Senast publicerat
Senast publicerat:

Forskare vid FOI om de utmaningar som kan uppstå vid värdlandsstöd

I ett utsatt läge ska Sverige snabbt kunna få hjälp utifrån. Här syns amerikanska marinkårsoldater samöva med svenska kustjägare under Archipelago Endeavor 2024.

Foto: Carl Nyman/Försvarsmakten

Forskare på Totalförsvarets forskningsinstitut, FOI, har tagit fram tre olika typfall för värdlandsstöd där de lyfter fram vilka svårigheter och målkonflikter man kan stöta på. Det handlar bland annat om hur militära och civila behov ska vägas mot varandra, hur företag och infrastruktur kan påverkas av hot – och hur svårt det är att planera för det oförutsägbara.

Anders Holmer

Daniel K Jonsson leder och bedriver forskning och studier inom civilt försvar och totalförsvar vid Totalförsvarets forskningsinstitut, FOI. 

– När andra ser möjligheter, är vår uppgift att se problem. Vi tror egentligen inte att allt kommer att bli kaotiskt – men vårt jobb i det här fallet är att måla fan på väggen, säger han.

I mars 2023 publicerade han, tillsammans med FOI-analytikern Beatrice Reichel, en genomgång av tre olika typfall av värdlandsstöd, VLS, som ”ett tankeväckande inspel” för alla som planerar för sådana här operationer.

–  Jag tycker fortfarande att memot håller, även om det skrevs innan vi blivit fullvärdiga Natomedlemmar.

Liknande läsning:

Det första typfallet som tas upp handlar om att Nato i avskräckande syfte intensifierar övningsverksamhet i bland annat Sverige. I det andra fallet råder en eskalerande säkerhetspolitisk kris, vilket medför att utländska förband under Natobefäl flyttas till Sverige som ett bakre stöd till förband i Finland och Baltikum. 

Vi tror inte att allt kommer att bli kaotiskt – men vårt jobb i det här fallet är att måla fan på väggen.

I det tredje fallet bryter krig ut, där Sverige ska klara av att ge värdlandsstöd samtidigt som vi ska möta ryska väpnade angrepp mot landet. I alla tre fallen målar författarna upp olika svårigheter som kan bli tuffa att lösa.

– Vi vill skapa en medvetenhet om att allt inte går att förutse. Det går inte att skapa en massa planer som man sedan bara kan följa slaviskt. Det brukar ju annars vara så att när verkligheten slår till så behöver man justera sina planer, säger Daniel K Jonsson.

En del av målkonflikterna som tas upp i typfallen handlar om prioriteringen mellan militära och civila behov. Exempelvis om man vid dieselbrist ska använda det som finns till militära fordon eller till sjukhusens reservkraftverk.

– Även om det blir ett svårt övervägande, som att jämföra äpplen och päron, är det ändå möjligt att göra en sammanvägd analys över var skadan blir värst, säger Daniel K Jonsson.

Daniel K Jonsson

Daniel K Jonsson

Forskare, FOI

Han pekar på hur viktigt det är att väga in de långsiktiga effekterna av att något prioriteras ner. Får inte försvaret resurser förlorar man kriget, men om man hela tiden prioriterar det militära kan den civila förmågan gå ner så mycket att det militära behovet av civilt stöd inte längre kan uppfyllas.

– Förr hade Försvarsmakten egna resurser i form av att man exempelvis kunde laga mat och fixa transporter. I dag är man mer beroende av det civila, förklarar Daniel K Jonsson och fortsätter:

– När man tittar på erfarenheterna från Ukraina, där det fullskaliga kriget snart hållit på i tre år, ser man hur viktigt det är att upprätthålla hela samhällets motståndskraft över tid. Även om det inte är säkert att en krigssituation på Nordkalotten skulle vara lika långdragen, är det ändå uppenbart att det är skillnad nu jämfört med det snabba krigsförlopp vi förväntade oss under kalla kriget.

Bland problemen som målas upp i typfallen finns att nyckelpersoner, och deras familjer, i företag som levererar förnödenheter och tjänster till Försvarsmakten utsätts för hot – vilket leder till att de säger upp sina kontrakt.

– Man bör ta visst ansvar för att informera företagare om dessa risker – utan att skrämma bort dem. Kanske kan man öka medvetenheten och hjälpa dem med riskbedömningar.

Det pekas också på att för korta planeringshorisonter, där upphandlingar görs ad hoc, kan göra att leverantörer känner att de inte kan få fram varor i tid – och därför vill dra sig ur avtal, förklarar han. 

– Det gäller att ha en god relation med sina leverantörer, att göra tydligt att de också är en del av totalförsvaret – att det handlar om mer än bara business.

I typfallen inträffar allt möjligt hemskt, som att det hittas sprängladdningar vid drivmedelsdepåer, vissa broar över norrländska älvar skadas, störsändare försvårar navigering, elförsörjningen saboteras, Finland vill ha hjälp med baltiska flyktingströmmar, gräv- och schaktmaskiner behövs för att ta hand om förstörda hamnar och flygplatser. Och så vidare.

– Ska man lägga in sådana riktigt elaka moment när man övar på värdlandsstöd är det nog bäst att göra det vid stabsövningar framför kartan, så att inte övningen förstörs för en massa utländska soldater. 

Han har förståelse för att värdlandsstöd kan förefalla vara mest en logistisk och byråkratisk detalj, där mycket handlar om konkreta saker som avtal och tekniska standarder eller att få rätt saker till rätt plats i rätt tid – men poängterar att VLS har en väldigt tung säkerhetspolitisk dimension.

– Det gäller att signalera till en motståndare att vi fixar det här, att det är en central del av Natos strategi. Men också att visa våra allierade att vi är bra på att både ge och ta emot stöd – trots att vi nyss blev medlemmar, säger Daniel K Jonsson. 

Officerstidningen är Officersförbundets medlemstidning och bedriver självständig journalistisk bevakning av försvars- och säkerhetsfrågor.

Fortifikationsverket investerar mer än någonsin tidigare i det militära försvarets infrastruktur. Det höga tempot i uppbyggnaden ställer nya krav på myndigheten. För att möta behoven genomförs nu en omfattande omorganisation där ansvar flyttas närmare verksamheten. ”Vi har inte tid att vänta”, säger generaldirektör Maria Bredberg Pettersson.

Josefine Owetz
Maria Bredberg Pettersson
"Det vi behöver förbereda oss på är att försöka leverera så mycket som vi någonsin kan", säger Fortifikationsverkets generaldirektör Maria Bredberg Pettersson.

Foto: Peter Malmrup/Fortifikationsverket

Solen sken över Halmstads garnison och Luftvärnsregementet när den nya luftvärnshallen Gungners hall invigdes den 11 juni i år. Byggnaden ska användas för utbildning, förvaring och underhåll av luftvärnssystem 103, Patriot, och är den hittills största fastigheten i Fortifikationsverkets bestånd.

– Vi är stolta att kunna leverera detta bidrag till Sveriges försvarsförmåga, sa generaldirektör Maria Bredberg Pettersson i ett uttalande efter invigningsceremonin.

Fortifikationsverket äger, utvecklar och förvaltar Sveriges försvarsfastigheter och luftvärnshallen är bara ett exempel på årets många projekt. Runt om i landet genomför myndigheten omfattande investeringar genom nyetableringar, fastighetsförvärv och utveckling av det befintliga fastighetsbeståndet. Tempot är högt, konstaterar Maria Bredberg Pettersson när Officerstidningen träffar henne under Almedalsveckan.

– Myndigheten är i stark växtvärk eftersom den geopolitiska utvecklingen och omvärldsläget totalt har förändrat förväntningarna och kraven på vad vår myndighet ska leverera. Vi gör en historisk uppbyggnad av infrastrukturen för totalförsvaret, säger hon.

I Almedalen deltar Maria Bredberg Pettersson i flera seminarier och samtal om robust infrastruktur, samverkan och försvarsuppbyggnad. Hon berättar att Försvarsmakten står för 85 procent av Fortifikationsverkets uppdrag och övriga försvarsmyndigheter för resterande del.

Behoven av infrastruktur i det militära försvaret är enormt stora.

– Behoven av infrastruktur i det militära försvaret är enormt stora. Vi brukar säga att de flesta av garnisonerna mer eller mindre ser ut som byggarbetsplatser idag. Sedan finns det vissa platser där det pågår mer verksamhet än på andra.

Hon lyfter bland annat Upplands flygflottilj, Karlskrona garnison och förberedelserna för de nya organisationsenheterna i Kristinehamn, Falun och Sollefteå som exempel på sådana platser.

– Omvärldsläget har gjort att vi har hamnat i en situation som ser helt annorlunda ut än för bara några år sedan. Precis som ÖB säger finns det inga tecken på att det kommer att bli bättre. Det vi behöver förbereda oss på är att försöka leverera så mycket som vi någonsin kan.

Erfarenheterna från kriget i Ukraina har också förstärkt synen på infrastrukturens betydelse, förklarar Maria Bredberg Pettersson. 

– Förmåga handlar väldigt mycket om att kunna återupprätta infrastruktur när den blir förstörd. Att snabbt kunna reparera och underhålla den för att återupprätta förmågan. Infrastruktur, både militär och civil, är dessutom ett mål i dagens krigföring, säger hon.

Maria Bredberg Pettersson 2

I mars 2025 invigdes en träningsanläggning för kemiska, biologiska, radiologiska och nukleära ämnen på Totalförsvarets skyddscentrum, SkyddC, i Umeå.

Foto: Hannes Holmström/Försvarsmakten

När Maria Bredberg Pettersson tillträdde som generaldirektör 2018 hade Fortifikationsverket omkring 600 medarbetare. I dag är myndigheten över 1 500 personer och antalet anställda fortsätter att växa.

– Rekryteringen har fungerat förhållandevis bra, men vissa specialistkompetenser är mycket svåra att hitta. Säkerhetsskydd, informationssäkerhet, IT och fortifikatorisk utveckling är områden där konkurrensen är stenhård. Det är inte kompetenser som finns på hyllan, utan sådant vi själva måste bygga upp.

Sveriges inträde i Nato har förändrat Fortifikationsverkets uppdrag och fått ett tydligt genomslag i verksamheten. Arbetet med infrastruktur för etableringar för Natos logistik- och signalbas i Enköping har inletts och samtidigt bygger myndigheten upp kompetens för att hantera Natos investeringsprogram och har stärkt arbetet med värdlandsstöd.

– Vi ska bygga infrastruktur inte bara för ett nationellt behov utan också för ett internationellt behov. Nato har lagt ytterligare ett väldigt tydligt perspektiv på behoven. Allt vi gör får en ökad komplexitet och kraven på snabb leverans är tydliga.

Nya fregatter måste ha en hamn att ligga vid och flygplan måste kunna landa och ha hangarer.

Under många år har fokus i försvarsdebatten legat på personal och materiel, men utan fungerande infrastruktur spelar varken nya förband eller nya vapensystem någon roll, menar Maria Bredberg Pettersson.

– För att kunna bygga en ökad försvarsförmåga så måste man ha balans mellan personal, materiel och infrastruktur. Det spelar ingen roll hur många värnpliktiga vi utbildar om de inte har någonstans att bo. Nya fregatter måste ha en hamn att ligga vid och flygplan måste kunna landa och ha hangarer. Infrastruktur är en förmåga – inte en belastning. Det är en nödvändig förutsättning för att kunna bygga försvarsförmåga.

Hon menar att infrastrukturen länge har kommit in för sent i planeringen.

– Det har funnits en syn att infrastruktur är något som katten släpar in i efterhand. Det finns många exempel där man inte tagit höjd för de infrastrukturella behoven i samband med att det har fattats beslut.

Maria Bredberg Pettersson lyfter den nyinvigda luftvärnshallen i Halmstad som exempel. Beslutet att anskaffa luftvärnssystemet Patriots togs 2018 och de första leveranserna skedde tre år senare. Fram tills i år har verksamheten bedrivits i tillfälliga lokaler.

– Hallen invigdes nu i juni men systemen var på plats redan 2021. Så om jag tycker att infrastruktur har setts som en belastning? Svar ja. Men där är vi inte längre. Det tycker jag även att försvarsberedningens senaste rapport visar på.

Försvarsberedningen pekar i delrapporten ”Skärpt läge – aktuell lägesbild i totalförsvaret och omvärlden” på behovet av kortare ledtider för att etablera den infrastruktur som Försvarsmakten behöver. De upprepar även budskapet från tidigare rapporter om vikten av att Fortifikationsverket involveras i planeringsarbetet vid ett tidigt skede.

– Beredningen lyfter också att tiden är en alltmer avgörande faktor utifrån det omvärldsläge som vi har. De skriver att alla myndigheter behöver ha tid som den viktigaste faktorn för att komma vidare i uppbyggnaden av totalförsvaret. Jag delar den uppfattningen, säger hon och tillägger:

– Vi måste också nöja oss med good enough ibland och inse att tält, baracker och containerlösningar också är förmågebyggande.

Den 13 januari signerade överbefälhavare Michael Claesson och generaldirektör Maria Bredberg Pettersson en ny överenskommelse mellan Försvarsmakten och Fortifikationsverket.

Foto: Axel Öberg/Försvarsmakten

Vid Folk och försvars rikskonferens i januari år signerade hon och överbefälhavare Michael Claesson en ny överenskommelse mellan Försvarsmakten och Fortifikationsverket. Den fastställer vilken av myndigheterna som gör vad och ska skapa bättre förutsättningar för samarbete. Målet är tydligt: ökad försvarsförmåga med fokus på kraftig tillväxt och snabbhet utifrån omvärldsläget.

– Vårt samarbete med Försvarsmakten fungerar utmärkt idag, men det kan bli bättre. Jag har en tät och bra dialog med försvarsmaktsledningen, vilket inte historiskt alltid har varit fallet. Sedan är det precis inom Försvarsmakten som inom Fortifikationsverket att det tar tid att få genomslag för de intentioner som man har.

Det höga tempot och de nya kraven kräver förändrade arbetssätt, enligt Maria Bredberg Pettersson. Hon beskriver hur Fortifikationsverket, Försvarsmakten och Försvarets materielverk länge arbetat i processer där varje steg avslutas innan nästa kan börja.

– Vi jobbar fortfarande sekventiellt och inte parallellt. Det är helt avgörande att vi börjar arbeta parallellt i stället. Säkerhetsskydd, tillstånd och andra frågor måste komma in tidigt. Våra processer är inte anpassade för det i dag. Det går fortfarande på tok för långsamt. Det krävs en kulturresa och en ändring i mindset.

Det handlar om att skapa en ny organisation för att bättre stödja det omvärldsläge och den uppgift som vi har idag.

För att skapa en organisation som bättre är anpassad för dagens omvärldsläge ska myndigheten genomföra en stor omorganisation. Nyligen fattade Maria Bredberg Pettersson beslut om att från årsskiftet ska verksamheten delas in i fyra geografiska områden i stället för dagens sex regionkontor. Ansvaret flyttas längre ut i organisationen och beslut ska fattas närmare verksamheten, förklarar hon.

– Det är lite grann på temat delegerat beslutsmandat som Försvarsmakten arbetar med. Vi ska gå vidare med att dela in verksamheten i fyra geografiska områden som motsvarar Försvarsmaktens militärregioner. Vi ska tillsätta geografiskt ansvariga chefer för att hantera både bygg-, förvaltnings- och investeringsverksamhet inom området.

 Vilka är dina förhoppningar med den nya organisationen? 

– Att vi ska jobba mer som ett fortifikationsverk. Jag är jättetrött på att vi jobbar i silos. Det tjänar inte Sverige väl. Det här är inte en organisationsförändring som handlar om några besparingar, utan det handlar om att skapa en ny organisation för att bättre stödja det omvärldsläge och den uppgift som vi har idag, säger hon och tillägger:

– Det handlar också väldigt mycket om att hitta rätt chefer. Dessa kommer jag att hitta internt i organisationen men också utanför. Jag vill att vi hittar chefer som vill ta ansvar, är modiga och vågar fatta beslut. För vi har inte tid att vänta.

Fakta

Fastighetsköp under 2025

Med investeringar på över 20 miljarder blev 2025 ett rekordår för myndigheten. Förra året fattade regeringen beslut om att Fortifikationsverket ska äga de fastigheter som tidigare förvaltats av Specialfastigheter för försvarsmyndigheterna. Det innebär att Försvarsmaktens högkvarter på Lidingövägen, Försvarets materielverks huvudkontor på Gärdet och Totalförsvarets forskningsinstituts kontor i Kista och Umeå nu är en del av Fortifikationsverkets bestånd. Fastigheterna förvärvärades till ett värde av 8,2 miljarder kronor. Fokus under 2025 var i övrigt att förvärva kontorsfastigheter samt fastigheter för logistik och förrådsverksamhet. Större investeringar gjordes i Enköping och Upplands-Bro.

Källa: Fortifikationsverkets årsredovisning 2025

Ur arkivet: