Fortsatt brist på utrustning till kvinnor

Trosor som skaver och bh:ar som riskerar att ge köldskador. Pliktrådets nya rapport visar att det fortsatt finns stora brister vad gäller jämställd materialförsörjning i Försvarsmakten.

2025 ska Försvarsmakten ha en jämställd materialförsörjning om allt går enligt plan, men flera brister återstår att åtgärda.

2025 ska Försvarsmakten ha en jämställd materialförsörjning om allt går enligt plan. Men fortfarande återstår flera brister att åtgärda. Pliktrådet, det centrala medinflytandeorganet för värnpliktiga, släppte i december en rapport med titeln ”Skav, värk och underkläder åt värnpliktiga kvinnor”.

”Under Pliktrådets besök vid samtliga utbildningsorganisationer har vi i samtal med en stor del av de värnpliktiga samt många försvarsmaktsanställda kunnat konstatera en allvarlig och generell brist på utrustning specifik för kvinnor. Tilldelningen av underkläder i form av trosor och bh:ar är dels otillräcklig, dels finns flera brister i de olika persedlarnas konstruktion”, skriver Pliktrådets Olof Wärmländer i rapporten.

Situationen är känd sedan tidigare. Kvinnor i Försvarsmakten har länge varit missnöjda med uniformer, kroppsskydd och övrig utrustning, något som resulterat i projektet Jämställd materialförsörjning, som startade hösten 2019.

– Det här är ett projekt som finns på högsta ledningens agenda. Och det är ett projekt som prioriteras. Det handlar helt enkelt om att vi blir farligare för fienden om vi blir jämställda, då bättre personlig materiel ger högre stridsvärd, säger Per Öster vid Resursproduktionsenheten på Högkvarteret, som leder arbetsgruppen.

Öster kopiera
Per Öster

Per Öster menar att det är viktigt att ta hänsyn till Pliktverkets rapport som visar att trosorna är för trånga i låren och ger skavsår, eller där bh:n av så kallad komfortmodell har dragkedja vilket medför skavsår och där sportmodellen inte ger tillräckligt med stöd.

– Det här är exempel på felköp som har gjorts där vi inte fullt ut tog tillvara på brukarnas synpunkter. Dessutom var processen för anskaffning något oklar och inte fullt uppstyrd. Så fort vi upphandlat en fungerande bh och trosa är jag övertygad om att vi kommer att anskaffa dessa plagg på bred front.

Enligt Per Öster pågår upphandling just nu, men eftersom det föreligger kommersiell sekretess kan han inte kommentera när anskaffning kommer att ske.

Försvarsmakten ska vara en arbetsplats där alla medarbetare varje dag får möjlighet att prestera så bra som möjligt, under rättvisa förutsättningar, fortsätter han:

– Om samtliga medarbetare har utrustning som passar ökar vår operativa förmåga och effekt. Men om medarbetare tvingas verka med utrustning som inte passar, då är det inte bara en rättviseaspekt, då handlar det även om risker, säger Per Öster.

» Så fort vi upphandlat en fungerande bh och trosa är jag övertygad om att vi kommer att anskaffa dessa plagg på bred front. «

Sedan projektet startade har projektgruppen gått igenom de avvikelserapporter som kommit in. Det handlar om över 4 000 klagomål om såväl funktion, som kvalitet och passform:  Kroppsskydd som skaver över höfterna alternativt är för trånga för den som har stor byst, för stora handskar som medför att människor med mindre händer får svårt att skjuta, hjälmar som åker ner över ögonen och försämrar sikten. Byxor som är trånga över ben och höfter. Kängor som är så breda att fötterna halkar runt i dem.

– Projektet har resulterat i 62 punkter som ska ses över, säger Per Öster, och poängterar att även om det än så länge handlat om personlig utrustning, är målet att se över all materiel.

– Det är naturligtvis viktigt att hela materielförsörjningsprocessen ska vara jämställd, inte bara den personliga utrustningen. Om AK 5:an inte passar den som har en liten hand, hur ska hon eller han kunna prestera sitt yttersta när det kommer till att skjuta, till exempel. 

Elias Nyström, chef för enheten soldatutrustning på Försvarets materielverk, FMV, håller med Per Öster:

– FMV har tillsammans med Försvarsmakten en skyldighet att skapa de bästa förutsättningarna för personalen att verka i, säger han.

Under året som gått har ett materielprojekt som prioriterats varit NCU (Nordic Combat Uniform) med modeller som är anpassade både för män och kvinnor.

– NCU:n har provats ut genom att vår personal under sex månader har testat den. Här har sex förband, där 60 procent varit kvinnor och 40 procent män, använt den under olika förhållanden och därefter har det gjorts en generell utvärdering utifrån de krav som ställts, säger Elias Nyström.

Planen är att uniformen kommer att beställas för leverans till 2024.

– Försvarsmakten är som bekant inne i en period av tillväxt, vilket medför att vi kontinuerligt ser över utrustning och behov. Här lägger vi bland annat fokus på att öka urvalet av artiklar i små storlekar, säger Elias Nyström och ger fältuniform 90 och stridsskjortan som exempel.

Men Per Öster är noga med att poängtera att bara för att de 62 punkterna i projektet uppfylls, innebär inte det att Försvarsmakten blivit en jämställd arbetsplats.

– Det handlar naturligtvis lika mycket om ledarskap som om information. Alla inom Försvarsmakten behöver bli medvetna om varför vi genomför dessa åtgärder, att vi ytterst gör det för att öka vårt stridsvärde.

Ett annat exempel på åtgärder som nu genomförs är den nya versionen av tjänsteuniformen modell 87, som tidigare varit en unisexuniform.

– Nu tar vi fram en design för kvinnor, och en för män. Men eftersom vi har ett stort antal anställda inom Försvarsmakten säger det sig själv att det handlar om stora kvantiteter. Det innebär att det inte går i en handvändning att få fram. Här räknar vi med att vara klara 2025 med preliminär leveransstart 2026, säger Per Öster.

Dela artikel:

Facebook
Twitter
E-post

Försvarsmakten ordinerar acetylcystein vid akuta bullertrauman, men enligt en utredning saknas påvisbar effekt. Från den 1 december ska brustabletten därför inte längre ges i samband med bullerskador.

Försvarsmakten har sedan 2011 använt acetylcystein vid akuta bullerskador.

Sedan 2011 har Försvarsmakten rutinmässigt delat ut acetylcystein 200 milligram vid akuta bullerskador. Det trots att preparatet inte varit godkänt av Läkemedelsverket för sådan behandling. Nu visar en utredning i Försvarsmakten att det saknas vetenskapligt stöd för positiva effekter av acetylcystein vid bullerskador och den 1 december upphörde därför rutinen att gälla. Beslutet är fattat av Försvarsmaktens chefsläkare Markus Karumo. 

– För drygt tio år sedan kom rapporter som tydde på att acetylcystein kunde ha positiv effekt på bullerskador. Jag tror att Försvarsmakten ville ligga i framkant när de införde den rutinen. Men en genomgång av forskningsstudierna visar att det inte finns tillräckligt med vetenskapligt stöd för att fortsätta ordinationen, säger han. 

» Man kan få en kraftig allergisk reaktion som i värsta fall kan orsaka hjärtstopp. «

Utredningen påtalar också att det finns en liten risk för negativa effekter av acetylcystein.

– Man kan få en kraftig allergisk reaktion som i värsta fall kan orsaka hjärtstopp. Men det är ytterst ovanligt och vi känner inte till något fall av allvarlig reaktion av acetylcystein i Försvarsmakten, säger Markus Karumo.

Dela artikel:

Facebook
Twitter
E-post

Stödfunktionen för ovälkommet beteende på HR-centrum har saknat full bemanning. Enligt uppgift har vissa förband som sökt stöd från utredningsgruppen inte fått något svar.

Skyddsombud i Försvarsmakten har upplevt att det i perioder har varit svårt att nå stödfunktionen för ovälkommet beteende på HR-centrum.

Utredningsstöd ovälkommet beteende, UOB, är en funktion på Försvarsmaktens HR-centrum med utredare som har i uppdrag att ge vägledning, utredningsstöd och uppföljning. Funktionen ska alltid vara bemannad och marknadsförs på Försvarsmaktens intranät Emilia. Men under sommaren har det varit hög personalomsättning inom utredningsgruppen och enligt uppgifter till Officerstidningen har det sedan dess varit svårt att komma i kontakt med gruppen.

Kapten Stefan Nilsson är skyddsombud på stabsenheten på Militärhögskolan Halmstad och sökte utredningsgruppen upprepade gånger för några veckor sedan.

– Vi hade ett angeläget problem och sökte funktionen både via mejl och telefon, men fick inget svar. Till slut sökte vi kontakt med ett annat förband som hade en utredare som kunde ge oss stöd, säger han.

Enligt källor till Officerstidningen har nyanställda inte fått tillräckligt bra överlämningar från tidigare anställda och inte heller fått nödvändigt stöd eller utrustning för att kunna hålla samma servicegrad som den tidigare upparbetade personalen hade tillgång till. Skyddsombud inom myndigheten beskriver situationen som ohållbar och att det utifrån framstått som att UOB verkar ha varit helt obemannad i perioder.

» Vi jobbar för att bli fullt bemannade och rekryterar nu för att bemanna upp. «

Den bilden tillbakavisas av Åsa Sager, chef för arbetsgivarenheten, Försvarsmaktens HR-Centrum. Sager säger först att UOB svarat på samtliga ärenden som inkommit. En dag senare medger hon dock att UOB haft problem under hösten och att en del ärenden har tagit tid, i vissa fall upp till några veckor, samt att det är ett högt tryck på funktionen.

– Det stämmer att några har slutat och några har börjat, så ärenden kan ha fallit mellan stolarna, men det har aldrig saknats bemanning. Nyanställda har fått utbildning och introduktion, säger hon.

På frågan om personalomsättningen inom UOB svarar Åsa Sager att den inte varit högre än någon annanstans inom enheten samt att det generellt är stor rörlighet på HR-funktionen på myndigheten och att den största utmaningen är att hitta rätt kompetens.

– Det är alltid personal som slutar, det är inget konstigt. Om någon kompetens saknas någonstans så får någon annan på enheten gå in och stötta upp. Det har inte varit mer speciellt än så, säger hon och fortsätter:

– Vi behöver alltid bli snabbare och bättre på att ge stöd. Vi jobbar för att bli fullt bemannade och rekryterar nu för att bemanna upp.

Dela artikel:

Facebook
Twitter
E-post

USA:s ställning som militär supermakt blir än tydligare när världens största försvarsindustrinationer jämförs. Men Kina har moderniserat kraftigt de senaste tio åren och fortsätter så. Den ryska produktionen av militärmateriel är alltjämt stark, men kriget i Ukraina har lett till enorma förluster och sanktioner kommer att försvåra en återuppbyggnad.

Dmitry Medvedev, vice ordförande i det ryska säkerhetsrådet och Rysslands tidigare president, besöker fordonstillverkaren Kurganmashzavod i Kurgan den 11 november 2022. Foto: Yekaterina Shtukina/Getty

I rapporten Defence Industrial Outlook har forskare vid Totalförsvarets forskningsinstitut, FOI, analyserat och jämfört försvarsindustrier hos världens största producenter av krigsmateriel. Den främsta militära stormakten – USA – är också det land med störst produktion av försvarsmateriel. Enligt data från fredsforskningsinstitutet Sipri återfanns 45 av de 100 största försvarsindustrierna i USA och landet sålde försvarsmateriel till ett värde av 306 miljarder dollar år 2020, då främst till den inhemska marknaden. Det kan jämföras med världens näst största försvarsmaterielproducent, Kina, som för två år sedan hade en försäljning motsvarande knappt 67 miljarder dollar. Alltså mindre än en fjärdedel av den amerikanska tillverkningen. Tredjeplatsen innehas av Storbritannien som 2020 sålde för 38,5 miljarder dollar. Samma år sålde Ryssland försvarsmateriel för 26,4 miljarder dollar, vilket gör landet till den fjärde största försvarsindustrinationen. Sverige kommer på en 13:e plats med 3,4 miljarder dollar. I FOI:s rapport förstärks bilden av USA som den dominerande militära supermakten, både utifrån landets gigantiska försvarsbudget och med hänsyn till den samlade försvarsindustrin. Samtidigt fortsätter tvåan Kina sin offensiva satsning på försvarsområdet och gapet till USA krymper stadigt. Om den trenden håller i sig kommer skillnaderna mellan de två giganterna att fortsätta minska under kommande år. 

– Den kinesiska försvarsindustrin har stärkts de senaste tio åren. Om de fortsätter att satsa som hittills, vilket allt tyder på att de tänker göra, kommer de att fortsätta närma sig USA, säger Per Olsson, forskare vid FOI och huvudförfattare till rapporten. 

Per_Olsson_porträtt_urklipp_foto_FOI
Per Olsson, forskare vid FOI.

Redan i dag är den kinesiska flottan numerärt överlägsen den amerikanska. USA är å sin sida angelägen att behålla avståndet till Kina och kommer därför att satsa ännu mer på försvaret framöver, enligt Per Olsson.

– Fast det behöver inte betyda att det amerikanska försvaret kommer att växa i storlek. Tillväxt är ett knepigt begrepp. Pengarna kommer nog snarare att gå till vidmakthållande av volymer och utveckling av tekniskt mer avancerad utrustning.

» Även om både USA och Kina måste anses vara supermakter är det bara USA som känner ett globalt ansvar. «

Per Olsson konstaterar att de militära stormaktsambitionerna är något som vare sig Kina eller USA förnekar, men det finns en tydlig skillnad mellan dem i hur de ser på sin roll på den världspolitiska arenan.

– Även om både USA och Kina måste anses vara supermakter är det bara USA som känner ett globalt ansvar. Kina har inte alls samma ambitioner och har hittills inte varit intresserat av att spela global fredsmäklare. USA måste i sin roll engagera sig i exempelvis kampen mot IS och stöd till Ukraina, Kina fokuserar på sitt närområde, säger han.

Ryssland tillverkar nästan all sin försvarsmateriel själv och 9 av världens 100 största försvarsindustrier ligger i Ryssland. Den ryska försvarsindustrin tillgodoser nästan hela det egna behovet av försvarsmateriel inklusive stridsflyg, stridsvagnar, ytstridsfartyg och atomdrivna ubåtar. Men den ryska produktionen är delvis beroende av komponenter och verktyg utifrån, vilket lett till problem på grund av de sanktioner som riktats mot landet sedan krigsutbrottet.

– Inte heller Kina har hittills varit villigt att sälja militära komponenter till Ryssland eftersom de inte vill ha ytterligare sanktioner mot sig själva. Tidigare har Ryssland också fått problem med motorer till sina fregatter eftersom de tillverkades i Ukraina, säger Per Olsson.

Till skillnad från Kina hade de ryska försvarsutgifterna saktat in redan före invasionen av Ukraina. Efter kriget kommer man att behöva återuppbygga sina materiellager samtidigt som nödvändig import, men också inkomstbringande export, kan komma att påverkas av omvärldens reaktioner på kriget och hur rysk materiel har presterat. Ryssland är världens näst största exportör av vapen och mellan 2017 och 2019 stod landet för 19 procent av den globala vapenexporten. Framför allt är det länder i Asien som köper rysk krigsmateriel med Kina och Indien som de största mottagarna. Men även detta kan vara på väg att förändras. För tio år sedan var Kina den näst största importören av krigsmateriel, i första hand från Ryssland. Efter en kraftig utbyggnad av den inhemska produktionen har Kina minskat sitt beroende av andra länder. Indien, som har världens tredje största militära utgifter, har en liten inhemsk försvarsindustri som är under uppbyggnad. I dag är majoriteten av de vapen och den materiel som används fortfarande importerad. Ryssland har länge varit deras främsta leverantör, men enligt Per Olsson blickar Indien numera allt oftare västerut.

– Indien är nog intresserat av att köpa mer från väst, vilket de redan börjat göra. Men det är inte så enkelt att bara byta leverantör eftersom man sitter fast i ryska vapensystem som har en viss kaliber och vissa reservdelar och indiska soldater är vana vid dessa system. Det tar tid att ställa om.

Föregående
Nästa

Till skillnad från Ryssland har Ukraina inte någon världsledande försvarsindustri. Men landet har ändå skaffat sig fördelar genom att utveckla spetskompetens inom specifika områden.

– De är framstående inom vissa nischer, som exempelvis sjömålsrobotar av typen Neptun. Det var två sådana robotar som sannolikt sänkte robotkryssaren Moskva i våras, säger Per Olsson.   

Det finns en tydlig koppling mellan storleken på ett lands försvarsindustri och försvarsbudget och dess militära förmåga, men sambandet är inte linjärt. Det är långt ifrån säkert att den med mest resurser går vinnande ur en konflikt. Per Olsson lyfter fram Ukraina som på pappret är militärt underlägset Ryssland, men som hittills ändå lyckats slå tillbaks mot den ryska invasionen.

– Oavsett vilket mått man använder så borde Ryssland ha klarat av det här bättre, men framgång beror på hur man använder sina resurser. Exempelvis räknade Ryssland med en enkel seger och satte därför in för lite manskap och gjorde en hel del operativt tveksamma val.

» Viljan hos den som blir angripen att försvara sin familj, by eller stad är förmodligen betydligt starkare. «

Även Rysslands tillgång på försvarsmateriel verkar ha varit överdriven, säger Per Olsson.

– I början av kriget uppgav många medier, även flera seriösa, att Ryssland hade 13.000 stridsvagnar. I själva verket rörde det sig om bara 3.000 i aktiv tjänst. De har ytterligare 6.000 i reserv varav endast 4.000 i hyfsat fungerande skick. Resten är i tveksamt tillstånd, där vissa står utan torn och rostar.

– Sedan handlar det om mjuka frågor, som stridsvilja och stridsmoral. Viljan hos den som blir angripen att försvara sin familj, by eller stad är förmodligen betydligt starkare jämfört med den som blir skickad över gränsen för att bekämpa ett broderfolk.

Dela artikel:

Facebook
Twitter
E-post