Formellt tillträde ingen garanti för jämställdhet

Under 1980-talet blev officer det sista manliga yrkesmonopolet som avskaffades i Sverige. Men andelen kvinnor i Försvarsmakten är fortsatt låg och trots riktade rekryteringsinsatser är det svårt att få in fler kvinnor i organisationen. För att få kvinnor att stanna i Försvarsmakten spelar ledarskapet en betydande roll. En enskild chef kan förstärka - men också i det närmaste omintetgöra - högsta ledningens intentioner om inkludering.

Foto: Axel Öberg/Försvarsmakten

I år är det fyra decennier sedan riksdagen beslutade att ”rekrytering till befälsyrket inom samtliga försvarsgrenar får ske oberoende av kön”. Formuleringen förpliktigade inte, men de formella och praktiska implikationerna var stora. Innan 1980-talet nått sitt slut hade samtliga militära yrkesbanor öppnats för kvinnor och ett hundratal kvinnor fått anställning som officerare. Därmed hade Sveriges sista manliga yrkesmonopol brutits.

Internationellt sett var Sverige tidigt ute med att öppna samtliga militära befattningar och verksamhetsområden för kvinnor. I åtskilliga länder har skarpa gränsdragningar gjorts mellan stridande och icke-stridande uppgifter varvid kvinnor länge enbart getts tillträde till de senare. Enstaka yrkesområden, vanligen stridsflyg och ubåtstjänst, har dessutom länge förblivit stängda för kvinnor också i länder som relativt tidigt öppnade övriga militära befattningar. Till exempel var det först i fjol som kvinnor tilläts tjänstgöra i nederländska ubåtsflottiljer.

Argumenten mot kvinnor inom vissa militära befattningar har skilt sig åt mellan länder och över tid men här finns också påfallande likheter. Ekonomiska skäl har inte sällan intagit en framträdande roll, såväl i Sverige som i andra länder. Det har bland annat ansetts för kostsamt att anpassa tester och utrustning efter mer än ett kön, samt funnits farhågor att dyra specialutbildningar inte ger lika god avkastning om kvinnor utbildas eftersom de antas ha högre frånvaro än män kopplat till föräldraledighet och vård av sjukt barn. Ett upplevt behov av att fysiskt separera kvinnor och män i olika sovsalar har därtill framhållits som en besvärande omständighet av både ekonomisk och praktisk art. Utomlands har just detta rumsliga argument anförts som huvudskäl till varför kvinnor inte kunnat komma ifråga för till exempel ubåtsbefattningar – såsom i det nederländska fallet. Under senare år har dock studier pekat mot att så kallade könsblandade logementen, vilket har varit vanligt i det svenska försvaret sedan 1990-talet, har positiv inverkan på jämställdheten. När kvinnor och män inte längre skiljs åt ökar sammanhållningen inom gruppen samtidigt som kvinnornas utanförskap minskar. Ett för forskarna överraskande resultat från studier i norska Försvarsmakten var dessutom att betydelsen av kön avtog och förekomsten av sexuella trakasserier minskade när könsblandade logementen infördes. 

» Det har bland annat ansetts för kostsamt att anpassa tester och utrustning efter mer än ett kön. «

Men formellt tillträde är inte på något sätt en garanti för jämställda villkor. Under åren har åtskilliga individer inom Försvarsmakten samt bland andra Officersförbundet, Totalförsvarets forskningsinstitut (FOI) och Värnpliktsrådet (idag Pliktrådet), uppmärksammat en rad problem och missförhållanden som får konsekvenser för jämställdheten och kvinnors möjligheter att utföra sina uppdrag. Det har till exempel handlat om materiella förutsättningar som frånvaro av skyddsutrustning, uniformer, skor och underkläder anpassade för kvinnors kroppar, men också om misogyna attityder, könsfördomar och sexistisk jargong bland kollegor och överordnande. Trots åtskilliga policydokument, stora satsningar på utbildning i jämställdhetsfrågor, och diverse andra åtgärder, visar bland annat medarbetarundersökningarna att många problem kvarstår. Under metoo-hösten 2017 uppmärksammades därtill problemen med sexuella kränkningar inom organisationen när 1 768 anställda och före detta anställda inom Försvarsmakten undertecknade uppropet #givaktochbitihop. Exakt hur omfattande problemen av dessa slag är, eller om de insatser som gjorts haft önskad effekt, är mycket svårt att mäta. Rapporteringsfrekvensen vad gäller exempelvis diskriminering påverkas inte bara av faktiska fall utan också till exempel av ökad kunskap och medvetenhet om vad som betraktas som diskriminering i lagens mening. Anmälningsbenägenheten kan också öka om de anställda upplever att problemen tas på allvar och hanteras på ett professionellt sätt. Till synes stora ökningar av upplevd diskriminering och sexuella trakasserier i medarbetarundersökningar eller anmälningsstatistik kan därmed spegla faktiska ökade fall, men också framgångsrika insatser inom Försvarsmakten för att komma till rätta problem av dessa slag. Desto lättare att tyda är den könsuppdelade statistiken över Försvarsmaktens personal. Denna visar tydligt att den kvantitativa jämställdheten alltjämt haltar. Enligt Försvarsmaktens senaste årsredovisning består officerskåren till över 90 procent av män. Denna låga andel kvinnor inom officerskåren, liksom inom Försvarsmakten som helhet, förklaras inte sällan med att organisationen och dess huvuduppgifter är starkt förknippade med män och maskulinitet – ett förhållande som förstärks när kvinnor väljer bort Försvarsmakten som arbetsgivare. Det bör dock också påminnas om att rekryteringen till militär grundutbildning var könsskild fram till 2011 och att den frivilligbaserade rekryteringsvägen för kvinnor vid sidan av den manliga värnplikten medförde ett betydligt större inflöde av män. Sedan värnplikten blev könsneutral och återaktiverades har andelen kvinnor i grundutbildningen stadigt ökat, men ligger fortfarande under 20 procent. Kravprofilernas utformning har anförts som en förklaring, men också att män i högre utsträckning än kvinnor anger intresse för värnpliktsutbildningen i mönstringsunderlaget. Det föreligger även skillnader mellan de olika försvarsgrenarna, med en lägre andel kvinnor i armén än i marinen och flygvapnet. Samtidigt finns det enskilda förband där kvinnor är kraftigt överrepresenterade, såsom Skaraborgs flygflottilj där kvinnor utgjorde nästan 40 procent av dem som ryckte in hösten 2021.

Att attrahera kvinnor är inte Försvarsmaktens enda utmaning för att uppnå den kvantitativa jämställdhet som varit ett officiellt mål för samtliga statliga myndigheter sedan 1970-talet. Det behövs också fortsatta insatser för att behålla de kvinnor som redan finns i organisationen. Här spelar flera av de nämnda kvalitativa faktorerna in, såsom bemötande och tillgång på passande utrustning, men också till exempel kunskap om karriärmöjligheter. En av de aspekter som kvinnor ofta lyft fram som betydelsefull för beslutet att antingen stanna i eller lämna Försvarsmakten är ledarskapet. I en ordergivande organisation som Försvarsmakten är det chefer som utgör kanalen för de riktlinjer och åtgärder som kommer till för att skapa mer jämställda förutsättningar i organisationen. En chef kan förstärka, eller i det närmaste omintetgöra, den högsta ledningens intentioner att skapa inkluderande arbetsplatser där kvinnor, och också andra som inte med självklarhet känner sig som en medlem i det militära brödraskapet. Just ledarskapet har också stått i centrum för många av Försvarsmaktens interna jämställdhetsinsatser under dessa fyra decennier. Dessa har bland annat inkluderat utbildningar, mentorsprogram och utredningsstöd. Alltför ofta har dock jämställdhetsambitionerna stannat i de övre delarna av organisationshierarkin. Att omvandla dokumenten och idéerna till fungerande praktik ute på förbanden utgör fortsatt en av Försvarsmaktens största utmaningar. Här finns inga enkla lösningar och det är en svårighet Försvarsmakten delar med många andra arbetsorganisationer.

Fia Sundevall-2021 kopiera
Fia Sundevall, docent i ekonomisk historia vid Institutionen för ekonomisk historia och internationella relationer vid Stockholms universitet.

Dela artikel:

Facebook
Twitter
E-post

Är du intresserad av ett nyhetsbrev?

Prenumerera på Officerstidningen nyhetsbrev och få de viktigaste artiklarna direkt i mejlkorgen. Nyhetsbrevet är under uppbyggnad men ange gärna din mejladress redan nu om du är intresserad.

Gerhard Kronberg fick bidrag till en segway-rullstol för att kunna leda utbildningar i fält. Och Tobias Danielsson fick stipendium för sin insats med att bena ut pensionsavtalet och göra det mer begripligt för andra medlemmar.

Det finns pengar att söka från fonder och stiftelser för dig som är yrkesofficer, militärt anställd eller anhörig. Pengar som är tänkta att underlätta tillvaron efter dödsfall, olycka, vid rehabilitering, studiebesök eller som uppmuntran för ett gott fackligt arbete. 

När Gerhard Kronberg var 37 år ramlade han ner från ett tak och bröt ryggen. Det blev omöjligt för honom att fortsätta hålla sjukvårdsutbildningar ombord på olika fartyg. Han  fortsatte med undervisning på land, men ville i möjligaste mån vara med sina elever i fält. Till en början räckte käpp eller krycka när han skulle gå, men med åldern blev det svårare att klara terrängen och han började snegla mot segway-rullstolen som var ny på marknaden. Den kostade 200 000 kronor. Försäkringskassan sa nej och det gjorde också Förvaltningsrätten. 

– Då var det en kollega på Försvarsmedicincentrum som tipsade om att jag kunde söka pengar från en fond. Jag hade inte en susning om att den fanns, men sökte i två omgångar och fick beviljat 50.000 kronor ena året och 50.000 kronor året därpå. 

Gerhard Kronberg fick fondpengar för att köpa en rullstol som möjliggör för honom att bedriva utbildning i fält.

Samtidigt hade han hittat en begagnad segway-rullstol för 150.000 och med 50.000 ur egen ficka och pengarna från Carl och Amelie Ahlgrens testamentsfond kunde han äntligen slå till.  

– Jag har såklart fått rullstolar, käppar och kryckor av landstinget, men inget hjälpmedel som funkade för mig ute i fält. Det finns inte så många handikappade inom Försvarsmakten. Tack vare segway-rullstolen kan jag vara med och köra i skog och mark och den klarar även ett mindre trappsteg, säger Gerhard Kronberg.

För två år sedan fick han beviljat ytterligare ett bidrag på 38.795 kronor från samma fond för nya kraftfulla litiumbatterier till rullstolen och en låda med reservskruvar.  

Är det svårt att söka pengar från fonden?

– Inte alls. Vi inom Försvarsmakten är ju rätt vana att skriva brev och skrivelser. Jag skickade in en kort ansökan och fick besked ganska snabbt om att jag hade beviljats pengarna. 

Tobias Danielsson

För Tobias Danielsson kom pengarna en annan väg. Han sökte inte själv utan blev nominerad och fick 20.000 kronor från Officersförbundets stipendiestiftelse. Dåvarande ordförande i lokalföreningen på Sjöstridsskolan nominerade honom. Motiveringen var hans idoga arbete med att sätta sig in i statens pensionsavtal för att kunna hjälpa andra medlemmar.

– Jag är intresserad av ekonomi och märkte att det fanns en lucka i kunskapen om våra pensionsavtal bland medlemmarna. För att man ska kunna göra kloka val tidigt i karriären gäller det att förstå helheten, säger Tobias Danielsson som är chef för drift- och utvecklingssektionen på Sjöstridsskolans marinstridsavdelning.

Tobias vet inte hur många timmar han lagt ned på att sätta sig in i pensionsavtalet, men många timmar är det. Han håller pensionsutbildningar och svarar på frågor när medlemmarna ringer. Mestadels är det de som är nära pension som är intresserade, men han hoppas nå ut även till de yngre.

Vad sa du när Officersförbundet ringde och sa att du var en av stipendiaterna?

– Det är såklart alltid roligt att få uppskattning, men pengarna är faktiskt sekundära för mig. Att kunna bidra till mervärde för medlemmarna är både roligt och stimulerande och jag lär mig mycket själv. Egentligen skulle jag fått stipendiet vid förbundsstämman under högtidliga former, men på grund av pandemin blev det inte så. 

Har du köpt något speciellt för de 20.000 kronorna?

– Nej, jag har faktiskt inte det. 

Numer är Tobias Danielsson vice ordförande i Officersförbundets lokalförening på Sjöstridsskolan och nyligen invald som suppleant i förbundsstyrelsen.

HÄR FINNS PENGARNA

Officersförbundets ­stipendiestiftelse

Vem kan söka: Den som varit facklig medlem i tre år kan blir nominerad av annan medlem, kollega, närmsta chef eller överordnad chef. 

Vad: 25 000 kronor för den som står för ett gott fackligt ledarskap, stimulerar engagemang för yrkesfrågor, bidrar till facklig verksamheten eller driver en viktig fråga. Helt enkelt en eldsjäl på det fackliga området. 

Ansökan: Hela året 

Kontakt: stipendiestiftelsen@officersforbundet.se

Herman Friedländers ­militära stipendium

Vem kan söka: yrkesofficerare i aktiv tjänst inom Försvarsmakten eller annan myndighet.

Vad: Stipendier för studieresor utomlands som anses vara till nytta för Försvarsmakten. Exempelvis kurs, mässa eller att följa ett förband. 

Ansökan: Senast september 2023 

Kontakt: www.fhs.se (mer info finns på Emilia)

Kungafonden

Vem kan söka: Anställda inom Försvarsmakten som drabbats av sjukdom eller skada i samband med tjänstgöring. 

Vad: Bidrag för rehabilitering och för att förbättra möjligheterna till ett fungerande liv. Även bidrag till efterlevande i samband med dödsfall. Delar ut bidrag flera gånger per år, större belopp.

Ansökan: Hela året

Kontakt: info@kungafonden.se

H.M. Konungens Militär­hospitals- och Medaljfonder

Vem kan söka: Yrkesofficerares efterlevande make, maka eller barn utan större förmögenhet och med en inkomst på max 16.000 kronor (fyra basbelopp). 

Vad: Flerårigt stöd på grund av låg pension, kostnad för tandvård, medicin, läkarvård, handikapphjälpmedel. Begravningshjälp. Specifikt för barnen bidrag eller stipendier för studier eller fritidsaktiviteter. 

Ansökan: Senast 31 mars 2023 

Kontakt: kurt.svensson@kungligastiftelser.se

Stiftelsen Carl och Amelie Ahlgrens testamentsfond

Vem kan söka: Yrkesofficerare som råkat ut för olycka, sjukdom eller bestående skada

Vad: Hjälpmedel, kostnader för rehabilitering, psykologbehandling eller underlättande vid annan livskris. Begravningshjälp. Engångsbelopp.

Ansökan: Hela året

Kontakt: roland.ekstrand.54@gmail.com (sekreterare i Försvarets understödsnämnd)


Grevinnan Horns stiftelse för änkor och döttrar till
avlidna militärer

Vem kan söka: Yrkesofficerares efterlevande med låg inkomst  

Vad: Ekonomiskt bidrag. Engångsbelopp som räknas ut på individbasis.

Ansökan: Hela året 

Kontakt: roland.ekstrand.54@gmail.com (sekreterare i Försvarets understödsnämnd)

Utöver dessa fonder och stipendier finns också stipendier och bidrag att söka lokalt för den som är militärt anställd. Gå in under stiftelser.lansstyrelsen.se och sök på ”officer” eller ”soldat”.

Dela artikel:

Facebook
Twitter
E-post

Sedan 2020 har inte några tjänstekort producerats i Försvarsmakten. I våras skulle produktionen i egen regi ha kommit igång, men försenade leveranser av utrustning har gjort att tillverkningen ännu inte har startat. Snart ska dock det första tjänstekortet kunna tryckas.

Våren 2021 togs beslutet att Försvarsmakten ska tillverka och förvalta tjänstekort i egen regi.

Inom Försvarsmakten används tjänstekort och övriga behörighetshandlingar bland annat för att styrka innehavarens identitet för att denne ska få tillträde till objekt, lokaler och områden. Sedan 2020 har inte några tjänstekort kunnat utfärdats i myndigheten. Produktionen skulle egentligen ha påbörjats i våras, men tillverkningen har hittills inte startat.    

– Det är några aktiviteter som har tagit längre tid än beräknat, bland annat leveranstid av produktionsutrustning och tillhörande IT-systemslösning. Det har också varit tidskrävande att utarbeta rutiner för att hantera information och persondata på ett säkert sätt, säger Maritha Küller, Försvarsmaktens inköpschef och chef för den kommersiella avdelningen på Produktionsledningens resursproduktionsenhet, som har haft i uppgift att leda arbetet.

» De leveransförseningar som drabbat projektet är bara att acceptera. «

Följderna för de anställda har varit att rutiner på respektive organisationsenhet tagits fram, bland annat genom att andra identifikationshandlingar använts och att särskilda procedurer vidtagits för att lösa ut situationen för de som haft ogiltiga tjänstekort.

Vad tänker du om förseningen?

– Naturligtvis är en försening inte vad vi önskat, men de leveransförseningar som drabbat projektet är bara att acceptera då de ligger utanför vår kontroll. 

Nu är produktionsutrustningen slutligen på plats, och den är testad och fungerar väl, enligt Küller. Den slutliga ackrediteringsprocessen pågår och när systemet får godkänt kommer produktionen att påbörjas. 

– När det sker kan vi inte spekulera kring, men vår förhoppning är att det inte ska dröja alltför länge. Alla övriga förutsättningar inför produktion är förberedda. Parallellt med detta har cheferna för organisationsenheterna fått i uppgift att utse tjänstekortsansvarig som kommer att utfärda och återkalla tjänstekort.

kuller-768x1022
Maritha Küller, Försvarsmaktens inköpschef

Det var våren 2021 som beslutet om att Försvarsmakten ska tillverka och förvalta tjänstekort i egen regi togs. Tidigare har detta skett hos extern leverantör. Att det blev egen produktionskapacitet beror bland annat på att myndigheten vill minska risken för oönskad informationsspridning av anställdas personuppgifter. 

– Fördelen att inte använda extern leverantör är att vi får egen rådighet över systemet, informationen och produktionen oavsett omvärldsläget, säger Maritha Küller. 

Dela artikel:

Facebook
Twitter
E-post

Otillräckliga förberedelser, gammeldags logistikstruktur och en hierarkisk styrning bidrog till Rysslands misslyckade invasion av Ukraina. Det menar forskare i en ny studie om logistikens betydelse för Rysslands bakslag.

Otillräckliga förberedelser och bristande logistik är två anledningar till att Rysslands snabbinvasion av Ukraina misslyckades, enligt en ny studie. På bilden: En död rysk soldat utanför Charkiv i Ukraina.

I en ny studie undersöker forskare vid Försvarshögskolan, FHS, Totalförsvarets forskningsinstitut, FOI, och norska försvarshögskolan vilken betydelse logistiken haft för Rysslands bakslag i kriget i Ukraina. Studien analyserar krigets första månader ur ett logistikperspektiv. Främst ligger fokus på händelseutvecklingen i Kievregionen under krigets första veckor, som gjorde att Ryssland drog tillbaka sina styrkor och omgrupperade österut. Utifrån information i media och öppna underrättelser har forskarna genom teoretiska logistikmodeller försökt förklara förloppet. Enligt överstelöjtnant Per Skoglund, avdelningschef vid institutionen för krigsvetenskap och militärhistoria vid Försvarshögskolan, och en av författarna till studien, är det främst två omständigheter som spelat roll för Ryssland. 

– Det ena är dåliga förberedelser. Ryssland hade just avslutat övningen Zapad-21 med samma materielmängd som utgjorde huvuddelen som man sedan använde i kriget i Ukraina. Personal och materiel från övningen hade behövt längre tid att återhämta och återställas i stridbart skick, säger Per Skoglund.

Att lastbilarna exempelvis hade dåliga däck ser forskarna som ett tecken på att det inte fanns någon ordentlig förberedelse, och att man inte var inställd på en invasion.

» Hela bilden pekar på hierarkisk centralstyrning på hög nivå. «

– Det andra är att Ryssland misslyckades med att inta Antonov-flygplatsen utanför Kiev, som av allt att döma var tänkt att användas som logistikbas. Man hade inte tillräckligt med hjulfordon för att transportera in så mycket logistik som behövdes och man räknade nog med att järnvägen skulle bli förstörd till viss del, därför planerade man för att flyga in förnödenheter.

Den stora fordonskonvojen som blev ståendes utanför Kiev innehöll mycket logistik. Planering och tidsförhållanden tyder på att den förbereddes i god tid innan invasionen startade, enligt forskarna. Men när de taktiska cheferna i området fick reda på att konvojen inte längre kunde åka till det givna målet, eftersom flygplatsen inte var intagen, visste de inte var den skulle ta vägen. Det tyder på att den ryska ledningsstrukturen verkar vara kvar i en gammeldags kommandostruktur för logistiken, där man inte vågar ta egna initiativ. Forskarna har sett både exempel på att ryska styrkor antingen fortsatte framåt utan att veta var de skulle, och att de stannade kvar och inte gjorde någonting tills nya order gavs. Detta förvånade forskarna.

– Här trodde vi faktiskt att man hade en mer västerländsk utveckling där en taktisk chef hade tagit ett nytt beslut utifrån situationen. Men det har man alltså inte gjort. 

per_skoglund_webb
Per Skoglund, avdelningschef vid institutionen för krigsvetenskap och militärhistoria vid Försvarshögskolan

En kombination av att Ryssland trodde det skulle vara lättare, att de inte tog flygplatsen och inte lyckades få in logistik, gjorde enligt forskarna att hela insatsen norr om Kiev misslyckades. Förband körde slut på drivmedel och soldaterna svalt. Det är sannolikt även därför orter som Butja plundrades, menar de. Soldaterna hade inte tillräckligt med mat, vatten och andra förnödenheter. 

– Hela bilden pekar på hierarkisk centralstyrning på hög nivå samtidigt som de som faktiskt utförde jobbet inte hade tid till de förberedelser som behövdes för att skapa uthållighet i förbanden.

Ukraina visade sig i ett tidigt skede vara effektiva på att slå ut järnvägsförbindelser, vilket fick stor påverkan på ryska förband som historiskt sett byggt upp sin logistik kring ett beroende av transporter via järnvägsnätet. 

Rysslands begränsade flexibilitet i logistiksystemet har förlitat sig i mångt och mycket på en gammeldags sovjetisk krigföring och planläggning, som enligt forskarna användes under andra världskriget och fram till kalla krigets slut. Det vill säga att logistikförbanden hålls i skydd bakom fronten i de stridande förbanden. Förbanden har inte varit  dimensionerade för att hantera den volym av ammunition och avstånd som förekommit i kriget. Som exempel nämner forskarna att beskjutningen i Mariupol var så omfattande att i princip alla marktransporter gick åt till att frakta artilleriammunition. Och när Ryssland senare nådde framgångar i östra Ukraina hamnade de för långt ifrån järnvägsknutpunkter, och fick därmed problem med logistiken igen.

FAKTA

Logistikens betydelse i Ukrainakriget

I studien ”Russian logistics in the Ukrainian War: Can Operational Failures be Attributed to logistics?” har forskarna Per Skoglund, Tore Listou och Thomas Ekström (2022) undersökt de inledande månaderna av kriget i Ukraina ur ett logistikperspektiv. 

Dela artikel:

Facebook
Twitter
E-post