Senast publicerat
Senast publicerat:

Central instruktion för personlig utrustning har fastställts

Försvarsstaben har tagit fram en central styrning för vilken utrustning som anställda får köpa in privat och använda i tjänsten. Syftet är att skapa tydlighet och samtidigt ge utrymme för individuell anpassning, utan att tumma på säkerhet eller Försvarsmaktens enhetliga uttryck. Det säger brigadgeneral Claes Isoz vid Försvarsstabens stödenhet.

Josefine Owetz
"Direktivet skapar en större trygghet i verksamheten. Det ska vara tydligt att det här är okej och accepterat, både för chefer och medarbetare", säger brigadgeneral Claes Isoz.

Foto: Kollage

Det har länge förekommit att anställda i Försvarsmakten har kompletterat sin personliga utrustning med privat inköpta produkter, trots att det enligt uniformsreglementet inte har varit tillåtet. Nu har Försvarsstaben för första gången fastställt en central instruktion som reglerar hur anställda får anpassa sin utrustning med egeninköpta persedlar.

– Det är bra att vi nu har stadfäst från Högkvarteret vad som är okej och vad som gäller. Vi vet att anställda köper viss utrustning och nu behöver de inte känna att de går emot systemet, säger brigadgeneral Claes Isoz, som fram till årsskiftet var materielområdesansvarig chef för logistikmateriel där området personlig utrustning ingår, på Försvarsstabens stödenhet.

Instruktionen möjliggör för anställda att göra avsteg inom vissa utrustningsområden, exempelvis kängor, handskar, underställ, stridsbälten, fickor till stridsväst och skyddsglasögon.

Vi vill öka flexibiliteten till anpassning för personlig utrustning där man som individ ser att det finns ett behov.

– Vi vill öka flexibiliteten till anpassning för personlig utrustning där man som individ ser att det finns ett behov, kanske handlar det om att man vill göra ett bättre jobb än vad man kan med den materiel som finns. Vi vill tillmötesgå det, säger Claes Isoz och fortsätter:

– Direktivet skapar en större trygghet i verksamheten. Det ska vara tydligt att det här är okej och accepterat, både för chefer och medarbetare.

Medarbetare som vill använda privat införskaffad personlig utrustning i tjänsten ansvarar för att den uppfyller vissa fastställda krav. Utrustningen ska bland annat ha dämpad infraröd signatur, sakna passiv RFID-tagg och inte avvika väsentligt i färg eller visuellt uttryck från ordinarie materiel.

Den enskilde ska kunna påvisa att utrustningen uppfyller kraven och chefer i linjen ansvarar för att kontrollera och godkänna utrustning före användning.

– Som anställd får man prata med leverantörer och återförsäljare som säljer utrustningen och be dem beskriva vilka förmågor som de har på produkterna. Sedan är det inte ovanligt att Försvarsmakten köper materiel från leverantörer som soldaterna köper utrustning från, säger Claes Isoz.

Den egeninköpta materielen ska också fungera tillsammans med Försvarsmaktens tilldelade utrustning utan att skyddsnivå och funktion försämras. Vid osäkerhet kring om utrustningen uppfyller kraven ska den kontrolleras av lägst avdelnings- eller kompanichef innan inköp sker, framgår av styrningen.

kollage2

En drivkraft bakom privata inköp är upplevelsen av brister i befintlig materiel, inte minst vad gäller bärsystem och fickor till stridsväst.

Foto: Kollage

Utrustningsområden som inte är tillåtna att göra avvikelser från är kroppsskydd, hjälm och vapentillbehör samt yttre uniformspersedlar.

– Vi har valt att undanta de typiska plaggen som definierar vad en uniform är för något, som jacka, vapenrock och fältbyxa, de kamouflageklädda plaggen. ÖB vill inte ha en försvarsmakt som väsentligt avviker från ett uniformt utseende.

Under det senaste året har det fattats flera beslut om lokala instruktioner för vilka avsteg som får göras och vilken utrustning som personalen får köpa in privat och använda i tjänsten; bland annat på Luftvärnsregementet och Markstridsskolan.

Vi är öppna för att justera när vi ser hur instruktionen tillämpas i praktiken.

Chefen för respektive organisationsenhet ska nu säkerställa att det finns en lokal instruktion som utgår från det nya centrala direktivet. Några lokala avsteg från den centrala instruktionen får inte göras, däremot kan chefen begränsa vad som tillåts inom sitt förband.

– Vi vill öka flexibiliteten, men det måste ske under ordnade former. Den som är verksamhetsansvarig ska säkerställa att det finns lokala instruktioner och att kraven i den centrala instruktionen följs, säger Claes Isoz.

Han betonar att detta är första utgåvan av instruktionen och att det kan bli revideringar framöver.

Liknande läsning:

– Vi kommer att samla in synpunkter. Med tiden, om det blir snart eller senare beror på behovet, kan det bli läge att göra revision på instruktionen. Det är vi öppna för. Vi har inte murat fast oss i sten på något vis. Vi är öppna för att justera när vi ser hur instruktionen tillämpas i praktiken.

Fakta

Utrustningsområden i instruktionen

Utrustningsområden där avsteg får göras: Kängor, handskar, stridsbälte, fickor till kroppsskydd och stridsväst, mössa, buff, t-shirt, värmetröja, underställ, skyddsglasögon, utrustning som tidigare ingått i MKOK 507 Personlig utrustning.

Utrustningsområden där avsteg inte får göras: ytterplagg (fältjacka/byxa, skalplagg eller motsvarande) vapen­tillbehör, stridsväst, kroppsskydd/skyddsväst, hjälm, fältmössa och hörselskydd.

Den egeninköpta utrustningen får inte användas i situationer där verksamhetssäkerheten kräver utrustning som har ett beslut om användning. Vid kaserntjänst samt formell och ceremoniell verksamhet gäller Försvarsmaktens uniformbestämmelser utan undantag.

All privat införskaffad utrustning bekostas av den enskilde och ersätts inte av Försvarsmakten vid förlust eller skada.

Källa: Instruktion för privat införskaffad personlig utrustning.

Officerstidningen är Officersförbundets medlemstidning och bedriver självständig journalistisk bevakning av försvars- och säkerhetsfrågor.

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Officerstidningens nyhetsbrev kommer två gånger i månaden och ger dig nyheter från Officerstidningen direkt till din inkorg.

    Jag godkänner att Officerstidningen sparar mina uppgifter.

    Försvarsmaktens uppdrag bärs inte bara av dem som tjänstgör, utan också av deras närstående. Hur­ ­säkerställer vi att stödet möter deras verklighet?

    Redaktionen

    Sveriges bidrag till fred och säkerhet bärs av många myndigheter, organisationer och enskilda medarbetare i uppdrag. Tillsammans utgör de en struktur som gör insatser möjliga, både nationellt och internationellt.

    I detta sammanhang finns också ett lager som består av de närstående, de som i praktiken bär upp vardagen hemma runt uppdraget. Lagret är avgörande för både förutsättningarna att genomföra uppdrag och vad som händer efteråt. Anhörigas insats och roll är inte ett stöd i marginalen, utan en bärande del av den struktur som gör att uppdrag kan genomföras före, under och efter en insats.

    Att vara anhörig till någon i internationell tjänst kan innebära olika saker beroende på relation och uppdragets karaktär. För vissa handlar det om att få vardagen att gå ihop, för andra om en ständig oro på avstånd, gemensamt är beredskapen inför det som skulle kunna hända.

    Under senare tid har vi mött ytterligare en målgrupp: anhöriga till svensk personal i Ukraina-relaterade uppdrag.

    Under många år har vi mött närstående från flera typer av insatser, internationella, nationella och medföljande till utsänd personal. Behoven skiljer sig åt, men i kärnan finns erfarenheter som förenar. Det handlar om att få fakta, igenkänning, råd och stöd och att få dela vidare.

    Under senare tid har vi mött ytterligare en målgrupp: anhöriga till svensk personal i Ukraina-relaterade uppdrag. Personer som lever nära individer som utbildar, stödjer och förbereder ukrainsk personal för ett pågående krig. Det skapar en särskild typ av påfrestning.

    Hur förhåller sig personalen professionellt till något som samtidigt är djupt mänskligt, när arbetet innebär att komma nära människor som i nästa steg skickas vidare in i kriget? De närstående vi möter beskriver hur de påverkas på flera plan, i det som delas, men också i det som inte sägs.

    Vi är fem organisationer som är utpekade av Försvarsmakten att, inom ramen för IMI-lagstiftningen, komplettera stödet till personal och närstående. Det har funnits en tydlig ram för vårt arbete. Samtidigt ser vi nu hur gränserna börjar suddas ut. Insatsernas karaktär rör sig idag mellan nationellt och internationellt och genomförs av såväl anställda som frivilligorganisationer.

    Uppdrag formas i allt högre grad av omvärldsläget, och skiljelinjer som tidigare varit tydliga blir svårare att upprätthålla i praktiken. För den som är närstående spelar det mindre roll hur uppdraget definieras, det är det uppdraget innebär och för med sig som behöver mötas.

    När omvärldsläget förändras och gränser suddas ut behöver vi alla följa med. Det är avgörande för att våra stödinsatser fortsatt ska vara träffsäkra och göra största möjliga nytta för dem som tjänstgör, deras närstående och uppdragen i stort.

    Det är också utgångspunkten i vårt arbete, där vi kontinuerligt utvecklar och anpassar stödet utifrån de behov vi möter. Ett första steg är att synliggöra hur dessa gränser förändras.

    Ur arkivet: