Senast publicerat
Senast publicerat:

Forskare vid FOI om de utmaningar som kan uppstå vid värdlandsstöd

I ett utsatt läge ska Sverige snabbt kunna få hjälp utifrån. Här syns amerikanska marinkårsoldater samöva med svenska kustjägare under Archipelago Endeavor 2024.

Foto: Carl Nyman/Försvarsmakten

Forskare på Totalförsvarets forskningsinstitut, FOI, har tagit fram tre olika typfall för värdlandsstöd där de lyfter fram vilka svårigheter och målkonflikter man kan stöta på. Det handlar bland annat om hur militära och civila behov ska vägas mot varandra, hur företag och infrastruktur kan påverkas av hot – och hur svårt det är att planera för det oförutsägbara.

Anders Holmer

Daniel K Jonsson leder och bedriver forskning och studier inom civilt försvar och totalförsvar vid Totalförsvarets forskningsinstitut, FOI. 

– När andra ser möjligheter, är vår uppgift att se problem. Vi tror egentligen inte att allt kommer att bli kaotiskt – men vårt jobb i det här fallet är att måla fan på väggen, säger han.

I mars 2023 publicerade han, tillsammans med FOI-analytikern Beatrice Reichel, en genomgång av tre olika typfall av värdlandsstöd, VLS, som ”ett tankeväckande inspel” för alla som planerar för sådana här operationer.

–  Jag tycker fortfarande att memot håller, även om det skrevs innan vi blivit fullvärdiga Natomedlemmar.

Det första typfallet som tas upp handlar om att Nato i avskräckande syfte intensifierar övningsverksamhet i bland annat Sverige. I det andra fallet råder en eskalerande säkerhetspolitisk kris, vilket medför att utländska förband under Natobefäl flyttas till Sverige som ett bakre stöd till förband i Finland och Baltikum. 

Vi tror inte att allt kommer att bli kaotiskt – men vårt jobb i det här fallet är att måla fan på väggen.

I det tredje fallet bryter krig ut, där Sverige ska klara av att ge värdlandsstöd samtidigt som vi ska möta ryska väpnade angrepp mot landet. I alla tre fallen målar författarna upp olika svårigheter som kan bli tuffa att lösa.

– Vi vill skapa en medvetenhet om att allt inte går att förutse. Det går inte att skapa en massa planer som man sedan bara kan följa slaviskt. Det brukar ju annars vara så att när verkligheten slår till så behöver man justera sina planer, säger Daniel K Jonsson.

En del av målkonflikterna som tas upp i typfallen handlar om prioriteringen mellan militära och civila behov. Exempelvis om man vid dieselbrist ska använda det som finns till militära fordon eller till sjukhusens reservkraftverk.

– Även om det blir ett svårt övervägande, som att jämföra äpplen och päron, är det ändå möjligt att göra en sammanvägd analys över var skadan blir värst, säger Daniel K Jonsson.

Daniel K Jonsson

Daniel K Jonsson

Forskare, FOI

Han pekar på hur viktigt det är att väga in de långsiktiga effekterna av att något prioriteras ner. Får inte försvaret resurser förlorar man kriget, men om man hela tiden prioriterar det militära kan den civila förmågan gå ner så mycket att det militära behovet av civilt stöd inte längre kan uppfyllas.

– Förr hade Försvarsmakten egna resurser i form av att man exempelvis kunde laga mat och fixa transporter. I dag är man mer beroende av det civila, förklarar Daniel K Jonsson och fortsätter:

– När man tittar på erfarenheterna från Ukraina, där det fullskaliga kriget snart hållit på i tre år, ser man hur viktigt det är att upprätthålla hela samhällets motståndskraft över tid. Även om det inte är säkert att en krigssituation på Nordkalotten skulle vara lika långdragen, är det ändå uppenbart att det är skillnad nu jämfört med det snabba krigsförlopp vi förväntade oss under kalla kriget.

Bland problemen som målas upp i typfallen finns att nyckelpersoner, och deras familjer, i företag som levererar förnödenheter och tjänster till Försvarsmakten utsätts för hot – vilket leder till att de säger upp sina kontrakt.

– Man bör ta visst ansvar för att informera företagare om dessa risker – utan att skrämma bort dem. Kanske kan man öka medvetenheten och hjälpa dem med riskbedömningar.

Det pekas också på att för korta planeringshorisonter, där upphandlingar görs ad hoc, kan göra att leverantörer känner att de inte kan få fram varor i tid – och därför vill dra sig ur avtal, förklarar han. 

– Det gäller att ha en god relation med sina leverantörer, att göra tydligt att de också är en del av totalförsvaret – att det handlar om mer än bara business.

Liknande läsning:

I typfallen inträffar allt möjligt hemskt, som att det hittas sprängladdningar vid drivmedelsdepåer, vissa broar över norrländska älvar skadas, störsändare försvårar navigering, elförsörjningen saboteras, Finland vill ha hjälp med baltiska flyktingströmmar, gräv- och schaktmaskiner behövs för att ta hand om förstörda hamnar och flygplatser. Och så vidare.

– Ska man lägga in sådana riktigt elaka moment när man övar på värdlandsstöd är det nog bäst att göra det vid stabsövningar framför kartan, så att inte övningen förstörs för en massa utländska soldater. 

Han har förståelse för att värdlandsstöd kan förefalla vara mest en logistisk och byråkratisk detalj, där mycket handlar om konkreta saker som avtal och tekniska standarder eller att få rätt saker till rätt plats i rätt tid – men poängterar att VLS har en väldigt tung säkerhetspolitisk dimension.

– Det gäller att signalera till en motståndare att vi fixar det här, att det är en central del av Natos strategi. Men också att visa våra allierade att vi är bra på att både ge och ta emot stöd – trots att vi nyss blev medlemmar, säger Daniel K Jonsson. 

Officerstidningen är Officersförbundets medlemstidning och bedriver självständig journalistisk bevakning av försvars- och säkerhetsfrågor.

Flygvapnet växlar upp i cyberdomänen – den femte arenan för krigföring. På Uppsala garnison byggs förmågan att upptäcka, förstå och försvara flygvapnets system mot angrepp i realtid. ”Vi behöver dem som är skickliga på att kriga med hjärnan”, säger cyberförsvarsförvaltare Christoffer Pierrou.

Maria Widehed
Flygvapnets cyberförsvar
Flygvapnets cyberförsvarsofficerare Kristoffer Myrestam (t v) och Alfred Turesson (t h) samverkar under en övning med Viktor Lindén som arbetar med underrättelsefunktionen.

Foto: Margareta Bloom Sandebäck

Sergeant David Andersson, cyberförsvarsofficer, står längst fram i lektionssalen.

– Orientering: vi har fått in en usb-sticka från en klient. Den har suttit i en dator i vårt nätverk, säger han.

David Andersson tillhörde den andra årskullen att utbildas inom specialistofficersutbildningens cyberförsvarsinriktning. Idag arbetar han vid Flygstaben med att bygga upp funktionen cyber­operationscenter, en central nod i flygvapnets växande cyberförsvar. Den här veckan leder han en övning som flygvapnet tillsammans med Totalförsvarets forskningsinstitut, FOI, har satt samman.

– Under övningen samarbetar våra underrättelsedelar med det säkerhetsoperationscenter, SOC, vi har byggt upp. I det övar soldater och officerare på att analysera loggar i realtid och på incidenthantering, säger han.

Utanför byggnaden är Uppsala garnison grådisigt, men verksamheten är intensiv innanför väggarna. Här i Tunahuset, som tillhör Upplands flygflottilj, F 16, har lektionssalen tillfälligt omvandlats till en operativ miljö. Kablar löper mellan arbetsstationerna, skärmar visar flöden av loggar och bredvid trängs halvdruckna burkar med energidryck.

Det gäller att hela tiden hålla koll på var aktören rör sig i nätverket.

Det är dag tre av övningen och det har skett en tydlig upptrappning. I övningsscenariet råder gråzon och ett medicinföretag som tillverkar botemedel mot ett nytt kemiskt stridsmedel från Ryssland har just angripits. Medicinen är viktig för civilförsvaret och därför har flygvapnets cyberförsvar kopplats in.

– En lärdom vi dragit är vikten av att tidigt få mandat. Vi sitter ju på ett företag och är en hjälpresurs, säger sergeant Alfred Turesson, cyberförsvarsofficer på F 16.

Första dagen upprättade de sin övervakning. Andra dagen började angreppen. Nu försvarar de systemet under pågående intrång.

– Det misstänks finnas okända aktörer i systemet. Så vi har fått sätta vissa maskiner i karantän, koppla bort alla kopplingar och höja beredskapen på systemet. Vi försöker hitta allt aktören har gjort innan vi gör motåtgärder, för att inte förvarna aktören. Det begränsar deras handlingsfrihet, berättar Alfred Turesson.

Angreppet bedöms ha inletts via ett mejl med skadlig kod.

– Sedan har det spridit sig till fler maskiner.

Arbetet sker metodiskt och under tidspress, med målet att identifiera aktören och begränsa spridningen.

– När en aktör väl är inne kan de blockera datorer och rensa dem från distans. Det gäller att hela tiden hålla koll på var aktören rör sig i nätverket, säger Alfred Turesson och fortsätter:

– Vi prioriterar att kartlägga aktörens infrastruktur, exempelvis servrar som används för att distribuera skadlig kod eller genomföra angrepp. Det möjliggör att vi kan blockera dem i ett tidigt skede för att förhindra att de kommer åt våra system.

Ralf Alvarsson, cybersäkerhetsspecialist vid FOI, arbetar med cyberträning och är på flottiljen för att prata försvarbarhet med övningsdeltagarna.

– För att skydda sig kanske man sätter upp en brandvägg och krypterar förbindelser. Det är en annan sak att kunna försvara sig, då behöver man ha insyn, kunna gå in i ett system och kasta ut motståndaren när man är under attack. Det finns väldigt lite forskning om försvarbarhet, säger han.

•••

– Det Sverige gör i cyberdomänen är något som gör skillnad, sa den franske amiralen Pierre Vandier – en av Natos två högsta chefer med ansvar för utveckling och innovation inom alliansens militära förmåga – vid ett besök i Uppsala i början av mars.

Vad som räknas in i cyberdomänen är brett. Den består av bland annat ledningsstödsystem, stridsledningssystem, intranät, telekommunikationssystem, internet och inbyggda system i anläggningar, fordon och farkoster. Rent fysiskt befinner sig delarna inom övriga försvarsdomäner, vilket innebär att effekterna av ett cyberangrepp kan påverka Försvarsmaktens förmåga i samtliga domäner.

Flygvapnets cyberförsvar

”Det finns väldigt lite forskning om försvarbarhet”, säger Ralf Alvarsson som tillsammans med Malkom Selström, båda från FOI, deltar under övningen.

Foto: Margareta Bloom Sandebäck

Cyberförsvaret inom flygvapnet byggs upp i allt snabbare takt och har börjat träda in i en ny organisatorisk uniform där förmågan börjat etableras ute på flottiljerna. Förmågemässigt handlar det om att kunna genomföra både offensiva och defensiva cyberoperationer.

– Det är fortfarande väldigt få inom Försvarsmakten som har koll på vad vi egentligen gör, det finns ett arv av att detta ska hållas superhemligt och det gör att kunskapen ibland är låg. Men idag är det viktigt att man förstår att även stridsvagnar har IP-adresser och går att hacka, säger förvaltare Christoffer Pierrou och fortsätter:

– Allt som är digitalt och går att påverka kan man hacka. Det handlar bara om tid, motivation och resurser.

Sedan 2023 är Christoffer Pierrou flygvapnets cyberförsvarsförvaltare. Han validerades som cyberförsvarsofficer när organisationen var i sin linda och specialistofficersutbildningens cyberinriktning ännu inte fanns. När utbildningen av cybersoldater startade 2020 var belastningen hög för utbildande befäl, berättar han.

– Det var en intensiv period. I pilotomgången av cybersoldatutbildningen låg vi befäl ungefär en vecka före soldaterna. Vi lärde oss någonting, sedan utbildade vi i det.

Flygvapnets cyberförsvar

Christoffer Pierrou

Cyberförsvarsförvaltare

Samtidigt fanns organisatoriska utmaningar.

– Idag får vi folk att stanna, men i det tidiga skedet tappade vi en del för att det saknades en helhet.

Samma år som cybersoldatutbildningen startade började Försvarsmakten lägga ut resurser på försvarsgrenarna. Christoffer Pierrou beskriver det som att flygvapnet ligger långt fram och gärna visar vägen för övriga försvargrenar.

– Det är olika verksamheter ute hos marinen, armén och inom flygvapnet. Hos oss är det sekundtaktiskt med flygplanen, det gör att vi ser annorlunda på cyberdomänen. Men vi har bra samverkan med övriga försvarsgrenar, liksom regelbundna möten med Operationsledningen och cyberförsvarsledningen, Försvarets materielverk och Saab. Informationsspridning är en viktig del inom cyberförsvaret.

Målbilden är att kunna skapa en övningsmiljö vid övningar som Aurora och kunna öva upp emot tusen deltagare samtidigt.

Idag består flygvapnets cyberförsvarssektion av cyberförsvarsförvaltare, cyberförsvarschef och cyberoperationsledare, som är en del av ledningssystemavdelningen på Flygstaben. Flygvapenchefen styr resurserna. Merparten av cyberförsvarsofficerarna och cybersoldaterna tillhör F 16, men man har börjat placera ut kompetens på övriga flottiljer också.

Det finns vakanser på sektionen, men Christoffer Pierrou ser generellt inga svårigheter i att attrahera kompetens.

– Cybersoldater är avgörande för att vi ska kunna bygga upp förmåga i den här takten. Utbildningen är attraktiv eftersom man också får högskolepoäng och lönemässigt ligger vi på en bra nivå, säger han.

Flygvapnets cyberförsvar

”Idag är det viktigt att man förstår att även strids­­­­vagnar har IP-­adresser och går att hacka”, säger ­Christof­­­fer Pierrou.

Foto: Margareta Bloom Sandebäck

Verksamheten fokuserar i stort kring att bygga upp ett så kallat cyberoperationscenter där relevanta loggar samlas och vidare analyseras. Inom centret finns en ren operationsdel, en del som arbetar med cyberförsvarslägesbilden samt mobila cyberförsvarsgrupper.

En del av det operativa arbetet går ut på uppsökande verksamhet.

– Det handlar om att man har en hypotes. Man genomför utifrån den tidsbegränsade insatser i utpekade system för att kartlägga, utröna en aktörs handlingsalternativ eller jaga en aktör, säger Christoffer Pierrou.

Han visar en lång lista över internationellt kända APT-grupper, Advanced Persistent Threat, som är välorganiserade, ofta statligt stöttade cyberbrottsorganisationer. På listan finns några av de mer kända, som APT 28 Fancy Bear, en grupp med starka kopplingar till Rysslands militära underrättelsetjänst. På listan finns också Lazarus Group, som ofta kopplas till Nordkorea och har varit inblandade i flera stora finansiella cyberbrott och attacker mot underhållningsindustrin.

– De har vissa metoder för att ta sig in i system, det gör det möjligt att leta spår efter dem när man vet hur de brukar gå till väga.

En del av funktionens arbete handlar om att granska flygvapnets system. Det handlar om det som kallas ”etisk hackning” och innebär att man gör en simulerad, auktoriserad cyberattack mot it-system, nätverk eller applikationer för att proaktivt identifiera säkerhetsluckor.

– Det här är en viktig del, säger Christoffer Pierrou.

Den mobila cyberförsvarsgruppen arbetar med incidenthantering.

– De har kommit till eftersom vi tänker lite annorlunda här än ute hos försvarsgrenarna, med det förbandsnära lagret blir det lite skillnad i fokus.

Väskorna till de mobila cyberförsvarsgrupperna står alltid färdigpackade och redo att nyttja.

– Vi har ett arv i Försvarsmakten där mycket förklaras som ”tekniskt fel”. Nu ska man akta sig för att ropa varg, men poängen med de mobila grupperna är att sänka tröskeln för att man ute på flottiljerna hör av sig till oss om system uppträder annorlunda.

Som en del av förmågeuppbyggnaden har flygvapnet byggt ett digitalt övningsfält – eller cyberrange som det kallas. I övningsfältet ”Terra” övas soldater och yrkesofficerare i cyberkrigföring och realistiska scenarier, både som motståndarsida och defensivt. I maj ska Terra återigen användas under Operation Chimera, en cyberförsvarsövning som genomförs inom ramen för de värnpliktiga cybersoldaternas förbandsutbildning.

– Målbilden är att kunna skapa en övningsmiljö vid övningar som Aurora och kunna öva upp emot tusen deltagare samtidigt, säger Christoffer Pierrou.

Flygvapnets cyberförsvar

Foto: Margareta Bloom Sandebäck

•••

Vid en av skärmarna inne i lektionssalen sitter Olle Eriksson. Han gjorde värnplikt som cybersoldat och har i höst sökt sig vidare till specialistofficersutbildningen med inriktning cyberförsvar.

Han liknar sitt arbete med att lägga pussel.

– Analysen är viktig, att förstå alla delar av angreppet. Om vi inte lär oss vad som har hänt så kan fienden göra om det igen – då har de kunskapen och kan vara ännu snabbare och få ännu mer effekt.

Framme vid whiteboarden ägnar sig sergeant Kristoffer Myrestam åt digital forensik. En komprometterad dator analyseras, efter att en anställd i scenariet har uppmärksammat att någon stoppat in en usb-sticka i den.

– Så vi har tagit ut hårddisken och kopierat den. Man vill aldrig jobba på originalet för att hålla det så forensiskt säkert som möjligt.

Här handlar arbetet om att säkra bevis, förstå angreppets förlopp och dra lärdomar för framtiden.

När jag hade lagt två år på att skruva flygplan kände jag att jag saknade datorer.

Kristoffer Myrestam gjorde värnplikten som flygmekaniker vid Norrbottens flygflottilj, F 21.

– Men när jag hade lagt två år på att skruva flygplan kände jag att jag saknade datorer. Specialistofficersutbildningen med cybeförsvarsinriktning passade mig bra. Utbildningsmässigt behöver man vara bra på att lära sig snabbt, säger han.

Idag ingår han i en grupp som utvecklar cyberförsvaret på F 16.

Längst bak i lektionssalen arbetar underrättelsefunktionen, som för första gången övas integrerat med ett säkerhetsoperationscenter, SOC.

– Vi försöker attribuera hoten man upptäcker i SOC till en motståndare. Vi kan också ge dem i uppgift att leta efter saker vi har sett i omvärlden, säger sergeant Viktor Lindén, cyberförsvarsofficer på F 16, och fortsätter:

– Det kan också vara att vi ser saker i våra system som behöver spridas till övriga organisationen och då är det vårt jobb att beskriva vad hotet egentligen innebär.

•••

Tio minuters bilfärd bort från Tunahuset kliver Christoffer Pierrou ur bilen i en skogsdunge utanför flottiljområdet och öppnar upp bakluckan på det parkerade fordon han har stannat vid. Inuti finns en laptop och signalutrustning.

Tillsammans med sergeant Jonas Holmberg och sergeant Sigrid Johnsson vill han visa hur det kan se ut när man övar inom cybersoldatutbildningen på att hantera det som kallas ”wardriving” – när en motståndare kör runt i en bil och söker efter öppna eller osäkra trådlösa nätverk med hjälp av en bärbar dator.

Sigrid Johnsson var del av den allra första cybersoldatskullen. Nu arbetar hon på Flygstaben med att ta fram cyberförsvarslägesbilden.

– Vi samlar in data från hela organisationen för att kunna svara på var vi är svaga, var vi starka och vad vi ska förbättra. Alla system måste in i lägesbilden och det är en stor del av vårt arbete att ha den översikten, det kan ju vara det allra minsta systemet som blir utsatt, säger hon.

Flygvapnets cyberförsvar

Sigrid Johnsson ingick i den allra första cybersoldatskullen. Nu arbetar hon på Flygstaben med att ta fram cyberförsvars- lägesbild.

Foto: Margareta Bloom Sandebäck

Sigrid Johnsson är en av få kvinnor som arbetar med flygvapnets cyberförsvar. Hon vill gärna nyansera bilden av hur en cybersoldat är.

– Jag är inte så mycket ”energidryck och LAN” och vill uppmuntra fler tjejer som kanske inte ser sig själva inom cyber att våga prova, särskilt om man gillar att tänka utanför boxen.

Hon får medhåll från de båda cyberförsvarsofficerarna.

– Så är det, för att bygga cyberförsvar behöver vi dem som är skickliga på att kriga med hjärnan, säger Christoffer Pierrou.

Fakta

Cyberdomänen

Cyberdomänen består av digitala informationssystem och elektroniska kommunikationstjänster samt den data som lagras i, bearbetas med, eller förmedlas genom dessa system och tjänster. I domänen ingår bland annat ledningsstödsystem, stridslednings- och verkanssystem, intranät, styr- och reglersystem, telekommunikationssystem, de uppkopplade sakernas internet, inbyggda system i anläggningar, fordon och farkoster samt internet i sin helhet.

Specifika områden av cyberdomänen kallas cyberterräng. Terrängen utgörs av hård- och mjukvara och kan spänna över flera sammankopplade system och dela terräng i cyber­domänen.

Källa: Försvarsmakten

Ur arkivet: