Det är inte ett beslut vi tagit lätt på. Tvärtom. Utlandsavtalet har under lång tid varit en viktig del av tryggheten för våra medlemmar vid internationell tjänstgöring. Men ibland behöver ett avtal sägas upp för att kunna utvecklas. Det är precis där vi befinner oss nu.
Officersförbundet har valt att säga upp Utlandsavtalet för omförhandling. Inte för att vi motsätter oss internationell tjänstgöring – utan för att den idag är en självklar och växande del av yrket. Just därför måste villkoren utvecklas i takt med verkligheten. Uppsägningen bygger huvudsakligen på tre frågor.
Den första är när avtalet ska användas. Parter som skrivit under ett avtal tillsammans ska också vara överens om dess tillämpning. Idag avviker Försvarsmakten från det. Ett tydligt exempel är SNF-verksamheten i Östersjön, där marina förband varit baserade i Karlskrona men ändå omfattats av Utlandsavtalet. Samtidigt har liknande verksamhet länge hanterats inom ordinarie kollektivavtal som Sjöarbetstidsavtalet. Vi har tvistat om frågan lokalt, eskalerat den till central nivå och vår hållning är tydlig: Nato-avskräckning och kollektivt försvar är inte samma sak som internationella militära insatser i den mening som parterna ursprungligen skrev avtalet för. Trots detta fortsätter Försvarsmakten att ge ut nya order där avtalet felaktigt används.
När vi inte längre är överens om hur avtalet ska användas behöver frågan lösas – inte fortsätta som om oenigheten inte finns.
Avtalstolkning är viktigt. Det handlar om förtroendet mellan parterna och tydlighet för våra medlemmar, som måste kunna förstå vilka villkor som gäller – och varför. När vi inte längre är överens om hur avtalet ska användas behöver frågan lösas – inte fortsätta som om oenigheten inte finns.
Den andra frågan handlar om villkoren i sig.
Förhandlingar om nya villkor pågår och även om vissa steg framåt tagits den senaste tiden står parterna fortfarande långt ifrån varandra i flera avgörande frågor. Försvarsmakten vill ha större flexibilitet, högre tillgänglighet och kortare framförhållning. Vi har förståelse för verksamhetens behov och för att Nato förändrat spelplanen. Men våra medlemmars arbetsmiljö, återhämtning och familjeliv kan inte bli priset för den utvecklingen.
Den tredje frågan handlar om attraktivitet. Att tjänstgöra operativt nationellt eller internationellt måste vara något medlemmarna vill söka sig till och återvända från med stolthet. Om Försvarsmakten vill behålla erfaren personal och få fler att arbeta med Natoledda operationer behöver villkoren vara tillräckligt attraktiva.
Våra medlemmar förväntar sig att Officersförbundet tydligt står upp för rimliga och hållbara villkor – och fattar tydliga beslut när det behövs. Det är därför vi nu säger upp avtalet för omförhandling.
Vi kommer att fortsätta förhandla konstruktivt och driva på för ett modernt, tydligt och hållbart avtal för den verksamhet som Nato och omvärldsläget kräver. Men i ett avtal som skapar undantag från lagstiftade skyddsregler och i praktiken ökar våra medlemmars årsarbetstid måste ersättningarna stå i proportion till den ökade tillgänglighet och den fritid de förväntas avstå. Ersättningarna behöver också fungera som en arbetsmiljömässig balans, där kostnaden för att ta ut mer tid av personalen blir tillräckligt tydlig för att arbetsgivaren aktivt ska behöva värdera när och varför det verkligen är nödvändigt.
