Senast publicerat

Senast publicerat:

Ökad polarisering i försvarsfrågor efter inträdet i Nato

Svenskarnas förtroende för Försvarsmakten fortsätter att växa och det finns en bred samsyn om behovet av att stärka det nationella försvaret. Endast elva procent av svenskarna tycker att försvarsutgifterna bör minska. Däremot har stödet för Nato sjunkit sedan föregående års mätning och Natointrädet har lett till en ökad polarisering i svensk försvarsopinion.

Karl Ydén

2024-09-19

Den 7 mars i år inträdde Sverige i Nato. Natomedlemskapet har aktualiserat nya frågor och tillfört en ny konfliktdimension i försvarsfrågan, som dessför-innan varit föremål för en bred samsyn både bland riksdagens partier och i den svenska befolkningen. Det senaste decenniets SOM-undersökningar indikerar att tidigare försvarsminister Peter Hultqvists inriktning mot nationellt försvar, värnplikt och upprustning åtnjöt ett tydligt större stöd bland svenskarna än den tidigare inriktningen mot nedskärningar samt ett litet yrkesförsvar utformat främst för insatser i till exempel Afghanistan. De senaste åren har präglats av stor partipolitisk enighet om behovet av ett starkare försvar, men med nya frågor kopplade till Natointrädet och amerikansk militär närvaro i Sverige har en del av denna enighet nu försvunnit.

I SOM-institutets senaste nationella undersökning har svenska folkets förtroende för försvaret ökat ytterligare något sedan förra årets rekordnotering. Av de tillfrågade uppger 59 procent att de har ett mycket stort eller ganska stort förtroende för försvaret – endast 9 procent uppger ett mycket litet eller ganska litet förtroende. Motsvarande andelar från SOM-undersökningen 2022 uppgick till 55 respektive 11 procent. Förtroendet för försvaret är utbrett, bland kvinnor och män, i alla åldersgrupper och bland alla riksdagspartiers sympatisörer.

Inte i någon kategori (kön/ålder/parti-sympati) återfinns en positiv opinions-balans för att ’placera amerikanska militärbaser i Sverige’.

Allra störst förtroende för försvaret uppger sympatisörer till Liberalerna och därefter till Centerpartiet; minst förtroende uppges denna gång av Vänsterpartiets sympatisörer. Svenskarnas förtroende för Nato är dock betydligt svagare än det för försvaret – och det har dessutom minskat från förra årets notering +37 i förtroendebalans (andelen med stort förtroende minus andelen med litet förtroende) till årets resultat +29. Förtroendet för Nato är dessutom klart mer polariserat än det för försvaret, och framförallt sympatisörer till Vänsterpartiet uppger ett mycket litet förtroende för Nato (förtroendebalans -32).

Sedan 2011 har frågor om hur svenskarna ser på olika uppgifter för försvaret ställts i flera SOM-undersökningar, så även 2023. Som tidigare anser allmänheten det vara rätt att fokusera på de nationella uppgifterna. Förutom försvar av Sveriges gränser (opinionsbalans +92) gäller det även uppgifter som att bistå i nationella krissituationer (opinionsbalans +90) respektive skydd mot terrorangrepp (opinionsbalans +92). Även uppgiften att bistå polisen vid insatser mot grovt kriminella (opinionsbalans +72) åtnjuter ett mycket starkt stöd, men där är opinionen något mindre homogen än ifråga om de andra nationella uppgifterna. Kvinnor är tydligt mer positiva (opinionsbalans +84) än män (opinionsbalans +64) till att försvaret ska bistå polisen i brottsbekämpningen och bland riksdagspartierna varierar stödet från, som lägst, opinions-balans +22 hos Vänsterpartiets sympatisörer till, som högst, opinionsbalans +90 bland -Sverigedemokraternas sympatisörer.

Sveriges långa fredsbevarandetradition i Förenta nationernas regi åtnjuter ett starkt stöd bland svenskarna (opinionsbalans +74), liksom att deltaga i humanitära hjälpoperationer (opinionsbalans +76). Stödet för de internationella uppgifterna har emellertid försvagats en aning under det senaste decenniet. Överlag ligger således svenskarnas uppfattningar om försvarets uppgifter i linje med ett ökat fokus på nationellt försvar.

Ifråga om Nato finns en opinionsmässig komplikation. Natofördraget innebär att medlemsländerna har ömsesidiga försvarsförpliktelser mot varandra: det svenska försvaret är numera en del av Natos kollektiva försvar. Svenskarnas stöd för uppgiften ”delta i militära— operationer i Natos regi” är, om än relativt stort med opinionsbalans +38, tydligt mindre än stödet för alla nationella uppgifter. Opinionsstödet för deltagande i Natoperationer varierar kraftigt och sympatisörer till Vänsterpartiet utmärker sig genom att anse att uppgiften inte alls är viktig, vilket 64 procent uppger, medan bara en fjärdedel anser uppgiften vara mycket eller ganska viktig (opinionsbalans -44). Stödet är störst bland sympatisörer till Moderaterna respektive Liberalerna (opinionsbalans +66 respektive +64), men det är stort även bland sympatisörer till Centerpartiet (+56), Socialdemokraterna respektive Sverigedemokraterna (båda med opinionsbalans +42). Ett aningen mindre stöd noteras bland Kristdemokraternas (+16) respektive -Miljöpartiets sympatisörer (+10).

Av förra årets SOM-undersökning framgick att opinionsmotståndet mot kärnvapen på svensk mark var starkt. I årets undersökning syns att förslaget att ”placera amerikanska militärbaser på svensk mark” är kontroversiellt. Sverige och USA ingick 2023 ett avtal om fördjupat försvarssamarbete (Avtal om försvarssamarbete med Amerikas förenta stater, Ds 2024:2) vilket inte innebär amerikanska baser i formell mening, men väl att amerikansk militär får tillgång till svenska militära anläggningar, där de har rätt att verka, upp-föra byggnader och förvara militär utrustning (”förhandslagring”). Den typen av kontinuerlig amerikansk militär närvaro förefaller för närvarande ha en relativt svag förankring i den svenska opinionen, med opinionsbalans -27. Inte i någon kategori (kön/ålder/partisympati) återfinns en positiv opinionsbalans för att ”placera amerikanska militärbaser i Sverige”. Kvinnor, yngre samt sympatisörer till Vänsterpartiet, Miljöpartiet respektive Centerpartiet är mest negativa. Resultatet bör tolkas försiktigt eftersom amerikanska baser i juridisk mening inte är aktuella, men det talar åtminstone för att det för närvarande existerar en viss skepsis i opinionen inför kontinuerlig amerikansk militär närvaro i Sverige.

Liknande läsning:

Opinionsstödet för att minska försvarsutgifterna fortsätter att ligga på en låg nivå. Endast 11 procent anser att det är ett bra förslag att minska försvarsutgifterna medan 54 procent anser att det är ett dåligt förslag, i princip oförändrade siffror jämfört med föregående års undersökning.

Samtidigt som den svenska försvars-politiken under de senaste åren väsentligen präglats av politisk enighet om satsningar på upprustning av försvaret och militärt stöd till Ukraina, introducerar Natomedlemskapet och den ökade amerikanska militära närvaron i Sverige en ökad polarisering i svensk försvars-opinion. Vänsterpartiets och Miljöpartiets sympatisörer är mest negativa både till Nato och till amerikansk militär närvaro i Sverige, men även i flera andra partier verkar det finnas funderingar kring vad medlemskap i en militär allians innebär. Utvecklingen reser frågor om den framtida relationen mellan svenskarna, politikerna och försvaret. Sverige kan eventuellt hamna i ett läge där delar av befolkningen inte helhjärtat stödjer den försvarspolitiska inriktningen.

Fakta

Frågeformulering: ”Hur stort förtroende har du för det sätt följande institutioner och grupper sköter sitt arbete?” Svarsalternativen är ”mycket stort förtroende”; ”ganska stort förtroende”; ”varken stort eller litet förtroende”; ”ganska litet förtroende” samt ”mycket litet förtroende”. Procentbasen utgörs av de som besvarat frågan. Förtroendebalansen avser andelen som svarat ”mycket” eller ”ganska stort förtroende” minus andelen som svarat ”mycket” eller ”ganska litet förtroende”.

Officerstidningen är Officersförbundets medlemstidning och bedriver självständig journalistisk bevakning av försvars- och säkerhetsfrågor.

Ämnen i artikeln: SOM-undersökning

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Officerstidningens nyhetsbrev kommer två gånger i månaden och ger dig nyheter från Officerstidningen direkt till din inkorg.

Senast publicerat:

Debatt /

Tystnadskultur

”Den farliga tystnaden – om organisatorisk narcissism, svart lojalitet och tystnadskultur”

Besök /

Statsflygskvadronen

Statsflyget mot nya höjder

Analys /

Nato

Kampen om Östersjön – Sveriges nya verklighet i Nato

Aktuellt /

Värnplikt

Barn till högutbildade får göra värnplikt oftare än barn till lågutbildade

”Soldater följer chefer som de anser vara värda att följa”

I krigets kaos är det avgörande att soldater fortsätter att samverka och fatta beslut. Major Daniel Smith gjorde sina doktorandstudier på motorcykel längs Ukrainas frontlinje. I höstas disputerade han vid Försvarshögskolan, FHS, med en avhandling som utmanar tidigare forskning om vad som möjliggör sammanhållning i strid.

Maria Widehed

2026-06-18

Under tre månader körde du 450 mil med motorcykel för att genomföra etnografiska fältstudier vid frontlinjen i Ukraina under motoffensiven 2023. Vad innebar fordonsvalet?

– Dels att jag kunde ta mig fram även om vägarna korkades igen av massevakuering. Dels visade det sig att motorcykeln blev mer än ett transportmedel, den blev också ett sätt att komma nära människor och miljöer. Motorcykeln signalerade att jag inte var en del av någon organisation. Det öppnade dörrar. Soldater började prata, tipsade vidare, och plötsligt hade jag ett nätverk som gick att arbeta i.

Du kom till Försvarshögskolan 2020 och skulle egentligen forska om något helt annat. Hur förändrade den fullskaliga invasionen av Ukraina dina planer?

– När jag sökte mig till FHS var jag egentligen intresserad av militär kultur mer generellt, men jag blev allt mer intresserad av att titta på vad vi kan lära av de krig som pågått i Europa i modern tid. Vi har så mycket potential i Försvarsmakten, men ibland är det som att vi famlar och inte alls gör rätt saker. Jag hade förberett allt för att åka till Ukraina och studera erfarenheterna efter annekteringen av Krim – men då kom den fullskaliga invasionen och hela planen var bara att vaska.

Väl på plats i Ukraina slog det mig att mycket av den etablerade forskningen om sammanhållning i strid inte matchade det jag såg. Därför blev det vad jag studerade.

– Mitt nya fokus blev: vad kan vi lära oss av ett pågående, högintensivt krig i Europa? Väl på plats i Ukraina slog det mig att mycket av den etablerade forskningen om sammanhållning i strid inte matchade det jag såg. Därför blev det vad jag studerade. Det blev mindre en fråga om att testa teori – och mer en fråga om att förstå varför teorierna inte räckte till.

I din avhandling ”Focalizing Warfighters: Combat Cohesion from Below” utmanar du tidigare forskning om sammanhållning i strid. Vad är det i den som du menar brister?

– Avhandlingen utmanar vanliga uppfattningar om vad det är som gör att soldater kan slåss koordinerat när det saknas social sammanhållning och professionell ledning. Det finns i huvudsak två forskningslinjer sedan tidigare. Den ena handlar om social sammanhållning, ”social cohesion”: att soldater slåss för varandra, för gruppen, för ledaren. Tidigare forskning här bygger till stor del på intervjuer med tyska, potentiellt traumatiserade krigsfångar vid fronten. Men den forskningen förklarar inte varför förband kan slåss till sista person.

– Den andra forskningslinjen handlar om professionell sammanhållning, ”professional cohesion”: att soldater slåss för yrkesstolthet. Den handlar om en professionell förmåga att lösa uppgiften, oavsett hur man personligen känner för sina kollegor. Här har man forskat på amerikanska, brittiska och israeliska kontraktssoldater under kriget mot terrorismen. Forskningen är dock gjord på officerare och chefer, som har vunnit de flesta striderna och varit tekniskt överlägsna.

– Båda linjerna har sina styrkor, men gemensamt är att de inte bygger på upplevelser från dem som gör jobbet: soldater i pågående strid. Istället har man intervjuat chefer och gjort enkäter – tittat på struktur och ledarskap. Det är där glappet uppstår, när soldaternas egna berättelser inte är utgångspunkten.

Din forskning tar avstamp i de stridandes egna berättelser. Du använder begreppet ”combat cohesion from below”, vad innebär det?

– Det handlar om att studera utifrån den stridandes perspektiv, att titta på hur det upplevs från marknivå – från soldaten i leran, i skydd, i rörelse, under eld. Mina studier visar att ”combat cohesion”, alltså sammanhållning i strid, inte är ett stabilt tillstånd utan något tillfälligt som uppstår ur tre saker: självbild, ledarskap och gemensam stridsförståelse.

Kan du ge något konkret exempel från intervjuerna?

– Om vi först pratar om självbild. En del soldater svarade initialt att de ”slåss för Ukraina”, men när man fördjupar sig i vad de menar så är det inte tanken på landet som gör att de sticker upp huvudet och börjar skjuta. De slåss inte för dåliga vägar eller ett korrupt system, utan för det som är viktigt för dem – för det livet man förknippar med Ukraina. En av mina slutsatser är att soldater slåss för att fortsätta vara sig själva. Det handlar om att skydda partners, barn, föräldrar – eller framtida barn. En soldat beskrev hur han egentligen hade frisedel, men gick förbi ett rekryteringskontor och ställde sig frågan ”vem är jag egentligen?” och tog värvning där och då.

Mobiltelefonen spelar en stor roll, varför?

– Den var inte bara kommunikation, utan en livlina till den – slarvigt uttryckt – ”civila identiteten”. Det handlar om bilder, chattar och videor hemifrån. Idén om ”vem är jag” var genomgående även i stridsberättelser. En soldat berättade om när han trodde att han skulle dö, han tar fram sin mobil och visar en video där han står i fönstret till ett sönderskjutet hus och filmar en videohälsning till sin fru och sina barn. När han hade filmat klart kunde han ta sig ut och strida igen, det var viktigare att säga hejdå än att hålla sin sektor i eldområdet.

– Smarta telefoner har i Ukraina blivit ett verktyg för att kunna bevara vem man är. Här har vi att lära. Om det blir krig får vi tvingas räkna med att soldater och officerare har med telefonerna, vi behöver guida i hur man gör kloka val och sätta ramverk istället för att förbjuda.

En slutsats är att ledarskapet är en nyckel till sammanhållning, vad visar din studie är ett fungerande ledarskap i strid?

– Soldater följer chefer som de för stunden anser vara värda att följa. De följer chefer som bryr sig och som behandlar dem som vuxna. De följer ledare som ger dem redskapen att våga fatta egna beslut.

Du skriver om gemensam stridsförståelse och om behovet av att soldaterna får träna på realistiska scenarier där de lär sig att agera självständigt i osäkra lägen. Berätta!

– Krig är ju kaos, det kommer man inte ifrån. Soldater behöver ha upplevt – eller åtminstone exponerats för – många olika typer av situationer innan de möter dem i verkligheten för att ha en gemensam stridsförståelse. Vi behöver träna mer på scenarier, det är viktigare att soldaten vet när hen ska skjuta och på vilket sätt än att hen träffar perfekt. Beslutsfattandet är det svåra, handhavandet är den enkla biten. Vi måste lära våra soldater att fatta beslut på extremt osäkra underlag.

Vi behöver öva mer realistiskt, mer oförutsägbart och alltid med skadeutfall. Det innebär att vi måste experimentera med att förlora och göra det storskaligt, det är en hjärtefråga för mig.

Så, hur borde Försvarsmakten öva?

– Vi behöver öva mer realistiskt, mer oförutsägbart och alltid med skadeutfall. Det innebär att vi måste experimentera med att förlora och göra det storskaligt, det är en hjärtefråga för mig. Vi måste öva fritt och oskriptat – då kommer vi att se var vi har våra svagheter. Det viktigaste vi kan göra för vår förmåga idag är dubbelsidiga övningar, helst mot ukrainska drönarförband, som bara syftar till att hitta våra svagheter och hål.

Vad hoppas du att din forskning ska leda till i praktiken?

– Förhoppningsvis att vi slutar underskatta individens roll. Det är inte bara system, struktur och teknik. Det är människor som försöker hålla ihop sin egen identitet i en extrem situation – och samtidigt lösa en uppgift tillsammans. Vi måste uppvärdera soldaten som vuxen människa. Inte bryta ner det civila hos soldater för att bygga upp det militära – det är bortkastat eftersom det är deras självbild som djupt motiverar dem. Vi måste låsa upp den potential som finns hos var och en – alla har något att slåss för. Man måste bara komma på vad.

Det kan ett coachande ledarskap och realistiska, dubbelsidiga och oskriptade övningar hjälpa till med. Ser du behov av ytterligare forskning?

– Jag är nyfiken på hur soldaterna i extremt små enheter som är isolerade i månader fungerar. De sitter en till tre personer i en jordkula som försörjs med drönare nattetid och har ett otroligt fiendetryck mot sig. Hur får man en sådan liten grupp att fungera? Hur går man inte sönder mentalt, är det ens möjligt?

Nu ska din avhandling bli bok. Vad gör du resten av din tid?

– Jag är nu placerad på Operationsledningens avdelning för övningsverksamhet. Här jobbar jag med erfarenheter från Ukraina. En otroligt bra matchning. Och till hösten påbörjar jag Högre officersprogrammet, HOP.

Senast publicerat

Senast publicerat:

Ökad polarisering i försvarsfrågor efter inträdet i Nato

Liknande läsning:

Officerstidningen är Officersförbundets medlemstidning och bedriver självständig journalistisk bevakning av försvars- och säkerhetsfrågor.

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Officerstidningens nyhetsbrev kommer två gånger i månaden och ger dig nyheter från Officerstidningen direkt till din inkorg.

Senast publicerat:

Mest läst:

Under tre månader körde du 450 mil med motorcykel för att genomföra etnografiska fältstudier vid frontlinjen i Ukraina under motoffensiven 2023. Vad innebar fordonsvalet?

Du kom till Försvarshögskolan 2020 och skulle egentligen forska om något helt annat. Hur förändrade den fullskaliga invasionen av Ukraina dina planer?

I din avhandling ”Focalizing Warfighters: Combat Cohesion from Below” utmanar du tidigare forskning om sammanhållning i strid. Vad är det i den som du menar brister?

Din forskning tar avstamp i de stridandes egna berättelser. Du använder begreppet ”combat cohesion from below”, vad innebär det?

Kan du ge något konkret exempel från intervjuerna?

Mobiltelefonen spelar en stor roll, varför?

En slutsats är att ledarskapet är en nyckel till sammanhållning, vad visar din studie är ett fungerande ledarskap i strid?

Du skriver om gemensam stridsförståelse och om behovet av att soldaterna får träna på realistiska scenarier där de lär sig att agera självständigt i osäkra lägen. Berätta!

Så, hur borde Försvarsmakten öva?

Vad hoppas du att din forskning ska leda till i praktiken?

Det kan ett coachande ledarskap och realistiska, dubbelsidiga och oskriptade övningar hjälpa till med. Ser du behov av ytterligare forskning?

Nu ska din avhandling bli bok. Vad gör du resten av din tid?

Läs mer:

Läs mer:

Ur arkivet: