ledarskapet med ökad effektivitet och förbättrade beslutsprocesser som följd. I det första steget av AI:s utveckling kommer alltså informationshanteringsförmågor. Det är rimligt att anta att de kommer ha samma effekt som flygplanen Awacs (Airborne warning and control) hade för luftstrid under Gulfkriget 1991. Awac visade hur luftbaserad stridshanteringsförmåga kan öka kraften av stridsplan under operativa förhållanden. Den tillåter ett flygvapen att utnyttja stridsflygplan för bästa effekt eftersom det hanterar luftrummet och väljer resurser för mål i luftstrid. Ett välkänt exempel är ett marint Awacs-flygplan som skickade en varning till två F/A-18 Hornet stridsflygplan på väg till ett markmål på två irakiska MiG-21 på 24 kilometers avstånd. De amerikanska piloterna bytte lugnt radarsystem till luft-till-luft från luft-till-mark, sköt ner båda MiG-21 mindre än en minut efter varningen och fortsatte sedan uppdraget att träffa ett markmål. Awacs kommer precis som AI att i framtiden ge bättre situation awareness på slagfältet, en typ av fördel som på samma sätt som bättre vapen, träning eller doktrin påverkar utgången av en konflikt. I framtiden kan det bli otänkbart för en militär chef att genomföra en operation utan AI-stöd. 

» Frågan är hur vi snabbt ska kunna agera om 200 drönare går till anfall mot en stad och attackerar olika mål som kraftverk, bensinmackar, kollektivtrafik och civila? «

Drönare påverkar dagens moderna slagfält på flera sätt. De kan genomföra luft-till-mark-operationer (varje drönare kan kontrollera luftrummet i 24 timmar) och i USA utvecklar de luft-till-luft-förmågor med drönare och Sidewinder-robotar. Under Nagorno-Karabach-kriget spelade drönare från Turkiet en avgörande roll för Azerbajdzjans seger över Armenien. Det intressanta var att de turkiska drönarna som köptes i juni 2020 fick stor effekt bara tre månader senare i kriget. Drönare kostar inte så mycket i dag jämfört med fjärde eller femte generationens flygplan. Exempelvis kostar stridsplanen F-35 cirka 80 miljoner dollar. En Predator-drönare kostar endast 15 miljoner och en TB2 Bayraktar-drönare från Turkiet kostar endast en till två miljoner dollar. Polen köpte nyligen 24 stycken turkiska drönare. Men vad innebär tillkomsten av drönare för den svenska försvarsmakten? Armén har brist på artilleri. Drönare (varje beväpnad med fyra robotar) kan fylla den luckan med kort varsel. Det skulle öka flexibilitet markant med mycket extra makt och eldkraft för en brigad. I dag finns det även drönare i form av ytfartyg och utbåtar. Det kan frigöra resurser i andra delar av Försvarsmakten och tillåta flygvapnet att koncentrera sig på andra uppdrag. Det finns också en stor nytta med drönare inom flygvapnet. Tänk dig exempelvis en drönare som ”Loyal Wingman” som arbetar tillsammans med Jas Gripen. En eller två drönare som samordnas med ett stridsflygplan kan öka kraften betydligt. I framtiden kan det bli möjligt för drönare att genomföra ett anfall mot en stad eller känsliga anläggningar. Frågan är hur vi snabbt ska kunna agera om 200 drönare går till anfall mot en stad och attackerar olika mål som kraftverk, bensinmackar, kollektivtrafik och civila? Drönare finns i olika storlekar, från nano till mindre flygplan och flygplan i jättestorlek som Global Hawk i USA. Sverige har i dagsläget inga stridsdrönare men det är viktigt att analysera vilka konsekvenser drönare kan få vid en eventuell konflikt. 

När det gäller nästa generations stridsvapen finns det flera faktorer som kommer att ha stor effekt på framtidens slagfält. Den första är moderna kroppsskydd som kan stoppa dagens 7.62 x 39 millimeter ryska kula som vi har sett i Afghanistan. Den andra är den gamla Nato-kulan 5.56 x 45 millimeter som kämpar mot modern krigföring, vilket vi också har sett i Afghanistan men även i Irak. Sammantaget kommer balansen mellan defensiv (kroppsskydd) och offensiva tekniker (gamla kulor) att ge en bromseffekt på slagfältet. Det kommer att bli väldigt svårt för en ung officer att hantera detta utan nya idéer och teknologi. 

I USA utvecklas en ny typ av ammunition. Det är en 6.8 x 51 millimeters kula med bättre räckvidd och effekt än 5.56 millimeters kulor.  De provar tre olika typer av kulor, vilket inkluderar cased telescoped-ammunition som har potential att förändra vår förståelse av moderna militära vapenteknologier. Cased telescoped-ammunition förändrar förhållanden mellan kulor och gevär. Traditionellt ligger kulornas kraft inom kultekniken. Med cased telescoped-ammunition finns kulornas kraft inom gevärtekniken. Det betyder att en kula kan ha mer kraft och effekt. Med nästa generations teleskopteknologi, som använder en typ av brandkontrollsystem för räckvidd och mål, har USA stora fördelar över en fiende med konventionella vapentekniker. I modern tid har Sverige alltid varit i framkant av vapenteknik. Från Bofors 40 millimeters kanon som var det mest välkända och pålitliga sjövapnet under andra världskriget (även väldigt viktigt för Storbritannien under Falklandskriget 1982) till den legendariska bandkanonen och det innovativa Archer 155 millimeters artillerisystem som vi har i dag. Nu är det dags för Sverige att tänka på nästa generations vapensystem. 

Liknande läsning:

» En armé, flotta eller ett flygvapen som inte inser denna nya verklighet kommer att få en taktisk och strategisk chock i nästa krig. «

Nuvarande vapensystem som AK 5C (FN FNC) bygger på teknik från 1970-talet. Det är redan 13 år sedan den modernisades mellan 2004 och 2009. Borde Sverige utveckla en egen generation nya stridsvapen? Eller bör vi köpa in oss på USA:s utvecklingsprogram eller/och samordna våra insatser med partners som Finland och kanske Norge?  USA tittar på tre olika typer av nästa generations eldhandvapensystem (både gevär och kulspruta) från Sig Sauer, Textron Systems och General Dynamics. Alla dessa system är mogna och pålitliga med innovativa kulor. Cased telescoped-kulor har till exempel 35 procent lägre vikt än mässingskulor tack vare polymerlösningar. De har också mycket mer kraft än traditionell ammunition. 

Trenderna i dagens krigföring pekar mot att en ny stridsmiljö håller på att utvecklas snabbt. En armé, flotta eller ett flygvapen som inte inser denna nya verklighet kommer att få en taktisk och strategisk chock i nästa krig. Samtidigt erbjuder de nya teknikerna ytterligare möjligheter att förbättra den offensiva-defensiva balansen mellan krigsförbanden. 

Det finns också en chans att utnyttja de okända möjligheterna till integrerad krigföring (med AI, drönare och nästa generations stridsvapen) som går utöver gränserna för gemensamma operationer till så kallade multi-domain operationer. Multi-domain operationer är ett nytt begrepp som kommer från USA. Det tar gemensamma operationer till ett annat steg eftersom det inkluderar andra områden som cyber, rymd och teknik som går över gränserna mellan mark, sjö och luft: däribland AI och drönare. Men det viktigaste för den svenska försvarsmakten är att påbörja diskussionen om vad den nya stridsmiljön kan få för konsekvenser för svensk del.

Alastair Finlan-2022
Alastair Finlan är professor i krigsvetenskap och författare och forskare vid Försvarshögskolan.
Officerstidningen är Officersförbundets medlemstidning och bedriver självständig journalistisk bevakning av försvars- och säkerhetsfrågor.

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Officerstidningens nyhetsbrev kommer två gånger i månaden och ger dig nyheter från Officerstidningen direkt till din inkorg.

    Jag godkänner att Officerstidningen sparar mina uppgifter.

    Det finns ett tydligt samband mellan fackföreningarnas status och villkoren för landets militära personal. Det säger Emmanuel Jacobs, ordförande i den fackliga paraplyorganisationen Euromil, i samband med ett möte i Stockholm. Men möjligheten för militär personal att engagera sig fackligt skiljer sig åt mellan Europas länder.

    Linda Sundgren
    Euromil 2026
    Den 17 april höll Euromil sitt 133:e möte ombord på Teaterskeppet i centrala Stockholm. En av de inbjudna talarna var ÖB Michael Claesson.

    Foto: Filip Erlind

    Den 17 april höll Euromil sitt 133:e möte ombord på Teaterskeppet som ligger förtöjd vid Skeppsbron i centrala Stockholm. Ett 70-tal delegater från 22 fackliga organisationer och 15 länder hade samlats för att diskutera frågor rörande villkor och rättigheter bland militär personal runt om i Europa. Under en intervju med Officerstidningen konstaterar organisationens ordförande, Emmanuel Jacobs från Belgien, att synen på militärers rättigheter skiljer sig kraftigt åt mellan medlemsländerna. Han delar in Europa i tre regioner – södra, mellersta och norra Europa – och säger att ju längre söderut man kommer desto sämre blir villkoren.

    – I södra Europa existerar fackliga organisationer, men de är inte erkända av arbetsgivarna och blir inte lyssnade till. Dit hör exempelvis Portugal, Spanien och Italien. De har inget inflytande.  

    När Euromil senast höll möte i Sverige 2011, stod en italiensk officer inför rätta för att ha organiserat en demonstration om bättre villkor för Italiens militärer. Han dömdes senare till fängelse för sitt agerande. Emmanuel Jacobs berättar att situationen har förbättrats sedan dess och att fler länder idag tillåter militärer att organisera sig fackligt, även om det per automatik inte innebär ett ökat inflytande.

    – I exempelvis Italien och Frankrike har lagen utformats så att man har tillåtelse att existera som facklig organisation, men man får inte förhandla om löner och andra villkor, säger han.

    Det går inte att kopiera ett system i ett land till ett annat rakt av. Mycket handlar om olika kulturer och ert system i Sverige skulle exempelvis aldrig fungera i Italien.

    I andra länder fungerar det bättre.

    – När Malta övergick till att låta militär personal organisera sig 2015 skedde det utan några större diskussioner och där fungerar det ganska bra idag. Grekland är också på väg i rätt riktning. De har haft stora problem i många år, men nu har de en stabil förening som jobbar professionellt och blir lyssnade till, säger Emmanuel Jacobs.

    I Centraleuropa, fortsätter han, finns mestadels välfungerande fackförbund med reellt inflytande. Hur förbunden är organiserade kan däremot skilja sig åt. I Tyskland vill staten av historiska skäl att militären inte ska växa sig för stark.  

    –  Vår tyska medlemsorganisation representerar nästan alla militärer i landet, från soldater till generaler, och de har närmare 200 000 medlemmar. Men de är organiserade på ett lite annorlunda sätt, säger han.

    Enligt Emmanuel Jacobs återfinns de mest välfungerande förbunden i norra Europa.

    – Här finns den traditionella fackliga världen där militära fackförbund har samma rättigheter som förbund i andra branscher, säger han.

    Han konstaterar att Euromils medlemsorganisationer har mycket att lära av varandra, men att varje organisation måste hitta sitt eget system.

    – Det går inte att kopiera ett system i ett land till ett annat rakt av. Mycket handlar om olika kulturer och ert system i Sverige skulle exempelvis aldrig fungera i Italien, säger han.

    Fackförbundens varierande status i olika länder avspeglar sig också i den militära personalens villkor, enligt Emmanuel Jacobs. Ju starkare ställning facken har på arbetsmarknaden, desto bättre för personalen.

    – I exempelvis Ungern, där militär personal har fråntagits sina fackliga rättigheter, har det nyligen genomförts reformer som lett till försämrad rätt till ledighet under militär insats. Dessutom har rätten till övertidsersättning strukits och lönesystemet har blivit mer osäkert, säger han och fortsätter:

    – I Montenegro har avsaknaden av dialog och regelrätta förhandlingar mellan parterna lett till att lönerna inte håller takten med inflationen, lönetilläggen är låga och arbetsvillkoren dåliga. Våra tre medlemsorganisationer i Portugal saknar verklig förhandlingsrätt, och där ser vi stagnerade löner och ökad osäkerhet för personalen.  

    Emmanuel Jacobs

    Euromils ordförande Emmanuel Jacobs.

    Foto: Filip Erlind

    Motståndet mot att låta militär personal organisera sig fackligt handlar framför allt om två saker, enligt Emmanuel Jacobs. Det ena är rädslan att militären ska få för stor makt och därmed påverka styrningen av förbanden och den operativa förmågan på ett negativt sätt. Det andra handlar om att militärer inte alltid betraktas som arbetstagare i traditionell mening. I vissa länder ses de endast som individer som utför operationer på uppdrag av staten och därför inte har samma rättigheter som andra grupper på arbetsmarknaden.

    – Men inget av det här stämmer. Det finns ingenting som styrker att fri- och rättigheter för militär personal skulle äventyra militära operationer, säger Emmanuel Jacobs och fortsätter:

    – Militärer uppfyller också alla kriterier för att betraktas som arbetstagare; de har anställningskontrakt, de får betalt för sitt arbete och så vidare. Du kan alltså vara både soldat och arbetstagare på samma gång, men alla håller inte med om det. Det här är ett väldigt stort problem för oss och en diskussion som pågår i flera länder.

    Under ett anförande tidigare under dagen presenterade Emmanuel Jacobs de huvudfrågor som Euromil driver just nu. Det handlar om arbetstider och arbetsbelastning, psykisk och fysisk hälsa, icke-militära uppgifter, sociala rättigheter och veteranfrågor. Av dessa, säger han, har psykisk hälsa blivit en allt viktigare fråga.

    – Vi är ganska övertygade om att de problem med rekrytering som vi ser i många länder i alla fall delvis handlar om psykiskt välmående och brist på stöd kopplat till det. Myndigheter pratar ogärna om psykisk hälsa bland militärer eftersom de tycker att det ger en negativ bild av situationen, men det behöver förändras. Du är inte svag för att du mår dåligt.  

    Andra frågor Emmanuel Jacobs särskilt lyfter fram är arbetsbelastning och arbetstider.

    – Och de hänger delvis ihop med psykisk hälsa. Om du inte har tydliga arbetstider eller får tillräckligt med tid för återhämtning kommer du inte att må bra. Jag vet att det kan vara svårt, särskilt under militära operationer, men det handlar inte om att alla ska jobba åtta till fem. Däremot behöver du ha en arbetsbelastning som fungerar för både den enskilde militären och för dennes familj.  

    Mötet i Stockholm avslutades med en paneldebatt med fokus på rekrytering och kompetensförsörjning. Med på scenen fanns representanter från tre fackliga organisationer i Luxemburg, Spanien och Belgien som svarade på frågor om personalläget i sina respektive hemländer. Samtliga beskrev svårigheter med personalförsörjningen.  

    – Vi behöver öka antalet soldater från 25 000 till 40 000. Idag är ungefär 1 av 20 av alla 18-åriga män och kvinnor i Belgien intresserade av att jobba i Försvarsmakten, men för att få ihop matematiken skulle 1 av 10 behöva vara intresserade, sa Roger Housen från Belgien.

    Jeff Aloyse Schuh från Luxemburg, berättade att man där försöker lösa kompetensförsörjningen genom att anställa personal från andra länder. Men det har inte gett någon större effekt på vakansläget, sa han. 

    – Vi har gjort det möjligt för EU-medborgare från andra länder som bott minst tre år i Luxemburg att gå in i armén. Problemet är att vårt huvudspråk är luxemburgska och att få utanför Luxemburg talar det.

    Dels handlar det om kollektivistiska skäl och att vi vill stödja våra internationella kollegor. Dels vill vi bevaka att den svenska partsmodellen inte hämmas av EU-lagstiftning.

    Officersförbundet har varit medlem i Euromil sedan 2010 och stod som värd för mötet i Stockholm. Enligt Officersförbundets ordförande, Stefan Morin, finns det flera skäl till att förbundet är medlem i Euromil.

    – Dels handlar det om kollektivistiska skäl och att vi vill stödja våra internationella kollegor. Dels vill vi bevaka att den svenska partsmodellen inte hämmas av EU-lagstiftning. Dessutom har Euromil upparbetade samarbeten på europeisk nivå och fungerar som en dörr in i EU-parlamentet för oss, säger han.  

    Euromil

    Euromil i april 2026.

    Foto: Filip Erlind

    Fakta

    Euromil

    Euromil är en paraplyorganisation för militära fackliga förbund inom EU och bildades 1972. Idag består organisationen av 40 medlemsorganisationer i över 20 länder. Med sekretariat i Bryssel verkar Euromil för att utbyta information mellan medlemsorganisationerna och påverka i frågor som berör militär personal på politisk nivå inom EU. Officersförbundet är medlem i Euromil sedan 2010.

    Ur arkivet: