Senast publicerat
Senast publicerat:

”Olyckligt när en hög företrädare för Försvarsmakten uttrycker sig på detta vis”

Replik från insändarskribenten ”Stolt NBO-officer” på artikeln från 41:a korvettdivisionen i Officerstidningen nr 5/2021 och flottiljchef Jon Wikingssons uttalanden i texten.

Stolt NBO-officer
Foto: Bezav Mahmod/Försvarsmakten
Detta är en insändare. Åsikterna i texten är skribentens egna.

Att marinen ska växa och samtidigt har både en generationsväxling och en omställning till nytt befälssystem har inte undgått någon som jobbar i marinen.

Att då som förbandschef uttrycka sig som Fjärde sjöstridsflottiljens chef Jon Wikingsson gör i artikeln från 41:a korvettdivisionen i Officerstidningen där han ställer NBO mot trebefälssystemet genom att ge en negativ bild av NBO-officeren och hylla den nya officeren – detta innan vi ens har sett några tydliga resultat i skarp verksamhet med den befälsordningen – visar på en dåligt genomförd analys.

Vidare ger flottiljchefen, C4, en bild av att det är viktigare att fylla på i staberna med officerare än att ha erfarenheten ombord. Jag anser att utan slagkraftiga fartyg, båtar och ubåtar med väl utbildade och erfarna besättningar behöver vi inga staber i flottan, inte en flotta i sig själv heller för den delen.

Två exempel på det jag vänder mig emot: 

Citat 1: ”dagens officerare kan gå snabbare genom systemet och hamnar på beslutande roller tidigare…. och kan ta helhetsbeslut på ett annat sätt än vad NBO-officeren gjorde”

Att en av de positiva sidorna av NBO just var att man gav officeren möjlighet att skaffa sig erfarenhet och beprövat ledarskap innan man hamnade i beslutande roller har C4 helt valt att bortse från.

Citat 2: ”jag tar hellre två hungriga fänrikar än en erfaren kapten som tröttnat”

Liknande läsning:

Återigen visar C4 på att han anser att erfarenhet inte är något positivt i den ”nya marinen”, och varför har kaptenen tröttnat? Vore det inte bättre att ta vara på både kaptenens kunskap och de nya fänrikarnas hunger då vi lär behöva alla i den växande marinen.

» Vore det inte bättre att ta vara på både kaptenens kunskap och de nya fänrikarnas hunger då vi lär behöva alla i den växande marinen. «

Jag anser det mycket olyckligt när en hög företrädare för Försvarsmakten uttrycker som C4 gjorde i artikeln och så tydligt visar på att erfarenhet och beprövat ledarskap inte längre är något som efterfrågas.

Detta samt det faktum att vi som huvuduppgift har den väpnade striden och att det finns otaliga studier som visar att i en strid är just erfarenhet en ytterst viktig faktor för framgång, gör att jag blir än mer olycklig av uttalandena.

Till sist: En stor eloge till fartygschefen på HMS Helsingborg som, i artikeln, med ödmjukhet försöker balansera mellan det gamla och nya men inte är rädd att påpeka svårigheterna i omdaningen av vår flotta.

Stolt NBO-officer

Replik från kommendör Jon Wikingsson, flottiljchef på Fjärde sjöstridsflottiljen:

NBO innebar att officerare utbildades till det som motsvarar en specialistofficer i dag och gavs befattningar som i dag bemannas av OR efter officersexamen. Först efter utbildning till örlogskapten erhölls en kunskap om hur koordinering och samordning av flera funktioner går till.

NBO-officeren fick alltså först 10–15 år efter examen den kunskap som idag motsvarar den utbildning som genomförs för Officersprogrammet vid Försvarshögskolan.

Trebefälssystemet innebär att sjömän utbildas för sina respektive befattningar, specialistofficeren för befattningar inom en funktion och officeren utbildas för att kunna koordinera och samordna funktionerna till en helhet. I jämförelse med NBO har således utbildning av OF förändrats mest. Specialistofficerens utbildning har enklare kunnat utgå från NBO utbildningen men har utvecklats för att möta dagens behov.

Trebefälssystemet öppnar upp för att ge alla personalkategorier bättre erfarenhet och beprövat ledarskap från början och som kan kopplas till det som individen förväntas jobba med under hela karriären. Med till exempel en ökad personalrörlighet för såväl OF som OR mellan stab och fartyg kommer båda att utvecklas bättre. Det handlar om att bemanna hela organisationen, inte det ena eller det andra, för att organisationen som helhet ska fungera. Ökad rörlighet skapar bättre förutsättning för att erhålla erfarenhet och beprövat ledarskap.

» Med till exempel en ökad personalrörlighet för såväl OF som OR mellan stab och fartyg kommer båda att utvecklas bättre. «

År 2025 ska vi kontrollera att förändring har skett, fram till dess kommer vi uppleva tillfälliga variationer i förmåga och kapacitet vilket är naturligt i ett förändringsarbete. Vad behöver göras?

  •  Införande 3BS ska slutföras. Det innebär att NBO-officerarna blir rätt placerade som OF eller OR utifrån sin vilja och sin förmåga. Ett viktigt steg. Det innebär till exempel att kaptenen som tröttnat för att den personliga utvecklingen står still, nu kan komma till sin rätt och individens erfarenhet används bättre.

  • Roller, relationer och arbetssätt mellan OF och OR måste utvecklas. Ställ rätt krav och ha rätt förväntningar på respektive personalkategori. OR ska ställa krav på att OF fattar beslut där funktionen är omhändertagen i en helhet och OF ska ställa krav på att OR stödjer arbetet med sin kompetens. Det är OF och OR tillsammans, med olika förmågor och kompetenser, som ger operativ effekt. 

  • Personalen på fartyg och staber ska placeras så att de tillåts växa på ett för individen rätt sätt och för verksamhetens bästa. Det innebär att en individ kan gå snabbt genom systemet om individens förmåga och verksamhetens behov medger det, inte att en individ ska gå snabbt genom systemet. Tid i befattning ska värderas i individens förmåga, inte förenklas genom att sätta en absolut tid.

  •  Arbetet med att förändra utbildningen för OP-kadetter som går mot sjöstridskrafterna är påbörjat. Syftet är att ge en taktisk utbildning i stället för en funktionsutbildning inom ytstrid, ubåtsjakt eller minröjning. Frukten av denna förändring ser vi tidigast år 2023.     

  •  Vi måste börja träna våra besättningar på ett annat sätt. Multifunktionella plattformar måste tränas multifunktionellt, hela tiden. Arbetet är påbörjat och kommer att fortsätta.

Gör vi det som beskrivs kommer såväl erfarenheter som beprövat ledarskap att skapas genom att juniora OF och ORs hunger mättas av erfarna OF och OR som lär ut och delar med sig. Staberna kommer att minska i storlek till förmån för längre tjänstgöring på verkansförband. Direktrekryterande förband, som 4.sjöstridsflottiljen, kommer fortsatt ha en stor åldersspridning men totalt sett en lägre medelålder än i dag.

Jon Wikingsson, flottiljchef på Fjärde sjöstridsflottiljen.

Kommentar från ”Stolt NBO-officer” på kommendör Jon Wikingssons replik:

Jag kan konstatera, efter att ha läst C4:s replik på min kommentar, att han inte har förståelse för min åsikt. Det hade varit en lätt uppgift för honom att säga ”Det blev lite fel i mina uttalanden och det är ju naturligt vis så att vi behöver både NBO officeren och den nya 3BS officeren i vår marin men att jag tror på det nya 3BS…”. 

Så blev inte fallet utan C4 fortsätter racka ned på NBO och promota trebefälssystemet. Vi genomför verksamhet med order i Försvarsmakten och jag har inte sagt att trebefälssystemet inte ska genomföras utan endast pekat på att höga företrädare i Försvarsmakten bör värna om båda grupperna i tillväxten av vår flotta. Så visst ska ordern utföras. Dock ska vi kunna genomföra strid i morgon om så behövs inte enbart om 5–10 år framåt i tiden då effekterna av 3BS är tydliga.

Att fokusera så hårt på teoretiska kunskaper för de nya officerarna och inte se fördelarna med att även få med de erfarna NBO-officerarna som bevisligen finns i flottan nu är högst olyckligt.

Jag förstår att även C4 måste följa order men anser att det finns olika sätt att genomföra den inslagna vägen samt införandet av 3BS på. Här är det viktigt att få med alla om vi samtidigt ska kunna växa i Försvarsmakten.

C4 måste likt andra chefer i FM se fördelarna med att ha tillgång till erfarna NBO-officerare med beprövat ledarskap, som exempelvis som mentorer till de nyutbildade officerarna. Behovet av ny analys av genomförandet av omdaningen är tydlig!

En stolt NBO-officer

Flygvapnet fyller 100 år samtidigt som nya flygsystem införs, rymdförmågan byggs upp och Natobidrag genomförs. Men enligt flygvapenchef Jonas Wikman är den viktigaste utmaningen en annan: att skapa en organisation som klarar ett säkerhetsläge som är oförutsägbart och där tempot aldrig går tillbaka till det normala.

Josefine Owetz
Jonas Wikman
"Vi kommer aldrig att kunna planera bort friktioner och osäkerheter i en snabbt föränderlig omvärld. Vi behöver därför bli en organisation som kan leva i kaos och må bra i kaos", säger flygvapenchef Jonas Wikman.

Foto: Margareta Bloom Sandebäck

Flygvapenchef generalmajor Jonas Wikman sitter uppe på däck ombord på HMS Carlskrona och blickar ut över Visby hamn. I likhet med Försvarsmaktens övriga representanter har han ett hektiskt schema i Almedalen och deltar i många panelsamtal.

Men innan dagens seminarier tar vid, bland annat ett med rubriken ”Nästa generations luftstrid i en multidomänkontext”, ska han summera hur det första halvåret av 2026 har varit för flygvapnet.

– Jag tycker att läget är gott. Vi har ett bra och intensivt år. Organisationen är satt under press med stora externa och interna förväntningar på vad vi ska åstadkomma, både vad gäller förmågeutveckling och den säkerhetsmiljö vi lever i. Men jag känner att vi levererar. Det handlar om flygvapnets nästa steg, införandet av nya plattformar och nya förmågor.

Bland vårens större händelser för flygvapnet lyfter Jonas Wikman bidraget till Natos Air Policing på Island, som är en del av luftförsvaret i Arktisområdet. Under årets första månader bemannade en kontingent från Skaraborgs flygflottilj alliansens incidentberedskap. I februari deltog svenska flygbasjägare i den danska övningsserien Arctic Endurance 26 på Grönland för att stärka säkerheten i området och öva försvaret av Natos norra flank.

– Det känns nästan som länge sedan nu, men det är bara några månader sedan som vi genomförde det, i en tid då säkerhetssituationen i Arktis var väldigt aktuell.

Vi har en aktivitet i vårt närområde som gör att vi har daglig skarp verksamhet pågående.

Samtidigt pågår ständigt incidentberedskapen på hemmaplan, med flera insatser hittills i år. Den 13 juni meddelade Försvarsmakten att flygvapnet dagen innan genomfört dubbla insatser mot ryska stridsflyg nära svenskt luftrum.

– Vi har en aktivitet i vårt närområde som gör att vi har daglig skarp verksamhet pågående. Det är utmanande, men samtidigt känner jag att vi levererar på de uppdrag vi har, även när det gäller att utveckla framtida förmågor, säger Jonas Wikman och fortsätter:

– Jag känner mig trygg med var vi är och vart vi är på väg. Min bild är också att vi har en organisation som är stolt över vad vi åstadkommer med de förutsättningar vi har. Så här ett halvår in så kunde jag inte vara mer stolt över mitt flygvapen än vad jag är just nu – ett flygvapen som dessutom fyller 100 år i år.

Flygvapnet 100 år

Flygvapnet 100 år firades den 1 juli med en jubileumsceremoni vid Flygarmonumentet vid Karlaplan i Stockholm.

Foto: Petra Blomqvist/Försvarsmakten

Samtidigt som verksamheten pågår för fullt firar flygvapnet sitt 100-årsjubileum. Jonas Wikman medger att han först såg jubileumsåret som ytterligare en uppgift i en redan full kalender, men i stället har det blivit något helt annat.

– Det har blivit ett sätt att stärka oss. Vi har fått anledning att beskriva vilka vi är, träffa varandra och bygga laget flygvapnet. Jag önskar att vår egen personal ser flygvapnet med samma ögon som omvärlden gör. För när man står där varje dag så känns kanske allting som ett motstånd och som en övermäktig uppgift. Men när man står utanför och betraktar oss så är det ett väl fungerande maskineri som levererar på en högre nivå än vad folk förväntar sig. Och det önskar jag att organisationen får känna ibland. Jag tror och hoppas att 100-årsfirandet är ett tillfälle för att göra det.

Flygvapnet reformeras i en tid när reform krävs, och det känns väldigt bra.

För flygvapnet är 2026 också ett år då flera materielprojekt har börjat levereras eller är i slutet på en anskaffningsprocess. Jonas Wikman lyfter bland annat införandet av Jas 39 Gripen E, de nya radarspanings- och ledningsflygplanen, S 106, GlobalEye, transportflygplanen C 390 och TP 106 och det nya skolflygplanet SK 40. Samtidigt sker flera satsningar inom rymdområdet och i maj skickades Försvarsmaktens första militära spanings- och övervakningssatellit upp i rymden.

– Det är väldigt vältajmat. Vi tar steget in i en ny generation krigföringsförmåga där rymden, Gripen E och GlobalEye är byggda för att fungera tillsammans med armén, marinen och våra allierade i Nato inom ramen för multidomäna operationer, säger han och fortsätter:

– Vi har tagit viktiga steg inom rymdområdet och har blivit en operatör i rymden på riktigt under det här året. Rymdförmågan är till för att vi ska bättre ha en kapacitet att koppla ihop de olika domänerna och nationerna. Flygvapnet reformeras i en tid när reform krävs, och det känns väldigt bra.

Jonas Wikman, flygvpapenchef

För flygvapnet är 2026 ett år då flera materielprojekt har börjat levereras eller är i slutet på en anskaffningsprocess, däribland Jas 39 Gripen E, transportflygplanen C 390 och TP 106 och radarspanings- och ledningsflygplanen, S 106, GlobalEye.

Foto: Jesper Frisk/DI/TT

Hur ser det ut med flygvapnets personalförsörjning?

– Personalförsörjning är fortsatt en begränsande faktor för oss och kommer att vara det under lång tid. Med det sagt tycker jag att vi har gjort betydande framsteg. Vi har gjort en grundlig analys baserat på personalens iakttagelser och gett oss på flera områden som vi har haft särskilda problem med.

Han lyfter den satsning som gjorts inom teknikerområdet det senaste året och det stora arbetet som går under namnet ”Framåt”. Under 2023 genomfördes en stor översyn på personal­området i flygvapnet. Arbetet tog frågor som avtal, arbetsmiljö, materiel och lön. Jonas Wikman fattade därefter beslut om ett direktiv med åtgärder som nu ska införas för att skapa en mer hållbar arbetssituation för flygvapnets anställda.

Vi kommer aldrig att bli klara och det viktiga är inte att allt blir gjort. Det viktiga är att rätt saker blir gjorda.

– Vi har fortsatt prioriterat arbetet inom det vi kallar ”Framåt”. Jag är stenhård på att följa upp alla åtgärderna. De följs upp kvartalsvis och vi räknar med att vi ska få ett väldigt bra resultat. Jag tycker att vi är på rätt väg, men det tar lång tid och vi har mer jobb kvar att göra. 

En fråga som han återkommer till under intervjun är balansen mellan uppgifter och resurser. Jonas Wikman menar att Flygstaben länge har försökt väga uppgifter mot resurser, men att dagens säkerhetsläge kräver ett annat synsätt.

– Vi kommer aldrig att kunna planera bort friktioner och osäkerheter i en snabbt föränderlig omvärld. Vi behöver därför bli en organisation som kan leva i kaos och må bra i kaos. Vi kommer aldrig att bli klara och det viktiga är inte att allt blir gjort. Det viktiga är att rätt saker blir gjorda.

Flygvapnet 100 år

"Det har blivit ett sätt att stärka oss. Vi har fått anledning att beskriva vilka vi är, träffa varandra och bygga laget flygvapnet. Jag önskar att vår egen personal ser flygvapnet med samma ögon som omvärlden gör", säger Jonas Wikman om att flygvapnet i år firar 100 år.

Foto: Petra Blomqvist/Försvarsmakten

Han beskriver det med uttrycket ”Embrace the Chaos”, att acceptera att nya uppgifter och förändringar inte är undantag utan det nya normala. Målet är därför inte att allt ska hinnas med, utan att organisationen ska prioritera rätt och känna att ett väl utfört arbete är alldeles tillräckligt.

– Man måste kunna gå hem när arbetsdagen är slut och känna att man gjort ett bra jobb och är uppskattad, även om hela uppgiften inte är löst. Vi som chefer och ledare ska känna förtroende för att organisationen gör rätt prioriteringar.

I grunden handlar det om uppdragstaktik, konstaterar han. I en tid när omvärlden förändras snabbare än planeringscyklerna behöver högre chefer styra mot önskade effekter snarare än detaljerade planer. Förbanden ska få frihet att själva avgöra hur målen bäst nås utifrån den verklighet de möter.

– Det är ute på förbanden som kraften finns. Vi måste vidta åtgärder för att skapa en organisation som kan stå mitt i stormen. För det här är en dynamik som kommer att bestå en generation framåt. Vi vet vilka effekter vi ska uppnå: vi ska avskräcka, vi ska kunna försvara oss och vi ska utbilda förbanden till en viss nivå. Jag har fullt förtroende för att organisationen gör rätt saker.

Vi är uppskattade för det vi gör och det är personalen som har åstadkommit det.

En av de största förändringarna i flygvapnet märks dock inte i nya flygplan, utan i hur organisationen är uppbyggd. Flygvapnet har det senaste året gått från två separata grund- och krigsorganisationer till en sammanhållen organisation där personalen redan tjänstgör i sina krigsbefattningar.

– Det innebär att alla anställda normalt redan befinner sig på den befattning de har i alla konfliktnivåer. Vi har en plan, leder med en order mot en chef. Jag är helt trygg med att det är rätt väg att gå. Vi är i en tid där vi har ett hot att hantera hela tiden och det kommer inte finnas en brytning mellan fred, kris och krig, utan det är en flytande skala. Vi kan inte omorganisera några gånger per år. Det här känns jättebra.

Har du något medskick till flygvapnets anställda?

– Jag kunde inte vara stoltare över flygvapnet, det är helt ärligt från mitt hjärta. Det är lätt att gå rakryggad här genom Almedalen med detta flygvapen i ryggen. Vi har verkligen levererat, både i det skarpa och i förmågeutvecklingsperspektivet. Vi är uppskattade för det vi gör och det är personalen som har åstadkommit det. Varje gång människor utifrån möter flygvapnet slås de av lagandan och kamratskapet. Det är tillsammans vi löser våra uppgifter.

Ur arkivet: