Senast publicerat
Senast publicerat:

Vi skapar framtidens historia nu!

Stefan Morin, Förbundsordförande
Stefan Morin
Detta är en ledare. Officersförbundets presidium lyfter i varje nummer av Officerstidningen fram de viktigaste ståndpunkterna som förbundet just nu driver.

På storgatan nedanför kyrkan bor en förre detta yrkesofficer. Han brukar berätta om en tid när han såg hoppfullt på sitt yrke. Efter decennier av nedskärningar hade ett krig i Europa år 2022 tvingat fram en militär upprustning. Alla rapporterade om nya miljarder till försvaret. Nu skulle det äntligen bli fart i verksamheten igen.

I dag är han pensionär. De sista 25 åren arbetade han först som totalförsvarshandläggare på kommunen och sedan som sakkunnig inom försvarsindustrin. Han längtade tillbaka till försvaret och diskuterade genom åren upprustningen med stort engagemang med sina tidigare kollegor i Försvarsmakten. Men familjen gick först. 

Han var ofta borta från hemmet under sin tid i Försvarsmakten. Hade svårt att hitta balansen mellan Försvarsmakten och familjens behov. Efter ett par flyttar inom Sverige och en utlandsstationering där hans partner utförsäkrades på grund av utebliven inkomst, sa han upp sig. Han valde att gå till en arbetsgivare där hans tid premierades högt. När han var på tjänsteresa kunde han stötta familjen hemma då ersättningarna räckte till städhjälp och ett par matkassar. Han presenterades tydliga utvecklingsmöjligheter och prestation belönades i lönekuvertet. 

Försvarsmakten spenderade 15,8 procent av sin budget på personal. Med den siffran är vi sämst i Nato

Den extra tiden hemma gjorde att han kunde bli fotbollstränare för dotterns lag. Familjepusslet fungerade jämställt och familjen stortrivdes. Men den förre detta yrkesofficeren kunde aldrig sluta tänka på tiden i Försvarsmakten.

En vanlig historia om 25 år? För att det inte ska bli så behöver vi agera nu. Satsningar på det militära yrket måste fortsätta och nå fler medlemmar. I dag är det militära yrket (AO24) bland de lägst värderade i Försvarsmakten. 

Enligt den statistik Nato publicerade i juni – Defence Expenditure – spenderade Försvarsmakten 15,8 procent av sin budget på personal. Med den siffran är vi sämst i Nato.

Visst har det genomförts förbättringsåtgärder den senaste tiden. Exempel på det är satsningar på flygförare och OF 5. De satsningarna når cirka två procent av förbundets medlemmar. Då går det inte att luta sig tillbaka och tro att problemet är löst. Nu måste alla medlemmar ta del av behövda satsningar. 

Vi måste gemensamt vilja samma sak. Motiverade medarbetare som känner sig uppskattade. Det engagemang och den tid våra medlemmar bidrar med måste bekräftas av arbetsgivaren. Inte bara med frasen ”personalen är vår viktigare resurs”, utan även i lönepolicys och förhandlingsframställningar. Det kan inte vara ett motsatsförhållande att arbeta inom HR eller i gröna kläder. Det är samma produkt som ska levereras, försvarsförmåga! Jag efterfrågar en arbetsgivarvilja till ekonomiska satsningar på personal.

Börja med att plocka några lågt hängande frukter. Organisationsenheterna har gjort ett omfattande och partsgemensamt arbete gällande behov för att nå lönemålbild. Genomför de satsningarna på AO 24 och flygtekniker. Det skulle motsvara cirka två procent av Försvarsmaktens totala personalkostnader. Utöver det inför friskvårdsbidrag på 5.000 kronor per år och skapa en partsgemensam arbetsgrupp som tar fram ett system för att lönesätta kompetensdjup. Jag ser fram emot en framåtlutad arbetsgivare som vill förbättra medarbetarnas villkor.

Lars Fresker, Officersförbundets ordförande.
Lars Fresker, Officersförbundets ordförande.

Regeringen presenterade den 12 oktober förra året den överenskommelse man hade träffat med Centerpartiet och Liberalerna. Den låg till grund för propositionen den 15 oktober om Totalförsvaret för åren 2021–2025. Regeringen meddelade bland annat kommande förstärkningar av Försvarsmaktens grundorganisation genom återetableringen av ett antal förband. Försvarsminister Peter Hultqvist presenterade propositionen som den enskilt största satsningen på försvaret sedan 1948 års försvarsbeslut – ett tillskott på 79 miljarder till det militära försvaret för åren 2021–25, anslaget annonserades öka med 85 procent åren 2014–25.Emellertid har Försvarsmakten trots detta deklarerat att det finns utmaningar och risker kopplat till såväl personalförsörjning som materielförsörjning och planerad ekonomi. I det kompletterade budgetunderlaget för 2021 skriver FM 2020-07-17: ”Utökning av grundorganisationen med fler verksamhetsorter riskerar att ytterligare anstränga en redan numerärt begränsad officerskår.” Vidare i samma underlag: ”Trots att regeringens uppdrag innebär en ökning av tillgänglig ekonomi, krävs för att realisera regeringens inriktning inom de angivna ekonomiska ramarna, att Försvarsmakten även vidtar reduceringar och förskjutningar i planerad verksamhet”.  Ett drygt halvår senare, i budgetunderlaget för 2022 skriver FM 2021-02-26: ”Försvarsmakten har vid flera tillfällen påtalat att materielförsörjningen påverkas av att anslagsomräkningen inte motsvarar den faktiska prisutvecklingen.”

»Erfarenheten säger mig att aviserade kostnadsökningar alltid slår igenom.«

Frågan är nu huruvida politiken är beredd att hålla i och hålla ut vad det gäller de av Försvarsmakten aviserade kostnadsdrivande utmaningarna? Budgetförhandlingarna inom och utom regeringspartierna vittnar tyvärr om annat – politiken och riksdagen har inte skjutit till de medel som tillväxten i realiteten kostar. Den överambition som riksdagen beslutat om, i och med en raskare återetablering av förband än vad Försvarsmakten önskade, är inte oproblematisk. Det klingar kanske illa att tala om brist på ekonomiska medel när vi är i den historiskt enskilt största satsningen – men att blunda för flaggade utmaningar och ekonomiska tillkortakommande är aningslöst. Erfarenheten säger mig att aviserade kostnadsökningar alltid slår igenom – med råge – främst när det gäller stora industriprojekt som ubåtar och stridsflygplan på bekostnad av våra medlemmars arbetsmiljö och anställningsvillkor.

Avslutningsvis vill jag kommentera vikten av vår officersprofession och den positiva professionalisering som pågått 15–20 år. Försvarshögskolan är här central som akademisk garant för en vetenskapligt förankrad profession. Officersförbundet noterar att vårt lärosäte debatteras och ifrågasätts på ledarplats i Svenska Dagbladet. Att vår profession har en såväl vetenskapligt förankrad som praktisk beprövad erfarenhet att luta sig mot är centralt för oss som fack- och yrkesförbund. Ämnet krigsvetenskap är och förblir vår professions akademiska fokalpunkt – det är det som utgör grunden för utveckling och nytänkande. Det är alltså viktigt för alla våra militära medlemskategorier. Vi ser fram emot en bra lösning på Försvarshögskolan – en lösning där vår profession fortsatt garanteras ett reellt inflytande över utbildning och forskning.

Jag önskar alla medlemmar en riktigt god jul och gott nytt år! Jag skickar också en tacksamhetens tanke till alla de som är i tjänst – i Sverige eller ute i världen och inte har möjlighet att vara med nära och kära. 

Ur arkivet: