Senast publicerat
Senast publicerat:

Stridsvästar enskilt tydligaste bristen

Tillgången på personlig utrustning i Försvarsmakten har förbättrats sedan den akuta bristen som rådde förra hösten. 45.000 par kängor har nyligen levererats till förbanden och 40.000 stridsbärsystem 25 är på gång i vår. ”Stridsvästen är den enskilt tydligaste bristen som har vital betydelse”, säger Försvarsmaktens logistikchef brigadgeneral Claes Isoz.

Josefine Owetz
Leverans av de nya kroppsskydd 24 skedde i augusti och plattbäraren levereras i slutet av året.

Foto: Försvarsmakten

I början av förra hösten var det akut brist på personlig utrustning i Försvarsmakten. För att kunna utrusta inryckande värnpliktiga och officersaspiranter med kängor, regnställ och termosar gick ett direktiv ut där myndighetens anställda uppmanades att lämna in utrustning som de inte använde.

– Vi har köpt in för lite materiel under lång tid. Vi har inte heller tillräcklig kontroll på våra tillgångar i Försvarsmakten när det gäller personlig utrustning, sa Försvarsmaktens logistikchef brigadgeneral Claes Isoz, till Officerstidningen då.

Senare under hösten 2023 hade tillgången på personlig utrustning förbättrats, dels genom snabbanskaffning av kängor och regnställ från civila leverantörer, dels genom nyinkomna leveranser. I dag, ett år efter den akuta bristen, har situationen blivit betydligt bättre, säger Claes Isoz i slutet av augusti.

– Det vi konkret har gjort sedan förra hösten är att vi har samarbetat väldigt nära med alla försvarsgrenar och stridskrafter samt med FMV. Vi har en bättre planeringshorisont och ligger bättre till när det gäller anskaffningar. Vi har också arbetat för att säkerställa att alla delar av logistikkedjan flyter som de ska, säger han.

Liknande läsning:

Claes Isoz förklarar att det bland annat handlar om inventeringsåtgärder, översyn av utrustningskort och ett arbete för att säkerställa grundläget i grund- och förvaltningsdata över personlig utrustning.

– Vi vet bättre i dag var vi står och vad behovet framåt är, så att vi kan möta de behov som Försvarsmakten har, säger Claes Isoz.

DSC_0036

Kroppsskydd 24 har anskaffats för insats- och bevakningsverksamhet.

Foto: Försvarsmakten

En av de senaste nyheterna när det kommer till personlig utrustning är att 45.000 par marschkänga 90 har levererats ut till förbanden under sommaren. Kängan är ett komplement till känga M/90 och påminner i stora drag om den tidigare modellen. Ytterligare 25.000 par väntar på att fördelas ut och leveranserna ska täcka Försvarsmaktens behov av marschkängor de närmaste åren.

– Känga 90 B är bara en gapfiller innan det nya fotbeklädningssystemet kommer på plats. 2026 kommer vi nog ha det färdigt. De 70.000 paren bygger på samma kravspecifikation som för känga 90 och 08, men har en lite högre häl som vi tror kommer fungera bra, säger Claes Isoz.

För den nya markstridsuniformen 24 (MSU 24) pågår leveranserna till Försvarsmakten för fullt och de första förbanden beräknas få sin materiel under senare delen av hösten. Först ut av förbanden kommer K 4, F 21 och Lapplandsjägargruppen att vara. En komplett uppsättning av MSU 24 kommer att bestå av ett 20-tal olika artiklar och omfattar bland annat underkläder, underställ och skalplagg.

– Det kommer bli något förband som får ut uniformen innan jul. Sedan fortsätter det i januari och februari. Planläggning pågår kring införandeutbildning, både för instruktörerna och för logistikpersonalen.  

Fickorna till stridsväst 2000 passar inte riktigt på kroppsskydd 12, 22 och 23. Dessutom har vi inga reservdelar och det börjar bli brist på sådana. Inledningsvis var tanken att vi ville köpa nya fickor så att vi kunde leverera ut till förbanden, men i stället har vi beställt en gapfiller som kallas stridsbärsystem 25.

När det kommer till nya uniformer till marinen och flygvapnet. Vad händer där?

– Vad gäller fältuniformen så har flygvapnet generellt samma uniform som armén och amfibie har, det är MSU 24. Flygteknisk personal har en annan form av M/90 och den står just nu inte i planen att ersätta. M/93 för marinen, den har vi just nu inte heller någon konkret plan på att ersätta. Men det är det som vi kommer att titta på nu i nästa steg, om det ska göras varianter av MSU 24 eller inte. Men det är lite längre bort, det måste jag ändå säga.

”Längre bort”, är det efter 2030?

– Det vet jag inte om det är, men däremot kan jag väl säga att det kanske är ett arbete som initieras under 2025 eller senare. Jag tror inte att det kommer behövas ett femårigt utvecklingsprojekt för att ta fram ny uniform till flottan, utan att det kommer vara varianter av det vi redan har fast i annan färg och utförande. M/93:an bygger ju på ett grundkoncept som är lika som M/90. Sedan får vi se om det finns ett nordiskt intresse för att fortsätta en sådan utveckling eller inte.

Claes Isoz, Försvarsmaktens logistikchef. Foto: FM.

Claes Isoz

Försvarsmaktens logistikchef

DSC_0069

Kroppsskydd 24 består av en mjuk väst med en separat plattbärare till

Foto: Försvarsmakten

Arméns nya dagliga dräkt är på gång och ute på prov. Hur ser det ut för daglig dräkt för marinen och flygvapnet?

– Flygvapnet har valt att gå vidare med en ny uniform i stället för M/87 och det arbetet pågår. Det är flygvapenchefen som till slut bestämmer hur konfigurationen ska se ut, men uniformen kommer att finnas i varianter för kvinnor och män. Marinen har valt att inte byta sin, de vill ha kvar sin M/48.

Vet marinens personal om detta?

– Ja, det är min uppfattning. Det var ett konsensusbeslut från marinen, så ska jag uttrycka det. Det var väldigt tydligt från marinen att de inte vill byta ut M/48 utan är nöjda med den, säger han.

Claes Isoz berättar att han har haft en vilja att få fram biträdande materielområdesansvariga i armén, marinen och flygvapnet.

– Men jag har ännu inte riktigt fått den respons jag kanske hade trott att jag skulle få. Men det finns ett nätverk i alla fall, ut mot våra försvarsgrenar och stridskrafter. Vi har också engagerat nätverken NOAK och motsvarande för värnpliktiga kvinnor NVK.

stridsväst 25

Stridsbärsystem 25 är köpt på samma specifikationer som stridsväst 12. Men har av Snigel deisgn något uppdaterade fickor.

Foto: Skärmdump från förevisning av Stridsbärsystem 25 på instagramkontot @forsvarsmaktens_logistikchef.

I våras tecknade Försvarsmakten avtal för inköp av 40.000 stridsvästar. Den nya västen kommer med tillhörande fickor och ger möjlighet till flera olika konfigurationer och bäralternativ. Just ändamålsenliga magasinsfickor och flerbruksfickor till stridsväst 2000 har varit ett problemområde länge, berättar Claes Isoz.

– Fickorna till stridsväst 2000 passar inte riktigt på kroppsskydd 12, 22 och 23. Dessutom har vi inga reservdelar och det börjar bli brist på sådana. Inledningsvis var tanken att vi ville köpa nya fickor så att vi kunde leverera ut till förbanden, men i stället har vi beställt en gapfiller som kallas stridsbärsystem 25.

Stridsbärsystem 25 är än så länge att betrakta just som en ”gapfiller” intill beslut om nästa generations stridsbärsystem är taget, betonar han.

– Vissa tänker kanske att det kommer bli stridsbärsystem 25 nu, men så är det inte. Det är en gapfiller och det är dessutom bara en bråkdel av vad vi behöver. Leverans och förbandssättning förväntas ske under kommande vår och är primärt avsett för GSS/K och truppbefäl.

DSC_0090

Militärpoliserna Noel och Signe visar hur kroppsskyddet kan justeras i sidorna.

Foto: Försvarsmakten

Vilka brister i personlig utrustning finns det just nu?

– Just nu är det stridsvästar som är den stora bristen. Vi hade ett antal andra brister förut, som kängor och regnställ, men det är inte det som är gränssättande. Stridsvästen är den enskilt tydligaste bristen som har vital betydelse. Om vi inte får ut den nya hjälmen, stridshjälm 24, raskt så kommer det också bli ett sådant område.

Hur ser planen ut för förbandsättning av den nya stridshjälmen?

– Nya hjälmen kommer att introduceras på bredd i hela Försvarsmakten. Först och främst för all yrkesanställd personal och sen ska vi trycka ut den också till hela värnpliktsutbildningen och till hemvärnet. Vi har köpt in 150.000 hjälmar.

En orsak till att bristen på personlig utrustning uppstod förra året var att logistikorganisationen upptäckte felaktiga uppgifter i stödsystem Prio om hur mycket utrustning som fanns att tillgå i organisationen. När de tittade på beståndet och vad som de facto fanns på hyllorna stämde inte sifforna. Vid avrustning och när materiel kasserats har det ibland även inte blivit avfört ur redovisningen.

Har ni koll på lagersaldon i dag?

– Ja, det har vi. Det är inte 100 procent ännu, men 90 procent på lagersaldona. Men sedan finns det den andra stora delen, det är all materiel som är ute på personligt lån. Vi har ju sett när man får in materiel som har varit ute på personligt lån att där är det nästan alltid bara att kassera den. Så den materielen ur ett behovssättningshänseende räknar vi helt bort

Han tar som exempel den brist på termosar som rådde förra året. I systemet stod det att 65 000 termosar var ute på personligt lån bland de anställda, en synnerligen anmärkningsvärt hög siffra, konstaterar Claes Isoz.

– Även om man summerar hela krigsorganisationen och alla frivilliga så kommer vi inte upp i den siffran. Och det är inte bara termosar som det här gäller, utan det gäller ganska många andra delar, säger han och fortsätter:

– Det visar att vi i logistikorganisationen på alla nivåer, från enskild soldat, grupp, pluton, kompani till logistikorganisationen på förband och centralt inte har haft koll. Det kan låta kritiskt men de facto är det så, jag kan bara konstatera det.

Nya hjälmen kommer att introduceras på bredd i hela Försvarsmakten. Först och främst för all yrkesanställd personal och sen ska vi trycka ut den också till hela värnpliktsutbildningen och till hemvärnet

Logistikchefen har därför nyligen fattat beslut om att det ska genomföras en nollställning och avskrivning på materiel.

– Materiel som är därute och som vi inte riktigt kan få koll på, det ska göras en form av avskrivning på all den materielen. Sedan finns det naturligtvis en prisnivå, vad som helst kan inte avskrivas såklart. Men vi behöver att det kommer bort ur våra saldon så att vi kan nollställa läget och veta var vi står.

Claes Isoz konstaterar att logistikorganisationen har varit tämligen underbemannad i vissa avseenden. Åtgärder har vidtagits för att förstärka funktionen personellt och 2022 beslutades att 312 civilanställda skulle anställas inom logistikorganisationen. Det har även funnits vissa utbildningsbehov att åtgärda, däribland rörande hur materiel ska hanteras i Försvarsmaktens stödsystem.

– Vi ser att det finns materiel som inte är registrerad i Prio på rätt sätt på flera ställen. När någon tar ut någonting på förrådet, då registreras det. Och när man lämnar in någonting, då ska det också registreras. Det är i grunden en förtroendefråga i många avseenden. Och det är därför jag nu uppmanar alla garnisonchefer att göra en form av inventering så att vi kan göra en nollställning i systemet.

DSC_0102

Den nya hårdballistiken är flexibel i båda riktningarna och har högre skyddsnivå än platta 5 i kroppsskydd 12.

Foto: Försvarsmakten

En annan orsak bakom bristen är att budgeten för personlig utrustning under många år varit tämligen begränsad, berättar logistikchef Claes Isoz.

– Jag gjorde en analys på ekonomin som varit lagd på personlig utrustning från 2010 till 2022, och budgeten har i snitt legat på ungefär 200 miljoner om året. Och det räcker ingenstans. Det var inte förrän 2022, efter att kriget började, som vi fick mer pengar att köpa saker för. Kontentan är att vi har åkt på gamla lager ända fram till och med 2021. Vi har bara anskaffat akuta saker åren innan det, som för internationell insats och som kängor 2017. Det har inte köpts in för hela krigsorganisationen i något avseende, men nu gör vi det. Nu har vi tillförts ekonomi framåtriktat och länge för att säkerställa det här.

Vad ligger budgeten på nu?

– Vi ligger nu på 2–2,5 miljarder om året och så kommer det att se ut flera år framåt.

Vad tänker du om tiden framåt?

– Jag sa senvåren 2023 att vi har 18 månader framför oss med utmaningar. Det innebär att vi till årsskiftet 2024/2025 ska ha löst problemet. Jag tycker att vi står i ett bättre läge nu än vad jag trodde att vi skulle göra. Jag är helt övertygad om att till årsskiftet 2025 kommer vi att ha löst de här problemen, säger Claes Isoz.

Läs också intervju med Claes Isoz på Militärdebatt.com

Logistikchef Claes Isoz om:

Kroppsskydd 23 D: ”Damkroppsskyddet 23 är förbandssatt och beslut är fattat om användning. Vi köper nu ytterligare 10.000 av den. Jag vet att den inte är perfekt, men den är betydligt bättre än kroppsskydd 12. Men när vi har köpt de här 10.000 nu så kommer vi inte att köpa fler.”

Kroppsskydd 22: ”Det är en uppdatering av kroppsskydd 12 och nu pågår den sista handpåläggningen på dessa. Jag förväntar mig att jag inom en snar framtid ska kunna fatta beslut om användning och sedan trycka ut kroppsskydden i verksamheten också. Leverans av 12.000 som komplement till krsk 12.”

Kroppsskydd 24 ”Innan sommaren skrev vi avtal om ytterligare kroppsskydd i form av kroppsskydd 24. Det är en helt annan anskaffningsform, därför att där har vi inte gått via Försvarets materielverk alls utan vi gör det helt själva. Kroppsskydd 24 är anskaffad för insats- och bevakningsverksamheten. Det är en klassisk internationell lösning, en mjuk väst med en separat plattbärare till. Vi beställde i maj och i augusti fick vi slutleverans av den mjuka västen och slutleverans av plattbärarna sker senast i december. Jag ska se om jag kommer att fatta beslut om att ta ut västen först och plattbäraren sen, beror på vad som är möjligt.”

Stridshjälm 24 ”Vi har fått leveranser på 2.000 hjälmar varannan vecka sedan i april. Där pågår det sista arbetet kring att göra det förvaltningsbart, sedan ska jag kunna fatta beslut om användning och påbörja förbandssättning. Jag har ju sagt att det ska ske här det senaste under kvartal tre, så jag har ju några veckor på mig. Min förhoppning var egentligen under kvartal två, men det blir kvartal tre. Vi har köpt in 160.000 hjälmar.”

Officerstidningen är Officersförbundets medlemstidning och bedriver självständig journalistisk bevakning av försvars- och säkerhetsfrågor.

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Officerstidningens nyhetsbrev kommer två gånger i månaden och ger dig nyheter från Officerstidningen direkt till din inkorg.

    Jag godkänner att Officerstidningen sparar mina uppgifter.

    Varannan anställd i Försvarsmakten har upplevt tystnadskultur och ju högre upp i organisationen man kommer desto mer utbrett är det. Arbetsställen som präglas av den här typen av problem riskerar att tappa i förtroende och bli mindre effektiva än andra. Det visar forskning om tystnadskultur och destruktivt ledarskap som publicerats de senaste åren.

    Linda Sundgren
    Tystnadskultur
    På arbetsplatser med tystnadskultur riskerar den som för fram kritik att hamna i social och karriärmässig karantän.

    Foto: Björn Öberg

    Den här artikeln är en del av en serie artiklar om tystnadskultur i Försvarsmakten.

    Hälften av Försvarsmaktens anställda har någon gång upplevt tystnadskultur under sin tjänstgöring. Det visar en forskningsrapport från Försvarshögskolan. Att åtgärda problemen kan vara både svårt och tids­­krävande, men nu pågår ett arbete vid Försvarsstabens HR-avdelning med att ta fram ett analysverktyg för att upptäcka den här typen av destruktivt ledarskap ute på förbanden.

    I december publicerade Officerstidningen en artikel som beskrev problem med tystnadskultur vid Försvarsmaktens underrättelse- och säkerhetscentrum, FM undsäkC. Chefer anklagades för att hålla varandra om ryggen och medarbetare vågade inte lyfta kritik av rädsla för repressalier. Efter den publiceringen hörde personal från andra förband av sig och berättade om liknande problem hos dem. Däribland ett skyddsombud som efter att ha lyft allvarliga arbetsmiljöproblem blivit motarbetad, förflyttad och nekats befattningar som han varit kvalificerad för med oklar motivering.

    ”Jag och flera kollegor har försökt att lyfta arbetsmiljöproblem, men vi har mötts av en ovilja att agera och i vissa fall av direkta repressalier. Jag upplever att det finns en stark kultur av mörkläggning, intern korruption och att personal som försöker följa arbetsmiljöregler motarbetas”, skriver han till Officerstidningen.

    En yrkesofficer berättar hur nära relationer mellan vissa medarbetare och chefer på hans förband påverkar beslut och arbetsmiljö på ett negativt sätt. Den som för fram kritik riskerar försämrade karriärmöjligheter och att skällas ut offentligt.

    – Cheferna tar inte sitt ansvar som arbetsgivare och de gömmer sig bakom kommandostyrning och order. Jag kämpar med näbbar och klor för att få åka på uppdrag till andra ställen. Det är jätteskönt att komma bort härifrån, säger han.

    Jag kämpar med näbbar och klor för att få åka på uppdrag till andra ställen. Det är jätteskönt att komma bort härifrån.

    Under senare år har det forskats allt mer inom området tystnadskultur. I början av året publicerades en vetenskaplig artikel i Scandinavian Journal of Psychology, baserad på en studie om destruktivt ledarskap i den svenska försvarsmakten. Enligt studien har runt hälften av de drygt 850 försvarsmaktsanställda som deltog i undersökningen någon gång upplevt inslag av tystnadskultur, antingen på sitt nuvarande förband eller hos en tidigare organisationsenhet. Studien leddes av Maria Fors Brandebo vid Institutionen för ledarskap och ledning på Försvarshögskolan. Hon forskar och undervisar om destruktivt ledarskap och tystnadskultur i Försvarsmakten sedan ett 20-tal år.

    – Tystnadskultur är ganska vanligt i Försvarsmakten och när jag presenterarar vår forskning för officerare är det fler som säger att de känner igen sig än de som inte gör det. Ibland blir jag förvånad över deras öppenhet i de här frågorna. Många gånger konstaterar de bara att ’så här är det’, säger Maria Fors Brandebo. 

    Maria Fors Brandebo, Försvashögskolan

    Maria Fors Brandebo

    Försvarshögskolan

    Forskning visar att det finns skillnader i tystnadskulturens utbredning inom olika yrkes- och åldersgrupper i Försvarsmakten. Bland annat är yngre militärer längre ner i organisationen och civila medarbetare mer benägna att säga ifrån än yrkesofficerare som kommit längre i karriären.

    – Ju högre upp i hierarkin man kommer desto vanligare tycks det vara med tystnadskultur. Sannolikt beror det på att individer på lägre nivå har mindre att förlora än de högre upp. Att riskera att behöva lämna uniformen efter många år i yrket kan vara ett enormt steg jämfört med en yngre medarbetare eller civilanställd som byter jobb, säger Maria Fors Brandebo. 

    Myndigheten för arbetsmiljökunskap (Mynak), sedan årsskiftet en del av Arbetsmiljöverket, publicerade i höstas forskningsstudien Tystnadskultur på arbetsplatser. Av de cirka 7 000 personer från olika branscher och sektorer som deltog i studien, hade 26 procent upplevt tystnadskultur.

    – Vi såg att tystnadskultur är något vanligare i offentlig sektor än i det privata näringslivet, säger Lotta Dellve, professor i arbetsvetenskap vid Göteborgs universitet som var forskningsledare för studien från Mynak och fortsätter: 

    – Ibland är den som utövar tystnadskultur väldigt medveten om sitt agerande medan det i andra fall handlar om att man gör på ett visst sätt därför att man ’alltid har gjort så’.

    Vi såg att militära medarbetare oftare bet ihop. De tänkte att antingen kommer jag att byta befattning snart eller också gör chefen det, då är det inte värt att ta striden.

    Arbetsplatser med tystnadskultur präglas av tre samspelande faktorer, enligt Mynaks rapport: tystnad (rädsla eller ovilja att säga ifrån), censur (att tysta varandra) och dövhet (en ledning som inte lyssnar och som förnekar problem). Skälen till att individer skapar tystnadskultur varierar. Medarbetares tystnad kan bero på en rädsla för repressalier eller på att det upplevs som meningslöst att säga ifrån. Den som censurerar andra kan göra det för att exempelvis gynna den egna karriären medan nonchalans mot kritik kan bero på att chefer vill slippa omhänderta besvärliga frågor eller vill undvika att framstå i dålig dager uppåt i organisationen.

    – Vanligast är att man upplever dövhet i organisationen, hela 42 procent uppgav det. 30 procent hade upplevt tystnad och 24 procent censur. Till viss del skiljer sig resultaten åt mellan män och kvinnor. Vi ser att män oftare censurerar varandra medan kvinnor oftare upplever organisatorisk dövhet, säger Lotta Dellve.

    Lotta Dellve

    Lotta Dellve

    Professor i arbetsvetenskap vid Göteborgs universitet

    Medarbetare som inte vill anpassa sig till tystnadskulturen riskerar att bli motarbetade och utsatta på olika sätt. Det kan handla om social utfrysning, att bli förfördelad i fråga om exempelvis kurser och utbildningar eller en utebliven befordran. 

     – Den som inte anpassar sig riskerar att pekas ut som sårbar och svag, framför allt på mansdominerade arbetsplatser. Du kan också hamna utanför gemenskapen. På chefsnivå kan vi se att linjechefer som går mot normen i organisationen visserligen har en starkare röst att använda uppåt, men även de riskerar att bli utfrysta. De håller sig därför ängsligt undan och filtrerar kommunikationen uppåt, säger Lotta Dellve.   

    Maria Fors Brandebo ser liknande mönster av konsekvenser för dem som går emot tystnadskutlur i Försvarsmakten. Medarbetare som ifrågasätter missförhållanden eller lyfter problem kan hållas tillbaka på olika sätt.

    – Chefer kan genom sitt agerande skapa en oro och rädsla för repressalier som gör att medarbetarna slutar att säga ifrån och försöka påverka. I vår senaste studie såg vi också att den som inte fick gehör hos närmaste chef och därför valde att gå till högre chef, kunde få höra att man inte ska skvallra på chefen, säger Maria Fors Brandebo.

    Hon berättar att den studien också visade tydliga skillnader mellan hur civila och militära medarbetare agerar.

    – Vi såg att militära medarbetare oftare bet ihop. De tänkte att antingen kommer jag att byta befattning snart eller också gör chefen det, då är det inte värt att ta striden. De vill inte vara besvärliga och riskera att hamna i frysfacket. Militärer är ofta otroligt tåliga och står ut med mycket, säger hon och fortsätter.

    – Civila medarbetare som upplevde problem gick oftare till sin närmaste chef, till högre chef eller till HR, men då kunde de få höra att de inte passade in i organisationen. De visste inte det militärer vet, att man inte ska säga ifrån eller göra något som kan få chefen att framstå i dålig dager. När vi frågade de här individerna vilket råd de skulle ge till andra i samma situation, sa de att ’säg ingenting och gör ingenting. Det blir bara värre då ’.  

    Tystnadskultur

    Illustration: Björn Öberg

    Maria Fors Brandebo menar att det finns flera parametrar i det militära systemet som bidrar till att skapa en grogrund för tystnadskultur. Bland annat pekar hon på hierarkier och befordringssystem.

    – Karriärsystemet gör att du är beroende av positiva omdömen och goda vitsord från högre chefer för att komma vidare. Alltså är det inte bara dina faktiska meriter som avgör om du blir befordrad eller får relevanta befattningar utan också din relation till chefer. Det skapar en rädsla för att gå i klinch med andra. Längre fram är i karriären är det kanske den individen som sitter i en nomineringsnämnd när du ska ansöka om att bli befordrad, säger hon.

    Även det sätt på vilket Försvarsmakten leds kan påverka öppenhet och vilja att yttra sig.

    – Organisationer som kännetecknas av att man ska följa order och där det är viktigt med lydnad, löper större risk än andra att drabbas av tystnadskultur. I den typen av organisationer är det svårare att samtidigt uppmuntra individer att säga ifrån och påtala fel, brister och misstag. Det kan vara en svår balansgång, säger Maria Fors Brandebo.

    En metod som chefer ibland använder för att bemöta kritik om tystnadskultur är att hävda att det endast handlar om ett fåtal missnöjda individer, snarare än en utbredd kultur. Men den typen av respons är något man som chef bör vara försiktig med, menar Maria Fors Brandebo.

    – Då skickar man en tydlig signal ut i organisationen att den typen av kritik inte bör lyftas, och då ska det väldigt mycket till om någon annan vågar säga ifrån. Jag brukar säga till chefer som tycker att de har gnälliga medarbetare att de ska vara glada för det. Det visar att det finns tillräckligt mycket tillit för att det ska uppfattas som meningsfullt att lyfta problem. Det är när man inte får höra något som man ska börja bli orolig.

    Tystnadskultur kan påverka en arbetsplats på olika sätt. Det kan skada tilliten och förtroendet mellan individer och chefer och hämma motivation, handlingskraft och produktivitet. Det kan också leda till ohälsa med sjukskrivningar som följd och problem med personalförsörjningen.

    – Om man inte vågar prata om sådant som är fel eller om det uppfattas som meningslöst för att man ändå inte får gehör, kommer det att påverka organisationens utveckling. Problem försvinner inte bara för att man inte pratar om dem. På arbetsplatser med tystnadskultur brukar folk heller inte trivas särskilt bra och det kan påverka möjligheten att behålla och rekrytera personal, säger Maria Fors Brandebo.

    Många gånger finns det vissa chefer som är symbol för tystnadskulturen och som det saknas tillit för. Då måste man våga byta ut de cheferna för att nå resultat, även om jag vet att det är en ’unpopular opinion’.

    Att omvända en arbetsplats där tystnadskultur råder och skapa en sund arbetsmiljö, kräver omfattande insatser, menar forskarna. Det kan handla om personalförändringar, införande av rutiner och nya sätt att förhålla sig till varandra. Maria Fors Brandebo säger att det i grunden handlar om att bygga tillit och förtroende.

    – Man behöver jobba med tilliten och många gånger finns det vissa chefer som är symbol för tystnadskulturen och som det saknas tillit för. Då måste man våga byta ut de cheferna för att nå resultat, även om jag vet att det är en ’unpopular opinion’.

    Att byta ut chefer är inte den enda åtgärd som krävs. Det måste även till andra insatser.

    – Det handlar sällan bara om enstaka chefer utan också om hur individer runt de här cheferna agerat. Du kan ha vänt dig till chefer högre upp i organisationen och till kollegor som du tappat tilliten till. Att återskapa tillit tar väldigt lång tid och det kommer inte att gå från en dag till en annan. Det kanske inte ens räcker med ett år ett två. Man måste tänka långsiktigt, säger Maria Fors Brandebo.

    Även Lotta Dellve menar att de chefer som bidragit till att skapa tystnadskultur inte kan vara dem som ska lösa problemet.

    –Man behöver ta tag i de chefer som sprider en toxisk känsla på alla nivåer, även de allra högsta nivåerna. Det kan också finnas problem med chefsrekryteringen som man behöver fundera över. Många av de tuffa chefer som står ut länge skapar många problem under sig, säger hon.

    Enligt Lotta Dellve behöver man skapa arenor där medarbetare och chefer kan kommunicera med varandra på ett bra sätt. Det kan handla om exempelvis veckomöten och regelbundna arbetsplatsträffar.

    – Det handlar om att skapa trygghet för en tillitsfull kommunikation med trygga grupper, trygga chefer och ett tryggt och säkert klimat där kritik tas på allvar. Det är grunden för att kunna lösa problemen, säger hon. 

    Men enligt Lotta Dellve behöver även de chefer som varit en del tystnadskulturen, bli lyssnade på.

    – De har kanske blivit dysfunktionella i det här avseendet därför att de har varit i en kultur väldigt länge där de lärt sig att det är bästa sättet att agera på. Det är så de har överlevt. Men för att kunna åtgärda problemen behöver man definitivt ta in någon utifrån eller från högre upp i organisationen som tar över ansvaret under en period. Det är de organisationer som gjort på det sättet som har lyckats bäst, säger hon.

    Fakta

    Tecken som pekar på ­tystnadskultur

    • En underförstådd gemensam uppfattning att tystnad är den lämpliga reaktionen på ­kritiska frågor.
    • Att det finns en rädsla för repressalier om man lyfter problem.
    • Att det finns en uppfattning att det är meningslöst att lyfta problem eftersom chefer/ledning ändå inte lyssnar.
    • Att medarbetare som vill lyfta kritiska frågor tystas av kollegor.
    • Att kritik som förs fram under arbetsplats­träffar och andra möten inte dokumenteras, hanteras och följs upp på ett korrekt sätt.


    Källa: Forskningsrapporterna Tystnadskultur på arbetsplatser och Den destruktiva loopen

     

    Åtgärder för att lösa problemen

    Lotta Dellve och Maria Fors Brandebo om åtgärder för att lösa problem med tystnadskultur:

    • Byt ut de chefer som sprider en toxisk stämning och som har bidragit till att skapa tystnadskultur. Dessa chefer saknar tillit och förtroende hos medarbetarna och kan inte vara med och lösa de problemen som de själva varit med att skapa.
    • Ta hjälp av en utomstående resurs eller chefer högre upp i organisationen under en övergångsperiod.
    • Skapa arenor för kommunikation som veckomöten, arbetsplatsträffar och skyddskommittémöten. Ta kritik på ­allvar och var noga med att dokumentera, åtgärda och återkoppla till med­arbetarna.
    • Skapa rutiner för att omhänderta situationer där medarbetare inte får gehör hos cheferna i ­linjen. Som att inrätta en visselblåsarfunktion och informera om hur den fungerar.
    • Räkna med att det kommer ta tid att återskapa tillit och förtroende i organisationen, ibland ett år eller mer.
    Ur arkivet: