Major Tobias Christensson, ställföreträdande bataljonchef vid 71:a motoriserade bataljonen och veckans övningsledare, sätter sig ner på huk. Efter att ha spenderat förmiddagen med sjukvårdspluton har han nu landat i fuktig mossa bakom skyttekompaniets tät, som bara är meter ifrån sin motståndare. Tallbarr har fastnat i kardborren som håller fast bataljonsmärket på hans högra arm.
– Som övningsledare måste man vara med ute, säger han och fortsätter:
– Soldaterna vinner inte med sina automatkabiner, utan med allt som är uppbyggt bakom. Som att stab och tross fungerar, att ammunitionen finns, att helikoptrar kommer i tid. Och det är då det börjar bli svårt ur ledningsperspektiv.
Det är början av oktober och dag tre för den övning som syftar till att testa bataljonen inom områden som strid, sjukvård och helikoptertransport. Övningen är bataljonens första, och mest omfattande, uppvärmning innan Aurora 20.
– Sedan övar kompanier och plutoner var för sig. Det behövs också, vi hade inte kunnat genomföra bataljonsövningen utan den grundplattan.
En stund tidigare har vår terrängbil väjt av vägen, för att lämna plats när en skadad soldat hämtas med bår.
– Det är lätt att man bara ser det man själv gör. Målet är att få dem att förstå hur allt hänger samman i bataljonen. Från att en soldat skadas, till att han flygs iväg med helikopter, säger Tobias Christensson.
Liknande läsning:
Övningens scenario är en gråzonsproblematik. Sverige är juridiskt sett inte i krig, men utsätts för sabotage och störningar. Motståndaren är identifierad och landstigen, men krigets lagar gäller inte fullt ut.
– Vi behöver öva mer på allt, just nu är ingenting hundra procent. Tider kan kortas, lägesuppfattningar ökas. Man blir aldrig klar, vi övar och övar och fortsätter att öva. Sedan kommer milstolpar då vi sätts på prov, som under Aurora.
På högre nivå pågår Aurora-planeringen för fullt, men ute på förbanden är fokuset ett annat.
– Vi kan inte öva till det här, men om vi övar på våra huvuduppgifter så klarar vi Aurora, säger Christensson.
» Vi behöver öva mer på allt, just nu är ingenting hundra procent. Tider kan kortas, lägesuppfattningar ökas. «
Tre skadade behöver undsättas med helikopter. Efter en skumpig färd i en terrängbil 14 har vi svängt av från Artillerivägen och hamnat på ett öppet fält. Här omhändertar sjukvårdspluton skadad nummer två inför avtransport. Om allt klaffar landar F 17 snart med helikopter 15 för att undsätta signalist Jonathan Askenbom, som utbildas till stridssjukvårdare. Hans kollegor spänner fast honom hårt på båren. Efter tre år i Försvarsmakten är det hans första helikopterfärd som skadad.
– Man får en bättre helhetsbild under sådana här övningar, man får se hela kedjan, säger han.
Som på de flesta förband är det på många sätt nya tider på P 7. Det är bara två år sedan bataljonen roterade hem från Mali. Nu har man värnpliktiga och ska kunna skydda Skåne.
– Det är en omställning, Men kan vi lyckas här hemma, så klarar vi även i framtiden en utlandsmission. Inte åt andra hållet, säger major Christensson.
Till skillnad från Aurora 17 så kommer Aurora 20 vara fyllt av just värnpliktiga. På P 7 är den nu inryckta värnpliktskullen, med över 300 soldater, den största regementet haft på över tio år. För dem blir övningen slutprovet.
– Ja, deras utbildningstrappa är anpassad till att avslutas med Aurora, säger Christensson.
Tobias Christensson
Och när den högintensiva striden nästa år sker i Sydsverige bör deltagarna förbereda sig på ”platt terräng”, säger P 7:s kommunikatör Jesper Moldvik.
– Det är bra att skifta miljö från Aurora 17. Och det är mer öppet här, inte så tät skog som vi ofta övar i annars – det är stor skillnad mot Våreld 19 i Skövde till exempel, det var trassligt och lerigt.
Inför övningen har P 7 utökat vägnätet på de egna fälten.
– Dessutom har Skåne jättebra skjutfält och en mängd andra småplatser. Infrastrukturellt är Skåne utmärkt, säger Christensson.
Vad kan ni öva under Aurora som ni inte kan öva nu?
– Aurora lägger till ytterligare moment och nivåer, från bataljon till brigad är ett stort kliv. I dag är det ingen som svarar när vi kallar. Det finns inget nästa steg, ingen riktig sjukvård, ingen brigadstab. Det får vi nästa år.
