Senast publicerat

Senast publicerat:

Fortsatt brist på utrustning till kvinnor

Trosor som skaver och bh:ar som riskerar att ge köldskador. Pliktrådets nya rapport visar att det fortsatt finns stora brister vad gäller jämställd materialförsörjning i Försvarsmakten.

Anna-Maria Stawreberg

Joel Thunberg / Försvarsmakten

2022-02-04

2025 ska Försvarsmakten ha en jämställd materialförsörjning om allt går enligt plan, men flera brister återstår att åtgärda.

2025 ska Försvarsmakten ha en jämställd materialförsörjning om allt går enligt plan. Men fortfarande återstår flera brister att åtgärda. Pliktrådet, det centrala medinflytandeorganet för värnpliktiga, släppte i december en rapport med titeln ”Skav, värk och underkläder åt värnpliktiga kvinnor”.

”Under Pliktrådets besök vid samtliga utbildningsorganisationer har vi i samtal med en stor del av de värnpliktiga samt många försvarsmaktsanställda kunnat konstatera en allvarlig och generell brist på utrustning specifik för kvinnor. Tilldelningen av underkläder i form av trosor och bh:ar är dels otillräcklig, dels finns flera brister i de olika persedlarnas konstruktion”, skriver Pliktrådets Olof Wärmländer i rapporten.

Situationen är känd sedan tidigare. Kvinnor i Försvarsmakten har länge varit missnöjda med uniformer, kroppsskydd och övrig utrustning, något som resulterat i projektet Jämställd materialförsörjning, som startade hösten 2019.

– Det här är ett projekt som finns på högsta ledningens agenda. Och det är ett projekt som prioriteras. Det handlar helt enkelt om att vi blir farligare för fienden om vi blir jämställda, då bättre personlig materiel ger högre stridsvärd, säger Per Öster vid Resursproduktionsenheten på Högkvarteret, som leder arbetsgruppen.

Per Öster menar att det är viktigt att ta hänsyn till Pliktverkets rapport som visar att trosorna är för trånga i låren och ger skavsår, eller där bh:n av så kallad komfortmodell har dragkedja vilket medför skavsår och där sportmodellen inte ger tillräckligt med stöd.

– Det här är exempel på felköp som har gjorts där vi inte fullt ut tog tillvara på brukarnas synpunkter. Dessutom var processen för anskaffning något oklar och inte fullt uppstyrd. Så fort vi upphandlat en fungerande bh och trosa är jag övertygad om att vi kommer att anskaffa dessa plagg på bred front.

Enligt Per Öster pågår upphandling just nu, men eftersom det föreligger kommersiell sekretess kan han inte kommentera när anskaffning kommer att ske.

Försvarsmakten ska vara en arbetsplats där alla medarbetare varje dag får möjlighet att prestera så bra som möjligt, under rättvisa förutsättningar, fortsätter han:

– Om samtliga medarbetare har utrustning som passar ökar vår operativa förmåga och effekt. Men om medarbetare tvingas verka med utrustning som inte passar, då är det inte bara en rättviseaspekt, då handlar det även om risker, säger Per Öster.

» Så fort vi upphandlat en fungerande bh och trosa är jag övertygad om att vi kommer att anskaffa dessa plagg på bred front. «

Sedan projektet startade har projektgruppen gått igenom de avvikelserapporter som kommit in. Det handlar om över 4 000 klagomål om såväl funktion, som kvalitet och passform: Kroppsskydd som skaver över höfterna alternativt är för trånga för den som har stor byst, för stora handskar som medför att människor med mindre händer får svårt att skjuta, hjälmar som åker ner över ögonen och försämrar sikten. Byxor som är trånga över ben och höfter. Kängor som är så breda att fötterna halkar runt i dem.

– Projektet har resulterat i 62 punkter som ska ses över, säger Per Öster, och poängterar att även om det än så länge handlat om personlig utrustning, är målet att se över all materiel.

– Det är naturligtvis viktigt att hela materielförsörjningsprocessen ska vara jämställd, inte bara den personliga utrustningen. Om AK 5:an inte passar den som har en liten hand, hur ska hon eller han kunna prestera sitt yttersta när det kommer till att skjuta, till exempel.

Liknande läsning:

Elias Nyström, chef för enheten soldatutrustning på Försvarets materielverk, FMV, håller med Per Öster:

– FMV har tillsammans med Försvarsmakten en skyldighet att skapa de bästa förutsättningarna för personalen att verka i, säger han.

Under året som gått har ett materielprojekt som prioriterats varit NCU (Nordic Combat Uniform) med modeller som är anpassade både för män och kvinnor.

– NCU:n har provats ut genom att vår personal under sex månader har testat den. Här har sex förband, där 60 procent varit kvinnor och 40 procent män, använt den under olika förhållanden och därefter har det gjorts en generell utvärdering utifrån de krav som ställts, säger Elias Nyström.

Planen är att uniformen kommer att beställas för leverans till 2024.

– Försvarsmakten är som bekant inne i en period av tillväxt, vilket medför att vi kontinuerligt ser över utrustning och behov. Här lägger vi bland annat fokus på att öka urvalet av artiklar i små storlekar, säger Elias Nyström och ger fältuniform 90 och stridsskjortan som exempel.

Men Per Öster är noga med att poängtera att bara för att de 62 punkterna i projektet uppfylls, innebär inte det att Försvarsmakten blivit en jämställd arbetsplats.

– Det handlar naturligtvis lika mycket om ledarskap som om information. Alla inom Försvarsmakten behöver bli medvetna om varför vi genomför dessa åtgärder, att vi ytterst gör det för att öka vårt stridsvärde.

Ett annat exempel på åtgärder som nu genomförs är den nya versionen av tjänsteuniformen modell 87, som tidigare varit en unisexuniform.

– Nu tar vi fram en design för kvinnor, och en för män. Men eftersom vi har ett stort antal anställda inom Försvarsmakten säger det sig själv att det handlar om stora kvantiteter. Det innebär att det inte går i en handvändning att få fram. Här räknar vi med att vara klara 2025 med preliminär leveransstart 2026, säger Per Öster.

Officerstidningen är Officersförbundets medlemstidning och bedriver självständig journalistisk bevakning av försvars- och säkerhetsfrågor.

Ämnen i artikeln: Jämställdhet

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Officerstidningens nyhetsbrev kommer två gånger i månaden och ger dig nyheter från Officerstidningen direkt till din inkorg.

Fokus på femte domänen i Flygvapnets cyberförsvar

Mest läst:

Mötet /

Rickard ”Bronco” Wilhelmsson

Rickard ”Bronco” Wilhelmsson: ”Det är klart att det vi gör är farligt”

Aktuellt /

Officersutbildning

Officersprogrammet stöps om – snabbare väg till krigsplacerade officerare

Aktuellt /

Köldskador

Värnpliktiga vid Tolkskolan fick köldskador under övning – befäl larmar om tystnadskultur

Debatt /

Utbildning

”Officersprogrammet behöver en repetitionsutbildning”

Reportage

Cybersäkerhet

Fokus på femte domänen i Flygvapnets cyberförsvar

Flygvapnet växlar upp i cyberdomänen – den femte arenan för krigföring. På Uppsala garnison byggs förmågan att upptäcka, förstå och försvara flygvapnets system mot angrepp i realtid. ”Vi behöver dem som är skickliga på att kriga med hjärnan”, säger cyberförsvarsförvaltare Christoffer Pierrou.

Maria Widehed

2026-04-16

Sergeant David Andersson, cyberförsvarsofficer, står längst fram i lektionssalen.

– Orientering: vi har fått in en usb-sticka från en klient. Den har suttit i en dator i vårt nätverk, säger han.

David Andersson tillhörde den andra årskullen att utbildas inom specialistofficersutbildningens cyberförsvarsinriktning. Idag arbetar han vid Flygstaben med att bygga upp funktionen cyberoperationscenter, en central nod i flygvapnets växande cyberförsvar. Den här veckan leder han en övning som flygvapnet tillsammans med Totalförsvarets forskningsinstitut, FOI, har satt samman.

– Under övningen samarbetar våra underrättelsedelar med det säkerhetsoperationscenter, SOC, vi har byggt upp. I det övar soldater och officerare på att analysera loggar i realtid och på incidenthantering, säger han.

Utanför byggnaden är Uppsala garnison grådisigt, men verksamheten är intensiv innanför väggarna. Här i Tunahuset, som tillhör Upplands flygflottilj, F 16, har lektionssalen tillfälligt omvandlats till en operativ miljö. Kablar löper mellan arbetsstationerna, skärmar visar flöden av loggar och bredvid trängs halvdruckna burkar med energidryck.

Det gäller att hela tiden hålla koll på var aktören rör sig i nätverket.

Det är dag tre av övningen och det har skett en tydlig upptrappning. I övningsscenariet råder gråzon och ett medicinföretag som tillverkar botemedel mot ett nytt kemiskt stridsmedel från Ryssland har just angripits. Medicinen är viktig för civilförsvaret och därför har flygvapnets cyberförsvar kopplats in.

– En lärdom vi dragit är vikten av att tidigt få mandat. Vi sitter ju på ett företag och är en hjälpresurs, säger sergeant Alfred Turesson, cyberförsvarsofficer på F 16.

Första dagen upprättade de sin övervakning. Andra dagen började angreppen. Nu försvarar de systemet under pågående intrång.

– Det misstänks finnas okända aktörer i systemet. Så vi har fått sätta vissa maskiner i karantän, koppla bort alla kopplingar och höja beredskapen på systemet. Vi försöker hitta allt aktören har gjort innan vi gör motåtgärder, för att inte förvarna aktören. Det begränsar deras handlingsfrihet, berättar Alfred Turesson.

Angreppet bedöms ha inletts via ett mejl med skadlig kod.

– Sedan har det spridit sig till fler maskiner.

Arbetet sker metodiskt och under tidspress, med målet att identifiera aktören och begränsa spridningen.

– När en aktör väl är inne kan de blockera datorer och rensa dem från distans. Det gäller att hela tiden hålla koll på var aktören rör sig i nätverket, säger Alfred Turesson och fortsätter:

– Vi prioriterar att kartlägga aktörens infrastruktur, exempelvis servrar som används för att distribuera skadlig kod eller genomföra angrepp. Det möjliggör att vi kan blockera dem i ett tidigt skede för att förhindra att de kommer åt våra system.

Ralf Alvarsson, cybersäkerhetsspecialist vid FOI, arbetar med cyberträning och är på flottiljen för att prata försvarbarhet med övningsdeltagarna.

– För att skydda sig kanske man sätter upp en brandvägg och krypterar förbindelser. Det är en annan sak att kunna försvara sig, då behöver man ha insyn, kunna gå in i ett system och kasta ut motståndaren när man är under attack. Det finns väldigt lite forskning om försvarbarhet, säger han.

•••

– Det Sverige gör i cyberdomänen är något som gör skillnad, sa den franske amiralen Pierre Vandier – en av Natos två högsta chefer med ansvar för utveckling och innovation inom alliansens militära förmåga – vid ett besök i Uppsala i början av mars.

Vad som räknas in i cyberdomänen är brett. Den består av bland annat ledningsstödsystem, stridsledningssystem, intranät, telekommunikationssystem, internet och inbyggda system i anläggningar, fordon och farkoster. Rent fysiskt befinner sig delarna inom övriga försvarsdomäner, vilket innebär att effekterna av ett cyberangrepp kan påverka Försvarsmaktens förmåga i samtliga domäner.

Cyberförsvaret inom flygvapnet byggs upp i allt snabbare takt och har börjat träda in i en ny organisatorisk uniform där förmågan börjat etableras ute på flottiljerna. Förmågemässigt handlar det om att kunna genomföra både offensiva och defensiva cyberoperationer.

– Det är fortfarande väldigt få inom Försvarsmakten som har koll på vad vi egentligen gör, det finns ett arv av att detta ska hållas superhemligt och det gör att kunskapen ibland är låg. Men idag är det viktigt att man förstår att även stridsvagnar har IP-adresser och går att hacka, säger förvaltare Christoffer Pierrou och fortsätter:

– Allt som är digitalt och går att påverka kan man hacka. Det handlar bara om tid, motivation och resurser.

Sedan 2023 är Christoffer Pierrou flygvapnets cyberförsvarsförvaltare. Han validerades som cyberförsvarsofficer när organisationen var i sin linda och specialistofficersutbildningens cyberinriktning ännu inte fanns. När utbildningen av cybersoldater startade 2020 var belastningen hög för utbildande befäl, berättar han.

– Det var en intensiv period. I pilotomgången av cybersoldatutbildningen låg vi befäl ungefär en vecka före soldaterna. Vi lärde oss någonting, sedan utbildade vi i det.

Samtidigt fanns organisatoriska utmaningar.

– Idag får vi folk att stanna, men i det tidiga skedet tappade vi en del för att det saknades en helhet.

Samma år som cybersoldatutbildningen startade började Försvarsmakten lägga ut resurser på försvarsgrenarna. Christoffer Pierrou beskriver det som att flygvapnet ligger långt fram och gärna visar vägen för övriga försvargrenar.

– Det är olika verksamheter ute hos marinen, armén och inom flygvapnet. Hos oss är det sekundtaktiskt med flygplanen, det gör att vi ser annorlunda på cyberdomänen. Men vi har bra samverkan med övriga försvarsgrenar, liksom regelbundna möten med Operationsledningen och cyberförsvarsledningen, Försvarets materielverk och Saab. Informationsspridning är en viktig del inom cyberförsvaret.

Målbilden är att kunna skapa en övningsmiljö vid övningar som Aurora och kunna öva upp emot tusen deltagare samtidigt.

Idag består flygvapnets cyberförsvarssektion av cyberförsvarsförvaltare, cyberförsvarschef och cyberoperationsledare, som är en del av ledningssystemavdelningen på Flygstaben. Flygvapenchefen styr resurserna. Merparten av cyberförsvarsofficerarna och cybersoldaterna tillhör F 16, men man har börjat placera ut kompetens på övriga flottiljer också.

Det finns vakanser på sektionen, men Christoffer Pierrou ser generellt inga svårigheter i att attrahera kompetens.

– Cybersoldater är avgörande för att vi ska kunna bygga upp förmåga i den här takten. Utbildningen är attraktiv eftersom man också får högskolepoäng och lönemässigt ligger vi på en bra nivå, säger han.

Verksamheten fokuserar i stort kring att bygga upp ett så kallat cyberoperationscenter där relevanta loggar samlas och vidare analyseras. Inom centret finns en ren operationsdel, en del som arbetar med cyberförsvarslägesbilden samt mobila cyberförsvarsgrupper.

En del av det operativa arbetet går ut på uppsökande verksamhet.

– Det handlar om att man har en hypotes. Man genomför utifrån den tidsbegränsade insatser i utpekade system för att kartlägga, utröna en aktörs handlingsalternativ eller jaga en aktör, säger Christoffer Pierrou.

Han visar en lång lista över internationellt kända APT-grupper, Advanced Persistent Threat, som är välorganiserade, ofta statligt stöttade cyberbrottsorganisationer. På listan finns några av de mer kända, som APT 28 Fancy Bear, en grupp med starka kopplingar till Rysslands militära underrättelsetjänst. På listan finns också Lazarus Group, som ofta kopplas till Nordkorea och har varit inblandade i flera stora finansiella cyberbrott och attacker mot underhållningsindustrin.

– De har vissa metoder för att ta sig in i system, det gör det möjligt att leta spår efter dem när man vet hur de brukar gå till väga.

En del av funktionens arbete handlar om att granska flygvapnets system. Det handlar om det som kallas ”etisk hackning” och innebär att man gör en simulerad, auktoriserad cyberattack mot it-system, nätverk eller applikationer för att proaktivt identifiera säkerhetsluckor.

– Det här är en viktig del, säger Christoffer Pierrou.

Den mobila cyberförsvarsgruppen arbetar med incidenthantering.

– De har kommit till eftersom vi tänker lite annorlunda här än ute hos försvarsgrenarna, med det förbandsnära lagret blir det lite skillnad i fokus.

Väskorna till de mobila cyberförsvarsgrupperna står alltid färdigpackade och redo att nyttja.

– Vi har ett arv i Försvarsmakten där mycket förklaras som ”tekniskt fel”. Nu ska man akta sig för att ropa varg, men poängen med de mobila grupperna är att sänka tröskeln för att man ute på flottiljerna hör av sig till oss om system uppträder annorlunda.

Som en del av förmågeuppbyggnaden har flygvapnet byggt ett digitalt övningsfält – eller cyberrange som det kallas. I övningsfältet ”Terra” övas soldater och yrkesofficerare i cyberkrigföring och realistiska scenarier, både som motståndarsida och defensivt. I maj ska Terra återigen användas under Operation Chimera, en cyberförsvarsövning som genomförs inom ramen för de värnpliktiga cybersoldaternas förbandsutbildning.

– Målbilden är att kunna skapa en övningsmiljö vid övningar som Aurora och kunna öva upp emot tusen deltagare samtidigt, säger Christoffer Pierrou.

•••

Vid en av skärmarna inne i lektionssalen sitter Olle Eriksson. Han gjorde värnplikt som cybersoldat och har i höst sökt sig vidare till specialistofficersutbildningen med inriktning cyberförsvar.

Han liknar sitt arbete med att lägga pussel.

– Analysen är viktig, att förstå alla delar av angreppet. Om vi inte lär oss vad som har hänt så kan fienden göra om det igen – då har de kunskapen och kan vara ännu snabbare och få ännu mer effekt.

Framme vid whiteboarden ägnar sig sergeant Kristoffer Myrestam åt digital forensik. En komprometterad dator analyseras, efter att en anställd i scenariet har uppmärksammat att någon stoppat in en usb-sticka i den.

– Så vi har tagit ut hårddisken och kopierat den. Man vill aldrig jobba på originalet för att hålla det så forensiskt säkert som möjligt.

Här handlar arbetet om att säkra bevis, förstå angreppets förlopp och dra lärdomar för framtiden.

När jag hade lagt två år på att skruva flygplan kände jag att jag saknade datorer.

Kristoffer Myrestam gjorde värnplikten som flygmekaniker vid Norrbottens flygflottilj, F 21.

– Men när jag hade lagt två år på att skruva flygplan kände jag att jag saknade datorer. Specialistofficersutbildningen med cybeförsvarsinriktning passade mig bra. Utbildningsmässigt behöver man vara bra på att lära sig snabbt, säger han.

Idag ingår han i en grupp som utvecklar cyberförsvaret på F 16.

Längst bak i lektionssalen arbetar underrättelsefunktionen, som för första gången övas integrerat med ett säkerhetsoperationscenter, SOC.

– Vi försöker attribuera hoten man upptäcker i SOC till en motståndare. Vi kan också ge dem i uppgift att leta efter saker vi har sett i omvärlden, säger sergeant Viktor Lindén, cyberförsvarsofficer på F 16, och fortsätter:

– Det kan också vara att vi ser saker i våra system som behöver spridas till övriga organisationen och då är det vårt jobb att beskriva vad hotet egentligen innebär.

•••

Tio minuters bilfärd bort från Tunahuset kliver Christoffer Pierrou ur bilen i en skogsdunge utanför flottiljområdet och öppnar upp bakluckan på det parkerade fordon han har stannat vid. Inuti finns en laptop och signalutrustning.

Tillsammans med sergeant Jonas Holmberg och sergeant Sigrid Johnsson vill han visa hur det kan se ut när man övar inom cybersoldatutbildningen på att hantera det som kallas ”wardriving” – när en motståndare kör runt i en bil och söker efter öppna eller osäkra trådlösa nätverk med hjälp av en bärbar dator.

Sigrid Johnsson var del av den allra första cybersoldatskullen. Nu arbetar hon på Flygstaben med att ta fram cyberförsvarslägesbilden.

– Vi samlar in data från hela organisationen för att kunna svara på var vi är svaga, var vi starka och vad vi ska förbättra. Alla system måste in i lägesbilden och det är en stor del av vårt arbete att ha den översikten, det kan ju vara det allra minsta systemet som blir utsatt, säger hon.

Sigrid Johnsson är en av få kvinnor som arbetar med flygvapnets cyberförsvar. Hon vill gärna nyansera bilden av hur en cybersoldat är.

– Jag är inte så mycket ”energidryck och LAN” och vill uppmuntra fler tjejer som kanske inte ser sig själva inom cyber att våga prova, särskilt om man gillar att tänka utanför boxen.

Hon får medhåll från de båda cyberförsvarsofficerarna.

– Så är det, för att bygga cyberförsvar behöver vi dem som är skickliga på att kriga med hjärnan, säger Christoffer Pierrou.

Fakta

Cyberdomänen

Cyberdomänen består av digitala informationssystem och elektroniska kommunikationstjänster samt den data som lagras i, bearbetas med, eller förmedlas genom dessa system och tjänster. I domänen ingår bland annat ledningsstödsystem, stridslednings- och verkanssystem, intranät, styr- och reglersystem, telekommunikationssystem, de uppkopplade sakernas internet, inbyggda system i anläggningar, fordon och farkoster samt internet i sin helhet.

Specifika områden av cyberdomänen kallas cyberterräng. Terrängen utgörs av hård- och mjukvara och kan spänna över flera sammankopplade system och dela terräng i cyberdomänen.

Källa: Försvarsmakten