Senast publicerat
Senast publicerat:

Så väljs förbundsstyrelsen

Förberedelserna inför Förbundsmötet i november pågår för fullt. Förbundets valberedning har en av de viktigaste uppgifterna nämligen att ta fram ett slutligt förslag på kandidater till förbundsstyrelsen.

Cecilia Gustafsson
Magnus Johansson, ledamot i förbundsstyrelsen, argumenterar för sin sak.
Artikel från Officersförbundet.

Valberedningen har under våren genomfört intervjuer med hela förbundsstyrelsen för att få en bild över hur styrelsearbetet har fungerat och vilka som är intresserade av att fortsätta i styrelsen. Det är officersföreningarna som nominerar kandidater så att valberedningen kan ta fram ett underlag som ges ut i tre remissrundor till föreningarna innan ett slutligt förslag på kandidater ges. Arbetet kommer att fortsätta under hela hösten.

– Det är viktigt att förbundsstyrelsen representerar hela medlemskollektivet. Valberedningens mål är att föreslå en allsidigt sammansatt styrelse. Vi försöker att ta hänsyn till bland annat förband, yrkeskategori och vilka fackliga intresseområden de nominerade kandidaterna har, säger Sven-Åke Söderbjörk, valberedningens ordförande.

»Det är viktigt att förbundsstyrelsen representerar hela medlemskollektivet.«

Det viktigaste är dock att de nominerade förstår att de inte representerar sitt förband eller försvarsgren, utan att de ska se till vad som är bäst för samtliga medlemmar. Valberedningen hoppas att föreningarna fortsätter inkomma med nomineringar och Sven-Åke Söderbjörk är tydlig i sin uppmaning:

– Hjälp oss att ta fram ett slutligt förslag på kandidater genom att svara på våra remissutskick. Vi behöver engagerade medlemmar som har olika kompetenser, erfarenheter och intresseområden. Tveka inte att ta kontakt med oss och fortsätt att nominera!

Om du som medlem vill nominera en kandidat eller veta mer kontakta din förening.

Liknande läsning:

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Officerstidningens nyhetsbrev kommer två gånger i månaden och ger dig nyheter från Officerstidningen direkt till din inkorg.

    Jag godkänner att Officerstidningen sparar mina uppgifter.

    Stefan Morin

    På storgatan nedanför kyrkan bor en förre detta yrkesofficer. Han brukar berätta om en tid när han såg hoppfullt på sitt yrke. Efter decennier av nedskärningar hade ett krig i Europa år 2022 tvingat fram en militär upprustning. Alla rapporterade om nya miljarder till försvaret. Nu skulle det äntligen bli fart i verksamheten igen.

    I dag är han pensionär. De sista 25 åren arbetade han först som totalförsvarshandläggare på kommunen och sedan som sakkunnig inom försvarsindustrin. Han längtade tillbaka till försvaret och diskuterade genom åren upprustningen med stort engagemang med sina tidigare kollegor i Försvarsmakten. Men familjen gick först. 

    Han var ofta borta från hemmet under sin tid i Försvarsmakten. Hade svårt att hitta balansen mellan Försvarsmakten och familjens behov. Efter ett par flyttar inom Sverige och en utlandsstationering där hans partner utförsäkrades på grund av utebliven inkomst, sa han upp sig. Han valde att gå till en arbetsgivare där hans tid premierades högt. När han var på tjänsteresa kunde han stötta familjen hemma då ersättningarna räckte till städhjälp och ett par matkassar. Han presenterades tydliga utvecklingsmöjligheter och prestation belönades i lönekuvertet. 

    Försvarsmakten spenderade 15,8 procent av sin budget på personal. Med den siffran är vi sämst i Nato

    Den extra tiden hemma gjorde att han kunde bli fotbollstränare för dotterns lag. Familjepusslet fungerade jämställt och familjen stortrivdes. Men den förre detta yrkesofficeren kunde aldrig sluta tänka på tiden i Försvarsmakten.

    En vanlig historia om 25 år? För att det inte ska bli så behöver vi agera nu. Satsningar på det militära yrket måste fortsätta och nå fler medlemmar. I dag är det militära yrket (AO24) bland de lägst värderade i Försvarsmakten. 

    Enligt den statistik Nato publicerade i juni – Defence Expenditure – spenderade Försvarsmakten 15,8 procent av sin budget på personal. Med den siffran är vi sämst i Nato.

    Visst har det genomförts förbättringsåtgärder den senaste tiden. Exempel på det är satsningar på flygförare och OF 5. De satsningarna når cirka två procent av förbundets medlemmar. Då går det inte att luta sig tillbaka och tro att problemet är löst. Nu måste alla medlemmar ta del av behövda satsningar. 

    Vi måste gemensamt vilja samma sak. Motiverade medarbetare som känner sig uppskattade. Det engagemang och den tid våra medlemmar bidrar med måste bekräftas av arbetsgivaren. Inte bara med frasen ”personalen är vår viktigare resurs”, utan även i lönepolicys och förhandlingsframställningar. Det kan inte vara ett motsatsförhållande att arbeta inom HR eller i gröna kläder. Det är samma produkt som ska levereras, försvarsförmåga! Jag efterfrågar en arbetsgivarvilja till ekonomiska satsningar på personal.

    Börja med att plocka några lågt hängande frukter. Organisationsenheterna har gjort ett omfattande och partsgemensamt arbete gällande behov för att nå lönemålbild. Genomför de satsningarna på AO 24 och flygtekniker. Det skulle motsvara cirka två procent av Försvarsmaktens totala personalkostnader. Utöver det inför friskvårdsbidrag på 5.000 kronor per år och skapa en partsgemensam arbetsgrupp som tar fram ett system för att lönesätta kompetensdjup. Jag ser fram emot en framåtlutad arbetsgivare som vill förbättra medarbetarnas villkor.

    Ur arkivet: