Senast publicerat
Senast publicerat:

Svenskar ovilliga att försvara Nato­kollegan Turkiet

Svenska folkets förtroende för Försvarsmakten noterar rekord för sjätte året i rad, medan förtroendet för Nato varierar beroende på partitillhörighet. Viljan att försvara andra Natoländer militärt är generellt stor bland svenskar, men det finns tydliga skillnader beroende på vilket land det handlar om. Minst är viljan att hjälpa Turkiet, Ungern och USA.

Karl Ydén
SOM-undersökningen 2025
Den turkiske presidentens agerande under Sveriges ansökningsprocess till Nato kan ha påverkat allmänhetens intresse av att försvara Turkiet militärt, skriver analysförfattaren Karl Ydén.

Foto: Christine Olsson/TT

Efter 2016 har svenskarnas förtroende för försvaret stärkts markant. I 2000-talets inledning var det fler som uppgav ett bristande förtroende för försvaret än tvärtom i SOM-institutets nationella undersökningar. Den så kallade förtroendebalansen (andelen med förtroende minus andelen med bristande förtroende) hamnade ofta under nollstrecket. En rimlig tolkning är att det negativa förtroendet under 2000-talets inledning berodde på dåvarande försvarspolitik, där flera regeringar ville skära i försvarsutgifterna respektive omforma försvaret för primärt småskalig internationell krishantering.

Senast i 2016 års SOM-undersökning noterades ett negativt förtroende för försvaret, därefter inleddes en anmärkningsvärd förstärkning av försvarsförtroendet. I 2025 års undersökning, som presenterades under försommaren, noterades en förbättrad förtroendebalans för nionde året i rad: +56 (en uppgång från +51 i 2024 års undersökning). Det var dessutom sjätte året i rad som svenskarnas förtroende för försvaret noterade ”All time high”.

Det stärkta förtroendet för försvaret har utvecklats under en period då svensk säkerhetspolitik radikalt förändrats i och med kursändringen från alliansfrihet till Natoansökan 2022 och inträdet i Nato 2024. Förtroendet för försvaret omfattar hela det svenska samhället. Oavsett om resultaten delas upp på partisympati, ålder eller kön så åtnjuter försvaret ett stort förtroende. Historiskt är sympatisörer till Sverigedemokraterna den grupp som förändrat sin inställning till försvaret mest. De var tydligt negativa under en rad år, men deras förtroende för försvaret har stärkts kraftigt sedan försvarspolitiken åter inriktades mot försvar av Sverige, upprustning och återupptagen värnpliktsutbildning. Alla riksdagspartiers sympatisörer uppvisar en positiv förtroendebalans för försvaret.

Förtroendet för försvaret ­omfattar hela det svenska samhället. Oavsett om resultaten delas upp på parti­sympati, ålder eller kön så åtnjuter försvaret ett stort förtroende.

Allra störst förtroende uppger sympatisörer till Centerpartiet: 78 procent av dessa uppger sig ha stort förtroende för försvaret, medan endast en procent uppger litet förtroende (+77 i förtroendebalans, upp från +67 i 2024 års undersökning). Nästan lika stort förtroende uppger sympatisörer till Liberalerna (förtroendebalans +76), följt av sympatisörer till Moderaterna (+70) respektive Kristdemokraterna (+64). Socialdemokratiska sympatisörer noterar +59 i förtroendebalans, följt av sympatisörer till Miljöpartiet (+52) respektive Sverigedemokraterna (+49). Vänsterpartiets sympatisörer noterar förtroendebalans +25, en uppgång från 2024 års resultat (+18), men klart under +42 i 2022 års undersökning. Förtroendetappet efter 2022 kan bero på Sveriges förändrade Natorelation, eftersom Vänsterpartiets sympatisörer är tydligt mer negativt inställda till Nato än övriga riksdagspartiers.

Före Rysslands annekteringar i östra Ukraina 2014 var svenskarna överlag klart negativa till ett svenskt Natomedlemskap, i regel var motståndarna två till tre gånger fler än förespråkarna. Efter den ryska aggressionen 2014 ökade Natostödet så att opinionen vägde jämnt mellan för och emot. Rysslands militära angrepp på Ukraina i februari 2022 följdes snabbt av ett dubblerat stöd för att Sverige skulle söka medlemskap i Nato, samtidigt som Natomotståndet halverades. Sverige lämnade in ansökan i maj 2022. Efter ett drygt år av Natomedlemskap noterar svenskarnas förtroende för Nato förtroendebalans +37, ett stort förtroende men ändå inte i närheten av förtroendet för försvaret.

Befolkningens förtroende för Nato är betydligt mer polariserat jämfört med det för försvaret. En ytterligare skillnad är att medan svenskarnas förtroende för försvaret blir stadigt större, så har förtroendet för Nato varierat.

En förklaring kan möjligen vara att Nato de senaste åren kan uppfattas vara mindre stabilt än tidigare. Trumpadministrationen har uttryckt stor skepsis gentemot Nato, både för otillräckliga resurser i flertalet medlemsländer och för vad som uppfattas som otillräckligt stöd i USA:s pågående krig mot Iran. Trump har dessutom flera gånger uttryckt att USA ska tilltvinga sig Grönland från Natokollegan Danmark. Donald Trump har uttryckt att USA borde utträda ur Nato och hur alliansens framtid ser ut kan anses mer osäkert än på mycket länge.

Liknande läsning:
Statistik SOM-undersökningen 2025

Natoländer vi bör avstå från att skicka soldater till. Frågan löd ”Är det några av Natos medlems­länder som Sverige inte bör sända svenska soldater till om det landet blir utsatt för ett väpnat angrepp? (Du kan kryssa i flera alternativ)”. Antalet svarande var 1 873 personer.

Källa: Den nationella SOM-undersökningen 2025

Bland de traditionella borgerliga allianspartiernas sympatisörer uppgår förtroendebalansen för Nato till +54 (Centerpartiet), +62 (Moderaterna), +64 (Kristdemokraterna) och +71 (Liberalerna). Bland de rödgröna partiernas sympatisörer är förtroendet för Nato klart minst hos Vänsterpartiet (-27), följt av Miljöpartiet (+22) och Socialdemokraterna (+36). Förtroendebalansen för Nato bland Sverigedemokraternas sympatisörer uppgår till +35.

Journalisten Tomas Ramberg gjorde i Dagens Nyheter (8 mars 2024) den poängfulla observationen att det bland svenska Natoförespråkare finns två olika förhållningssätt, ett ideologiskt respektive ett pragmatiskt.

Den mer ideologiska positionen intas framför allt av borgerliga sympatisörer som länge uppfattat västvärlden som Sveriges självklara värdegemenskap. För dem är det naturligt att solidariskt tillhöra Nato för att försvara dessa värden och de ser att Sverige äntligen ”kom hem” i och med Natomedlemskapet.

Det pragmatiska perspektivet omfattar främst socialdemokrater med en annan historisk syn på Sveriges roll i världen. Natomedlemskap ses av dessa pragmatiker mer som en försäkring mot ett aggressivt Ryssland. Stödet är mindre ideologiskt, mindre entusiastiskt och mer villkorat av rådande hotbild. Bland de pragmatiska Natoförespråkarna finns sannolikt många före detta motståndare som bytte åsikt efter Rysslands attack mot Ukraina 2022. Det är sannolikt att den pragmatiska hållningen även omfattar en del Sverigedemokratiska sympatisörer, som uttrycker ett tydligt mindre Natoförtroende än vad de borgerliga partiernas gör.

Preciseras frågan till vilka länder Sverige bör hjälpa genom att sända svenska soldater i händelse av angrepp framträder dock ett mer fragmenterat landskap – svenskarnas vilja varierar stort beroende på vilket land som frågan gäller.

Dynamiken framträder ännu tydligare om man börjar gräva djupare i innebörden av Natomedlemskap. I SOM-undersökningen syns intressanta variationer i viljan att försvara andra Natoländer.

89 procent av svenskarna instämmer i påståendet ”Sverige borde försvara ett annat Natoland om det attackeras” och 94 procent håller med om att ”andra Natoländer bör försvara Sverige om vi attackeras”. Bland svenskarna finns således en god generell uppslutning kring Natos ömsesidiga försvarsförpliktelse i artikel 5.

Preciseras frågan till vilka länder Sverige bör hjälpa genom att sända svenska soldater i händelse av angrepp framträder dock ett mer fragmenterat landskap – svenskarnas vilja varierar stort beroende på vilket land som frågan gäller.

I fråga om de nordiska länderna är det mycket få svenskar, cirka tre procent, som svarar att Sverige inte bör hjälpa genom att sända svenska soldater. Motståndet är större, cirka sju procent, när frågan avser andra västeuropeiska länder eller Kanada. Ställs frågan angående EU-länder på Balkan eller i Östeuropa ökar andelen ovilliga ytterligare något, till mellan 8 och 19 procent.

sdlETMKfs0iLWw-nh

Stödet för att Sverige ska skaffa egna kärnvapen är lågt hos befolkningen. Bilden visar Svenska Freds manifestation mot kärnvapen med anledning av 80-årsdagen av atombomben över den japanska staden Hiroshima.

Foto: Christine Olsson/TT

Avslutningsvis ska kärnvapenfrågan kort beröras. I Natos doktrin har kärnvapenavskräckning länge utgjort en hörnsten, vilket har använts som argument mot ett svenskt Natomedlemskap.

I Nato är det främst USA som har kärnvapen och utan dessa amerikanska resurser skulle Europa sakna tillräcklig vedergällningsförmåga i en militär konflikt med Ryssland, där kärnvapen skulle användas. Ryssland har upprepade gånger under Ukrainakriget hotat med kärnvapen (”militärtekniska åtgärder”).

Sverige bedrev för övrigt efter andra världskriget ett eget kärnvapenprogram, för vilket undertecknandet av FN:s icke-spridningsavtal 1968 blev slutet.

Den ökade osäkerheten om USA:s framtid i Nato har återfört kärnvapenfrågan till debatten och SOM-undersökningen ställde därför frågan ”Bör Sverige skaffa egna kärnvapen?” Resultatet visar på stort motstånd i opinionen. 67 procent av svenskarna uppger sig vara mycket eller ganska negativa till tanken på svenska kärnvapen och endast 13 procent är mycket eller ganska positiva (opinionsbalans -54). Minst är motståndet bland SD-sympatisörer, där 21 procent är positiva och 51 procent negativa. Störst motstånd finns bland Vänsterpartiets sympatisörer, varav 6 procent är positiva respektive 86 procent är negativa till svenska kärnvapen.

Officerstidningen är Officersförbundets medlemstidning och bedriver självständig journalistisk bevakning av försvars- och säkerhetsfrågor.

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Officerstidningens nyhetsbrev kommer två gånger i månaden och ger dig nyheter från Officerstidningen direkt till din inkorg.

    Jag godkänner att Officerstidningen sparar mina uppgifter.

    Den mobila mikrofabriken ska möjliggöra tillverkning av reservdelar nära fronten när de vanliga försörjningskedjorna bryts. Nu arbetar Försvars­maktens tekniska skola, FMTS, med att bygga upp utbildning, kompetens och arbetssätt för att göra tekniken till en fungerande militär förmåga.

    Maria Widehed
    Mikrofabrik
    Kontroll av styrparametrar till robotsvets inför metallutskrift i WAAM-cell (Wire Arc Additive Manufacturing Cell). Här tillverkas komponenter genom att metalltråd smälts med en ljusbåge.

    Foto: Timo Särkkä/Försvarsmakten

    Den här artikeln är en del av en serie artiklar om 3D-tillverkning i Försvarsmakten.

    När reservdelar inte längre går att beställa måste Försvarsmakten hitta andra vägar för att säkra sin försörjningsfrihet. 3D-tillverkning utvecklas nu från enskilda lösningar på förband till en bredare förmåga – från frontnära reservdelstillverkning till möjligheten att snabbt skala upp.

    I januari 2026 presenterade Försvarets materielverk, FMV, en mobil mikrofabrik som utvecklats tillsammans med BAE Systems Hägglunds, Saab och Försvarsmakten. Den består av fyra sammankopplade containrar och innehåller bland annat en 3D-skrivare för metall och två för plast.

    Men det som gör fabriken unik är att hela tillverkningskedjan ryms i containrarna. Tanken är att man ska kunna ta emot receptet till en reservdel, tillverka den och sedan göra efterarbetet på plats.

    Användningen är tänkt att bli aktuell när den vanliga försörjningen inte fungerar. Det kan handla om brutna logistikkedjor, att ett förband behöver en reservdel snabbt, att något nytt behöver tillverkas eller att reparation krävs av ”end of life”-materiel.

    – Mikrofabriken består av fyra ISO-containrar som man satt ihop. I en av containrarna finns ett kontorsutrymme med tre skrivbord och arbetsplatser med datorer där man kan sitta och CAD:a. Man kan också skanna med en 3D-skanner och gå från CAD till recept. Sedan tar man med sig USB-stickan till verkstadsmiljön där man kan skriva ut, säger Diana Flach, systemingenjör vid FMV.

    Diana Flach

    Diana Flach

    Systemingenjör vid FMV

    Mikrofabriken visades i våras under EDA AM Village 2026, en workshop för additiv tillverkning i Spanien där experter, försvarsmakter och industrin möts.

    – Det fanns ett väldigt stort intresse och många frågor, inte minst från andra länders försvarsmakter. Vi vill se hur vi kan ta den här förmågan så nära fronten som möjligt. Vi är unika i att göra det med hela tillverkningskedjan, säger Diana Flach.

    Formellt har mikrofabriken ännu inte lämnats över till Försvarsmakten. Det gör att FMV kan fortsätta vidareutveckla den och snabbare göra modifieringar. Just nu modifieras mikrofabriken efter återkoppling från en testgrupp försvarsanställda.

    – Samtidigt behöver man i Försvarsmakten se över vilken utbildning som krävs, säger Diana Flach.

    Mikrofabriken är på väg att bli en del av Försvarsmaktens tekniska skola, FMTS. Där har man i olika grad testat 3D-tillverkning sedan 2017. Idag finns 3D-tillverkning tillgänglig för alla medarbetare.

    – Utvecklingsenheten vid FMTS fick ganska tidigt upp ögonen för att det här var spåret som industrin gick på, att man kan göra riktiga saker med 3D-utskrift som håller.

    Per Gadestedt

    Major Per Gadestedt

    Utvecklingsofficer vid FMTS

    Det berättar major Per Gadestedt, utvecklingsofficer vid FMTS som är kommenderad till Stockholm och arbetar centralt med materielanskaffning.

    De senaste åren har 3D-tillverkning studerats.

    – 2020 deltog vi i ett symposium i Tyskland där vi samlade 100 personer från 15 länder för att diskutera vad man kan göra med additiv tillverkning inom försvar. Då började vi också samarbeta med FMV om de här frågorna, säger han.

    Sedan dess har FMTS, utifrån förstudier inom teknisk tjänst, konstaterat att materielsystemen kommer att variera mycket i konstruktion och utförande i framtiden.

    – Vi satte ihop det vi kallar fyrfältaren, som är fyra områden där vi följer den generella utvecklingen. Det handlar om artificiell intelligens, additiv tillverkning, förarlösa plattformar och XR-fjärrstöd, säger major Kristian Magnusson, utvecklingsofficer på utvecklingsenheten vid FMTS, och fortsätter:

    – Vårt arbete nu är att förbereda Försvarsmakten som organisation på en teknikgeneration som utvecklas snabbare än vi varit vana vid. Varje sådan här tekniklösning innebär en mängd saker som påverkas – ekosystem, utbildning, gemensamma standarder. Det är så mycket mer än prylar. I mikrofabriken får vi möjlighet att se hur hela kedjan fungerar.

    Kristian Magnusson

    Major Kristian Magnusson

    Utvecklingsofficer på utvecklingsenheten vid FMTS

    Mikrofabriken blir en del av markverkstäderna, men ska också fungera som en flyttbar resurs.

    – Den planeras in i materielplanerna fram till 2030. Då ska vi ha något som fungerar, personal som kan hantera utrustningen och recept från industrin som vi kan skriva ut med på ett systemsäkert sätt, säger Per Gadestedt.

    Vilka tillämpningsområden ser ni?

    – Det finns jättemånga utöver reservdelsproduktion. Inom militär sjukvård kan man göra skräddarsydda spjälor genom att skanna av armen. Det provades under AM Village. Företag gör också mänskliga organ som liknar de riktiga. Massproduktion av drönare är en annan sak vi behöver ha teknik för att kunna rampa upp, säger Per Gadestedt.

    260121-mikrofabrik-low-res-15

    I mikrofabriken finns både plast- och metallskrivare.

    Foto: Försvarets materielverk

    Men tekniken löser inte automatiskt försörjningsfrågan. Det måste också vara tydligt vad utrustningen ska kunna tillverka och vilka material som krävs.

    – Det är viktigt att vi specificerar en produktfamilj där hela analysen är gjord. Det är lätt att köpa in viss utrustning och sedan stå där utan rätt förbrukningsvaror. Därför är det viktigt med hela analysen, säger Kristian Magnusson.

    På FMTS pågår arbetet med att bygga upp utbildningen kring tekniken.

    – Vi har kört en pilotutbildning som i höst blir en riktig kurs. Nytt för i år är att man också får en grundläggande utbildning i att tillverka i metall. Den ska in i det ordinarie kursutbudet.

    Samtidigt pågår ett arbete för att skapa förutsättningar för mer flexibla utbildningsscenarier. Per Gadestedt lyfter hur kurser som genomförs på plats i Halmstad under flera veckor blir allt svårare att genomföra i takt med den snabba teknikutvecklingen.

    Flexibla, digitala kurser tror jag är en utveckling vi behöver. Det är ett sätt att hantera resursfrågan och öka tillgängligheten till utbildning.

    – Flexibla, digitala kurser tror jag är en utveckling vi behöver. Det är ett sätt att hantera resursfrågan och öka tillgängligheten till utbildning.

    För att tekniken ska få genomslag på förbanden krävs det personal som kan driva utvecklingen vidare, betonar han.

    – Kontaktytor kommer att bli jätteviktiga och det räcker inte att några få individer blir utbildade.

    Mikrofabrik

    3D-skrivare i mikrofabriken.

    Foto: Timo Särkkä/Försvarsmakten

    3D-tillverkning i Försvarsmakten

    2018
    Swedec använder skanning och 3D-tillverkning för att ta fram modeller av ammunition till övningsverksamhet.

    2019
    FOI beskriver hur 3D-utskrift kan användas för att tillverka detaljer i fält. Som exempel nämns bland annat hur nederländska förband i Mali tagit fram ett GPS-fäste genom att skicka hem en skiss, få tillbaka ett digitalt recept och skriva ut delen på plats.

    2021
    Saab provflyger Jas 39 Gripen med en 3D-tillverkad yttre lucka. Originaldelen skannas eftersom det saknas en digital modell.
    2022 Försvarsmakten pekar i sin perspektivstudie ut utrustning för additiv tillverkning i fältmiljö som en del av den framtida logistiken.

    2024
    Försvarsmakten uppger i årsredovisningen att myndigheten tillsammans med industrin arbetar med alternativ reservmaterielförsörjning genom additiv tillverkning. Syftet är att kunna ersätta reservdelar som inte kan levereras av ordinarie leverantör.

    2025
    Advanced Manufacturing Coordination Center, AMCC, invigs i Trollhättan. Centret ska samla civil och militär kompetens för att bygga förmåga inom bland annat additiv tillverkning och reservdelsproduktion.

    2026
    FMV presenterar en mobil mikrofabrik i fyra containrar för tillverkning av reservdelar nära fronten. Den innehåller bland annat en metallskrivare och två plast­skrivare.

    Ur arkivet: