Senast publicerat
Senast publicerat:

Tips inför utlandstjänstgöring inom Nato

Överväger du att skriva på ett utlandskontrakt? Vet du vad ditt kontrakt kommer att innebära? Vet du vad du kommer att få ut i plånboken varje mån­ad? ­Vem kommer att vara din chef? Vet du hur mycket du kommer att jobba? Här kom­mer några råd inför att skriva på ett utlandskontrakt.

Cecilia Gustafsson

Foto: Mats Nyström/Försvarsmakten

Artikel från Officersförbundet.

Utlandskontrakt – vad är det?

URA, utlandskontrakt och riktlinjer för anställningsvillkor vid tjänstgöring utomlands, är ett centralt ramavtal för statsanställda som ska vara utlandsstationerade längre tid, som slöts mellan Arbetsgivarverket och arbetstagarorganisationerna 2001. Avtalet bygger på svensk skattelagstiftning och arbetsrätt. Alla myndigheter har möjlighet att göra egna tillämpningar av avtalet, vilket Försvarsmakten gjort med egna tolkningar. Vissa ersättningar i URA är reglerade, som pensioner och försäkringsvillkor. Däremot saknas tydliga kriterier för sådant som lönesättning och kostnader för bostad, flyttbidrag, bil, semesterresor, arbetstid med mera. I kontraktet som upprättas ska det därför framgå vika anställningsvillkor som gäller för arbetstagarens stationering. Särskilda villkor som bör ingå är exempelvis skattefria ersättning för bostadskostnader, resor och medföljande familj.

Tänk på att lönen ska vara baserad på svårighetsgraden av vad du kommer att göra – inte på tjänsten du hade innan utlandstjänstgöringen.

Lönen – så ska din lön sättas:

Ett utlandskontrakt innebär alltså att ett personligt avtal upprättas mellan dig och din arbetsgivare. Lönen består av individuell lön och i förekommande fall lönetillägg. Lönen utbetalas med det belopp som arbetsgivaren och arbetstagaren enas om. Lönen utbetalas månadsvis, om inte annat angivits i utlandskontraktet. Det är individens ansvar att veta vad man skriver på. Tänk på att lönen ska vara baserad på svårighetsgraden av vad du kommer att göra – inte på tjänsten du hade innan utlandstjänstgöringen. Om inte arbetsgivaren kan presentera en tydlig bild över befattningen och dess svårighetsgrad så kan det vara en god idé att försöka kontakta individen som har befattningen idag eller individer som tjänstgör på enheten/sektionen där befattningen kommer att vara placerad.

Arbetstid – vad gäller?

Antigen har du reglerad arbetstid eller förtroendearbetstid. Arbetstidens förläggning bör anpassas till arbetsuppgifterna och förhållandena i tjänstgöringslandet. Kommer du att jobba enligt ett rullande schema eller har fasta arbetstider så är reglerad arbetstid kanske att föredra. Om inte annat har angivits i utlands-kontraktet brukar arbetstagaren ha förtroendearbetstid vid arbetsplatsen utomlands. Tänk på att det ska framgå i avtalet om det är förtroendearbetstid som gäller eller reglerad arbetstid. Se till att det som gäller för arbetstid, semester och övertid står i ditt kontrakt.

”URA ger stora befogenheter för anställningsmyndigheten att i kontraktet med arbetstagaren komma överens om anställningsvillkoren och därmed kostnadsberäkna utlandstjänstgöringen. Kontraktet kan anpassas till utlandstjänstgöringens karaktär, förhållandena på tjänstgöringsorten och arbetstagarens familjesituation”
Arbetsgivarverket

Tänk på att det är mycket praktiskt som ska ordnas för hela familjen innan avresa.

Hur blir det för eventuella medföljande?

Personal som skickas ut på URA får ta med sig sin familj. Många förordnanden sträcker sig på tre år och många tar därför med sig medföljande partner eller partnern samt barn. Staten betalar en del för familjen i form av medföljandetillägg, merkostnadstillägg, fast och rörliga boendekostnader och kostnader för skola för barnen. Medföljandetillägget ligger i dag på cirka 15.000 kronor, tanken är att det ska kompensera en del av det inkomstbortfall som den medföljande makan, maken eller sambon förlorar med anledning av utlandsstationeringen. Försvarsmakten har redan öppnat upp för dialog med bland annat Arbetsgivarverket för att få till en justering av nivån på medföljandetillägget och åtgärder för att medföljande inte ska riskera att bli utförsäkrad.

Tänk på att det är mycket praktiskt som ska ordnas för hela familjen innan avresa. Det är många myndigheter och institutioner som behöver få information exempelvis: Försäkringskassan, Skatteverket, Skolverket, A-kassan. En URA-försäkring gäller för hela utlandsvistelsen för den anställde och för eventuella medföljande. Viktigt att gå igenom vad det innebär och kräva stödet du behöver från arbetsgivaren.

Finns det inget kollektivavtal för utlandstjänstgöring i dagsläget?

– Jo, det finns ett centralt statligt kollektivavtal och i samband med årets Rals och våra yrkanden fick vi nu accept från Försvarsmakten att påbörja förhandling på Försvarmaktsnivå (lokal nivå). Men det kommer att ta tid att skriva ett omfattande kollektivavtal, säger Olle Löfmark, biträdande förhandlingschef vid Officersförbundet.

Liknande läsning:

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Officerstidningens nyhetsbrev kommer två gånger i månaden och ger dig nyheter från Officerstidningen direkt till din inkorg.

    Jag godkänner att Officerstidningen sparar mina uppgifter.

    Lönen, lönen, lönen. Nästan alla medlemmar som får svara på vad som är den viktigaste fackliga frågan svarar löne­utvecklingen. Men för förvaltare Marie Meigård, ledamot i Officersförbundets styrelse, står en god arbetsmiljö överst på prioriteringslistan. "Det är allra viktigast för mig och det som driver mig mest", säger hon.

    Jenny Folkesson
    Marie Meigård
    Marie Meigård värnar om officerarnas arbetsmiljö, det är viktigt att alla trivs och känner sig behövda. Under 32 år har hon sett många förbättringar för kvinnor inom Försvarsmakten. Men för att få in fler – som dessutom stannar kvar – tror Marie Meigård att det behövs bättre villkor och avtal än idag.

    Foto: Anders Holmer

    Vägen in till det militära ser olika ut. För vissa är det en familjetradition, för andra var det värnplikten som väcker ett livslångt intresse. För Marie Meigård var det ingetdera. Hennes nyfikenhet kom sig av familjeutflykter under barndomen i Skåne.

    – Ingen i min familj var officer eller hade anknytning till Försvarsmakten men pappa var intresserad av militären. Han hade gjort lumpen som mekaniker på stridsvagn men tyckte egentligen att flygvapnet var mer spännande, så när jag var barn åkte vi ofta på olika sorters flyguppvisningar och öppet hus. Vi hade ju två flygflottiljer i Skåne på den tiden: F 10 i Ängelholm och F 5 i Ljungbyhed, säger hon, själv uppväxt på landet utanför Landskrona.

    Som 14-åring gick Marie Meigård med i Flygvapenfrivillig ungdom i just Ljungbyhed. En kväll i veckan på vinterhalvåret begav hon sig dit, lärde känna nya likasinnade kamrater, byggde flygmodeller, gjorde olika studiebesök och fick yrkesinformation. Efter studenten lämnade hon in föranmälan till officersutbildning i flygvapnet. Eftersom man som kvinna inte blev kallad till mönstring så var detta vägen in till prövning mot befälsskattning och för inskrivning till ”frivillig grundutbildning”.

    – Egentligen visste jag inte om jag ville bli officer då, snarare ville jag utvecklas som individ och jag var nyfiken på ifall jag skulle klara grundutbildningen. Men det visade sig att jag trivdes väldigt bra i den där miljön, det var roligt, spännande och man fick hela tiden testa på nya saker.

    – Jag var en ganska anonym person när jag började men jag fick visa framfötterna under värnplikten och växte enormt tack vare alla runtomkring som trodde på mig. Jag lärde mig ta ansvar, ta initiativ och insåg att inom det militära är alla viktiga för att laget ska lyckas.

    I våra medlems­undersökningar ser vi att framför allt yngre kvinnor, de som vi så gärna vill behålla, alltför ofta möter den sortens maktutövning.

    Under tiden i Ljungbyhed, året var 1993, gick Marie Meigård en central befattningsutbildning vid flygvapnets sambands- och stabstjänstskola i Halmstad. Dit kom värnpliktiga från hela landet för att utbilda sig till ledare. Hon drar sig till minnes en härlig och inkluderande miljö med ansvarstagande kamrater och en gemenskap där man stöttade och bekräftade varandra. Hennes nätverk blev allt större och det var också under tiden som värnpliktig Marie träffade sin blivande man. Det enda som kanske saknades lite var fler kamrater av det egna könet.

    – Under värnplikten i Ljungbyhed var jag ensam tjej och när jag senare läste till officer i Halmstad var vi bara tre kvinnor på kursen. Vi slutförde utbildningen tillsammans men idag är det bara jag som arbetar kvar som yrkesofficer. 

    Hon blev anställd i Ljungbyhed. När flottiljen lade ner två år senare gick färden för Marie och hennes man Anders, även han officer, vidare till Ängelholm och F 10 varifrån de veckopendlade till F 14 i Halmstad där de båda arbetade som lärare. Ganska snart lades även F 10 ner och då gick flytten vidare till Halmstad. Hennes engagemang är tudelat. Dels brinner hon för utbildningsfrågor och har under åren utbildat såväl värnpliktiga, kadetter och blivande kaptener. F 14 utvecklades först till FMHS och senare till FMTS – Försvarsmaktens tekniska skola. Mer övergripande har hon jobbat med pedagogisk utveckling för hela FMTS i Halmstad.

    Det andra området Marie Meigård brinner lite extra för är arbetsmiljö i allmänhet och jämställdhetsfrågor i synnerhet. Det är frågor hon gärna lyfter, både som styrelseledamot i Officersförbundet och som ordförande i Halmstadskolornas OF. Engagemanget för jämställdhet har rötter långt bakåt, redan som kadett var hon med i uppstarten av ett kvinnligt nätverk för officerare. Som ensam kvinna under värnplikten hade Marie Meigård sett vikten av att ha goda kvinnliga förebilder. Kamratskap med männen i alla ära – men under sina 32 år i branschen har Marie Meigård givetvis också upplevt negativa sidor med att som kvinna arbeta inom Försvarsmakten.

    – Jo, visst har jag sett mycket. Och jag har själv upplevt en hel del också, även om det är bättre nu än för 30 år sedan. Då hängde det fortfarande nakenbilder för alla att se, den sortens problematik är undanröjd nu. Men det finns fortfarande saker kvar att göra när det gäller jämställdhet.

    Marie Meigård

    Även om jämställdheten är bättre nu än för 30 år sedan finns det fortfarande saker kvar att göra, säger Marie Meigård.

    Foto: Anders Holmer

    Själv drabbas hon sällan längre. Som senior medarbetare är attitydproblem, mansplaining och uttryck som ”Men lilla gumman, det förstår du väl” inget som når henne längre. 

    – Och även om det skulle ske biter det inte på mig. Men jag är ju äldre och erfaren. I våra medlemsundersökningar ser vi att framför allt yngre kvinnor, de som vi så gärna vill behålla, alltför ofta möter den sortens maktutövning. 

    Men trakasserierna minskar och något annat som är positivt i sammanhanget är attityderna hos de yngre generationerna, menar Marie Meigård. Många av dagens unga kvinnor accepterar inte att behandlas illa, utan de säger ifrån. Även bland männen finns det idag en större medvetenhet om jämlikhetsfrågor vilket gör att kvinnorna i allt större utsträckning backas upp av sina kamrater när de utsätts för orättvisor.

    I en bransch där lön och löneutveckling är den ständigt överhängande knäckfrågan för den samlade officerskåren utmärker Marie Meigård alltså sig. För henne är inte en högre lön viktigast att arbeta för utan det som ligger henne närmast om hjärtat är arbetsmiljöfrågor, jämställdhet och jämlikhet.

    – Alla ska trivas på sitt jobb, känna sig inkluderad och behövd. Det är det som driver mig. Alla andra säger lön och villkor men den frågan är det redan så många andra som jobbar med.

    Jag läste en artikel från SVT 2017 där du sade att för att få en jämställd organisation måste kvinnorna inom Försvarsmakten bli en kritisk massa och andelen kvinnliga officerare komma upp i över 20 procent. Idag är ni 10 procent. Trodde du framtiden skulle se ut så här för 30 år sedan?

    – Absolut inte, det går väldigt mycket mer långsamt än jag trodde. Jag hoppades att det skulle bli bättre när värnplikten blev för alla och att fler kvinnor skulle komma in och likt mig få positiva erfarenheter, men det blev bara en mycket liten förbättring. Ett tag kunde en svag ökning noteras, men det berodde inte på att man anställde många fler tjejer utan för att alla som gick i pension var män, konstaterar Marie Meigård.

    För att få in fler kvinnor i försvaret tror hon att det, förutom en mer inkluderande kultur, behövs bättre villkor och avtal än idag. Det måste bli enklare att kunna kombinera karriär och familjeliv. Detta är självklart en viktig fråga för alla anställda. Sammantaget är det en lång bit kvar till målet med 20 procent kvinnlig militärpersonal i försvaret. Men hoppet lever ändå när det gäller framtidens officerare.

    – De kvinnor som har kommit in de senaste åren – om vi bara lyckas behålla dem i 20, 30 år så kommer vi att se en skillnad. Men det går fortfarande väldigt, väldigt långsamt.

    Marie Meigård

    Ålder: 52 år.

    Gör: Förvaltare. Stabs­officer på Militärhögskolan i Halmstad. Styrelseledamot i Officersförbundet.

    Bor: Halmstad.

    Familj: Man, en son som bor hemma och en dotter som är utflugen.

    Intressen: Trädgårdsarbete och att köra motorcykel.

    Ur arkivet: