Senast publicerat

Senast publicerat:

Dödliga våldet ökar i Mali

Sedan 2016 har antalet väpnade attacker i Mali fördubblats och mycket talar för att våldet kommer att fortsätta eskalera. Det säger en analytiker på Totalförsvarets forskningsinstitut. Chefen för Mali 09 bekräftar det spända säkerhetsläget.

Linda Sundgren

2019-11-19

Minusma bedöms som en av de farligaste fredsbevarande insatserna i FN:s historia. I slutet av juli hade 201 Minusma-anställda dött sedan insatsen inleddes 2013, varav 126 som resultat av medvetna våldshandlingar. Och våldet i landet fortsätter att öka. De senaste tre åren har antalet väpnade attacker i Mali fördubblats och under våren 2019 dödades 150 barn, vilket är mer än dubbelt så många som under hela 2018. Karolina Gasinska är analytiker på Totalförsvarets forskningsinstitut. Hon tjänstgjorde i Mali under 2014 och 2016 för EU:s civila krishanteringsinsats som ger stöd till malisk polis och följer sedan dess utvecklingen i landet.

– Vi ser tyvärr inga tecken på att konflikterna skulle mattas av och det verkar heller inte finnas någon stark vilja att implementera det fredsavtal som undertecknades 2015, säger hon. Snarare går det i motsatt riktning med ökat våld och fler attacker, säger Karolina Gasinska.

Överstelöjtnant Magnus Frykvall var kontingentschef för Mali 09 och tjänstgjorde i landet från november 2018 till juni i år. Under den perioden ökade antalet händelser kopplade till IED (hemmagjorda sprängladdningar) och supercampen i Timbuktu, där den svenska styrkan är förlagd, besköts vid två tillfällen.

– Men inga byggnader med personal i närheten träffades. Skyddet och varningssystemet runt campen är bra, säger Magnus Frykvall.

Konflikten i Mali är mycket komplex med stridande grupper med olika etniska, territoriella och religiösa förtecken. Dessutom finns en utbredd organiserad brottslighet som kämpar för att skydda smuggelvägar och andra kriminella intressen. Flera hundra skolor har fått stänga på grund av oroligheterna i landet och det rapporteras om utomrättsliga avrättningar, sexuellt våld och rekrytering av barnsoldater. Tidigare var oroligheterna främst knutna till landets norra delar, men de har spridit sig längre söderut, till centrala Mali. Här har också flera nya våldsverkande grupper bildats under de senaste åren, vissa av dem med kopplingar till IS. Hela byar har bränts ner och ett stort antal civila dödsoffer har rapporterats. I början av året blev delar av det svenska styrkebidraget i Timbuktu – som första FN-trupp – omgrupperat till de centrala delarna av Mali för att stävja det eskalerande våldet där.

– Vi var där från januari till mars och det blev mellan 25 och 30 ökendygn. När vi kom till byar som hade bränts ner försökte vi säkra bevis för att hitta dem som låg bakom även om det var svårt. Men det positiva var att vi gjorde skillnad på riktigt och under de tre månader vi var där skedde inga nya attacker i det området där vi var, säger Magnus Frykvall.

Efter att svenskarna lämnat började det åter rapporteras om bränder och överfall.

Liknande läsning:

– Andra FN-styrkor tog över efter oss. Men det var framför allt trupp från Malis grannländer, som Senegal och Elfenbenskusten, och även om de vill göra ett bra arbete har de inte samma utbildning och materiella resurser som oss vilket gör det svårare för dem att verka, säger Magnus Frykvall.

Mali är ett strategiskt viktigt land i nordvästra Afrika och konflikterna har börjat sprida sig. Enligt regeringens proposition om Sveriges fortsatta närvaro i Mali under 2020 noteras ett försämrat säkerhetsläge i grannländer som Niger och Burkina Faso men även i andra delar av Västafrika och Sahel, en halvtorr gränszon i Afrika söder om Sahara och norr om de mer bördiga områdena längre söderut. Det konstateras också att problemen i Mali, med bland annat irreguljär migration och organiserad brottslighet har konsekvenser, inte bara för länder i regionen utan också för Europa. Enligt Magnus Frykvall skulle FN:s insats i Mali be–höva förstärkas, både numerärt och materiellt. Att vara dåligt rustad innebär ökade risker och av de drygt 200 Minusma-medarbetare som omkommit är det förband med brister i skydd, utrustning och utbildning som drabbats av störst förluster.

– I dag finns det cirka 13 000 soldater i Mali, ett land som är mer än dubbelt så stort som Sverige. Det kan jämföras med insatsen i Kosovo där vi var tre till fyra gånger fler på en yta motsvarande Skånes. Dessutom har flera av de länder som deltar i insatsen i Mali bristande resurser och det skulle behövas både mer materiel och bättre utbildade soldater, säger han.

FAKTA

EU och Frankrike i Mali
EU är på plats i Mali sedan 2013 med en träningsmission, EUTM. Den fungerar som rådgivande och stöd till Malis försvarsledning och tillhandahåller utbildning för den maliska försvarsmakten. EUTM består av cirka 600 personer, varav ett 15-tal svenskar. Även Frankrike, den forna kolonialmakten i Mali, har trupp i landet efter en direkt begäran från den maliska regeringen.

Konflikten i Mali sprider sig
Ett försämrat säkerhetsläge kan noteras i Niger och Burkina Faso men även i andra delar av Sahel och Västafrika. Problem i Mali, som relaterar till bland annat irreguljär migration samt till organiserad brottslighet, har konsekvenser inte bara för länderna i regionen utan även för Europa.
Källa: Prop. 2019/20:29

Utbredd fattigdom
Mali är ett av världens fattigaste länder. Enligt FN är i dag 3,9 miljoner människor i behov av humanitärt stöd. Undernäringen är utbredd och 2,8 miljoner människor är i behov av stöd för tryggad livsmedelsförsörjning.
Källa: Prop. 2019/20:29

Officerstidningen är Officersförbundets medlemstidning och bedriver självständig journalistisk bevakning av försvars- och säkerhetsfrågor.

Ämnen i artikeln: Minusma

Senast publicerat:

Aktuellt /

Fortifikationsverket

Fortifikationsverkets generaldirektör: ”Infrastruktur är en förmåga – inte en belastning”

Aktuellt /

Flygvapnet

Jonas Wikman: ”Vi måste skapa en organisation som kan stå mitt i stormen”

Aktuellt /

Marinen

Johan Norlén: ”Nu blir det handling bakom orden om marinens tillväxt”

Aktuellt /

Armén

Jonny Lindfors: ”Jag hoppas att alla i armén känner vilka steg vi har tagit”

Fortifikationsverkets generaldirektör: ”Infrastruktur är en förmåga – inte en belastning”

Aktuellt

Armén

Jonny Lindfors: ”Jag hoppas att alla i armén känner vilka steg vi har tagit”

Efter tre år lämnar Jonny Lindfors nu över befälet för armén till sin efterträdare. När han summerar sin tid som arméchef beskriver han en försvarsgren som tagit stora steg framåt – med bidrag till Natos stående styrkor, bättre tillgång på materiel och växande förband. ”Flera milstolpar har passerats och vi ser resultat av sådant som vi har arbetat länge med”, säger han.

Josefine Owetz

2026-07-07

Det är Almedalsveckans nästsista dag när Officerstidningen träffar arméchef generalmajor Jonny Lindfors ombord på HMS Carlskrona i Visby hamn. Det är också hans nästsista dag som chef över armén. Dagen därpå ska han lämna över befälet för armén efter tre år på posten. Nu väntar Bryssel och uppdraget som Sveriges militära representant i Nato och EU. Men först återstår den sista riktiga arbetsdagen – och ett bokslut över en intensiv period för armén. När han får frågan hur läget är i armén i juni 2026 kommer svaret snabbt:

– Vansinnigt mycket bättre än läget i armén i juni 2022, 2023, 2024 och 2025, säger han och fortsätter:

– Det är lite en känsla av ”äntligen”. Nu börjar materielen faktiskt komma, flera milstolpar har passerats och vi ser resultat av sådant som vi har arbetat länge med.

Våren har varit hektisk, konstaterar han. Armén har bland annat genomfört en rad större övningar, bemannat Natos Forward Land Forces i Lettland, etablerat FLF Finland och fortsatt utveckla samarbetet inom Nato. Jonny Lindfors återkommer flera gånger till övningsverksamheten som årets stora styrkebesked för armén.

– Vi har haft en intensiv övningsvår. Personalen har varit borta väldigt mycket hemifrån, men vi har haft en oerhört bra övningsverksamhet. Det jag är särskilt nöjd med under året är att vi faktiskt förflyttade 4:e brigaden och ett antal funktionsförband upp till norra Sverige, med alla de utmaningar som det innebar. Det var oerhört lärorikt. Vi kan givetvis bli bättre, men vi klarar av att göra det, säger han och fortsätter:

– Sedan har vi Cold Response i Finland, som jag faktiskt tror överträffade allas förväntningar. Vi övade verkligen hela kedjan utan att det blev en dålig övning längst ner.

Den 4:e brigaden har nått dit jag ville att den skulle nå.

Vårens lyckade övningar är ytterligare en pusselbit, menar han, i en försvarsgren som utvecklas snabbare än på länge.

– Jag stack ut hakan efter Cold Response och sa att vi nog har Europas bästa brigad. Det är svårt att mäta såklart, men den 4:e brigaden har nått dit jag ville att den skulle nå. Och det är en tydlig bock i kanten på väg mot att leverera försvarsbeslutet 2025.

Det har inte varit utan svårigheter dock, tillägger han, och lyfter att det har varit vissa utmaningar med att få till ett fungerande ledningssystem till brigaden.

– Men nu har vi tagit oss till en nivå som är acceptabel och vi har en väldigt bra plan framåt för hur det ska bli riktigt bra.

Övningsvåren avslutades med försvarsmaktsövning Aurora 26. För arméns del innebar det bland annat att flera lokala slutövningar genomfördes.

– Vi hade stöd i våra slutövningar av ukrainska soldater som var inbäddade i övningarna och delade med sig av sina kunskaper av hur de tar sig an dagens stridsfält. Allt detta gör att vi verkligen känner att vi tar stora steg framåt.

De senaste åren har armén i perioder haft problem med tillgången på personlig utrustning. Inför det stora inrycket av värnpliktiga hösten 2023 nådde bristen på personlig utrustning sin kulmen. Inför höstens inryck av värnpliktiga ser situationen betydligt bättre ut, berättar Jonny Lindfors.

– Vi har lidit av brist på personlig utrustning. Det har inte gått över helt, men vi har mycket bättre kontroll över problemet idag. Jag är optimistisk. För några år sedan kände man lite av en klump i magen den här årstiden. Man tänkte: nu är det inryck, nu kommer snart de hemska rapporterna. Men i år har jag ingen klump i magen, säger han och tillägger:

– Det kommer som vanligt att vara en del brist på storlekar till en början. Men vi har som målsättning att det ska finnas på plats efter en vecka. Så får vi utvärdera hur det går sen. Vi har ett mycket större självförtroende i den frågan idag och vi har bättre koll på läget.

När personalförsörjningen kommer på tal beskriver Jonny Lindfors utvecklingen som positiv. Inflödet av både yrkesofficerare och soldater ökar och de större utbildningskullarna börjar nu märkas ute på förbanden.

– Inflödet är väldigt stort, nästan så att vi behöver bromsa. Jag skulle önska att vi behöll våra soldater längre och fick en bättre return on investment i Vi har en hög personalomsättning i soldatklientelet. I officerskåren har vi en rätt normal personalomsättning, säger han och fortsätter:

– Det som är skönt att se är att det fylls på ute på skolorna och att stora kullar kommer ut. Det växer ute på förbanden på ett sätt som vi har pratat om länge, men nu händer det faktiskt. Och när det växer kommer nya problem.

Vi behöver nog vänja oss vid att ha en enklare standard på vissa av våra faciliteter.

Den största utmaningen för armén just nu handlar enligt Jonny Lindfors inte längre främst om personal eller materiel, utan om infrastruktur. Det finns ett stort behov av utbyggnad av förråd, verkstäder, uppställningsytor och kontor.

– Det går för långsamt, både vad gäller att kunna ta emot materiel på ett bra sätt och det börjar bli trångt i kaserner och befälsrum. Vi behöver nog vänja oss vid att ha en enklare standard på vissa av våra faciliteter. Good enough just nu är bättre än perfekt alldeles för sent.

Han menar att enklare lösningar ibland måste accepteras för att utbyggnaden ska kunna gå tillräckligt snabbt. Han återkommer till ett citat från en tysk kollega:

– ”Det värsta hotet mot en bra plan är drömmen om den perfekta planen”. Det tycker jag att det ligger väldigt mycket i. Om vi väntar på den perfekta lösningen riskerar vi att komma för sent.

Det är många uppgifter som ska lösas och personalen är en ändlig resurs. Hur ser du på balansen mellan uppgifter och resurser i armén?

– De personer som går jättehårt, om man tittar på övertid och tidsuttag, är våra bristkompetenser som alltid behövs överallt; det vill säga logistikpersonal, tekniker, viss it-personal och personal inom säkerhetstjänst. I den stora massan tror jag att det är ett ganska lagom tryck, med toppar och dalar, men över lag tror jag att det finns till och med mer att hämta. Jag är också helt övertygad om att det finns befattningshavare som sitter på chefsstolar som är jäkligt utsatta och som känner att nu är det mycket på mitt bord. Men det går ju också i vågor. Jag känner inte att armén är på väg att utmattas eller gå under.

Ett område där Jonny Lindfors ser behov av förändringar är nuvarande arbetstidsavtal. Han säger att han litar på att arbetstagarorganisationerna och Försvarsmakten förhandlar fram ett ändamålsenligt avtal, men att han anser att det behövs förändringar som både underlättar tillgängligheten på förbanden och samtidigt ger de anställda en skälig ersättning.

– Det ska vara en morot att tjänstgöra. Sedan ur arbetsgivarperspektiv, och faktiskt även ur den enskilda soldatens perspektiv, ska tjänstgöring inte generera så hysteriskt mycket ledighet som det gör idag. Den feedback som jag får av många av soldater, är att man gör sin insats, tjänar bra och kommer hem. Sedan kan man ha en ledighetsperiod på upp till tre månader och det är inte alltid uppskattat, säger han och fortsätter:

– Att hitta en bra mellanväg tror jag är eftersträvansvärt. Och lita på att ingen vill driva personal i botten eller att vi ska få ett dåligt stridsvärde. Men det bygger på att man känner att det finns en skälig ersättning från början.

När Officerstidningen träffar Jonny Lindfors är det som sagt en dag kvar innan han ska lämna över befälet för armén till ställföreträdande arméchef brigadgeneral Per Nilsson, som kommer att vara tjänsteförrättande chef fram till dess att en ny arméchef utses i början av hösten.

– Jag har nästan förträngt det där fram tills nyligen. Jag har ju vetat att den här dagen kommer. Det visste jag för tre år sedan när jag klev på. Men det är med viss sorg och en känsla av att det känns lite för tidigt att lämna armén, samtidigt som jag ser fram emot ett nytt förtroende och ett superspännande uppdrag. Men det är ändå en känslosam övergång. Mer än vad jag trodde det skulle vara.

Blir du nostalgisk?

– Nja, nej, det blir jag nog inte. Däremot har jag den här känslan av att jag hade gärna velat göra det här och det här också. Känslan är nog snarare att det här gick väldigt fort och att jag hade behövt mer tid.

Har du något medskick till de anställda?

– Jag är oerhört nöjd med det som presteras på förbanden. Jag tycker att jag har bra koll, men jag inser att jag alltid blir positivt överraskad när jag kommer ut och besöker förbanden och ser vad som händer. Och den utveckling, den drivkraft och den framåtanda som finns på lägre nivå, den är jag otroligt stolt över och vill verkligen uppmuntra, säger han och fortsätter:

– Sedan vill jag skicka med att de ska vila i sommar och ha en välförtjänt sommarledighet. Jag hoppas verkligen att alla i armén känner vilka steg vi har tagit. Det är svårt att känna det när man är mitt uppe i det, utan det är väl kanske för att jag själv är på väg att lämna och tittar tillbaka på hur det blev.

Man kan hälla på hur mycket teknik och AI som helst, men till slut kommer kärnan alltid att vara en soldat som står där på marken längst ut och ska lösa en uppgift.

Jonny Lindfors befordras till generallöjtnant inför sin kommande befattning som svensk militär representant, Milrep, i Natos och EU:s respektive militära kommittéer i Bryssel.

Hur ser du på din nya befattning?

– Jag ser jättemycket fram emot den. Det är en ny miljö för mig, men med gamla kontakter. Jag känner att jag har mycket att lära och att jag behöver sätta mig in i de dagsaktuella frågorna i både EU- och Natosfären.

Vad kommer du att sakna mest med att vara arméchef?

– Det är relationerna och människorna och att faktiskt ha förmånen att kunna åka mellan ÖB och den militärstrategiska nivån till att vara med på en stridsskjutning med soldaterna. Den närheten kommer jag att sakna. Jag har haft ett väldigt stort förtroende från ÖB med mandat, resurser och en stor frihet att inrikta armén. Det har varit jäkligt stimulerande och det är därför jag känner lite sorg också för att det hade varit kul att få driva några frågor lite längre och kanske se lite mer av utfallet av mina egna beslut.

Om du skulle ge ett råd till din efterträdare, vad skulle det vara?

– Att sätta sig in i hur våra landtaktiska planer ser ut och vart Nato är på väg vad gäller hur man vill strida. Men heller aldrig glömma att det är soldaten som är kärnan i armén. Man kan hälla på hur mycket teknik och AI som helst, men till slut kommer kärnan alltid att vara en soldat som står där på marken längst ut och ska lösa en uppgift.