Jag har en del tankar angående bitterheten över byte av personalkategori som en följd av införandet av trebefälsystemet. Först och främst så är jag en stolt fanjunkare sedan årsskiftet, efter att ha varit NBO-kapten i flera år. Med det sagt ska jag ventilera några av kärnfrågorna i vad jag själv anser vara de negativa delarna i kategoribytet:
- Tjänsteställning. Fram till alldeles nyligen var det de facto en degradering enligt tjänsteställningsordningen. Numera har en kapten och fanjunkare samma tjänsteställning, med ett undantag: befälsrätten ligger fortfarande på officer före specialistofficer. Det innebär att jag som varit kapten i över 15 år, ställföreträdande kompanichef i flera vändor, numera måste stå tillbaka för en som utnämndes till kapten i morse, kanske två år eller mindre efter avslutade studier på Militärhögskolan Karlberg.
- Internationellt. Oavsett vad vi säger i Sverige för att ”lägga plåster på såren” så är det enligt internationell rätt och överenskommelser skillnad på kapten och fanjunkare. Särskilt vad gäller krigets lagar och behandling av krigsfångar.
- ”Förlorad” kompetens. Oavsett vad som sägs från centralt håll, på lokal nivå kan en OR 7 INTE söka en OF 2-tjänst, även om man varit OF 2 innan. Jag har personligen fått det beskedet. Över natten förlorade jag min kompetens från att vara bland annat ställföreträdande kompanichef, då dessa i de flesta fall är OF 2:or. Möjligen kan man göra undantag, men det är bara när man kommer till sist i kön och ”bara” har fanjunkare kvar att välja på.
» Oavsett vad som sägs från centralt håll, på lokal nivå kan en OR 7 INTE söka en OF 2-tjänst, även om man varit OF 2 innan. Jag har personligen fått det beskedet. «
- Lön. På sätt och vis kopplat till punkterna ovan. Officiellt finns det inga lönetak eller löneboxar, men bevisligen så måste man som nybliven OR 7 välja att stanna kvar i befintlig befattning eller sänka I-lön när man söker en tjänst i ”rätt” kategori. Citat från verkligheten: ”Ja, men det förstår du väl att vi inte kan motivera en lön som du har nu inför andra OR 7:or som ligger i lönespann x till y! Det håller inte.”
Därutöver är det en massa andra småsaker som också försurar tillvaron. Några år innan beslutet om tvångsinförandet av trebefälssystemet kom, förde jag fram en önskan på mitt förband om att omgaloneras. Men då satte Officersförbundet lokalt stopp för det, enligt uppgift från min kompanichef.
Något år senare när jag tänkte att det är bättre att förkomma än förekommas lyfte jag åter en önskan om att växla över från kapten till förvaltare (vilket var den vanliga gången då), men den gången satte HR stopp med motiveringen: ”Avvakta, det är nya saker på gång som gör det hela bättre och enklare!”
Och här sitter jag nu. Glad i graden jag ville ha för mer än 7 år sedan, men samtidigt lite förargad över hanteringen. Det är inte lätt att smälta att det finns förvaltare, som är gamla NBO-kaptener och som bytte kategori i tid (men som har mindre utbildning och erfarenhet än jag har) och vars väg uppåt i OR-karriären (OR 9) nu ligger mer eller mindre vidöppen för dem.
Det jag har hört från andra NBO-officerare är att detta inte är något ovanligt. Med allt detta i vetskap så är det kanske lättare att förstå den bitterhet som finns?
Replik från Officersförbundet:
Dina tankar och reflektioner som du ventilerar i debattartikeln är ånyo en påminnelse om vad mycket frustration detta spörsmål har medfört. Som bekant var Officersförbundets ståndpunkt hela tiden att överbefälhavaren inte var tvungen att fatta detta beslut, då i maj 2021.
Att de frivilliga omgaloneringarna som skedde längre tillbaka i tiden i vissa fall har medfört att vederbörande växlade över till OR 8 kan förstås kännas extra svårt idag, då praxis är att växla NBO OF 2 till OR 7.
Men när det i övrigt gäller de frivilliga bytena från OF till OR som skedde innan de tvingande beslutet, så har aldrig Officersförbundet satt stopp för frivilliga byten – det är fel och har aldrig varit fallet.
Det är emellertid glädjande att du kallar dig en stolt fanjunkare. Din kompetens och förmåga ska du vara stolt över, och den erfarenhet du har kan ingen ta ifrån dig. Du vet att du varit en duglig stf kompanichef oavsett vilken grad du bär eller burit. Jag hoppas också att din arbetsgivare och att dina närmaste chefer placerar dig på tjänster och befattningar som speglar din erfarenhet och kompetens.
Jag kan förstå att det kan finnas en viss bitterhet över detta omdebatterade beslut. Men din komptens och förmåga kan ingen ta ifrån dig – du kan med rak rygg luta dig framåt oavsett vilken kragspegel du bär!
Johan Hansson, Officersförbundets förbundsdirektör
