Små staters militär­strategiska dilemma

Små och medelstora stater är mer benägna att prioritera det nationella försvaret om man upplever militära hot i närområdet än stormakter som fokuserar mer på mål relaterade till inflytande och status. Men om risken för krig mellan stater i närområdet uppfattas som låg är mindre stater mer benägna att bidra till internationella insatser.

Fördjupade bi- och multilaterala samarbeten med likasinnade stater är viktigt för att skapa ett mer effektivt utnyttjande av redan existerande militära resurser”, skriver Jacob Westberg. Den 24 september möttes länderna inom det europeiska försvarssamarbetet European intervention initiative (E12) på Karlbergs slott i Stockholm för att diskutera aktuella säkerhetsutmaningar för Europa.

”Bort och hem igen” är undertiteln på J.R.R. Tolkiens bok Hobbiten om Bilbo Bagger, en hobbit som en mäktig trollkarl lockar med på en expedition där han tillsammans med en grupp dvärgar ska återta dvärgarnas hem och en skatt som erövrats av en drake. Det var tur att Bilbo återvände hem just den dag han gjorde. Hans egna egendomar höll nämligen på att auktioneras ut i den fridsamma bygden Fylke där man var okunniga både om kriget som Bilbo deltagit i och att han var på väg hem. Den svenska försvarsmakten har sedan kalla krigets slut också varit på en lång resa med tvära kast i fråga om såväl prioriterade uppgifter som efterfrågade militära förmågor. I denna artikel analyseras och beskrivs de militärstrategiska utmaningar som dessa tvära kast skapat med hjälp av strategisk teori.

Tillsammans med Håkan Edström, har jag studerat hur småstater, medelstora stater och stormakter har anpassat sina strategier till förändringar i den regionala och globala säkerhetsmiljön under 2000-talet. För att kunna jämföra dessa länder har vi skapat ett analysramverk som skiljer mellan olika former av militärstrategiska mål, medel och metoder. Detta analysramverk är även användbart för att analysera den svenska försvarsmaktens omvandling från kalla krigets slut till 2020 års försvarsbeslut. 

» Den svenska försvarsmakten har sedan kalla krigets slut också varit på en lång resa med tvära kast i fråga om såväl prioriterade uppgifter som efterfrågade mili­tära förmågor.  «

I fråga om mål skiljer vi mellan de som prioriterar den egna statens säkerhet och överlevnad och de som syftar till att öka det egna landets inflytande eller status. Rörande medel görs en åtskillnad mellan militära resurser och förmågor som primärt är utvecklade för nationellt försvar mot en kvalificerad statlig motståndare och resurser och förmågor som primärt ska utnyttjas vid internationella militära insatser mot i regel icke-statliga motståndare. I fråga om metoder görs en åtskillnad mellan unilaterala ansatser, där militärstrategiska mål ska uppnås med huvudsakligen egna nationella resurser, och multilaterala ansatser, där mål huvudsakligen ska uppnås i samverkan med likasinnade stater.

Hur stater prioriterar mellan dessa olika mål, medel och metoder beror både på hur stora maktresurser en stat disponerar och uppfattningar rörande strategisk utsatthet – om den politiska ledningen i en stat anser att det finns ett militärt hot från en annan stat mot den egna staten eller någon av dess allierade. Stormakter prioriterar ofta mål relaterade till inflytande och status högre än småstater eftersom de senare har större anledning att se den egna säkerheten och överlevnaden som hotad. Både små och medelstora stater som upplever att det finns hot från andra stater i den egna regionen prioriterar skapandet av medel sammanhörande med nationellt försvar. Stater som uppfattar att risken för krig mellan stater i den egna regionen är låg är mer benägna att ställa om sina försvarsmakter för att kunna bidra till internationella insatser. 

I fråga om metoder har stormakter mer omfattande ambitioner när det gäller unilaterala ansatser för både nationellt försvar och expeditionär krigföring än mindre resursstarka stater. Småstater och mindre medelstora stater, till vilka Sverige räknas, saknar i allmänhet förmåga att med egna medel projicera militär makt utanför den egna regionen och de tenderar därför att i fråga om metoder prioritera multilaterala ansatser och militär samverkan med andra stater och organisationer.

Eftersom staters militärstrategiska prioriteringar är beroende av den politiska ledningens uppfattningar av strategisk utsatthet, så kan prioriteringen mellan olika mål, medel och metoder också förändras om säkerhetsläget i den egna regionen utvecklas i en positiv eller negativ riktning. Sveriges tvära kast inom försvarspolitiken är en tydlig illustration av detta.

Från mitten av 1990-talet fram till 2009 års försvarsbeslut skedde en gradvis ominriktning av Försvarsmaktens prioriterade uppgifter från nationellt försvar av det egna territoriet mot internationell krishantering tillsammans med andra stater och organisationer. Det innebar att militärstrategiska mål alltmer kom att inriktas mot att vinna inflytande och status som en pålitlig partner vid internationella insatser och att medel ämnade primärt för nationellt försvar avvecklades eller reducerades i antal för att finansiera utvecklandet av de nya förmågor som behövs vid internationella multilaterala insatser. Rysslands militära intervention i Georgien 2008 och dess annektering av Krimhalvön 2014 visade att det tidiga 2000-talets optimistiska tankar om en ny stabil europeisk fredsordning varit förhastade. Med försvarsbeslutet 2015 ominriktades Försvarsmakten åter mot närområdet och fick i uppgift att utveckla de medel och förmågor som behövs för att ge och ta emot militär hjälp, en inriktning som fortsatte och fördjupades i 2020 års försvarsbeslut.

 Enligt 2020 års försvarsbeslut ska den nationella försvarsförmågan successivt förbättras och byggas ut fram till 2030 och kanske längre. Det långa tidsperspektivet är realistiskt eftersom det tar mycket längre tid att skapa de medel som behövs än att avveckla befintliga förmågor. Det finns med andra ord ett tidsmässigt glapp mellan resurs- och insatsstrategier. Men hur ska Sverige, och de länder som vi lovat att bistå om de utsätts för ett angrepp, skydda sig fram tills att den nationella försvarsförmågan är återuppbyggd? För Sverige och andra europeiska länder som också avvecklat och reducerat delar av sina militära förmågor sammanhörande med nationellt försvar finns inget annat svar på kort sikt än nya metoder: fördjupade bi- och multilaterala samarbeten med likasinnade stater för att skapa ett mer effektivt samutnyttjande av redan existerande militära resurser. Den militära alliansfriheten är inte en tillgång vid genomförandet av en gemensam försvarsplanering med Finland, eller vid ytterligare fördjupade försvarssamarbeten med Nato-länder, men den har heller inte förhindrat undertecknande av bi- och multilaterala samarbetsavtal och genomförandet av förberedelser för att kunna ge och ta emot militär hjälp.

Finns det något att lära sig av de tvära kast som Sveriges försvarsstrategier genomgått efter kalla krigets slut? En viktig lärdom gäller den osäkerhet som präglar långsiktiga bedömningar av säkerhetsutvecklingen och det stora tidsmässiga glapp som finns mellan resurs- och insatsstrategier vid omvandlingar från nationellt försvar till insatsförsvar och tillbaka. Vi vet inte vilka medel och förmågor som kommer att vara mest efterfrågade på 2030-talet, men vi vet att vi måste börja skapa dem nu och i valet av prioriterade medel gäller det att välja dem vars avsaknad skulle kosta oss mest. 

Jacob Westberg-2021
Jacob Westberg är lektor i säkerhetspolitik och strategi vid Försvarshögskolan och författare till boken Svenska säkerhetsstrategier.

Dela artikel:

Facebook
Twitter
E-post

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Officerstidningens nyhetsbrev kommer två gånger i månaden och ger dig nyheter från Officerstidningen direkt till din inkorg.

    Jag godkänner att Officerstidningen sparar mina uppgifter.

    I våras tecknade Försvarets materielverk, FMV, avtal med finska Sako om leverans av nya eldhandvapen. Första leveransen till FMV sker vid årsskiftet och tidigt nästa vår påbörjas truppförsök med självskyddsvapen i kaliber 5,56 på förband. ”Just nu är det inga förseningar i leveranserna av vapen”, säger Anders Östberg, projektledare för eldhandvapen på FMV.
    Automatkarbin kaliber 5,56x45. Foto: Sako

    Försvarsmakten har länge haft behov av att modernisera sina eldhandvapen. I april tecknade Försvarets materielverk, FMV, ett ramavtal med den finska leverantören Sako om eldhandvapen. Avtalet tecknades gemensamt med Finland och omfattar automatkarbin i kaliber 5,56 och 7,62, skarpskyttegevär och prickskyttegevär. De nya vapnen ska bland annat ersätta dagens automatkarbin 4 och 5, AK 4, AK 5, och prickskyttegevär 90, Psg 90.

    Vad är det senaste i projektet?

    – Just nu pågår den verifiering som vi har krävt och som vi alltid kräver av leverantörer. Vi vill se att Sako kan uppvisa att alla tester är gjorda, helst från ett oberoende institut. Det finns en Natostandard för hur prov ska gå till, det har vi kravställt och de ska visa att vapnen uppfyller den, säger Anders Östberg, projektledare för eldhandvapen, på Försvarets materielverk, FMV, och fortsätter:

    – Sedan är det inte enbart Sako som är involverade i projektet, det finns andra leverantörer också, men Sako är först ut med tester. Nu pågår verifieringsskjutningar för att se att vapnen håller för de antal skott som vi har kravställt. Sedan tittar man på sådant som pipa, funktion och att vapnen inte får eldavbrott för ofta.

    » De levererar mycket tidigare än planerat. Först får vi tio vapen till FMV vid årsskiftet och sedan 40 vapen till Markstridsskolan, som därefter ska ut på truppförsök. «

    Enligt avtalet med Sako ska de leverera de första 200 vapnen den sista mars 2024. Men de kommer att leverera 50 vapen tidigare än så, berättar Anders Östberg.

    – De levererar mycket tidigare än planerat. Först får vi tio vapen till FMV vid årsskiftet och sedan 40 vapen till Markstridsskolan, som därefter ska ut på truppförsök. De kommer att levereras under februari, så det är en positiv förändring. Det är självskyddsvapnet som är först ut. Just nu är det inga förseningar i leveranserna av vapen. Däremot finns det förseningar av tillbehör till främst prickskyttegeväret som en följd av omvärldsläget.

    Tester kommer att genomföras för varje vapentyp, där sådant som kvalitet, ergonomi och hantering under varierande förhållanden testas. Testerna genomförs både av FMV:s testpersonal, Markstridsskolan och genom truppförsök på Försvarsmaktens förband.

    – När vi får vapnen kommer vi att genomföra tester på FMV:s provplats för test och evaluering. Vi har valt ut ett antal prov som vi vill göra för att verifiera att det som leverantören säger är sant. Vi deltar i testerna som pågår hos Sako, men vill även göra egna tester. I samband med det kommer även Försvarsmakten att göra sin validering av sin systemmålsättning, säger Anders Östberg.

    Vad innebär det?

    – Systemmålsättning är Försvarsmaktens ”kravspecifikation” till FMV. Normalt sett ska det vara funktionskrav, det vill säga vad vill Försvarsmakten kunna göra med till exempel vapensystemet. Sedan ska FMV omsätta det till tekniska krav som skickas till leverantören. Validering av systemmålsättning genomförs av Markstridsskolan och startar i februari. Sedan går det ut ett mindre antal vapnen på truppförsök, som en del av FMV:s verifiering och Försvarsmaktens validering.

    » Tidsplanen för införande av prickskyttegeväret i Försvarsmakten är försenat på grund av förseningar i leverans av tillbehör som en följd av omvärldsläget. För övriga vapen följer vi planen. «

    Vilka vapen kommer Sako att leverera?

    – Sako är leverantör av vapen; självskyddsvapen, automatkarbin, skarpskyttegevär och prickskyttegevär. Övriga delar och tillbehör kommer FMV att köpa in från olika leverantörer och sätta ihop systemet till Försvarsmakten, säger Anders Östberg och tillägger:

    –  I projektet ingår också att köpa nytt automatgevär, där pågår det beställningsarbete just nu. När det gäller kulspruta och granatvapnen har vi inte kommit lika långt i arbetet än.

    Har det blivit några justeringar i tidsplanen och i kontraktet?

    – Tidplanen för införande av prickskyttegeväret i Försvarsmakten är försenat på grund av förseningar i leverans av tillbehör som en följd av omvärldsläget. För övriga vapen följer vi planen. Kontraktet med Sako går enligt plan och de levererar de första 50 vapnen tidigare än beställt. Sedan arbetas det med kontrakt, för sådant som bärväska, rem och skydd till kikarsikten med mera.

    Hur ser det ut med Sakos kapacitet att producera de beställda vapnen?

    – De har tillräcklig produktionskapacitet redan i dag för att möta våra behov, men de kommer att bygga ut sin fabrik ytterligare och utöka sin kapacitet de närmaste åren. Vi ska ha 7 500 vapen om året och det klarar de med nuvarande kapacitet. Finland har behov av stora volymer och andra länder är också sugna på att vara med. Därför behöver Sako utöka. Vi upplever inga problem med leveranstakten eller produktionskapaciteten. Vi håller tidsplanen.

    » De har tillräcklig produktionskapacitet redan i dag för att möta våra behov, men de kommer att bygga ut sin fabrik ytterligare och utöka sin kapacitet de närmaste åren. «

    Den 29 november meddelade Försvarsmakten att en införandeledare för eldhandvapen är utsedd. Överste Michael Carlén, chef för Fjärde brigaden, blir ansvarig för att leda arbetet med implementeringen i myndigheten. Detta är något som välkomnas av projektledaren Anders Östberg.

    – Det är jättebra och välkommet. Vi har sett i andra materielprojekt att det behövs. Vi vill jobba parallellt i rask takt medan Sako levererar. Vi har sett i andra projekt att det går att korta förloppet med leveranser mellan FMV och Försvarsmakten.

    Införandet i Försvarsmakten av nytt självskyddsvapen i kaliber 5,56 påbörjas 2024, vilket därmed innebär att det tidigareläggs med ett år. För prickskyttesystemet är införandet beräknat till 2025 och för automatkarbin i kaliber 7,62 är planen 2026.

    Dela artikel:

    Facebook
    Twitter
    E-post
    Försvarets materielverk, FMV, har på uppdrag av Försvarsmakten anskaffat nya stridshjälmar. Leverantör är det kanadensiska företaget Galvion och första leverans till FMV sker första kvartalet 2024, skriver FMV i ett pressmeddelande.
    Modellen är av typen Galvion Batlskin Caiman. Här med svenskt hjälmdok. Foto: FMV

    Den nya hjälmmodellen är av typen Galvion Batlskin Caiman. ”Fördelarna med den nya hjälmen är flera. Förutom bättre ballistiskt skydd, så är den lättare och har ett storleksintervall som medger att den kommer passa alla användare med ökad komfort”, skriver FMV i ett pressmeddelande. Den nya hjälmen har också ett fast bildförstärkarfäste monterat på hjälmskalet.

    Avropen görs mot ett ramavtal som upphandlats av Nato Support and Procurement Agency, NSPA. Utöver Sverige köper även Norge och Finland in hjälmen, enligt ett pressmeddelande från leverantören Galvion.

    Den första ordern har lagts via Natos e-handelsportal Nato Logistic Stock Exchange, NLSE, skriver FMV. Förväntad leverans till FMV sker under första kvartalet 2024. Därtill har ytterligare en order lagts, med leverans under tredje och fjärde kvartalet 2024.

    Dela artikel:

    Facebook
    Twitter
    E-post
    Elva procent av rekryterna har utsatts för någon form av ovälkommet beteende. Det visar årets utvärdering av värnpliktsutbildningen. Det finns också ett missnöje med den personliga utrustningen och många upplever att deras förväntningar på utbildningen inte infrias. Ändå får grundutbildningen överlag ett bra betyg.
    52% av värnpliktiga har skadats under utbildningen, vilket är oförändrat från förra året. Grundutbildningen bedöms vara mer psykiskt än fysiskt ansträngande, med 9% av de svarande som upplever den som mycket fysiskt krävande jämfört med 19% som anser den vara mycket psykiskt påfrestande.

    Varje år får värnpliktiga svara på en enkät när det närmar sig slutet på deras grundutbildning. I årets utvärdering av grundutbildningen, GU-enkäten, har de frågor som rör kränkande särbehandling förändrats.

    Numera används samlingsbegreppet ovälkommet beteende i stället för den tidigare uppdelningen av kränkningar, trakasserier och diskriminering. I GU-enkäten 2022 svarade 24 procent att de utsatts för kränkningar medan 6 procent uppgav att de drabbats av diskriminering eller trakasserier.

    Enligt årets GU-enkät är det elva procent som utsatts för någon form av ovälkommet beteende. Samtidigt har den andel av de drabbade som utsatts för sexuella trakasserier ökat, från 12 procent 2022 till 22 procent i år. I en majoritet av fallen (82 procent) är det en värnpliktig eller ett värnpliktigt befäl som står bakom handlingen medan det i 36 procent av fallen är anställda befäl. Fler svarsalternativ var möjliga. Kvinnor uppger oftare än män att de utsatts för ovälkommet beteende, 23 respektive 7 procent.

    – Vi har inte analyserat svaren om ovälkommet beteende på djupet ännu, men vi tror att det kan bli en ännu större utmaning framöver. När fler pliktas in fast de egentligen inte vill göra värnplikten kan den här sortens problem öka, säger Alice Nilsson, ordförande i Pliktrådet.

    » Detta har lett till ett omfattande missnöje hos oss officersaspiranter. Vi känner oss lurade och är besvikna över att Försvarsmakten inte håller ingångna avtal. «

    Andelen värnpliktiga som råkat ut för skador under utbildningen ligger på 52 procent, vilket är samma nivå som förra året. Samtidigt upplevs grundutbildningen som mer psykiskt än fysiskt påfrestande och 9 procent ansåg att den var mycket fysiskt krävande medan 19 procent upplevde den som mycket psykiskt krävande.

    – Värnpliktsutbildningen är både psykiskt och fysiskt krävande och att folk skadar sig är inte konstigt. Vår uppfattning är att många ute på förbanden gör ett bra jobb med belastningstrappor och individuella uppföljningar av personer som har lite sämre fysiska förutsättningar, säger Alice Nilsson.

    På frågan om den personliga utrustningen uppfattas som ändamålsenlig ger 27 procent lägsta eller näst lägsta betyg på en femgradig skala. Kvinnorna är något mer besvikna på utrustningen än männen och bland rapportens frisvar är ”Bättre utrustning/material/Anpassa utrustning för tjejer/alla kroppstyper”, de vanligaste svaren.

    – Vi är inte alls förvånade. Vi vet att det finns stora brister i allt från underkläder för kvinnor till hjälmar som inte fungerar och kroppsskydd som skaver. Personlig utrustning är ett av Pliktrådets prioriterade arbetsområden, säger Alice Nilsson.  

    Huruvida befattningsutbildningen stämde överens med de värnpliktigas förväntningar inför utbildningen, fick medelvärdet 2,7 av 5. Det var något lägre än året innan då motsvarande siffra var 2,9.

    – Till stor del beror det på otillräcklig information eller på att information saknas. Får man inte veta något om vad befattningen innebär målar man kanske själv upp en bild av hur det kommer att vara, men som inte stämmer överens med verkligheten. Något man ofta missar att informera om är att veckor eller månader av utbildningen kommer att genomföras på annan ort. Det är ett typexempel på bristande information, säger Alice Nilsson.

    Det samlade helhetsomdömet av utbildningen fick medelvärdet 3,8, vilket är i nivå med resultaten i föregående års GU-enkät. Befälens ledarskap fick 3,9 i medelvärde. Hälften av de värnpliktiga har ambitionen att fortsätta sin tjänstgöring i Försvarsmakten i någon form efter avslutad grundutbildning. De flesta vill jobba som soldater, varav 27 procent som kontinuerligt tjänstgörande och 11 procent som tidvis tjänstgörande. Tre procent tänker söka Officersprogrammet och två procent vill gå vidare som specialistofficerare.

    Årets GU-enkät omfattar värnpliktskullen 2022–2023. Totalt svarade 4.103 individer på enkäten vilket är en svarsfrekvens på 84 procent. 76 procent av de svarande är män och 24 procent kvinnor. De flesta, 93 procent, är i åldrarna 19–21 år.

    Officerstidningen inväntar en intervju med representant från Försvarsmakten om GU-enkäten.

    Dela artikel:

    Facebook
    Twitter
    E-post

    Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

    Officerstidningens nyhetsbrev kommer två gånger i månaden och ger dig nyheter från Officerstidningen direkt till din inkorg.

      Jag godkänner att Officerstidningen sparar mina uppgifter.

      Observera att du även behöver klicka på godkänningslänken i det bekräftelsemeddelande som kommer att skickas till din e-postadress för att slutföra prenumerationen. Vänligen kontrollera din skräppostmapp om du inte har mottagit bekräftelsemeddelandet efter att ha registrerat dig.