Hans har alltid haft ett stort intresse för teknik. Därför var planen att han efter gymnasiet skulle bli maskiningenjör. Han hann dock bara gå en termin på utbildningen innan det var dags för värnplikten. Turligt nog fick han göra den på flygflottiljen F 17, bara några mil från Karlskrona, där han är uppväxt och bor än idag. Han trivdes så bra med arbetet och blev så nyfiken på flygplan att när han muckade hösten 2000 hoppade av den andra utbildningen och började utbilda sig till flygtekniker, först på Militärhögskolan och sedan Flygtekniska skolan i Halmstad.
– Det är 25 mil till Halmstad. Vi var ett gäng som åkte dit tidigt på måndagen och kom hem sent på fredagen. Till en början var det roligt att sitta i skolbänken, men ganska snart längtade jag hem och tillbaka till arbetet på F 17. Jag tycker att det är roligare med praktik än teori. Även om det var två års praktik innan jag blev självgående och fick arbeta under eget ansvar.
Liknande läsning:
Hans blev klar officer 2003 och löjtnant 2005. Han gick den fackliga grundkursen på Militärhögskolan, men det var i samband med att han blev klar officer och arbetade en sommar på F 17 som han första gången fick arbeta med fackliga frågor i praktiken. Utlandstjänstgöring blev obligatoriskt då.
– Men redan 2003 försökte man implementera detta på nyanställda. Men vi nyanställda fänrikar vände oss emot att arbetsgivaren hade förändrat våra anställningsvillkor mot vad som gällde när vi påbörjade vår utbildning. Vi pratade med Officersförbundet och fick hjälp att förhandla med personalchefen. Vi fick sedan till en förändring. Jag tror framför allt det fick mig att förstå att det är lättare att få till en förändring om man är en stor grupp.
Hans blev tidigt vald som ledamot i den lokala föreningens styrelse, men han erkänner att han inte var den exemplariska ledamoten i början.
– Jag tyckte att den vanliga tjänsten som flygtekniker var roligast och viktigast så när jag började var jag mest fokuserad på den.
Han blev dock arbetsplatsombud – och ställdes inför en massa frågor från kolleger och chefer.
– När man får frågor gäller det att man har koll på svaren, har man inte det får man ta reda på hur det förhåller sig. Om man svarar fel eller far med osanning har man förbrukat förtroendet. Jag har alltid haft lätt att lära mig, jag har läst mig till mycket. Om någon väcker mig mitt i natten och ställer fackliga frågor så vet jag direkt svaret på dem.
För fyra år sedan blev Hans vald till ordförande för den lokala föreningens styrelse och hans fackliga engagemang och arbete ökade drastiskt. Över en natt gick han från att ha arbetat fackligt några procent i månaden till att lägga 50 procent av arbetstiden på det fackliga arbetet.
– Det var tufft i början då jag insåg hur mycket arbete som faktiskt skulle krävas av mig. För att få en bra verksamhet och styrelse behövde vi vara flera som hjälpte varandra.
Enligt Hans har mycket av det fackliga engagemanget och arbetet möjliggjorts av att han har bra kollegor och chefer.
– De vet att någon behöver göra det här arbetet och med hjälp av styrelsen så löser vi föreningens arbete, det vill säga allt från att delta i samverkansmöten, löneförhandla, till att ta hand om olika medlemsärenden. Inga ärenden är det andra likt. Jag känner nu att det fackliga arbetet som jag gör är minst lika viktigt som den vanliga tjänsten.
Det roligaste med det fackliga arbetet är när han faktiskt hjälper en medlem.
– När det blir förändring och när en medlem får det bättre och är nöjd – då är jag nöjd. Eftersom alla från soldat till förbandschef tillhör samma förening blir det en lite annorlunda än på andra fack. När vi ska samverka med chefen får man tänka på att även denna är medlem.
Han tycker att det är viktigt att alltid vara nåbar, och att medlemmarna ska veta att de kan ringa när som helst. Telefonen kan ringa en tidig morgonen eller sen kväll.
– Ibland kan jag inte svara, men då ringer jag upp senare.
Det svåraste med det fackliga arbetet upplever han är personärenden. Det kan handla om allt från att en medlem kommit i konflikt med sin chef till att en medlem har alkoholproblem.
– Det är klart att jag har varit med om mycket. Det är mycket som jag inte kan prata om med min familj, men jag har fackliga kollegor. Det är viktigt att ha några man kan diskutera allt mellan himmel och jord med. Sedan har jag med tiden lärt mig att få distans, men det är inte alla som klarar av det. Jag mår i alla fall inte dåligt av att hantera personärenden.
» Det bästa tipset som jag tagit tillvara är förberedelse, förberedelse, förberedelse.«
Hans tycker också att det är spännande att förhandla, och har gått en förhandlingskurs med ombudsmännen på förbundets kansli.
– Det bästa tipset som jag tagit tillvara är förberedelse, förberedelse, förberedelse. När jag sedan sitter i förhandling med Försvarsmakten märker jag att om jag gjort mitt grundarbete kommer jag oftast segrande ur förhandlingen. Då ser jag fram emot nästa förhandling! Sedan har jag arbetat och förhandlat med samma personer under en långt tid och då byggs det upp ett förtroende som hjälper båda parter.
På förbundsmötet förra året blev Hans vald till andre vice ordförande i Officersförbundets förbundsstyrelse. Det var oväntat att han skulle bli invald i just presidiet då han inte varit invald i styrelsen tidigare.
– Det var oväntat även för mig och det är lite som att komma rakt in i hetluften. Nu är jag vald och jag tänker arbeta för hela förbundet och alla dess medlemmar, oavsett försvarsgren. Sedan blir det spännande då det är stor skillnad på det fackliga arbetet lokalt och centralt. Det känns bra att jag kan ta med mig allt det jag kan om det lokala arbetet nu när jag arbetar centralt i styrelsen.
För Hans och förbundsstyrelsen väntar nu internat, dock på distans på grund av covid-19, samt fortsatt arbete med vilka frågor förbundet ska driva i framtiden.
FAKTA
Hans Bergvall
Ålder: 40 år.
Fackliga uppdrag: Styrelseledamot OF F 17, styrelseordförande OF
F 17, andre vice ordförande Officersförbundets styrelse.
Bakgrund i korthet: Värnplikt 2000, Militärhögskolan i Halmstad 2001–2003, officer och flygtekniker F 17, Flygtekniska skolan i Halmstad 2003–2005, löjtnant och flygtekniker.
Familj: Fru och 13-årig son, samt borderterriern Börje.
Bor: Karlskrona (”Bra pendlingsavstånd till F 17 i Kallinge”)
På fritiden: Båten i skärgården. (”Förra året var vi ute 90 nätter med båten. Första natten i mars och sista natten i oktober.”)
