Senast publicerat
Senast publicerat:

Vi skapar framtidens historia nu!

Stefan Morin, Förbundsordförande
Stefan Morin
Detta är en ledare. Officersförbundets presidium lyfter i varje nummer av Officerstidningen fram de viktigaste ståndpunkterna som förbundet just nu driver.

På storgatan nedanför kyrkan bor en förre detta yrkesofficer. Han brukar berätta om en tid när han såg hoppfullt på sitt yrke. Efter decennier av nedskärningar hade ett krig i Europa år 2022 tvingat fram en militär upprustning. Alla rapporterade om nya miljarder till försvaret. Nu skulle det äntligen bli fart i verksamheten igen.

I dag är han pensionär. De sista 25 åren arbetade han först som totalförsvarshandläggare på kommunen och sedan som sakkunnig inom försvarsindustrin. Han längtade tillbaka till försvaret och diskuterade genom åren upprustningen med stort engagemang med sina tidigare kollegor i Försvarsmakten. Men familjen gick först. 

Han var ofta borta från hemmet under sin tid i Försvarsmakten. Hade svårt att hitta balansen mellan Försvarsmakten och familjens behov. Efter ett par flyttar inom Sverige och en utlandsstationering där hans partner utförsäkrades på grund av utebliven inkomst, sa han upp sig. Han valde att gå till en arbetsgivare där hans tid premierades högt. När han var på tjänsteresa kunde han stötta familjen hemma då ersättningarna räckte till städhjälp och ett par matkassar. Han presenterades tydliga utvecklingsmöjligheter och prestation belönades i lönekuvertet. 

Försvarsmakten spenderade 15,8 procent av sin budget på personal. Med den siffran är vi sämst i Nato

Den extra tiden hemma gjorde att han kunde bli fotbollstränare för dotterns lag. Familjepusslet fungerade jämställt och familjen stortrivdes. Men den förre detta yrkesofficeren kunde aldrig sluta tänka på tiden i Försvarsmakten.

En vanlig historia om 25 år? För att det inte ska bli så behöver vi agera nu. Satsningar på det militära yrket måste fortsätta och nå fler medlemmar. I dag är det militära yrket (AO24) bland de lägst värderade i Försvarsmakten. 

Enligt den statistik Nato publicerade i juni – Defence Expenditure – spenderade Försvarsmakten 15,8 procent av sin budget på personal. Med den siffran är vi sämst i Nato.

Visst har det genomförts förbättringsåtgärder den senaste tiden. Exempel på det är satsningar på flygförare och OF 5. De satsningarna når cirka två procent av förbundets medlemmar. Då går det inte att luta sig tillbaka och tro att problemet är löst. Nu måste alla medlemmar ta del av behövda satsningar. 

Vi måste gemensamt vilja samma sak. Motiverade medarbetare som känner sig uppskattade. Det engagemang och den tid våra medlemmar bidrar med måste bekräftas av arbetsgivaren. Inte bara med frasen ”personalen är vår viktigare resurs”, utan även i lönepolicys och förhandlingsframställningar. Det kan inte vara ett motsatsförhållande att arbeta inom HR eller i gröna kläder. Det är samma produkt som ska levereras, försvarsförmåga! Jag efterfrågar en arbetsgivarvilja till ekonomiska satsningar på personal.

Börja med att plocka några lågt hängande frukter. Organisationsenheterna har gjort ett omfattande och partsgemensamt arbete gällande behov för att nå lönemålbild. Genomför de satsningarna på AO 24 och flygtekniker. Det skulle motsvara cirka två procent av Försvarsmaktens totala personalkostnader. Utöver det inför friskvårdsbidrag på 5.000 kronor per år och skapa en partsgemensam arbetsgrupp som tar fram ett system för att lönesätta kompetensdjup. Jag ser fram emot en framåtlutad arbetsgivare som vill förbättra medarbetarnas villkor.

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Officerstidningens nyhetsbrev kommer två gånger i månaden och ger dig nyheter från Officerstidningen direkt till din inkorg.

    Jag godkänner att Officerstidningen sparar mina uppgifter.

    381 personer svarade på forskaren Emma Oskarssons enkät om hur arbetssituationen är för yrkesofficerare i Försvarsmakten. Nu presenterar hon resultatet av den första del­studien. Det visar sig att vara svårt att sätta gränser för sin egen arbetsbelastning – och att kvinnor känner sig mer utsatta än sina manliga kollegor.

    Jenny Folkesson
    sdlJZxzERxIzpc
    I sin forskning ser Emma Oskarsson hur Försvarsmaktens personal behöver känna att de kan kontrollera sin arbetssituation för att må bra och göra ett bra jobb.

    Foto: Fredrik Sandberg/TT

    Sverige har nyligen gått med i Nato, Försvarsmakten växer och många fler personer ska anställas. Det ställer krav på ökad flexibilitet och anpassningsförmåga hos personalen hos Försvarsmakten vilket kan leda till nya förutsättningar med ökad stress och arbetsbelastning. Och för att inte riskera att personalen bränner ut sig eller lämnar Försvarsmakten är det viktigt att fokusera på vilka personliga resurser som blir viktiga för att mäkta med den nya situationen.

    Det var utgångspunkten för doktoranden Emma Oskarssons forskningsprojekt som nu har gått i mål i en första delstudie. Studien visar att störst betydelse för att vilja säga upp sig är brist på kontroll.

    – Alltså att man inte har möjlighet att påverka sin arbetssituation. Näst viktigast var de kvalitativa kraven på ens arbetsuppgifter, det vill säga arbetsuppgifter som kräver för mycket kognitivt och den tredje faktorn var om man inte kände ett bra socialt stöd från sina chefer. Sammanfattningsvis: När kraven ökar, ökar också viljan att säga upp sig men de psykosociala arbetsmiljöfaktorerna har också betydelse, säger Emma Oskarsson.

    Tidigare forskning om psykosocial arbetsmiljö finns det gott om. Det som gör denna undersökning unik är att den dessutom fokuserar på personliga resurser och vilken betydelse de kan ha för hur man upplever sin arbetsmiljö och tolkar de krav som ens jobb innebär. I förlängningen handlar undersökningen även hur sådana faktorer kan påverka olika arbets- och hälsorelaterade utfall – som exempelvis psykisk hälsa, välbefinnande och vad man har för attityder kopplade till arbetet. Och det finns det inte lika mycket forskning på.

    Männen tror mer på sig själv än kvinnorna gör och männen upplever inte i lika stor utsträckning att de har problem med sin hälsa.

    Förmågan att som anställd sätta gränssättande strategier är en personlig resurs som inte bör underskattas, noterar Emma Oskarsson. Hennes forskning visar att problemet inte ligger i kommunikationen med cheferna. 

    – Det verkar inte finnas några problem när det gäller att signalera uppåt om hög arbetsbelastning. Däremot finns det problem när det gäller hur man sätter gränser för att hantera sin egen arbetsbelastning – det verkar vara betydligt svårare.

    Närmare hälften av de som har svarat på enkäten uppger att de i stor utsträckning tar på sig mer arbete än de orkar med. De upplever inte att de kan arbeta ostört och de kan inte planera in reflektionstid mellan sina arbetsuppgifter. Emma Oskarsson ser att Försvarsmaktens personal anser att det är bristen på tid som är boven i dramat.

    – Folk känner inte att de hinner, inte minst på grund av de kvantitativa kraven. Att arbeta hårt, snabbt och under tidspress skattas högst bland olika sorters arbetskrav. Det är bekymmersamt om man inte känner att man kan sätta gränser för sin arbetsbelastning eftersom vi ser att det kan öka risken för utbrändhet och folks vilja att säga upp sig. Det är inte ett bra resultat. Jag ska undersöka vidare vad det kan bero på att många inte upplever att de kan sätta gränser för sin egen arbetsbelastning.

    Emma Oskarsson ler

    Doktoranden Emma Oskarsson har undersökt hur arbets­situationen för yrkesofficerare har förändrats i och med att ­Försvarsmakten växer och arbetsbelastningen ökar.

    Foto: Jenny Folkesson

    Ett annat tydligt resultat är att kvinnliga officerare och specialistofficerare mår sämre än sina manliga kollegor. Kvinnorna upplever en lägre psykisk hälsa, ett lägre välbefinnande, de är i lägre grad tillfredsställda med sitt liv och deras känsla av återhämtning efter utfört arbete är sämre än männens.

    – Dessutom har kvinnorna fler symtom på depression än sina manliga kollegor, men det är inte jätteöverraskande utan speglar andra liknande studier från andra sammanhang.

    Vad är det då för personliga resurser som visar sig vara viktiga för att Försvarsmaktens personal ska kunna bättre? Enligt Emma Oskarsson handlar det om dels förmågan att sätta gränser för sig själv, dels självtillit. Just självtillit är en väldigt viktig faktor när det gäller utbrändhet och även där finns tydliga skillnader mellan kvinnor och män.

    – Männen tror mer på sig själv än kvinnorna gör och männen upplever inte i lika stor utsträckning att de har problem med sin hälsa.

    I en sammanfattande hälsning till Försvarsmaktens chefer trycker Emma Oskarsson lite extra på att det gäller att identifiera vad som behövs för att stärka sin personals engagemang i organisationen, så att de stannar kvar inom Försvarsmakten och inte riskerar att bli utbrända. Särskilt det här med att kunna kontrollera sin arbetssituation är viktigt för välbefinnandet, även om det så klart inte är ett behov som går att tillgodose i vilken utsträckning som helst,

    – Men så långt som möjligt är det viktigt att de anställda kan det. Det är också viktigt att de känner att de har stöd från chefer och kollegor för att kunna göra ett bra jobb. Dessutom behöver krävande arbete ändå vara hanterbart och de anställda behöver känna att de har förmågan att kunna lösa sina uppgifter, säger Emma Oskarsson.

    Fakta

    Om undersökningen

    Emma Oskarsson, doktorand på Försvarshögskolan i Karlstad, genomför sin forskarutbildning vid Stockholms universitet.

    I studien ”Kognitiv förmåga och krav och resurser i arbetet” har hon valt att fokusera på om och i så fall hur arbets­situationen för yrkesofficerare i Försvarsmakten förändras mot bakgrund av ­pågående tillväxt och ökad arbets­belastning.

    9.000 medlemmar i Officersförbundet bjöds in att delta i undersökningen ­genom att logga in via Officersförbundets ­hemsida och där svara på frågor om hur de upplever sitt jobb och sin arbets­belastning.

    381 personer, ungefär hälften officerare, hälften specialistofficerare deltog i studien och svarade på frågorna med start i november 2024 fram till april 2025.

    Nu är första delstudien klart och ska publiceras vetenskapligt. Sedan kommer en intervju och en observationsstudie om hur Försvarsmaktens personal rent praktiskt använder sina personliga resurser.

    Ur arkivet: