Senast publicerat
Senast publicerat:

Utlandsveteraner: Vår kompetens tillvaratas inte ordentligt

Många utlandsveteraner upplever att deras erfarenheter från insatsområden inte omhändertas i yrkeslivet – varken i det civila eller i Försvarsmakten. Det visar en sammanställning av de över 15.000 fritextsvar som lämnades i den omfattande veteranstudie som genomfördes för drygt tre år sedan.

Linda Sundgren
Anette Strömberg
Att inte omhänderta utlandsveteraners kompetens är slöseri med resurser, menar Anette Strömberg, universitetslektor vid Mälardalens universitet.

Foto: Privat

Våren 2022 genomfördes en studie där samtliga veteraner som genomfört insats i utlandet fick svara på en enkät från Kantar Public om sin utlandstjänstgöring. Studien var en del i kunskapsinhämtningen inför beslutet om veteranstrategin som regeringen införde 2023, och 20.009 av de drygt 50.000 som fick enkäten valde att delta. Nu har forskare vid Mälardalens universitet gjort en sammanställning av de över 15 000 fritextsvar som lämnades i enkäten, utöver de sedan tidigare redovisade svaren på kryssfrågorna. Fritextsvaren har delats in i sex huvudkategorier med ett stort antal underkategorier. 

Det har också gjorts en grov indelning av de svarande utifrån ålder, kön, tid och insatsområde. Tillsammans representerar de över tio olika missioner, från Kongo på 1950-talet till Egypten på 1970-talet och fram till nutida insatser i Afghanistan och Mali.

– Vi har gjort materialet sökbart och lättare att hitta i. Däremot har det inte varit möjligt att göra några mer djuplodande analyser. Det hade krävt betydligt mer tid än den vi hade. Materialet är mycket omfattande, säger Anette Strömberg, universitetslektor och forskare som genomfört studien tillsammans med forskarkollegan Åsa von Heland.  

Jag hoppas att Försvarsmakten inser vilken guldgruva de har i dessa svar.

Men några resultat går ändå att urskilja. Anette Strömberg lyfter särskilt fram det relativt utbredda ointresse för veteraner som de svarande har mött efter hemkomsten. 

– Beslutsfattare från både Försvarsmakten och politiken verkar vara så oerhört frånvarande när det handlar om veteraner. Det tycker jag är ganska anmärkningsvärt, säger hon. 

Ett uttryck för detta är bristen på omhändertagande av veteranernas kunskap och erfarenheter. 

– Varken Försvarsmakten eller samhället i övrigt erkänner den kompetens de kommer hem med. Det verkar som att det inte ens funnits ord som kan beskriva och förklara det de lärt sig. Att det brister på den civila arbetsmarknaden är kanske inte så förvånande, men att man inte tar tillvara deras erfarenheter i Försvarsmakten är anmärkningsvärt, säger Anette Strömberg och fortsätter: 

Liknande läsning:

– När det fungerar verkar det snarast handla om enskilda individer som lyckas göra sig tillgängliga så att de får vara med och utbilda andra som ska åka iväg. Någon upparbetad process som tar hand om deras kunskap tycks inte finnas. 

Anette Strömberg poängterar att utlandsveteraner bär på kunskap som är värdefull i såväl det civila yrkeslivet som i Försvarsmakten. 

– Det handlar dels om relationella kompetenser och förståelse för andra kulturer, men också om kognitiv utveckling där man bland annat skaffat sig förståelse för systematiken i olika system. Med Natomedlemskapet kommer ännu fler att tjänstgöra utomlands och Försvarsmakten behöver bygga upp ett system för att ta hand om den kunskap som det kommer att genera. 

Enligt Anette Strömberg skulle Försvarsmaktens Veterancentrum, som också är beställare av studien, ha nytta av att arbeta vidare med fritextsvaren som en del i implementeringen av veteranstrategin. 

– Jag hoppas att Försvarsmakten inser vilken guldgruva de har i dessa svar och att man möjliggör användningen av fritextsvaren i organisationens förändrings- och utvecklingsarbete i stort, säger hon. 

Officerstidningen är Officersförbundets medlemstidning och bedriver självständig journalistisk bevakning av försvars- och säkerhetsfrågor.

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Officerstidningens nyhetsbrev kommer två gånger i månaden och ger dig nyheter från Officerstidningen direkt till din inkorg.

    Jag godkänner att Officerstidningen sparar mina uppgifter.

    ”Nyheten i Expressen angående händelserna på Livgardet får mig att bli så förbannad. År 2026 uppdagas en skandal utan dess like. Hur har det här kunnat fortgå utan att någon har reagerat”, undrar Maria Levin i ett öppet brev till ÖB Michael Claesson.

    Josefine Owetz
    Soldater uppställda, bakifrån

    Foto: Bezav Mahmod/Försvarsmakten

    Bäste överbefälhavare, jag klev in i Försvarsmakten som värnpliktig 1997 och har sedan dess varit organisationen trogen. Vår värdegrund i Försvarsmakten har under dessa år utmejslats och förfinats. Det kan knappast ha undgått någon anställd i myndigheten idag vad vår värdegrund är och vad den kräver av oss anställda. Jag är helt enig om värdegrundens innebörd, kan stå helt bakom den och försöker alltid att efterleva den – både som chef och som medarbetare.

    Jag har på senare år också lokalt föreläst om värdegrunden utifrån egna erfarenheter både som chef och anställd, vilket inte har varit självklart för mig. Jag har aldrig velat förknippas med att vara ”rödstrumpa” (i backspegeln förstår jag att det beror på att jag inte vill hamna i ett utanförskap).

    Nyheten i Expressen angående händelserna på Livgardet får mig att bli så förbannad. År 2026 uppdagas en skandal utan dess like. Hur har det här kunnat fortgå utan att någon har reagerat? Hur kan man få avsluta sin anställning på eget bevåg istället för att bli skild från tjänsten och utkastad från Försvarsmakten? Varför är två anställda fortfarande kvar utan större reprimander? Redan din företrädare var otroligt tydlig, särskilt i samband med Metoo-rörelsen, att det råder nolltolerans mot trakasserier och ovälkommet beteende. Hur kommer det sig då att det fortfarande är så tandlöst?

    Dessa övertramp och i vissa fall regelrätta brott får inte proportionerliga konsekvenser

    Idag var det kämpigt att ta på sig uniformen och stå för en trovärdighet som uniformen är en symbol för. Tidigare har jag kunnat tänka att jag gör vad jag kan för att bättra organisationen. Jag har också sagt till mina kollegor att det finns enstaka individer oberoende av varandra som idag gör övertramp och att det får konsekvenser. Det är ju helt fel. Dessa övertramp och i vissa fall regelrätta brott får inte proportionerliga konsekvenser, de är systematiska och sammankopplade. Vi skyddar fortfarande förövaren och ”den svage” kommer för alltid känna skuld till det som hänt.

    Jag förväntar mig krafttag och förändring i disciplinnämnden där det borde bli hårdare påföljder om man kan se ”att någon uppenbart har brustit i värdegrunden även om det saknas fysiska bevis och ord står mot ord”.  Frasen är tagen ur minnet från en händelse som utreddes lokalt vid ett förband runt 2022 efter en incident på en lillejulsfest.

    Jag måste erkänna att den senaste händelsen som media beskriver på Livgardet verkligen får mig att fundera över om det här är en organisation jag vill fortsätta vara verksam i efter 29 års delaktighet. Detta beror framför allt på att just värdegrundsfrågor och incidenter som påverkar kollegor för resten av livet inte får de konsekvenser som uttalats av högsta chefen. Detta är inte trovärdigt.

    Jag skriver till dig för att du är den som bestämmer och på riktigt kan göra skillnad. Jag önskar samma handlingskraft i dessa frågor som vår snabba omställning till höjd operativ effekt. De två frågorna går hand i hand!

    Tack för att du tog dig tid att läsa detta brev.

    Hälsningar major Maria Levin

    Denna text mejlades till överbefälhavare Michael Claesson den 30 april. Texten ovan är en något bearbetad version.   

    Ur arkivet: