Senast publicerat
Senast publicerat:

”Vi i marinen har levt länge i den verklighet som råder nu”

Sedan den 14 november är konteramiral Johan Norlén ny chef för marinen. ”I det allvarliga omvärldsläge som råder, ligger fokus på att göra marinens krigsförband än vassare och bättre för att fortsätta hålla Sverige säkert”, sa han i ett pressmeddelande i samband med utnämnandet. Officerstidningen träffade honom ombord på minröjningsfartyget HMS Kullen.

Josefine Owetz
Johan Norlén har varit fartygschef ombord på robotbåten HMS Ystad och Visbykorvetten HMS Härnösand.

Foto: Margareta Bloom Sandebäck

Hur har de första veckorna som marinchef varit?

– Det är likaledes omtumlande som kul. Det är ett vansinnigt bra tempo men också fantastiskt roligt att ta sig an detta hedrande uppdrag, säger Johan Norlén. 

Vad har du hunnit göra hittills?

– Fokus har legat på att träffa mina förbandschefer och få en genomgång av det interna livet i marinen. Det finns vissa områden där jag behöver få lite uppdatering. Utöver det är vi inne i försvarsbeslutstider och det innebär att i hela myndigheten är det en massa saker som rör sig på det strategiska planet och där vi i försvarsgrenarna har en input hela tiden. Men så mycket tid som möjligt försöker jag lägga här ute på Muskö innan jul. Sedan kommer det att kompletteras med att vi efter jul inleder en årlig rundresa, där vi ska träffa personalen på de tre garnisonsorterna. Dialogen om det interna livet i marinen fortsätter då. Sedan kommer givetvis också någon form av reseverksamhet att börja ta fart så småningom. 

Hur ser din militära bakgrund ut?

– Jag kommer närmast från Utrikesdepartementet och rollen som Försvarsmaktens militära rådgivare. Min militära karriär började jag på Tredje sjöstidsflottiljen, som då hette Fjärde ytattackflottiljen, Jag har passerat förbandets utveckling från 1994 när jag tog examen som fänrik. Jag har varit fartygschef två gånger och det får man ändå säga har varit någon form av höjdpunkt i ens karriär. Jag var fartygschef på robotbåten HMS Ystad och sedan på korvetten HMS Härnösand. Sedan var jag krigsförbandschef, divisionschef på 31:a korvettdivisionen, innan vi flyttade upp till Stockholm 2017. Så egentligen kan man säga att jag har seglat på allt utom de här enheterna faktiskt. 

– En annan höjdpunkt under karriären är att ha fått studera utomlands med två vändor i Frankrike. Det är ytterst stimulerande att få den möjligheten. Just att sätta sig själv i ett lite annat och större perspektiv och höra hur utländska officerare tänker. Jag tror att det är väldigt nyttigt att ha den inställningen med sig, särskilt nu när vi har gått med i en allians i form av Nato. Där är det 31 andra starka röster och naturligtvis inte enbart den svenska lösningen som kommer att bli allena rådande. Att få chans att reflektera har varit en av rikedomarna med att studera utomlands och något som jag värdesätter. 

Det är klart att det har varit ansträngande under en lång period. Jag skulle säga att vi i marinen levt länge i den verklighet som råder nu. Det började inte den 24 februari 2022 för oss.

Hur är läget i marinen december 2024?

– Läget är ganska gott. Det är klart att det har varit ansträngande under en lång period. Jag skulle säga att vi i marinen levt länge i den verklighet som råder nu. Det började inte den 24 februari 2022 för oss. Sedan tillkommer en massa andra uppgifter, det är stödet till Ukraina, vår egen tillväxt, både personellt och materiellt, och en Natointegration. Alla de här sakerna ska ske samtidigt och det innebär utmaningar givetvis. Men jag tycker vi hanterar det ganska bra. 

– Som en följd av omvärldssituationen och det aktiva försvaret används ju marinen hela tiden. Vi kan inte välja det ena eller det andra, allt måste ske parallellt. Och det är klart att det sätter sina spår och att det är ansträngande. 

Hur ser det ut med personalförsörjningen i marinen?

– Det är ingenting att hymla om, där har vi äntligen fått fokus på de frågorna. Där kanske vi hade kunnat önska att det hade kommit tidigare, men icke för ty så har vi nu en proposition och kommande försvarsbeslut som trycker lite på detta. Det handlar inte bara om de dubbla besättningarna. Det är en viktig del, men till syvende och sist är det ju en balansgång. Det tar ganska lång tid att få en fartygschef på en sådan här båt. Det kan ju ta upp till tio år från att de börjar i marinen. Så även om det är ett välkommet beslut är det en process som tar tid. Men att ha möjligheten att kunna anställa fler och framför allt så många som möjligt efter genomförd värnplikt, det är så klart bra. Sedan har vi den andra delen, att fokusera på de andra nivåerna också. Till specialistofficerstbildningen har vi ett ganska gott rekryteringsläge och likadant till Officersprogrammet. Vi ska fortsätta att skapa en attraktionskraft in. Vi tittar ständigt på våra befattningar och om vi behöver ha en militär kompetens där eller om vi kan hitta den kompetensen hos en civil medarbetare också. 

Liknande läsning:

Dubbla besättningar och försörjningen av större besättningar till de kommande ytstridsfartygen – har det redan påbörjats någon typ av rekrytering eller utökning av personalramar för att lyckas med personalförsörjningen längre fram?

– Just nu läggs det en analys. Båda delarna måste ske tillsammans och man måste tänka igenom detta steg från början. Det kräver också att det finns utbildningsplatser på våra olika institutioner. Sedan väntar vi fortfarande på det politiska beslutet så att vi kan sätta i gång med ytstridsfartygen, men det räknar vi med kommer inom kort. Förhoppningsvis under nästa år så har vi den i planen för att kunna göra det.

 

margaretabsandeback_24-12-02_MBS8466--

”Det vi ser framför oss efter det politiska beslutet, är att under 2025 delta i Natos stående minröjningsstyrka. Och sedan kanske lite längre fram under året möjligtvis göra samma sak fast med korvetter”, säger Johan Norlén om marinens Natobidrag.

Foto: Margareta Bloom Sandebäck

De stora materielprojekten som pågår, nya ytstridsfartyg och A 26, hur går det med dessa? 

– Det ena är under produktion, A 26, och har haft några problem. Det har funnits lite kringelikrokar, lite bumps in the road som man brukar säga. Men nu rullar det på och vi förväntar en leverans under detta årtionde, innan 2030. Det andra projektet, nya ytstridsfartyg, där väntar vi som sagt fortfarande på ett politiskt beslut. Men Försvarsmakten har harmoniserat kravställningen så att den stämmer överens med vad Försvarets materielverk tycker är realiserbart och vad som går att hitta på marknaden. De nya ytstridsfartygen kommer att vara ett välkommet tillskott förmågemässigt. De kommer också att vara ett väldigt bra förmågetillskott i andra domäner, framför allt i luftförsvarsdelarna och inte bara nationellt utan även kopplat mot Nato som helhet. Ett sådant beslut är också en positiv drivkraft för att rekrytera och behålla personal.  

Vad gäller marinens styrkebidrag till Nato, vad ser du för uppdrag i närtid? 

– Det finns en proposition på riksdagsbordet som kommer att klubbas igenom i en nära framtid. Det vi ser framför oss efter det politiska beslutet är att under 2025 delta i Natos stående minröjningsstyrka. Och sedan kanske lite längre fram under året möjligtvis göra samma sak fast med korvetter. Vi väntar på dessa beslut, men vi planerar för att kunna göra detta nästa år. 

Chefen för Natos marina högkvarter, Marcom, viceamiral Mike Utley, besökte Sverige och Försvarsmakten för några veckor sedan och då hyllade han bland annat den svenska amfibiekåren. Hur ser du på att integrera amfibieförmågan i någon slags Natokontext framöver?

– Det är en högst relevant fråga och där uppfattar jag att vi givetvis kan promota oss själva. Det har vi också gjort genom att vi har lämnat så positiva avtryck med vår amfibiestyrka. Vi besitter ju förmågor, precis som inom undervattensområdet, som egentligen ingen annan har inom dessa områden. Det är värdefulla kunskaper som kommer att bli viktiga. Jag tror att den drivkraften kommer att komma från Nato också och att det kanske är någonting vi ska titta vidare på. Jag tror att i framtiden kan det mycket väl komma att sättas upp. 

Vi besitter ju förmågor, precis som inom undervattensområdet, som egentligen ingen annan har inom dessa områden. Det är värdefulla kunskaper som kommer att bli viktiga.

Vad gäller minröjningsfartygssystemet, hur ser du på framtiden för det vad gäller nya fartyg och förmågor? 

– Här har vi inte riktigt fullt ut finansierat en efterträdare, men om vi tittar på vad vi gör så har vi jobbat länge med att ta fram autonoma system. För per se så vill man ju gärna undvika att kunna gå in i ett minfarligt område om man kan hitta det med sensorer som man kör framför sig. Dessa system kommer att komma i närtid och det pågår redan prov och försök. Under de kommande åren kommer de här fartygen att gå in i livstidsförlängning. Så vi kommer att leva kvar med det här minröjningssystemet vi har, men vi satsar rätt mycket på nya delar och fram för allt undervattensdelarna, de autonoma systemen. Vi kommer under min tid som marinchef att börja titta på en efterträdare till fartygen, men än så länge finns inget bestämt. 

Marinens litenhet i fartygsnumerär är något som återkommit i diskussionerna länge. Nu ska Visbykorvetterna uppgraderas med luftvärnssystem och vara borta på varv i perioder. Vad tänker du om tillgängliga fartygsresurser de kommande åren?

– I och med Natointrädet har vi gått från en situation där vi innan egentligen var själva och ville förneka motståndaren tillträde till vårt territorium, nu är vi i en allians som vi också måste stödja med att logistiskt kontrollera det flöde som går till havs. Det globala handelsflödet är under konstant hot i dag. Vi är en av de större Östersjönationerna och vi kommer att få ta ett stort ansvar i detta, plus att vi också har en unik förmåga i detta område. Det är en väldigt stor ambitionsökning att gå från att förneka tillräde till ett område till att kontrollera det. Luleåklassen med sin luftförsvarsdel kommer att ha en förmåga som förändrar spelplanen. Inte bara för marinen utan även i de andra domänerna, för den kan producera luftförsvar även på andra sidan Östersjön, för markstyrkorna i Baltikum till exempel, eller för att frigöra våra flygstridskrafter. Men det som också är nytt är att det inte bara är Östersjön som gäller i dag. Vi pratar om hela Östersjöområdet, det innefattar Bottenviken, Finska viken till Nordsjön och allt däremellan. Det har blivit fler uppgifter. 

Till sist, vilket är ditt favoritfartyg i marinen och varför?

– (Skratt) Ja, det är svårt. Det är ju så att om man får förmånen att vara fartygschef två gånger blir det någonting särskilt. Dessa fartyg ligger en varmt om hjärtat, så enkelt är det. Eftersom det i dag bara finns ett av dessa fartyg kvar i flottan så blir det HMS Härnösand som ligger en varmast om hjärtat, säger Johan Norlén. 

Officerstidningen är Officersförbundets medlemstidning och bedriver självständig journalistisk bevakning av försvars- och säkerhetsfrågor.

Fortifikationsverket investerar mer än någonsin tidigare i det militära försvarets infrastruktur. Det höga tempot i uppbyggnaden ställer nya krav på myndigheten. För att möta behoven genomförs nu en omfattande omorganisation där ansvar flyttas närmare verksamheten. ”Vi har inte tid att vänta”, säger generaldirektör Maria Bredberg Pettersson.

Josefine Owetz
Maria Bredberg Pettersson
"Det vi behöver förbereda oss på är att försöka leverera så mycket som vi någonsin kan", säger Fortifikationsverkets generaldirektör Maria Bredberg Pettersson.

Foto: Peter Malmrup/Fortifikationsverket

Solen sken över Halmstads garnison och Luftvärnsregementet när den nya luftvärnshallen Gungners hall invigdes den 11 juni i år. Byggnaden ska användas för utbildning, förvaring och underhåll av luftvärnssystem 103, Patriot, och är den hittills största fastigheten i Fortifikationsverkets bestånd.

– Vi är stolta att kunna leverera detta bidrag till Sveriges försvarsförmåga, sa generaldirektör Maria Bredberg Pettersson i ett uttalande efter invigningsceremonin.

Fortifikationsverket äger, utvecklar och förvaltar Sveriges försvarsfastigheter och luftvärnshallen är bara ett exempel på årets många projekt. Runt om i landet genomför myndigheten omfattande investeringar genom nyetableringar, fastighetsförvärv och utveckling av det befintliga fastighetsbeståndet. Tempot är högt, konstaterar Maria Bredberg Pettersson när Officerstidningen träffar henne under Almedalsveckan.

– Myndigheten är i stark växtvärk eftersom den geopolitiska utvecklingen och omvärldsläget totalt har förändrat förväntningarna och kraven på vad vår myndighet ska leverera. Vi gör en historisk uppbyggnad av infrastrukturen för totalförsvaret, säger hon.

I Almedalen deltar Maria Bredberg Pettersson i flera seminarier och samtal om robust infrastruktur, samverkan och försvarsuppbyggnad. Hon berättar att Försvarsmakten står för 85 procent av Fortifikationsverkets uppdrag och övriga försvarsmyndigheter för resterande del.

Behoven av infrastruktur i det militära försvaret är enormt stora.

– Behoven av infrastruktur i det militära försvaret är enormt stora. Vi brukar säga att de flesta av garnisonerna mer eller mindre ser ut som byggarbetsplatser idag. Sedan finns det vissa platser där det pågår mer verksamhet än på andra.

Hon lyfter bland annat Upplands flygflottilj, Karlskrona garnison och förberedelserna för de nya organisationsenheterna i Kristinehamn, Falun och Sollefteå som exempel på sådana platser.

– Omvärldsläget har gjort att vi har hamnat i en situation som ser helt annorlunda ut än för bara några år sedan. Precis som ÖB säger finns det inga tecken på att det kommer att bli bättre. Det vi behöver förbereda oss på är att försöka leverera så mycket som vi någonsin kan.

Erfarenheterna från kriget i Ukraina har också förstärkt synen på infrastrukturens betydelse, förklarar Maria Bredberg Pettersson. 

– Förmåga handlar väldigt mycket om att kunna återupprätta infrastruktur när den blir förstörd. Att snabbt kunna reparera och underhålla den för att återupprätta förmågan. Infrastruktur, både militär och civil, är dessutom ett mål i dagens krigföring, säger hon.

Maria Bredberg Pettersson 2

I mars 2025 invigdes en träningsanläggning för kemiska, biologiska, radiologiska och nukleära ämnen på Totalförsvarets skyddscentrum, SkyddC, i Umeå.

Foto: Hannes Holmström/Försvarsmakten

När Maria Bredberg Pettersson tillträdde som generaldirektör 2018 hade Fortifikationsverket omkring 600 medarbetare. I dag är myndigheten över 1 500 personer och antalet anställda fortsätter att växa.

– Rekryteringen har fungerat förhållandevis bra, men vissa specialistkompetenser är mycket svåra att hitta. Säkerhetsskydd, informationssäkerhet, IT och fortifikatorisk utveckling är områden där konkurrensen är stenhård. Det är inte kompetenser som finns på hyllan, utan sådant vi själva måste bygga upp.

Sveriges inträde i Nato har förändrat Fortifikationsverkets uppdrag och fått ett tydligt genomslag i verksamheten. Arbetet med infrastruktur för etableringar för Natos logistik- och signalbas i Enköping har inletts och samtidigt bygger myndigheten upp kompetens för att hantera Natos investeringsprogram och har stärkt arbetet med värdlandsstöd.

– Vi ska bygga infrastruktur inte bara för ett nationellt behov utan också för ett internationellt behov. Nato har lagt ytterligare ett väldigt tydligt perspektiv på behoven. Allt vi gör får en ökad komplexitet och kraven på snabb leverans är tydliga.

Nya fregatter måste ha en hamn att ligga vid och flygplan måste kunna landa och ha hangarer.

Under många år har fokus i försvarsdebatten legat på personal och materiel, men utan fungerande infrastruktur spelar varken nya förband eller nya vapensystem någon roll, menar Maria Bredberg Pettersson.

– För att kunna bygga en ökad försvarsförmåga så måste man ha balans mellan personal, materiel och infrastruktur. Det spelar ingen roll hur många värnpliktiga vi utbildar om de inte har någonstans att bo. Nya fregatter måste ha en hamn att ligga vid och flygplan måste kunna landa och ha hangarer. Infrastruktur är en förmåga – inte en belastning. Det är en nödvändig förutsättning för att kunna bygga försvarsförmåga.

Hon menar att infrastrukturen länge har kommit in för sent i planeringen.

– Det har funnits en syn att infrastruktur är något som katten släpar in i efterhand. Det finns många exempel där man inte tagit höjd för de infrastrukturella behoven i samband med att det har fattats beslut.

Maria Bredberg Pettersson lyfter den nyinvigda luftvärnshallen i Halmstad som exempel. Beslutet att anskaffa luftvärnssystemet Patriots togs 2018 och de första leveranserna skedde tre år senare. Fram tills i år har verksamheten bedrivits i tillfälliga lokaler.

– Hallen invigdes nu i juni men systemen var på plats redan 2021. Så om jag tycker att infrastruktur har setts som en belastning? Svar ja. Men där är vi inte längre. Det tycker jag även att försvarsberedningens senaste rapport visar på.

Försvarsberedningen pekar i delrapporten ”Skärpt läge – aktuell lägesbild i totalförsvaret och omvärlden” på behovet av kortare ledtider för att etablera den infrastruktur som Försvarsmakten behöver. De upprepar även budskapet från tidigare rapporter om vikten av att Fortifikationsverket involveras i planeringsarbetet vid ett tidigt skede.

– Beredningen lyfter också att tiden är en alltmer avgörande faktor utifrån det omvärldsläge som vi har. De skriver att alla myndigheter behöver ha tid som den viktigaste faktorn för att komma vidare i uppbyggnaden av totalförsvaret. Jag delar den uppfattningen, säger hon och tillägger:

– Vi måste också nöja oss med good enough ibland och inse att tält, baracker och containerlösningar också är förmågebyggande.

Den 13 januari signerade överbefälhavare Michael Claesson och generaldirektör Maria Bredberg Pettersson en ny överenskommelse mellan Försvarsmakten och Fortifikationsverket.

Foto: Axel Öberg/Försvarsmakten

Vid Folk och försvars rikskonferens i januari år signerade hon och överbefälhavare Michael Claesson en ny överenskommelse mellan Försvarsmakten och Fortifikationsverket. Den fastställer vilken av myndigheterna som gör vad och ska skapa bättre förutsättningar för samarbete. Målet är tydligt: ökad försvarsförmåga med fokus på kraftig tillväxt och snabbhet utifrån omvärldsläget.

– Vårt samarbete med Försvarsmakten fungerar utmärkt idag, men det kan bli bättre. Jag har en tät och bra dialog med försvarsmaktsledningen, vilket inte historiskt alltid har varit fallet. Sedan är det precis inom Försvarsmakten som inom Fortifikationsverket att det tar tid att få genomslag för de intentioner som man har.

Det höga tempot och de nya kraven kräver förändrade arbetssätt, enligt Maria Bredberg Pettersson. Hon beskriver hur Fortifikationsverket, Försvarsmakten och Försvarets materielverk länge arbetat i processer där varje steg avslutas innan nästa kan börja.

– Vi jobbar fortfarande sekventiellt och inte parallellt. Det är helt avgörande att vi börjar arbeta parallellt i stället. Säkerhetsskydd, tillstånd och andra frågor måste komma in tidigt. Våra processer är inte anpassade för det i dag. Det går fortfarande på tok för långsamt. Det krävs en kulturresa och en ändring i mindset.

Det handlar om att skapa en ny organisation för att bättre stödja det omvärldsläge och den uppgift som vi har idag.

För att skapa en organisation som bättre är anpassad för dagens omvärldsläge ska myndigheten genomföra en stor omorganisation. Nyligen fattade Maria Bredberg Pettersson beslut om att från årsskiftet ska verksamheten delas in i fyra geografiska områden i stället för dagens sex regionkontor. Ansvaret flyttas längre ut i organisationen och beslut ska fattas närmare verksamheten, förklarar hon.

– Det är lite grann på temat delegerat beslutsmandat som Försvarsmakten arbetar med. Vi ska gå vidare med att dela in verksamheten i fyra geografiska områden som motsvarar Försvarsmaktens militärregioner. Vi ska tillsätta geografiskt ansvariga chefer för att hantera både bygg-, förvaltnings- och investeringsverksamhet inom området.

 Vilka är dina förhoppningar med den nya organisationen? 

– Att vi ska jobba mer som ett fortifikationsverk. Jag är jättetrött på att vi jobbar i silos. Det tjänar inte Sverige väl. Det här är inte en organisationsförändring som handlar om några besparingar, utan det handlar om att skapa en ny organisation för att bättre stödja det omvärldsläge och den uppgift som vi har idag, säger hon och tillägger:

– Det handlar också väldigt mycket om att hitta rätt chefer. Dessa kommer jag att hitta internt i organisationen men också utanför. Jag vill att vi hittar chefer som vill ta ansvar, är modiga och vågar fatta beslut. För vi har inte tid att vänta.

Fakta

Fastighetsköp under 2025

Med investeringar på över 20 miljarder blev 2025 ett rekordår för myndigheten. Förra året fattade regeringen beslut om att Fortifikationsverket ska äga de fastigheter som tidigare förvaltats av Specialfastigheter för försvarsmyndigheterna. Det innebär att Försvarsmaktens högkvarter på Lidingövägen, Försvarets materielverks huvudkontor på Gärdet och Totalförsvarets forskningsinstituts kontor i Kista och Umeå nu är en del av Fortifikationsverkets bestånd. Fastigheterna förvärvärades till ett värde av 8,2 miljarder kronor. Fokus under 2025 var i övrigt att förvärva kontorsfastigheter samt fastigheter för logistik och förrådsverksamhet. Större investeringar gjordes i Enköping och Upplands-Bro.

Källa: Fortifikationsverkets årsredovisning 2025

Ur arkivet: