Senast publicerat
Senast publicerat:

”Ovärdigt Försvarsmakten att behandla sina NBO-officerare på det här viset”

”Vad är egentligen problemet med att vi NBO-officare har kvar våra grader?”, det undrar kapten Martin Persson, som upplever implemeteringen av trebefälssystemet som inkonsekvent.

Martin Persson, Kapten, chef för tekniska avdelningen på logistikenheten på K 3
Försvarsmakten
Detta är en insändare. Åsikterna i texten är skribentens egna.

Jag arbetar i dag som kapten, och tillhör klassen NBO-officerare, som nu är under lupp för en eventuell tvingande omgalonering. Ett problem med slutliga införandet av trebefälssystemet, som jag ser det, är att man först bestämde hur många rader av respektive kategori som det skulle finnas i Försvarsmakten, därefter tittade man på vilka befattningar som skulle tillhöra och vilken kategori. Den ekvationen gick helt enkelt ihop, och det upplevs i dag som väldigt slumpartat i många fall hur det bestämdes vilken kategori olika befattningar ska tillhöra. 

Ett tydligt exempel ifrån där jag tjänstgör: På logistikenheten på K 3 finns det tre avdelningschefer med både personalansvar och ekonomiskt ansvar. Två av dem är OR 7 och en är OF 2. Var är logiken i det? Det var väl inte tanken att specialistofficeren skulle sitta med budgetplanering, personalansvar och verksamhetsledning? Samtidigt som piloter är officerare, men som egentligen är renodlade specialistofficerare…

Vidare känns det väldigt olustigt att man i dag kan tjänstgöra och lösa ut en befattning för en taktisk officer, men som genom ett trollslag så är man plötsligt inte betrodd med det längre, för att man har blivit placerad i fel system för den befattningen.

Min senaste utlandstjänstgöring tjänstgjorde jag på en OF 3-befattning, och löste den uppgiften med goda vitsord, blir jag omgalonerad till specialistofficer kan jag inte ens söka motsvarande befattning längre. Då är min utbildning och yrkeserfarenhet inte värd något längre. 

Och vad är det som säger att det är naturligt att NBO-officerare ska bli specialistofficerare istället för taktiker? Specialistofficerare är ett eget skrå, som har annan utbildning och inriktning än vad NBO-officerare utbildades för.

Rektorn för Försvarshögskolan, Robert Egnell, sa ju själv på Officersförbundets förbundsmöte i höstas angående akademisering av officersyrket att vi som läst det gamla skulle känna igen oss i ämnena, det är bara själva utbildningsmetoderna som skiljer sig åt… Vad är då problemet egentligen med att NBO-officerare har kvar sina grader som taktiska officerare? Det är ju det vi värderades, rekryterades och utbildades till!

Jag uppfattar mycket oro och frustration över den här frågan bland mina kollegor, och det är ovärdigt Försvarsmakten att behandla sina NBO-officerare på det här viset. NBO-officerare som alltid ställt upp för Försvarsmakten, genomfört utlandsmissioner, flyttat med familj till andra orter vid förbandsnedläggningar, och i dag bemannar massvis med OF-befattningar, såväl hemma som utomlands. 

Liknande läsning:

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Officerstidningens nyhetsbrev kommer två gånger i månaden och ger dig nyheter från Officerstidningen direkt till din inkorg.

    Jag godkänner att Officerstidningen sparar mina uppgifter.

    Nyligen kom marinchefens beslut om marinens nya organisation. Officersförbundet riktar kritik mot hur förslaget har tagits fram. Förbundet menar att samverkan kommit in för sent i processen och att riskerna med genomförandet inte är tillräckligt omhändertagna. ”Förändringen är omfattande och kommer att påverka många medlemmars vardag”, säger vice ordförande Mikael Vinde.

    Josefine Owetz
    Mikael Vinde
    "Vår invändning handlar inte om att marinen inte behöver förändras, utan om hur det här förslaget har tagits fram och hur väl riskerna är omhändertagna", säger Mikael Vinde, vice ordförande i Officersförbundet.

    Foto: Officersförbundet

    Marinchef Johan Norlén fattade den 24 maj beslut om inriktningen för marinens nya organisation. Från den 1 januari 2029 ska marinen bestå av fem organisationsenheter i stället för dagens åtta. Dagens flottiljer och regementen upphör som egna organisationsenheter och ska tillsammans bilda tre nya marina baser.

    I samverkan ställde sig Officersförbundet oenig till marinchefens beslutsinriktning för den nya organisationen. ”OFR/O FM konstaterar att innan delgivning av beslutsinriktningen har inte samverkan genomförts. Arbetsgivaren har därefter involverat ATO och skyddsorganisationen i det fortsatta arbetet”, skriver Officersförbundet i ett ställningstagande den 13 maj.   

    – Vår uppfattning är att den övergripande organisationsinriktningen i praktiken var fastställd innan det fanns reella möjligheter att påverka den. Det gör att samverkan i stor utsträckning riskerar att handla om konsekvenshantering, snarare än om faktisk påverkan på organisationens utformning. Det är problematiskt, inte minst eftersom förändringen är omfattande och kommer att påverka många medlemmars vardag, tillhörighet och arbetsmiljö, säger Mikael Vinde, Officersförbundets vice ordförande och fortsätter:

    – Den viktigaste anledningen till vår oenighet är att vi inte bedömer att samverkan har genomförts på ett sätt som fullt ut motsvarar intentionerna i Försvarsmaktens samverkansavtal. En liten tröst i sammanhanget är att våra synpunkter ändå har haft viss betydelse. En av de frågor vi lyfte i vårt ställningstagande var tidsplanen, som vi bedömde som alltför ambitiös. 

    Ursprungligen var inriktningen att organisationen skulle vara intagen den 1 januari 2028, men tidpunkten har nu flyttats fram till den 1 januari 2029.

    – Att tidsplanen har justerats visar att dialog och fackliga synpunkter kan bidra till ett bättre genomförande.

    Mikael Vinde betonar att Officersförbundet har förståelse för att marinen behöver utveckla sin organisation. Säkerhetsläget, Natomedlemskapet, att marinen växer och de ökade kraven på operativ effekt gör att det är rimligt att se över hur marinen leds och organiseras. 

    – Vår invändning handlar inte om att marinen inte behöver förändras, utan om hur det här förslaget har tagits fram och hur väl riskerna är omhändertagna. En organisationsförändring av den här omfattningen påverkar personal, arbetsmiljö, villkor, ledning, förbandskultur och i förlängningen operativ effekt.

    Den största risken är att förändringen genomförs med för otydliga förutsättningar för personalen

    En av de största förändringarna i den nya organisationen är att administrativa stödresurser, exempelvis HR, kommunikation och ekonomi, nu samlas på respektive marina bas i stället för som idag på samtliga organisationsenheter. Syftet är att skapa ökad robusthet och redundans, men också att få en bättre kontroll över personal och vakanser, enligt marinchefen.

    – Vi ser en risk för att det överskattas hur mycket personal som faktiskt kan frigöras av centraliseringen av administrativa funktioner. Om stödet hamnar längre från verksamheten kan det i praktiken leda till ökad belastning på chefer och medarbetare ute på förbanden. För personalen handlar det därför inte bara om rutor i ett organisationsschema, utan om arbetsmiljö, ansvar, tillhörighet och möjligheten att lösa uppgiften över tid.

    Vad är det i beslutet som ni bedömer innebär störst risk för marinens personal?

    – Den största risken är att förändringen genomförs med för otydliga förutsättningar för personalen. Att införandet nu flyttas fram till 2029 minskar den mest akuta tidsrisken, men det löser inte i sig de frågor som behöver omhändertas innan organisationen sätts i kraft. Det gäller både militär och civil personal. Många kan få ny organisatorisk tillhörighet, nya chefer eller förändrade uppgifter. Samtidigt finns fortfarande oklarheter kring hur befintliga avtal, villkor, arbetstid, lokal lönebild och andra personalrelaterade frågor ska hanteras.

    Han ser också risker vad gäller balansen mellan ambition och resurser i den nya organisationen, med nya eller utökade funktioner, förändrade ledningsstrukturer och en hög ambitionsnivå.

    – Marinen har redan i dag stora utmaningar med bemanning och kompetensförsörjning. Vi ser en risk att samma personal ska bära både ordinarie verksamhet och ett omfattande förändringsarbete, utan tillräckliga prioriteringar eller resurstillskott.

    Mikael Vinde understryker att Officersförbundet vill se en stark och modern marin, men att förändringen måste byggas på ett sätt som håller över tid.

    Personalfrågorna måste vara en bärande del av förändringen, inte något som löses i efterhand.

    – Officersförbundet är inte emot en utveckling av marinen. Tvärtom behöver Sverige en stark och modern marin. Men då behöver den militära professionens erfarenheter tas tillvara och riskerna hanteras innan beslut genomförs. Personalfrågorna måste vara en bärande del av förändringen, inte något som löses i efterhand.

    I en kommentar till Officerstidningen skriver marinchef Johan Norlén att han är glad över att samtliga arbetstagarorganisationer är eniga i att marinens organisation behöver utvecklas och att han är tacksam för det samarbete som förelegat inriktningsbeslutet. Han delar däremot inte bilden avseende bristande samverkan i processen.

    Information om arbetet gavs under våren 2025 och därefter löpande inklusive under fyra spel på organisationen som genomfördes under 2026 intill ASU den 13 maj. Så fort det externt framtagna förslaget anpassats delgavs det, vilket skedde i mitten av januari 2026. Förslaget lades på bordet och ATO samt skyddsorganisationen fick ge sina synpunkter. Jag menar att ett förslag måste presenteras innan samverkan kan ske om vägen framåt”, skriver marinchef Johan Norlén.

    Han skriver vidare att flera synpunkter från arbetstagarorganisationerna har omhändertagits.

    Vad gäller riskanalysen vill jag betona att den inte är färdig förrän hela arbetet är genomfört. Det är ett levande dokument som kommer att fortsätta utvecklas, inte minst nu när arbetet når den lokala nivån och implementeringen startar”, skriver Johan Norlén.

    Läs hela repliken här.

    Ur arkivet: