Senast publicerat
Senast publicerat:

Vi skapar framtidens historia nu!

Stefan Morin, Förbundsordförande
Stefan Morin
Detta är en ledare. Officersförbundets presidium lyfter i varje nummer av Officerstidningen fram de viktigaste ståndpunkterna som förbundet just nu driver.

På storgatan nedanför kyrkan bor en förre detta yrkesofficer. Han brukar berätta om en tid när han såg hoppfullt på sitt yrke. Efter decennier av nedskärningar hade ett krig i Europa år 2022 tvingat fram en militär upprustning. Alla rapporterade om nya miljarder till försvaret. Nu skulle det äntligen bli fart i verksamheten igen.

I dag är han pensionär. De sista 25 åren arbetade han först som totalförsvarshandläggare på kommunen och sedan som sakkunnig inom försvarsindustrin. Han längtade tillbaka till försvaret och diskuterade genom åren upprustningen med stort engagemang med sina tidigare kollegor i Försvarsmakten. Men familjen gick först. 

Han var ofta borta från hemmet under sin tid i Försvarsmakten. Hade svårt att hitta balansen mellan Försvarsmakten och familjens behov. Efter ett par flyttar inom Sverige och en utlandsstationering där hans partner utförsäkrades på grund av utebliven inkomst, sa han upp sig. Han valde att gå till en arbetsgivare där hans tid premierades högt. När han var på tjänsteresa kunde han stötta familjen hemma då ersättningarna räckte till städhjälp och ett par matkassar. Han presenterades tydliga utvecklingsmöjligheter och prestation belönades i lönekuvertet. 

Försvarsmakten spenderade 15,8 procent av sin budget på personal. Med den siffran är vi sämst i Nato

Den extra tiden hemma gjorde att han kunde bli fotbollstränare för dotterns lag. Familjepusslet fungerade jämställt och familjen stortrivdes. Men den förre detta yrkesofficeren kunde aldrig sluta tänka på tiden i Försvarsmakten.

En vanlig historia om 25 år? För att det inte ska bli så behöver vi agera nu. Satsningar på det militära yrket måste fortsätta och nå fler medlemmar. I dag är det militära yrket (AO24) bland de lägst värderade i Försvarsmakten. 

Enligt den statistik Nato publicerade i juni – Defence Expenditure – spenderade Försvarsmakten 15,8 procent av sin budget på personal. Med den siffran är vi sämst i Nato.

Visst har det genomförts förbättringsåtgärder den senaste tiden. Exempel på det är satsningar på flygförare och OF 5. De satsningarna når cirka två procent av förbundets medlemmar. Då går det inte att luta sig tillbaka och tro att problemet är löst. Nu måste alla medlemmar ta del av behövda satsningar. 

Vi måste gemensamt vilja samma sak. Motiverade medarbetare som känner sig uppskattade. Det engagemang och den tid våra medlemmar bidrar med måste bekräftas av arbetsgivaren. Inte bara med frasen ”personalen är vår viktigare resurs”, utan även i lönepolicys och förhandlingsframställningar. Det kan inte vara ett motsatsförhållande att arbeta inom HR eller i gröna kläder. Det är samma produkt som ska levereras, försvarsförmåga! Jag efterfrågar en arbetsgivarvilja till ekonomiska satsningar på personal.

Börja med att plocka några lågt hängande frukter. Organisationsenheterna har gjort ett omfattande och partsgemensamt arbete gällande behov för att nå lönemålbild. Genomför de satsningarna på AO 24 och flygtekniker. Det skulle motsvara cirka två procent av Försvarsmaktens totala personalkostnader. Utöver det inför friskvårdsbidrag på 5.000 kronor per år och skapa en partsgemensam arbetsgrupp som tar fram ett system för att lönesätta kompetensdjup. Jag ser fram emot en framåtlutad arbetsgivare som vill förbättra medarbetarnas villkor.

Stefan Morin

Helt plötsligt är sommaren här. Våren blev kort när värmen pressade upp temperaturen över tjugo-gradersstrecket. Varmare väder gör att man börjar längta efter sommaraktiviteter. Åka motorcykel, äta mjukglass eller ligga i hängmattan på landet. För mig skapar solen en vilja att komma ut i skärgården och åka båt. 

Även Försvarsmakten vill åka båt i det vackra sommarvädret. Myndigheten vill kasta loss och låta verksamhetsnära chefer själva navigera och fatta beslut i stället för att styra allt från kajen. Det tycker jag är en mycket bra idé! 

I nuvarande tillväxt är våra största utmaningar inom personal-, materiel- och infrastrukturområdet. Då måste de verksamhetsnära cheferna ha ett stort mandat och förtroende att fatta beslut. Vi behöver starka och trygga chefer. Chefer som är väl insatta i förbandets egna förutsättningar och kan möta en lokal arbetsmarknad eller kommun på det sättet som passar förbandet bäst. Det kan handla om att besluta om hyreskontrakt för att utöka antalet kontorsarbetsplatser eller för lagerhållning. Även tråkiga beslut som att avskilja en värnpliktigt från sin utbildning, eller nödvändiga beslut som en lön baserad på de lokala behoven men som är centralt avvikande. I dag kräver många beslut en lång resa genom förvaltningsprocesser. 

Vi har genom åren blivit experter på att skapa rutiner, processer och bestämmelser. Något som skapar dyra och tidkrävande handläggningar

Vi har genom åren blivit experter på att skapa rutiner, processer och bestämmelser. Något som skapar dyra och tidskrävande handläggningar. Tyvärr är det ofta plutonchefen tillsammans med flera andra chefer som i Outlook tvingas förklara för en central funktion varför verkligheten inte ser ut som kartan. Det är samma plutonchef som ska utbilda fler värnpliktiga, arbeta med Ukrainastödet eller ta emot en delegation som vill prata om Natointrädet.

Vi har högt utbildade både taktiska officerare och specialistofficerare, låt dem fatta besluten! I dag har vi för många stödfunktioner som etablerat sig som controllers i verksamheten och står redo med pekpinnar när chefer upplevs fatta felaktiga beslut. Stödfunktionerna ska utgöra ett stöd till chefer att fatta beslut, inte ta över beslutsfattandet. I grunden handlar det om tilliten till officersprofessionen.

När jag möter förbandschefer i organisationen förstärker de behovet av denna losskastning. Det är nästan lustigt hur överens vi alla är om hur rätt och bra det är att förbanden har ett stort eget beslutsmandat.

Om nu alla är så överens om förträffligheten i detta, varför använder jag då ledarsidan i Officerstidningen till att skriva om det? Delvis för att jag vill berömma Försvarsmakten för ett bra beslut. Men även för att ge ett tips. Båten kommer ingenstans om inte hamnpersonalen släpper förtöjningslinorna. Min upplevelse är att försvarsmaktsledningen är tydlig. Fatta beslut, våga driv framåt! Förbandschef- erna är redo. De varvar sina motorer och försöker lämna kajen, men någonstans i organisationen står en ambitiös bryggmästare och vägrar släppa tampen. Miljörapporten saknar nämligen ett konteringsnummer. 

Hoppas ni får en trevlig sommar och kommer ut till sjöss. Till slut.

Ur arkivet: