Officerare behöver vara förebilder

Försvarsviljan är grundläggande för samhällets samlade förmåga och vilja att försvara Sverige och vårt oberoende. Men att bygga upp försvarsviljan i ett land där ett väpnat anfall för de flesta framstår som science fiction innebär stora utmaningar och kräver såväl pålitliga myndigheter som trygga och föredömliga officerare.

Officerare som föregångsmedborgare kan bidra till uppbyggnaden av försvarsviljan hos allmänheten.

Försvarsvilja är avgörande för att du som officer framgångsrikt ska kunna leda förband och enheter. Utan försvarsvilja finns ingen motivation vare sig inom Försvarsmakten eller resten av totalförsvaret för att lösa några uppgifter.

Försvarsvilja är nödvändigt för att Sverige ska kunna använda försvaret vid ett krigsutbrott men Försvarsmakten kan inte på egen hand skapa försvarsvilja. Försvarsvilja är ett grundläggande behov och därför behöver förståelsen öka för detta seglivade men svårfångade begrepp från kalla kriget. När det nu våras för totalförsvaret får en hel begreppsflora en pånyttfödelse. Dit hör försvarsvilja.

I korthet innebär begreppet att du är beredd att strida för Sverige ifall landet blir angripet. Men försvarsvilja är mer än så och på två sätt ett väldigt svenskt begrepp. För det första välkomnar svenskan uppfinningsrikedom med sammansatta ord som försvar och vilja – försvarsvilja – där andra språk nöjer sig med ord som redan finns, såsom motivation eller moral.

För det andra hänger försvarsvilja och totalförsvar ihop som ”vilja och förmåga”. Om totalförsvaret utgör Sveriges samlade förmåga motsvarar försvarsviljan den enskilda medborgarens vilja att använda landets förmågor för att försvara landet. Totalförsvaret är en rättfram svensk replik på ”det totala kriget”. Det vill säga världskrigens totala krigföring, där hela samhället påverkas.

» Visst har försvarsviljan mätts kontinuerligt men frågan är vad procentuella skattningar egentligen säger om viljan att försvara dagens Sverige. «

För att bygga upp Försvarsmakten och civilförsvaret och dessutom vara beredd att använda dem behövs försvarsvilja i fredstid. Alltså är försvarsviljan avgörande för att Sverige ska ha ett försvar. 

När svenska folkets försvarsvilja skulle mätas för första gången 1952 ställdes den numera klassiska frågan ”Antag att Sverige anfalls. Anser Ni då att vi bör göra väpnat motstånd, även om utgången ter sig oviss?” Frågan har, av uppenbara skäl, aldrig ställts i krig och frågan handlar inte heller om du är beredd att dö för ditt land. Med andra ord är det lätt att svara ja i fredstid.

Under kalla kriget resulterade frågeställningen i en stabil statistik med runt 70 procent ”förvarspositiva”. Ett utmärkt resultat som var och vartannat år kunde publiceras i tidningarna. Rubrikerna sporrade försvarsanställda och de som engagerat sig i frivilligorganisationerna. Kanske var det också ett sätt att signalera till motståndaren att viljan fanns att försvara landet. Den statistiska försvarsviljan var så att säga en del av avskräckningen.

Med dagens auktoritära och aggressiva Ryssland som granne är frågan åter aktuell. Visst har försvarsviljan mätts kontinuerligt men frågan är vad procentuella skattningar egentligen säger om viljan att försvara dagens Sverige. Kanske var det lättare att skapa försvarsvilja i folkhemmet med kalla kriget som fond. Idag är Sverige ett modernare land där ett anfall på riket för flertalet framstår som science fiction. Hur kan då försvarsviljan stärkas?

I grunden handlar försvarsvilja för den enskilda om tre saker: tro på att Sverige går att försvara, tro på att Sverige är värt att försvara och tro på att man själv kan göra skillnad. Givetvis är det inte välfärden som ska försvaras, även om den behövs i försvaret av Sverige. Utan exempelvis dagisverksamhet kan ingen mobiliseras. Men att Sverige är värt att försvara är inte en materiell fråga. Då skulle fienden kunna muta oss. Det är Sveriges frihet och oberoende som ska försvaras. Men är det möjligt?

Frågan om det går att försvara Sverige aktualiserades av debatten om en-veckas försvaret, vilket satte bilden av utmaningarna Försvarsmakten stod inför. Dessutom präglar tidigare krig med invasioner och ockupationer fortfarande allmänhetens hotbild. Men framtidens väpnade angrepp kommer kanske också att te sig helt annorlunda än många föreställer sig. Fienden vill exempelvis kanske bara ta en del av Sverige för att förhindra Nato från att rycka fram på norra flanken. I ett sådant scenario ter sig Försvarsmaktens resurser redan nu mer adekvata.

Sverige kan även drabbas av konflikter i den så kallade gråzonen mellan fred och krig. Sannolikt är motståndaren kostnadseffektiv och vill främst försvaga allmänheten och beslutfattarna genom olika slags påverkansoperationer, med exempelvis cyberangrepp eller psykologisk krigföring. I dessa lägen är en existerande försvarsvilja helt nödvändig för att Sverige inte ska vika ned sig. Det går alltså inte att vänta på ett angrepp och lita på att det ska ha en samlande effekt på landets befolkning.

Till syvende och sist är det ingen som med säkerhet vet vad Sverige kommer att klara av i krigsdimman, the fog of war. Samtidigt behöver myndigheter hjälpa medborgare att leva med en sådan osäkerhet. Så hur får man folk att tro att de kan göra skillnad? 

Varken Försvarsmakten eller andra myndigheter kan peka på den planerade myndigheten för psykologiskt försvar och hålla den ansvarig för att producera försvarsvilja. Då skulle den nya myndigheten riskera att förvandlas till ett propagandaministerium. Sverige är en demokrati och för att den ska fungera behöver medborgarna tillgång till pålitlig information som kommer fram snabbt. Det kan den nya myndigheten bistå med. Men försvarsvilja är resultatet av allas gemensamma ansträngningar och måste vila på samhällets främsta värderingar.

MSB:s broschyr ”Om Krisen eller Kriget Kommer” från 2018 liksom 2020 års covid-19- kris visar att den enskilde medborgaren behöver klara en hel del på egen hand. För att den enskilde ändå ska utveckla en försvarsvilja behövs tillit till myndigheter vilket förutsätter trovärdighet och det kan myndigheter bidra till genom uppriktighet. Exempelvis enligt Churchills recept, ”jag kan inte lova er annat än blod, svett och tårar…” när Storbritannien stod ensamt mot Nazityskland efter Frankrikes kollaps 1940. I längden avslöjas nämligen nästan alltid lögner och då knäcks förtroendet. Därför kan myndigheter inte heller satsa på ”fake it until you make it” när det gäller olika slags totalförsvarsförberedelser. Inte minst skulle det märkas i totalförsvarets övningsverksamhet. 

Utan försvarsvilja riskerar Sverige att drabbas av det sämsta alternativet – propaganda – fiendens eller en egen propaganda riktad till svenska folket. Särskilt efter andra världskriget ville ingen i Sverige tillgripa diktaturens verktyg, propaganda, för att bygga försvarsvilja. Istället uppmuntrades kritiskt tänkande så att medborgare själva skulle kunna se igenom fiendens lögner.

Att kunna genomskåda fake news har inte blivit lättare men viktigare eftersom den enskilde i dag möter propaganda på egen hand på sociala medier. Detta innebär förstås också att myndigheter får leva med att kritiskt tänkande kan tillämpas även på dem. Om myndigheter vill främja försvarsviljan behöver de påtala att det är genom att försvara Sveriges frihet och oberoende som möjligheten består för var och en att även i framtiden kunna utöva kritiskt tänkande och andra demokratiska rättigheter.

Visst kan man undra vad man som officer ska göra åt försvarsviljan när man har händerna fulla med trupp och övning, insatsverksamhet eller att slita på linoleumet på högkvarteret. Men det lilla gör så mycket. Som officer är det nödvändigt att vara en förebild. Vem vill stödja Försvarsmakten om det inte går att se upp till officerare och känna sig trygg med dem? Kanske behöver officerare även vara föregångsmedborgare och förklara för vänner och bekanta varför försvaret behövs. Då byggs åtminstone en del av försvarsviljan upp, på det informella sätt som i det långa loppet ger störst avtryck i samhället.

Niklas Rossbach, 2020
Niklas Rossbach är filosofie doktor i historia och till vardags förste forskare vid Totalförsvarets forskningsinstitut, FOI

Dela artikel:

Facebook
Twitter
E-post

”Just nu pågår en kamp för personalens villkor, samtidigt som de ska bemanna våra yttre försvarslinjer”. Det är ett av budskapen i Officersförbundets nya kampanj ”Försvara gränserna” som lanserades på onsdagen. I fokus är medlemmarnas löner och villkor.

Kampanjsidan för Officersförbundets nya kampanj "Försvara gränserna".

Jesper Tengroth, kommunikationschef på Officersförbundet och den som ansvarar för kampanjen:

– Officersförbundets medlemmar sliter enormt hårt i dessa tider av tillväxt. Det är verkligen våra medlemmar som gör grovjobbet när Försvarsmakten växer. Samtidigt belönas det väldigt dåligt och det vill vi lyfta fram i den här kampanjen, säger han.

Vad hoppas ni åstadkomma med kampanjen?

– Ytterst är det särskilda satsningar på löner och villkor. Det är märkligt att de lyser med sin frånvaro när de ekonomiska tillskotten är så stora. Och vi vet – för vi har undersökt det – att lönen och villkoren är viktiga för våra medlemmar.

Ja, förbundet har precis genomfört en medlemsundersökning. Vad visar den?

– Den visar bland annat att 6 av 10 medlemmar övervägt att sluta det senaste året och det är lönen som är den främsta orsaken till det. Nästan 80 procent tycker inte att lönen är rimlig i jämförelse med alternativt arbete utanför Försvarsmakten. Dessutom är det så att nära hälften har gett upp med att försöka påverka sin lön.

» 6 av 10 medlemmar har övervägt att sluta det senaste året och det är lönen som är den främsta orsaken till det. «

Tror ni att den här kampanjen kommer att leda till att särskilda löne- och villkorssatsningar görs i Försvarsmakten?

– Det är vår absoluta förhoppning. Att bara rekrytera nya soldater och yrkesofficerare kommer inte räcka till – det gäller att se till att människor inte slutar och då måste man våga jobba med att höja löner och förbättra villkoren. Det är också tydligt i arbetet inför årets Rals där cheferna för organisationsenheterna påtalat just det behovet. Och titta på polisen, där kom ju fack och arbetsgivare överens om särskilda lönesatsningar. Så om viljan finns så går det. Jag hoppas att vår kampanj kan ge en puff i rätt riktning, säger Jesper Tengroth. 

Kampanjen ”Försvara gränserna” kommer att pågå fram till dess att ett nytt kollektivavtal finns på plats nästa år. Kampanjen kommer att synas i bland annat tidningar och sociala medier.

Läs mer på försvaragränserna.se

Dela artikel:

Facebook
Twitter
E-post

Antalet hörselskador bland anställda minskar men blir vanligare hos värnpliktiga. Bekymmer med hörselskydd och vådaskott är två bakomliggande orsaker. Det visar Försvarsmedicincentrums senaste rapport om hörselskador i Försvarsmakten.

Hörselskador bland värnpliktiga har ökat med fem procent senaste året. Vådaskott och hörselkåpor som bragts ur läge är vanliga orsaker bakom hörselskadorna.

Sedan ett par decennier är hörselskador ett särskilt fokusområde i Försvarsmaktens arbetsskadearbete. Det innebär att antalet hörselskador ska redovisas i en särskild rapport och att utbildning och förebyggande åtgärder ska vidtas för att minska riskerna. Bland de anställda har Försvarsmaktens förebyggande insatser varit framgångsrika och antalet hörselskador har minskat över tid. Det konstaterar Björn Skoog vid Försvarsmedicincentrum i Göteborg, som sammanställer Försvarsmaktens arbetsskadestatistik. 

– Den positiva utvecklingen för arbetssjukdomsrelaterade hörselskador som varit mellan 2000 och 2012 har planat ut något, men det är naturligt då antalet skador nu ligger på en låg nivå. De senaste tre åren har det varierat mellan två och tre fall per år, så totalt sett har det skett en klar förbättring. 

» Man kan fråga sig vem det är som leder övningarna och vilken kunskap de har om hörselskador. «

Men bland värnpliktiga går utvecklingen i motsatt riktning. Senaste året har andelen värnpliktiga som drabbas av hörselskador ökat med fem procent. 

– Vi ser också en högre andel hörselskador bland värnpliktiga jämfört med 2009 och 2010. Den här utvecklingen är oroande och det är de värnpliktiga som jag är mest bekymrad för, säger Björn Skoog. 

Majoriteten av hörselskadorna (exklusive vådaskott) uppstår i samband med vapenhantering eller på grund av en felaktig hantering av hörselskydd. Hörselkåpor som bragts ur läge (26) eller tagits på felaktigt (17) är vanliga orsaker till skadorna. I 35 fall har man inte använt några hörselskydd alls. Det har framför allt varit i samband med eldgivning från anfallande B-styrka eller när den egna personalen besvarat elden. 

Skoog
Björn Skoog

– Jag kan förstå att man kanske inte hinner få på hörselskydden om någon plötsligt börjar skjuta in i tältet när man ligger och sover. Men inför en övning ska övningsledningen genomföra en riskanalys och omhänderta de risker som identifierats. Om det exempelvis ska vara tillåtet att skjuta in i ett tält måste soldaterna sova med hörselproppar. Man kan fråga sig vem det är som leder övningarna och vilken kunskap de har om hörselskador, säger Björn Skoog. 

Även hörselskador till följd av vådaskott ökar. Mellan 2020 och 2021 har antalet vådaskottsrelaterade hörselskador gått upp med 50 procent, från 72 till 108. En majoritet av de vådaskottsdrabbade är värnpliktiga (69) och därefter gruppbefäl soldater och sjömän (23). 

Dela artikel:

Facebook
Twitter
E-post

I slutet av maj slöts en överenskommelse inom flera förband i marinen om att höja lönerna för GSS. Men nu kommer uppgifter om att Försvarsmakten vill återkalla besluten. ”Om Försvarsmakten går vidare skulle jag vilja säga att det saknar motstycke på svensk arbetsmarknad”, säger Peter Löfvendahl, förbundssekreterare på Officersförbundet.

Under våren har förbanden i marinen diskuterat med Officersförbundets lokala föreningar om att höja lönerna för gruppbefäl, soldater och sjömän, GSS/K. Detta för att möjliggöra för förbanden att behålla personal och därmed undvika problem med att lösa sina tilldelade uppgifter. 

I slutet av maj fattade flera av marinens förbandschefer det formella beslutet om att lönerna för GSS/K ska höjas retroaktivt från den 1 april. Men när det här blev känt av högre chefer gavs order om att lönebesluten skulle återkallas, enligt uppgifter till Officersförbundet.

– Officersföreningarna inom marinen hörde tidigt av sig till oss – först var de positiva över att förbandscheferna kommit fram till det vi sagt länge, länge nämligen att lönerna för GSS/K måste höjas. Sedan återkom dom, förvånade och besvikna över vad de hade fått höra nämligen att förbandscheferna fått order om att frysa processen, säger Peter Löfvendahl som är förbundssekreterare på Officersförbundet.

Vilka signaler har förbundet fått från föreningarna på de berörda förbanden?

– De är besvikna, arga och ledsna. Med all rätt.

Av Rals-avtalet framgår att förbandscheferna har mandat att sätta högre löner på sina medarbetare om de finner skäl för det. Inom marinen, precis som på många andra ställen i Försvarsmakten, har behovet att höja lönerna för GSS/K utöver ordinarie Rals identifierats, enligt Officersförbundet.

» Man tar sig samtidigt för pannan över att Högkvarteret ens tänker tanken att ta tillbaka redan fattade lönebeslut. «

På ett förband hann också det nya beslutet om höjda löner för GSS aktiveras. Ett 100-tal sjömän fick sina nya löner utbetalda i juni. På de andra förbanden har aktivering av de nya lönerna stoppats.

– Det är en styrka att förbandscheferna använder sina mandat att sätta löner på sin personal, men man tar sig samtidigt för pannan över att Högkvarteret ens tänker tanken att ta tillbaka redan fattade lönebeslut. Det är solklart så att det är cheferna för organisationsenheterna som har ansvaret att sätta löner. Nu har ju de, inom ramen för uppdragstaktiken, kommit fram till att lönerna för GSS/K behöver höjas för att man inte ska tappa viktig och erfaren kompetens. Men nu överprövas det helt plötsligt. I en tid då Försvarsmakten ska tillväxa. Jag tycker det är beklämmande att cheferna får smäll på fingrarna.

Enligt uppgifter till Officerstidningen har information om överenskommelsen om lönejusteringarna redan gått ut till anställda på några av förbanden.  

– ­Det är bedrövligt. För den enskilde soldaten eller sjömannen som har en låg lön är ju varenda krona oerhört viktig. För Försvarsmakten är det här struntsummor och det är oerhört småsint att agera på det här sättet. Dessutom är det, som jag var inne på tidigare, väldigt osnyggt ur ett ledarskapsperspektiv att köra över förbandscheferna på det här sättet, säger Peter Löfvendahl och tillägger:

– Sedan kan man fundera över hur Försvarsmakten vill uppfattas som arbetsgivare. Vill man behålla sin erfarna personal eller tycker man att det är okej att de slutar? Behandlas man som medarbetare på det här sättet och funderat över om man ska hitta på något annat så är det ju den här typen av agerande som uppmuntrar till att man tar steget över till någon annan arbetsgivare.

» Om Försvarsmakten går vidare skulle jag vilja säga att det saknar motstycke på svensk arbetsmarknad «

Peter Löfvendahl, förbundssekreterare på Officersförbundet.

Vad som nu kommer att hända är oklart. Officersförbundet följer frågan noga och avvaktar vilken väg Försvarsmakten tar. Om det visar sig att myndigheten bestämmer sig för att fatta nya lönebeslut, som alltså skulle innebära sänkta löner, kommer förbundet att agera.

– Är det så att myndigheten upphäver de nya lönerna då kommer vi påkalla tvisteförhandling för brott mot kollektivavtalet. Sedan får vi se hur långt vi behöver driva det här. Om Försvarsmakten går vidare skulle jag vilja säga att det saknar motstycke på svensk arbetsmarknad. Dessutom finns det många andra bottnar i det här – uppdragstaktik, trovärdighet och ledarskap är tre ord som dyker upp i mitt huvud. Vi är beredda att ta det så långt som det krävs för att få rätt. Dessutom är vi beredda att stödja förbandscheferna, om de har behov av det, säger Peter Löfvendahl.

Officerstidningen söker Försvarsmakten för en intervju.

Dela artikel:

Facebook
Twitter
E-post