Senast publicerat
Senast publicerat:

Ny utbildning till teknisk officer startar nästa höst

I samarbete med civila lärosäten startar Försvarsmakten en utbildning till teknisk officer. Utbildningen ger dubbla kompetenser och de studerande kommer troligen få samma förmåner som kadetterna på Officersprogrammet, berättar kommendör Jonas Hård af Segerstad, ställföreträdande chef vid Försvarsstabens genomförandeavdelning. Utbildningen förväntas dra igång hösten 2026.

Linda Sundgren
Försvarsmakten kommer att samarbeta med tre civila lärosäten i den nya utbildningen för tekniska officerare. Den militära delen av den nya utbildningen kommer sannolikt att ges vid Militärhögskolan Halmstad eller på någon av de förbandsförlagda skolorna.

Foto: Alexander Gustavsson/Försvarsmakten

Tekniker brukar framhållas som en av de främsta bristkompetenserna i Försvarsmakten och behovet framåt förväntas bli fortsatt stort med tillväxt, utveckling av nya förmågor och tillförsel av ny teknik.

Samtal har pågått under en längre tid mellan Försvarsmakten och tre civila lärosäten – Chalmers tekniska högskola i Göteborg, Blekinge tekniska högskola i Karlskrona och Luleå tekniska universitet – om att etablera ett samarbete kring en utbildning till teknisk officer. Nu är det mesta på plats och utbildningen Särskild teknisk officersutbildning (Stofu) förväntas starta hösten 2026.

– Det som återstår är vissa frågor om förmåner och hur den militära delen av utbildningen ska genomföras. Men innan november månads slut räknar jag med att vi har skrivit avtal, säger kommendör Jonas Hård af Segerstad, ställföreträdande chef vid Försvarsstabens genomförandeavdelning.

Det handlar om en kombinerad ingenjörs- och officersutbildning som leder till dubbla kompetenser. För att bli antagen krävs en militär grundutbildning med bedömd befälslämplighet liksom tillräckliga gymnasiebetyg för att bli antagen till någon av de aktuella ingenjörsutbildningarna. Under terminerna läser officersaspiranterna vid de civila lärosätena för att sedan plugga militära ämnen under sommarmånaderna. 

– Efter tre år är du färdig högskoleingenjör, men vi utesluter inte att man kan behöva läsa ytterligare en officerskurs i ett halvår efter det. Det är osäkert om totalt 20 veckor officersstudier är tillräckligt, säger Jonas Hård af Segerstad.

Vi behöver ingenjörer inom områden som maskin, elektro och it, men även cyber är väldigt intressant för oss.

Den militära delen av utbildningen kommer sannolikt att ges vid Militärhögskolan Halmstad eller på någon av de förbandsförlagda skolorna. Hur officersstudierna ska integreras med befintliga yrkesofficersutbildningar är inte klart ännu, men enligt Jonas Hård af Segerstad ligger reservofficersutbildningen närmast till hands.

– Vi tror att reservofficerskursen på sommaren vore det bästa. Den motsvarar den utbildning som de här personerna ska läsa för att få den militära kunskapen.

Liknande läsning:

För att tydliggöra den militära inriktningen på utbildningen kan det bli aktuellt med viss styrning från Försvarsmaktens sida, säger Jonas Hård af Segerstad.  

– Vi behöver ingenjörer inom områden som maskin, elektro och it, men även cyber är väldigt intressant för oss. Under år två och tre har studenterna också valbara kurser och där kan vi komma att tala om vilka kurser de kan välja bland. Det kan handla om skydd mot cyberangrepp, sensorteknik, drönarteknik och andra nischer med en tydlig militär koppling.

Som teknisk officer ansvarar du för tekniken i hjul- och bandfordon, bepansrade fordon och standardlastbilar. Du arbetar också med vapen, sambandssystem och optiskt materiel.

Tekniska officerare ansvarar för tekniken i hjul- och bandfordon, bepansrade fordon och standardlastbilar. De arbetar också med vapen, sambandssystem och optiskt materiel.

Foto: Johan Lundahl/Försvarsmakten

En annan fråga som fortfarande diskuteras är studenternas ersättning och förmåner. Enligt Jonas Hård af Segerstad kommer de förmodligen få motsvarande villkor som officerskadetterna. Det innebär dagersättning, ersättning för resor och boende, måltidsersättning och ersättning för studielitteratur.

– Men beslutet är som sagt inte fattat ännu. Vi vet heller inte hur vi ska lösa det rent praktiskt med boende för studenterna, säger han.

För att bli officersaspirant måste man bli antagen av både Försvarsmakten och en högskola och ansökan och antagning sker i två parallella steg. När ansökan till högskolan öppnar i mars går det att söka någon av de utpekade högskoleingenjörsutbildningarna. Samtidigt skickas det in en ansökan till Stofu. Stofu-studenterna antas på egna meriter till högskolorna och har ingen förtur till några studieplatser.

Jonas Hård af Segerstad

Jonas Hård af Segerstad

Ställföreträdande chef vid Försvarsstabens genomförandeavdelning

– Om vi kommer upp i totalt 30 studenter första omgången så är vi nöjda, men framåt ser vi inga begränsningar. Faller det här väl ut kan avtal med fler lärosäten bli aktuella, och då är antagligen KTH och Linköping (Kungliga tekniska högskolan i Stockholm respektive Tekniska högskolan i Linköping red. anm.) näst på tur, säger Jonas Hård af Segerstad.

Om vi kommer upp i totalt 30 studenter första omgången så är vi nöjda, men framåt ser vi inga begränsningar.

Att det ekonomiska upplägget kring den nya utbildningen kan leda till att Försvarsmakten betalar för att utbilda studenter som sedan väljer den civila arbetsmarknaden, är en risk värd att ta, menar Jonas Hård af Segerstad.

– I första hand gäller det för oss att kunna erbjuda så pass intressanta och utmanande arbetsuppgifter att de vill vara hos oss. Sedan finns det också ett visst utrymme att justera löner. Det gjorde vi ju nyligen med en teknikerkategori inom flyget, säger han och fortsätter:

– Med officersutbildningar finns det alltid en risk att folk försvinner till det civila, men då har vi i alla fall utbildat potentiella reservofficerare. Och alternativet, att avstå från att utbilda, är sämre.

Officerstidningen är Officersförbundets medlemstidning och bedriver självständig journalistisk bevakning av försvars- och säkerhetsfrågor.

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Officerstidningens nyhetsbrev kommer två gånger i månaden och ger dig nyheter från Officerstidningen direkt till din inkorg.

    Jag godkänner att Officerstidningen sparar mina uppgifter.

    Nyligen kom marinchefens beslut om marinens nya organisation. Officersförbundet riktar kritik mot hur förslaget har tagits fram. Förbundet menar att samverkan kommit in för sent i processen och att riskerna med genomförandet inte är tillräckligt omhändertagna. ”Förändringen är omfattande och kommer att påverka många medlemmars vardag”, säger vice ordförande Mikael Vinde.

    Josefine Owetz
    Mikael Vinde
    "Vår invändning handlar inte om att marinen inte behöver förändras, utan om hur det här förslaget har tagits fram och hur väl riskerna är omhändertagna", säger Mikael Vinde, vice ordförande i Officersförbundet.

    Foto: Officersförbundet

    Marinchef Johan Norlén fattade den 24 maj beslut om inriktningen för marinens nya organisation. Från den 1 januari 2029 ska marinen bestå av fem organisationsenheter i stället för dagens åtta. Dagens flottiljer och regementen upphör som egna organisationsenheter och ska tillsammans bilda tre nya marina baser.

    I samverkan ställde sig Officersförbundet oenig till marinchefens beslutsinriktning för den nya organisationen. ”OFR/O FM konstaterar att innan delgivning av beslutsinriktningen har inte samverkan genomförts. Arbetsgivaren har därefter involverat ATO och skyddsorganisationen i det fortsatta arbetet”, skriver Officersförbundet i ett ställningstagande den 13 maj.   

    – Vår uppfattning är att den övergripande organisationsinriktningen i praktiken var fastställd innan det fanns reella möjligheter att påverka den. Det gör att samverkan i stor utsträckning riskerar att handla om konsekvenshantering, snarare än om faktisk påverkan på organisationens utformning. Det är problematiskt, inte minst eftersom förändringen är omfattande och kommer att påverka många medlemmars vardag, tillhörighet och arbetsmiljö, säger Mikael Vinde, Officersförbundets vice ordförande och fortsätter:

    – Den viktigaste anledningen till vår oenighet är att vi inte bedömer att samverkan har genomförts på ett sätt som fullt ut motsvarar intentionerna i Försvarsmaktens samverkansavtal. En liten tröst i sammanhanget är att våra synpunkter ändå har haft viss betydelse. En av de frågor vi lyfte i vårt ställningstagande var tidsplanen, som vi bedömde som alltför ambitiös. 

    Ursprungligen var inriktningen att organisationen skulle vara intagen den 1 januari 2028, men tidpunkten har nu flyttats fram till den 1 januari 2029.

    – Att tidsplanen har justerats visar att dialog och fackliga synpunkter kan bidra till ett bättre genomförande.

    Mikael Vinde betonar att Officersförbundet har förståelse för att marinen behöver utveckla sin organisation. Säkerhetsläget, Natomedlemskapet, att marinen växer och de ökade kraven på operativ effekt gör att det är rimligt att se över hur marinen leds och organiseras. 

    – Vår invändning handlar inte om att marinen inte behöver förändras, utan om hur det här förslaget har tagits fram och hur väl riskerna är omhändertagna. En organisationsförändring av den här omfattningen påverkar personal, arbetsmiljö, villkor, ledning, förbandskultur och i förlängningen operativ effekt.

    Den största risken är att förändringen genomförs med för otydliga förutsättningar för personalen

    En av de största förändringarna i den nya organisationen är att administrativa stödresurser, exempelvis HR, kommunikation och ekonomi, nu samlas på respektive marina bas i stället för som idag på samtliga organisationsenheter. Syftet är att skapa ökad robusthet och redundans, men också att få en bättre kontroll över personal och vakanser, enligt marinchefen.

    – Vi ser en risk för att det överskattas hur mycket personal som faktiskt kan frigöras av centraliseringen av administrativa funktioner. Om stödet hamnar längre från verksamheten kan det i praktiken leda till ökad belastning på chefer och medarbetare ute på förbanden. För personalen handlar det därför inte bara om rutor i ett organisationsschema, utan om arbetsmiljö, ansvar, tillhörighet och möjligheten att lösa uppgiften över tid.

    Vad är det i beslutet som ni bedömer innebär störst risk för marinens personal?

    – Den största risken är att förändringen genomförs med för otydliga förutsättningar för personalen. Att införandet nu flyttas fram till 2029 minskar den mest akuta tidsrisken, men det löser inte i sig de frågor som behöver omhändertas innan organisationen sätts i kraft. Det gäller både militär och civil personal. Många kan få ny organisatorisk tillhörighet, nya chefer eller förändrade uppgifter. Samtidigt finns fortfarande oklarheter kring hur befintliga avtal, villkor, arbetstid, lokal lönebild och andra personalrelaterade frågor ska hanteras.

    Han ser också risker vad gäller balansen mellan ambition och resurser i den nya organisationen, med nya eller utökade funktioner, förändrade ledningsstrukturer och en hög ambitionsnivå.

    – Marinen har redan i dag stora utmaningar med bemanning och kompetensförsörjning. Vi ser en risk att samma personal ska bära både ordinarie verksamhet och ett omfattande förändringsarbete, utan tillräckliga prioriteringar eller resurstillskott.

    Mikael Vinde understryker att Officersförbundet vill se en stark och modern marin, men att förändringen måste byggas på ett sätt som håller över tid.

    Personalfrågorna måste vara en bärande del av förändringen, inte något som löses i efterhand.

    – Officersförbundet är inte emot en utveckling av marinen. Tvärtom behöver Sverige en stark och modern marin. Men då behöver den militära professionens erfarenheter tas tillvara och riskerna hanteras innan beslut genomförs. Personalfrågorna måste vara en bärande del av förändringen, inte något som löses i efterhand.

    I en kommentar till Officerstidningen skriver marinchef Johan Norlén att han är glad över att samtliga arbetstagarorganisationer är eniga i att marinens organisation behöver utvecklas och att han är tacksam för det samarbete som förelegat inriktningsbeslutet. Han delar däremot inte bilden avseende bristande samverkan i processen.

    Information om arbetet gavs under våren 2025 och därefter löpande inklusive under fyra spel på organisationen som genomfördes under 2026 intill ASU den 13 maj. Så fort det externt framtagna förslaget anpassats delgavs det, vilket skedde i mitten av januari 2026. Förslaget lades på bordet och ATO samt skyddsorganisationen fick ge sina synpunkter. Jag menar att ett förslag måste presenteras innan samverkan kan ske om vägen framåt”, skriver marinchef Johan Norlén.

    Han skriver vidare att flera synpunkter från arbetstagarorganisationerna har omhändertagits.

    Vad gäller riskanalysen vill jag betona att den inte är färdig förrän hela arbetet är genomfört. Det är ett levande dokument som kommer att fortsätta utvecklas, inte minst nu när arbetet når den lokala nivån och implementeringen startar”, skriver Johan Norlén.

    Läs hela repliken här.

    Ur arkivet: