Senast publicerat
Senast publicerat:

»Aurora lägger till ytterligare moment och nivåer«

Om mindre än fem månader riktas blickarna mot södra Sverige. Och förberedelserna pågår för fullt. Officerstidningen har besökt Rinkaby skjutfält, där 71:a bataljon vid Södra skånska regementet P 7 värmer upp inför nästa års storövning.

Maria Widehed
Emil Malmborg
"I dag är det ingen som svarar när vi kallar. Det finns inget nästa steg, ingen riktig sjukvård, ingen brigadstab. Det får vi nästa år", säger Tobias Christensson.

Major Tobias Christensson, ställföreträdande bataljonchef vid 71:a motoriserade bataljonen och veckans övningsledare, sätter sig ner på huk. Efter att ha spenderat förmiddagen med sjukvårdspluton har han nu landat i fuktig mossa bakom skyttekompaniets tät, som bara är meter ifrån sin motståndare. Tallbarr har fastnat i kardborren som håller fast bataljonsmärket på hans högra arm.

– Som övningsledare måste man vara med ute, säger han och fortsätter:

Liknande läsning:

– Soldaterna vinner inte med sina automatkabiner, utan med allt som är uppbyggt bakom. Som att stab och tross fungerar, att ammunitionen finns, att helikoptrar kommer i tid. Och det är då det börjar bli svårt ur ledningsperspektiv. 

Viktor Rosén, skyttesoldat, under 71:a bataljons mest omfattande uppvärmning innan Aurora 20.

Det är början av oktober och dag tre för den övning som syftar till att testa bataljonen inom områden som strid, sjukvård och helikoptertransport. Övningen är bataljonens första, och mest omfattande, uppvärmning innan Aurora 20.

– Sedan övar kompanier och plutoner var för sig. Det behövs också, vi hade inte kunnat genomföra bataljonsövningen utan den grundplattan.

En stund tidigare har vår terrängbil väjt av vägen, för att lämna plats när en skadad soldat hämtas med bår.

– Det är lätt att man bara ser det man själv gör. Målet är att få dem att förstå hur allt hänger samman i bataljonen. Från att en soldat skadas, till att han flygs iväg med helikopter, säger Tobias Christensson.

Övningens scenario är en gråzonsproblematik. Sverige är juridiskt sett inte i krig, men utsätts för sabotage och störningar. Motståndaren är identifierad och landstigen, men krigets lagar gäller inte fullt ut.

– Vi behöver öva mer på allt, just nu är ingenting hundra procent. Tider kan kortas, lägesuppfattningar ökas. Man blir aldrig klar, vi övar och övar och fortsätter att öva. Sedan kommer milstolpar då vi sätts på prov, som under Aurora.

På högre nivå pågår Aurora-planeringen för fullt, men ute på förbanden är fokuset ett annat.

– Vi kan inte öva till det här, men om vi övar på våra huvuduppgifter så klarar vi Aurora, säger Christensson.

» Vi behöver öva mer på allt, just nu är ingenting hundra procent. Tider kan kortas, lägesuppfattningar ökas. «

Tre skadade behöver undsättas med helikopter. Efter en skumpig färd i en terrängbil 14 har vi svängt av från Artillerivägen och hamnat på ett öppet fält. Här omhändertar sjukvårdspluton skadad nummer två inför avtransport. Om allt klaffar landar F 17 snart med helikopter 15 för att undsätta signalist Jonathan Askenbom, som utbildas till stridssjukvårdare. Hans kollegor spänner fast honom hårt på båren. Efter tre år i Försvarsmakten är det hans första helikopterfärd som skadad.

– Man får en bättre helhetsbild under sådana här övningar, man får se hela kedjan, säger han.

Som på de flesta förband är det på många sätt nya tider på P 7. Det är bara två år sedan bataljonen roterade hem från Mali. Nu har man värnpliktiga och ska kunna skydda Skåne.

– Det är en omställning, Men kan vi lyckas här hemma, så klarar vi även i framtiden en utlandsmission. Inte åt andra hållet, säger major Christensson.

Till skillnad från Aurora 17 så kommer Aurora 20 vara fyllt av just värnpliktiga. På P 7 är den nu inryckta värnpliktskullen, med över 300 soldater, den största regementet haft på över tio år. För dem blir övningen slutprovet.

– Ja, deras utbildningstrappa är anpassad till att avslutas med Aurora, säger Christensson.

Rinkaby09
Tobias Christensson

Och när den högintensiva striden nästa år sker i Sydsverige bör deltagarna förbereda sig på ”platt terräng”, säger P 7:s kommunikatör Jesper Moldvik.

– Det är bra att skifta miljö från Aurora 17. Och det är mer öppet här, inte så tät skog som vi ofta övar i annars – det är stor skillnad mot Våreld 19 i Skövde till exempel, det var trassligt och lerigt.

Inför övningen har P 7 utökat vägnätet på de egna fälten.

– Dessutom har Skåne jättebra skjutfält och en mängd andra småplatser. Infrastrukturellt är Skåne utmärkt, säger Christensson.

Vad kan ni öva under Aurora som ni inte kan öva nu?

– Aurora lägger till ytterligare moment och nivåer, från bataljon till brigad är ett stort kliv. I dag är det ingen som svarar när vi kallar. Det finns inget nästa steg, ingen riktig sjukvård, ingen brigadstab. Det får vi nästa år.

Officerstidningen är Officersförbundets medlemstidning och bedriver självständig journalistisk bevakning av försvars- och säkerhetsfrågor.

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Officerstidningens nyhetsbrev kommer två gånger i månaden och ger dig nyheter från Officerstidningen direkt till din inkorg.

    Jag godkänner att Officerstidningen sparar mina uppgifter.

    Åtta värnpliktiga från Tolkskolan vid Försvarsmaktens underrättelse- och säkerhetscentrum drabbades av köldskador under en övning i Arvidsjaur i februari. Enligt en yrkesofficer med god insyn i verksamheten kan skadorna kopplas till den tystnadskultur som granskningar har visat råder vid förbandet. ”Min största farhåga är att någon till slut får betala det yttersta priset”, säger officeren.

    Linda Sundgren
    Flera värnpliktiga från Tolkskolan fick köldskador under en övning i Arvidsjaur. Enligt de avvikelserapporter som upprättades vid förbandet efteråt, anpassades inte övningen till rådande väderlek. Bilden är från en övning vid Norrlands dragonregemente.

    Foto: Andreas Bardell/Aftonbladet/TT

    Under den gångna vintern har ett stort antal köldskador rapporterats i Försvarsmakten. Ett av de drabbade förbanden är Försvarsmaktens underrättelse- och säkerhetscentrum, FM undsäkC, där åtta värnpliktiga vid Tolkskolan ådrog sig köldskador under en övning i Arvidsjaur i februari.

    Övningen var en del av den grundläggande soldatutbildningen och pågick under tio dagar med bland annat skjutövningar och fältdygn. Det var mycket kallt med temperaturer som tidvis sjönk under 30 minusgrader. Enligt de avvikelserapporter om köldskador som upprättades vid förbandet efter övningen, anpassades inte övningen till rådande väderlek. Bland annat fick soldaterna efter den 13 timmar långa bussresan från Uppsala till Norrlands dragonregemente, K 4, i Arvidsjaur gå rakt ut från bussen och direkt inleda ett övningsmoment i 23 minusgrader, utan order om att förstärka klädseln. Först efter initiativ från en av de övriga deltagare uppmanades soldaterna att föra med sig värmejacka och pälsmössa. 

    En av dagarna hölls utbildningsmoment utomhus under elva timmar med bland annat skjutövningar. Enda möjligheten att värma sig var att tillfälligtvis sätta sig i ett fordon på tomgång i anslutning till platsen. Skadorna som de värnpliktiga ådrog sig omfattar köldskador på tår, fingrar och kinder. En yrkesofficer vid FM undsäkC med god insyn i Tolkskolans verksamhet berättar följande för Officerstidningen:

    – Jag fick veta att isvaksbadet ställdes in på grund av kylan, och det var ju klokt. Sedan fick jag uppgift om att utbildningspassen utomhus skulle ha kortats med hänsyn till temperaturen, men jag upplever inte att det blev så med tanke på vad soldaterna vittnade om och att de hade varit ute i 12 timmar i 32 minusgrader, säger yrkesofficeren som vill vara anonym.

    Jag upplever att förbättringsförslag möts med stark skepticism och fientlighet. Det är så det fungerar här.

    Enligt avvikelserapporterna har instruktörerna under övningen fattat flera beslut som bidrog till skadorna. Bland annat beordrades de värnpliktiga under ett knappt 12 timmar långt utomhusmoment i 32 minusgrader att inte använda tjocka vantar under den del av dagen där skjutövning pågick och vissa av vapnens metalldelar hade inte tejpats.

    De värnpliktiga beordrades också att bära fältmössa istället för pälsmössa i 21 minusgrader med motiveringen att pälsmössa inte ska bäras på garnisonsområdet, en order som saknade grund i regelverket. Yrkesofficeren vid FM undsäkC konstaterar att instruktörerna brast i omhändertagandet av de värnpliktiga, men säger samtidigt att instruktörerna inte hade fått de förutsättningar som krävdes för att lösa uppgiften på ett bra sätt.

    – Jag är övertygad om att instruktörerna gjorde så gott de kunde, men de var för oerfarna och hade inte fått den kunskap som behövdes för att lösa uppgifterna de var ordersatta att utföra. Den mer erfarna i övningsledningen på plats i Arvidsjaur hade inte tillräckliga resurser i form av tid för att planera övningen fullt ut och var uppbunden inomhus en stor del av tiden med att planera nästa del av utbildningen.

    Yrkesofficeren menar att situationen orsakades av problemen högre upp i organisationen på förbandet.

    – Flera ur personalen har under lång tid påtalat problem i utbildningen, framför allt bristen på erfaret befäl och att det har en negativ påverkan på verksamheten. Något gehör har detta inte fått, säger yrkesofficeren och fortsätter. 

    – Jag upplever att förbättringsförslag möts med stark skepticism och fientlighet. Det är så det fungerar här. Den som lyfter problem blir utmålad som den som är problemet.

    Att förbandet har bekymmer med tystnadskultur där den som påtalar brister riskerar att drabbas av repressalier, har påtalats upprepade gånger. Senast i samband med en inspektion av Säkerhetsinspektionen i oktober förra året, något Officerstidningen rapporterat om. Yrkesofficeren som uttalar sig i den här artikeln var inte en av dem som intervjuades i reportaget om tystnadskultur i höstas, men menar att köldskadorna är en effekt av tystnadskulturen vid förbandet.

    – Nu har tystnadskulturen drabbat enskilda värnpliktiga. Man tar inte verksamheten på allvar och har inte tillräckligt med resurser, och min allra största farhåga är att någon till slut får betala det yttersta priset. Alltså att någon blir allvarligt skadad, invalidiserad eller dör, säger yrkesofficeren.

    Officerstidningen har sökt Tolkskolan och FM undsäkC för en intervju. I ett sms till Officerstidningen meddelar Sofia Norin, kommunikationschef vid FM undsäkC, att de tagit del av avvikelserapporterna och att det nu pågår ett internt arbete där förbandet ”noggrant går igenom det som har rapporterats för att få en tydlig och korrekt bild av situationen”. I nuläget vill förbandet därför inte kommentera ärendet ytterligare.

    Artikeln har uppdaterats med ett tillägg om förstärkning av klädsel och justering av antal timmar för ett av utbildningsmomenten. 

    Ur arkivet: