Sök
Stäng denna sökruta.

Våga vägra I-lön!

Daniel Skoglund. F.d. chefredaktör Officerstidningen/kom-ansvarig Officersförbundet. Idag allmänt facklig tjomme och student på Försvarshögskolan, utan kopplingar till lönepolitik hos Officersförbundet eller Försvarsmakten.)

Foto: Joel Thungren / Försvarsmakten

Detta är en insändare. Åsikterna i texten är skribentens egna.

Nu ska vi prata lön, mer specifikt I-lön, det vill säga individuell lön. Men innan vi gör det finns det tre saker vi måste reda ut.

1. Du har för låg lön. De flesta av dina kollegor har för låg lön. Alla på svensk arbetsmarknad har för låg lön. Detta handlar om knappa resurser och kommer att vara konstant, oavsett hur vi bygger systemet för lönerevision. (Om du anser dig överbetald: Grattis! Ett tips på vägen: Håll det för dig själv!)

2. Kärnan i vad du lärt dig som yrkesofficer handlar inte om att leda legalt sanktionerat väpnat våld. Det handlar om att kunna lösa uppgifter (som ofta råkar vara legalt sanktionerat väpnat våld) med sämre resurser än du skulle önska, till följd av händelser bortom din kontroll. Från värnplikt och framåt har du övats i att ta motgångar och fortsätta jobba i högre chefs anda, ytterst riksdagens vilja och grundlagens lydelse. Att klaga, lite klädsamt, åt läget är ok, men att sluta jobba i anbefalld riktning är det icke.

3. Vårt nuvarande system för lönerevision på svensk arbetsmarknad, i bruk sedan 1997/98, har tjänat Sverige väl. Tack vare fack och arbetsgivare har Sverige brutit sig ur inflationsspiralen och våra små löneökningar har, fram tills nyligen, varit reallöneökningar. Det är fack och arbetsgivare som gjort detta, det vill säga: Du och Officersförbundet har gjort Sverige en stor tjänst! Köp bubbel på fredag och hylla dig själv!

Saco har utrett dagens lönesystem och kommit fram till att du bör byta jobb regelbundet för att få en god löneutveckling.

Nu över till kärnan: I-lön. I-lön är idag allmänt på svensk arbetsmarknad. Det är knappt vi tänker på I-lönesystemet som ett system, snarare som en naturlag. Men alla system förtjänar en kritisk granskning – och så även detta. Saco har utrett dagens lönesystem och kommit fram till att du bör byta jobb regelbundet för att få en god löneutveckling. Det är nämligen vid nyanställningen som du har möjlighet att löneförhandla på riktigt. Vårt nuvarande I-lönesystem, med alla dess positiva effekter får den negativa konsekvensen.

Detta har reella konsekvenser för samhället. Tittar du till dina barns skolgång kommer du att upptäcka att lärarna byts relativt ofta, jämfört med tidigare. Det handlar så klart om att vi har fler skolhuvudmän idag än tidigare, men också om att om du vill göra lönekarriär måste du byta jobb. Bra eller dåligt? Det beror kanske på perspektiv, men det är en delkonsekvens av I-lönesystemet.

Detta för oss då över till den militära personalen. Eftersom Sveriges befolkning implicit gillar det här med våldsmonopol – idén med att det är bra att vi i riket har EN polis och EN försvarsmakt. Detta innebär att poliser och militärer inte kan byta arbetsgivare utan att lämna yrket. Våldsmonopolet genererar ett arbetsgivarmonopol. Här ser vi också varför löneutvecklingen släpar efter. Speciellt för Försvarsmakten. Polismyndigheten har varit duktigare på att ta Polisförbundet i handen och propagera för högre löner. Ingen kritik mot Officersförbundet här. Förbundet har velat få FM att argumentera likartat som polisen, men här möter vi punkt 2 ovan. Kärnan i vad officeren lär sig ger en för professionen negativ konsekvens. (Fast om vi hade en relativt ny ÖB vore det ju fritt för den att ändra inriktning… om en ny ÖB nu skulle råka läsa det här och vilja få känna sig lite fri och härlig…)

Nåja, åter till huvudargumentationen. Låt oss nu läsa de gemensamma statliga löneprinciperna ur 5§ i RALS-avtalet mellan Arbetsgivarverket (AgV) och ORF/S, P. O (dvs Officersförbundet med flera):

Syftet med dagens löneprocess är att arbetsgivaren ska kunna:
– rekrytera
– motivera
– utveckla
– behålla
arbetstagare med sådan kompetens som behövs på kort och lång sikt. Lönesättningen är ett instrument för att säkerställa detta…

Rekrytera funkar i stort idag. (Ja, det går att diskutera, men sett till de övriga målsättningarna i listan är det jämförelsevis bättre, hävdar jag.) Det är de övriga delarna som haltar.

Hur ska trogen tjänst belönas? Statistiken i stort för arbetsmarknaden med I-lön visar att byte av arbetsgivare är det lönsamma för arbetstagaren. I Försvarsmakten är det närmsta du kan komma detta att göra gradkarriär. Om det är så vi vill ha det, behöver vi inte göra något jämfört med idag. Vill vi däremot att längre tid i befattning ska löna sig verkar det som om vi måste tänka nytt.

Vad har då detta med I-lön att göra? Jo, Rals bygger på I-lön. Ett alternativt till I-lön är tarifflön. Det innebär att en befattning, (eller befattningsgrupp) har en viss lön och varje tjänsteår ger ett fast påslag. Så här såg det ut i staten för länge sen. (I norska staten finns det ännu kvar i viss grad.)  Ett tarifflönesystem skulle kunna vara utformat i kronor, eller ännu bättre, i index. Tänk er att ingångslönen sätts i förhandling mellan arbetsgivare och den presumtive anställde, alternativt mellan fack och arbetsgivare. Här kan marknadsläge, lokalt löneläge och kompetens tas tillvara. Ingångslönen blir index 100. Varje år ger en ökning via lönerutan en kolumn bort, mer avancerad befattning kan ge ökning genom uppflyttning till en högre rad. Självklart kan även själva tariff- eller indexstrukturen förändras via förhandling, lokalt eller centralt, om det är motiverat.

Vill Försvarsmakten, exempelvis, att en specialistofficer ska stanna på sin post länge, kan det inom detta system exempelvis ge en rejäl indexökning efter fem och tio år, som motiverar att stanna så länge. Idag tenderar gradökning eller befattningsbyte att vara det som ger större löneökningar, då det är synligt och mätbart. 

Fast, tänker du då: Hur motivera då!? Jag är ju så jäkla bra! Ska inte min prestation belönas alls!? Jo, det går! Flexibilitet och prestation är möjligt att hantera inom ett tarifflönesystem genom att du separerar tjänsteår och löne-år. Den chef som har en eller flera excellenta underställda soldater, eller yrkesofficerare, kan då äska extra löne-år. Den som är extra duktig skulle på så vis kunna få ett (eller fler) extra löne-år i revisionen. Resurserna kommer så klart att vara begränsade, så detta kommer att ges endast till ett fåtal individer, men tanken är ju att belöna de som verkligen bidrar extra. (Minns punkt 1 ovan, doktrinen om underbetalning kommer att vara konstant i hela samhället för att vi inte ska drabbas av inflationsspiral.)

Jag säger inte att tarifflön kommer att vara utan nackdelar. Jag kan se nackdelar och jag har medvetet förenklat resonemangen här. MEN: Låt oss åtminstone på ett ärligt systematiskt sätt utreda alternativet, partsgemensamt, tillsammans med myndigheten. Låt oss inte hamna i samma ideologiska låsning avseende I-lön som Sverige som land hamnade i avseende alliansfriheten och Nato.

 

Dela artikel:
Facebook
X
E-post

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Officerstidningens nyhetsbrev kommer två gånger i månaden och ger dig nyheter från Officerstidningen direkt till din inkorg.

    Jag godkänner att Officerstidningen sparar mina uppgifter.

    Senast publicerat
    Ur arkivet