Senast publicerat
Senast publicerat:

Vill gärna åka på utlandstjänst igen – om ekonomin håller

Patrik Lindgren på den svenska Nato­delegationen i Bryssel känner sig väl omhändertagen genom URA-avtalet som reglerar hans utlandstjänstgöring. Men medföljandetillägget och hustruns uteblivna pensionsinbetalningar kan bli ett hinder för att åka ut igen.

Linda Sundgren
Sander de Wilde

Med en masteruppsats i strategi och internationella relationer från det högre officersprogrammet, HOP, och åtskilliga tjänsteår på Högkvarteret inom ledningssystem och interoperabilitet, blev en utlandsplacering ett naturligt nästa steg i kommendörkapten Patrik Lindgrens karriär. Den 1 juli 2021 påbörjade han ett tre år långt kontrakt med stationering i Bryssel i Belgien, inledningsvis i Natohögkvarteret och sedan oktober vid den svenska Natodelegationen med anledning av Sveriges ansökan till försvarsalliansen. 

Liknande läsning:

Inför flytten behövde en rad praktiska frågor lösas för makarna Lindgren med ny bostad, hemmaboende barn, anmälan till Skatteverket och en del annat. Som stöd fick de en URA-handläggare på Högkvarteret som hjälpte dem genom processen. 

– Vår yngste son hade precis tagit studenten, så vi beslöt att min fru skulle bo kvar hemma tills han kunde stå på egna ben, säger Patrik Lindgren när vi slår oss ner i ett konferensrum i den svenska Natodelegationens lokaler. 

Att hon skulle få en hustrupeng kändes ganska ålderdomligt.

Patrik inledde sin utlandstjänstgöring mitt under pandemin och han och hustrun, Annalee Lindgren, kunde därför inte själva resa hit och gå på lägenhetsvisningar. Men hyresbostäder fanns det gott om och med en kollegas hjälp hittade de ganska snabbt en trerummare i EU-kvarteren som de tyckte om. 

– Försvarsmakten gav oss ramarna för vilken typ av bostad som kunde vara aktuell utifrån vår familjesituation och de betalar hyra, el och vatten.  Men lägenheten fick vi hitta själva. Nu löste det sig bra för oss, men jag tror att om Försvarsmakten ska skicka ut fler framöver behöver de nog hjälpa till mer för att hitta bostäder. 

I april i år kunde även Annalee flytta hit.Fram tills dess arbetspendlade Patrik varannan helg, som en del i URA-avtalet.  

– Det fungerade ganska bra, men hade inte varit hållbart i längden. Jag var tvungen att gå upp halv fyra på måndagen för att hinna med morgonflyget tillbaka och jag var trött fram till på onsdagen på grund av resan, säger han

Patrik och Annalee Lindgren tycker om att ha Bryssels stadsliv inpå knuten och tar gärna promenader genom staden tillsammans.

Patrik tycker att han och familjen blivit väl omhändertagen av Försvarsmakten både inför och under utlandsplaceringen. 

– De har varit väldigt lyhörda för våra behov, och också varit måna om att min fru ska vara med på möten och att hon ska få det bra. Vi har också fått ett bra försäkringsskydd som även min fru omfattas av.

Något som däremot väcker en del tveksamheter hos makarna Lindgren är de ekonomiska konsekvenserna av utlandsvistelsen, framför allt för Annalee. Under de tre år som kontraktet varar är hon tjänstledig från sitt ordinarie arbete inom omsorgen i Haninge kommun. Som medföljande får hon ett tillägg på 14 087 kronor i månaden. Men eftersom tillägget är skattebefriat förlorar hon sin sjukpenninggrundande inkomst, SGI, och hon får heller inga pensionsavsättningar. 

– Vi har inte räknat på hur mycket hon tappar i pension. Vi försöker själva sätta av pengar varje månad men det kanske inte täcker hela bortfallet, säger Patrik. 

Dessutom betalas medföljandebidraget ut till Patrik.   

– När vi fick höra att pengarna skulle betalas ut till mig log vi lite. Att hon skulle få en hustrupeng kändes ganska ålderdomligt. Vi har gemensam ekonomi så i praktiken spelar det ingen roll för oss, men ändå. 

Patrik berättar att han och Annalee redan har planer på ytterligare en treårsperiod utomlands. Men det förutsätter att de ekonomiska förlusterna inte blir för stora. 

– Vi trivs väldigt bra här och sådant som vi hade tänkt att vi skulle göra senare i livet gör vi nu. I somras bilade vi i Italien och Frankrike och Bryssel är en fantastisk stad att bo i. Men ska vi kunna åka ut igen måste vi se till att medföljandebidraget är tillräckligt. Man gör inte det här för pengarna, men pensionsförlusten får inte bli för stor. Det finns med i kalkylen. 

FAKTA

Medföljandetillägg

Medföljandetillägget (skattefritt) är till för att kompensera en del av det inkomstbortfall som den medföljande går miste om med anledning av utlandsstationeringen. Denna ersättning ska bland annat möjliggöra ett fortsatt pensionssparande för den medföljande.

Medföljandetillägget följer förändring av prisbasbeloppet och kan komma att ändras under stationeringsperioden. Medföljande ska kunna uppvisa inkomst före utlandsstationeringen för att erhålla tillägget.

Officerstidningen är Officersförbundets medlemstidning och bedriver självständig journalistisk bevakning av försvars- och säkerhetsfrågor.

Kaliber 5,56 millimeter kommer fortsatt att vara huvudkaliber för Försvarsmaktens automatkarbiner. Det har arméchef Jonny Lindfors beslutat efter att en översyn av kalibervalet för de nya eldhandvapnen genomförts. För skarpskyttegevär och kulsprutor kommer kaliber 7,62 millimeter att gälla. Målet på sikt är dock att införa en mellankaliber för samtliga vapen.

Josefine Owetz
Sedan början av 2024 har en översyn av Försvarsmaktens kaliberval genomförts. 5,56 blir den kaliber som i huvudsak ska användas för automatkarbiner.

Foto: Robin Sandgren Krüger/Försvarsmakten

Våren 2023 tecknade Försvarets materielverk, FMV, avtal med finska Sako om leverans av nya eldhandvapen till Försvarsmakten. Avtalet tecknades gemensamt med Finland och omfattar bland annat automatkarbiner i kaliber 5,56 och 7,62 millimeter.

Nyligen fattade arméchef generalmajor Jonny Lindfors, i egenskap av materielområdesansvarig, beslut om inriktningen för Försvarsmaktens kalibrar under 2020-talet. Beslutet innebär att 5,56 blir den kaliber som i huvudsak ska användas för automatkarbiner, medan 7,62 fortsatt ska användas för skarpskyttegevär och kulsprutor.

– Det betyder att huvudalternativet 5,56 är den kaliber som vi i huvudsak använder till våra eldhandvapen, säger regementsförvaltare Henrik Lundin, Försvarsmaktens införandeledare för nya eldhandvapen.

Sedan början av 2024 har en översyn av kalibervalet genomförts. Detta efter att arméchef Jonny Lindfors bedömde att kunskapsläget behövde analyseras på nytt, bland annat med hänsyn till de kaliberval som andra länder hade gjort. Enligt tidigare beslut skulle 7,62 vara huvudkaliber för Försvarsmaktens personal.

Det beslutsunderlag som då låg till grund för kalibervalet byggde på flera omfattande utredningar, bland annat från Totalförsvarets forskningsinstitut och FMV. En sammanställning gjordes 2018, och beslutet om den nya eldhandvapenfamiljen baserades på dessa slutsatser. ”Omvärldsläget, svensk försvars- och säkerhetspolitik samt den tekniska utvecklingen har alla genomgått stora förändringar. De slutsatser som drogs 2018 behöver sättas i kontext 2024”, skrev brigadgeneral Michael Carlén, dåvarande införandeledare för nya eldhandvapen, i ett nyhetsbrev om översynen.

Natointrädet är det som måste tas hänsyn till. Vi var i ett annat läge tidigare. 

– Det var nödvändigt att vi gjorde en översyn för att fånga upp tidigare arbete med de nya värden och förutsättningar som finns idag. Det handlar om interoperabilitet, hur andra nationer gör och vilket val har de gjort. Vi måste matcha ihop det här, säger Henrik Lundin.

Den kanske mest avgörande förändringen är Sveriges medlemskap i Nato, vilket påverkar såväl operativa som logistiska överväganden, förklarar han. Det handlar om en logistisk helhet, både vad gäller tillverkning och kompatibilitet med andra allierades vapensystem. Ammunitionen måste också kunna delas och försörjas i ett gemensamt system med exempelvis transport och lastytor.

Henrik Lundin, införandeledare eldhandvapen.

Henrik Lundin

Införandeledare eldhandvapen

– Natointrädet är det som måste tas hänsyn till. Vi var i ett annat läge tidigare. Nu behöver vi ta hänsyn till det som är runt omkring oss. Interoperabilitet och logistik har legat högt upp i argumentationen. Det finns ekonomisk aspekt i det här också. En grövre kaliber är dyrare.

Ammunitionsstorlek är även en konkret fråga för den enskilde soldaten. Skillnaden i vikt mellan kalibrarna påverkar både bärförmåga och uthållighet.

– Med en mindre kaliber är det lättare att ta med sig mer ammunition om man ska förflytta sig. Det handlar om uthållighet i logistiklösningen och hur mycket man kan bära med sig. Tar vi 180 patroner i 5,56 och jämför med samma mängd 7,62 så väger det sistnämnda betydligt mer, säger Henrik Lundin.

En annan aspekt är uppföljningsskottet.

– Det andra skottet som du skjuter blir betydligt snabbare med 5,56. Det är också en utbildningsfråga. Oavsett ålder, kön och kroppsstorlek är det lättare att hantera en lättare kaliber än en tyngre. Det är flera faktorer som har spelat in i beslutet.

Ksp 58

5,56 millimeter och 7,62 millimeter ska under 2020-talet vara Försvarsmaktens huvudkalibrar. 5,56 nyttjas till automatkarbin och 7,62 används till skarpskyttegevär och kulspruta.

Foto: Robin Krüger/Försvarsmakten.

Samtidigt är beslutet inte ett ställningstagande mot 7,62, betonar Henrik Lundin. Tvärtom understryks i beslutet att båda kalibrarna behövs under överskådlig tid.

– Vi tar inte bort 7,62. Den behövs till skarpskyttegevär och kulsprutor, men också i en mindre del automatkarbiner där krav på verkan och skjutavstånd kräver det.

När det gäller nackdelar med 5,56 lyfts att den saknar verkan i keramiska skyddsplattor och har begränsad räckvidd.

– Räckvidden blir kortare än med 7,62. Det är en lättare projektil och det påverkar det praktiska skjutavståndet.

Men enligt Henrik Lundin måste kaliberfrågan sättas i ett systemperspektiv. Strid avgörs inte av ett enskilt vapensystem, utan av hur olika system samverkar på plutonsnivå.

– Striden avgörs inte med ett enskilt eldhandvapen utan sker kombinerat med skarpskyttegevär, kulspruta, granatgevär och pansarskott. De kompletterar varandra.

Detta har varit en hjärtefråga för många och det har varit ett stort engagemang.

Frågan om kalibervalet på eldhandvapen har varit en långvarig diskussion och något som engagerat många anställda i myndigheten, konstaterar Henrik Lundin, som välkomnar att det nu finns en fastställd inriktning.

– Det är bra att vi har ett beslut av arméchefen så att det kan bli tydligt för organisationen. Nu har personalen något att kunna förhålla sig till. Detta har varit en hjärtefråga för många och det har varit ett stort engagemang. Alla bidrag in i det här har påverkat slutresultatet på ett eller annat sätt.

Parallellt följer Sverige den internationella utvecklingen mot en möjlig mellankaliber, oftast beskriven i spannet mellan 5,56 och 7,62. Arbetet sker inom olika Natoforum där Försvarsmakten deltar.

– Vi har en närvaro i de här sammanhangen och tar del av vad andra nationer gör i sina utvecklingsarbeten. Jag tror på en mellankaliber, absolut. Målsättningen är att det ska finnas något sådant runt år 2030. Exakt om det är 6,5 eller 6,8 får framtiden utvisa, säger Henrik Lundin.

Fakta

Kaliberbeslutet

5,56 millimeter och 7,62 millimeter ska under 2020-talet vara Försvarsmaktens huvudkalibrar. 5,56 nyttjas till automatkarbin och 7,62 används till skarpskyttegevär och kulspruta. 7,62 används i undantagsfall till automat­karbin när krav på verkan och skjut­avstånd kräver detta. Fortsatt utveckling av 7,62-ammunition ska genomföras med alla vapentyper för att skapa handlingsfrihet avseende kaliberval. Om och när Nato inför en mellankaliber ska Sverige på kort tid kunna följa efter. Inledningsvis ska kaliber 7,62 ersättas.

Källa: Kaliberbeslut 2026, FM 2026-1967:1

Ur arkivet: