Ena stunden kock med uppgift att laga mat för 35 hungriga besättningsmedlemmar i full storm. I nästa ögonblick byts kockrocken mot brandsäker rock, kastrullerna stuvas undan och sjukvårdsväskan åker fram.
För som kock i marinen är du lika mycket kock som sjukvårdsansvarig ombord. Tjänsten är alltså delad, och under dagen vi tillbringar i örlogshamnen i Karlskrona kommer vi att möta två kockar med två helt olika ingångar till yrket. Victor, som sökte sig hit för att han älskar att laga mat, och Cajsa Hultmark, som sökte sig hit för att hon ville jobba som sjukvårdare.
– Jamen, så är det här. Ena sekunden kan jag stå och brassa käk i köket, och så går larmet och då åker förbandsryggsäcken fram och jag blir sjukvårdare, säger Victor, som inte vill ha med sitt efternamn i tidningen.
Victor, GSS menig 1, är kock på HMS Gotland, en ubåt med snart 30 år på nacken. Här, i den minimala byssan, har Victor ensam ansvar för att laga lunch, middag och nattmat ombord åt besättningen. Hela tiden med stenkoll på var förbandsryggsäcken finns någonstans.
Liknande läsning:
– Jag är så mycket mer än kock. För om det inträffar någon vardagsskada här på båten är det inte bara att inte avbryta övningen för att gå upp till ytan och frakta iland den skadade för vidare vård, berättar Victor.
Nej, under den sex veckor långa sjukvårdarutbildningen har Victor drillats i grundläggande sjukvårdskunskaper som att stabilisera frakturer, lägga om sår och stukningar, ta hand om brännskador, stoppa blödningar, sätta venkateter och sy ihop sönderslitna fingrar – men han har också lärt sig hantera akut tandvård.
Victor är kock ombord på ubåten HMS Gotland. Stort ansvarsområde och liten arbetsyta. Så kan Victors arbete som ubåtskock beskrivas.
Foto: Andreas Blomlöf
Victor har så länge han kan minnas velat jobba ombord på en ubåt, och därför sökte han sig aktivt hit när det var dags att mönstra. Och det blev som han ville. För efter att ha gått vidare efter såväl den ordinarie mönstringen som den kompletterande mönstringen på plats här i Karlskrona med lungkoll, check efter luftfickor i tänderna, provtryckning i tryckkammare och fri uppstigning var han välkommen ombord.
– Jag utbildade mig till kock här på Sjöstridsskolan, och vi lagade mat som satan. Vissa dagar stod vi elva timmar i sträck framför spisen, säger Victor.
Vi lagade mat som satan. Vissa dagar stod vi elva timmar i sträck framför spisen
Han berättar om utbildningen, där han hade turen att ha just en ubåtskock som lärare, vilket gav Victor ett stort försprång när han så småningom blev matansvarig för HMS Gotlands besättning.
Men just där och då, på Intendenturskolan, där Victor utbildades i ett av de nio skolköken, var det kanske inte alltid så roligt att ha en ubåtskock som lärare.
– Det hände att han, mitt under pågående matlagning, kom och sa att vår arbetsyta från och med nu skulle halveras. Det gjorde arbetet i skolköken betydligt mer komplicerat, säger Victor och skrattar vid minnet.
För att vara kock i en ubåt är lika med att ha en minimal arbetsyta. Han visar in i den noggrant städade byssan. På ett fat står ett lass nybakade, gräddstinna semlor – det är semmeldagen, och semlor verkar dagen till ära serveras även i matsalarna på flottiljområdet. Semmeldegen satte han på morgonen, och han har både hunnit grädda och fylla bakverken före lunch.
Men att det pågått ett storbak i den lilla byssan märks inte.
– När man jobbar på en sådan här liten yta gäller det att hålla ordning, säger Victor.
Det finns enbart plats för en person i taget i ubåtens byssa.
Foto: Andreas Blomlöf
Också förvaringsytorna ombord är ytterst begränsade, vilket försvårar matlagningen, eftersom sjön som bekant suger, oavsett om man befinner sig över eller under ytan. Därför är det mat som tar lite plats och samtidigt ger maximalt med energi och njutning som gäller.
– När vi är ute flera veckor i sträck behöver vi naturligtvis ha mat så att det finns tillräckligt för 35 personer ombord, både så att det räcker till samtliga måltider, men också för att ha i reserv, säger Victor.
Det är kanske en av de största utmaningarna. Han pekar upp mot taket där ett stort antal knäckebrödspaket pressats in i ett improviserat utrymme. Visar mot ett annat område där ett oräkneligt antal müslipaket stuvats in. I hyllorna står konserverade tomater på rad och kyl och frys är fyllda till brädden av olika råvaror. Bakom ett nät samsas rödbets- och senapsburkar med pasta och ris.
Vid närmare eftertanke verkar det som om varje litet hålrum eller ledig yta i byssan och i den trånga mässen utanför serveringsluckan är proppad med mat.
– Men det är det värt. Maten ombord betyder jättemycket. Det är något du ser fram emot under veckorna när vi är ute. Maten är det man pratar om på vakten, när tiden går långsamt, säger sonarbefälet Adam, som kikar in genom serveringsluckan.
I tyst läge får det ju inte höras att jag lagar mat. Då kan jag varken hacka grönsaker eller skramla .
Efter en snabb rundvandring genom den 60 meter långa ubåten är det bara att konstatera: Det är inte bara byssan som är trång. Här, på HMS Gotland, finns inga döda ytor över huvud taget. Varenda liten plats har en funktion, allt från den lilla hyllan med tandborstmuggar till lådorna under kojerna i de trånga fyrmannahytterna, där besättningen sover efter varma bingens princip, det vill säga i skift.
I mässen utanför byssan äter besättningen i treskift. Det har naturligtvis med vaktsystemet att göra, men det beror också på att alla inte får plats att äta samtidigt.
Innan HMS Gotland kastar loss har Victor planerat alla måltider ombord. Han har också sett till att inköpen har gjorts och att alla råvaror stuvats in ordentligt i kyl, frys och förråd. Menyn sätter han utifrån säsong, vad han själv tycker om att laga och vad han tror att besättningen vill ha.
Som kock i marinen är man både kock och sjukvårdare ombord.
Foto: Andreas Blomlöf
Menyn som Victor jobbat fram kontrolleras därefter av både fartygschefen och tjänstegrenschefen, som både har som uppgift att se till att budgeten inte överskrids och att menyn passar den verksamhet som planerats under övningen. Näringsrik och bra mat är nödvändig för att besättningen ska hålla ett högt stridsvärde och vara uthålliga under lång tid under påfrestande förhållanden.
Men en sak är obligatorisk: För att förgylla tillvaron ombord har Victor alltid olika efterrätter i beredskap.
– Jag sätter en grundmeny och ser till att alla råvaror till respektive måltid finns. Sedan kan jag så klart kasta om själva ordningen beroende på väder eller om jag måste utföra tyst matlagning, säger Victor.
Om det kan tyckas vara utmanande att laga mat till 35 personer på en miniyta, är det ingenting mot utmaningen det kan innebära att bedriva tyst matlagning.
– I tyst läge får det ju inte höras att jag lagar mat. Då kan jag varken hacka grönsaker eller skramla med porslin eller grytor. Inte heller får jag använda diskmaskinen eller slå i skåpluckor, säger Victor och demonstrerar, genom att slå igen en skåplucka, hur tyst matlagningen inte får fungera.
– Gör jag så, finns det risk att utbåten röjs,
fortsätter han.
Det finns dock fördelar med att gå i undervattens-läge, förklarar Victor.
– Eftersom vi befinner oss under ytan slipper vi ju sjögången.
Vi har vissa traditioner ombord. Ubåtsäpplena är en sådan.
Han tystnar en stund och påminner sig sedan om att det ju faktiskt händer att HMS Gotland befinner sig i ytläge, och att han även då behöver laga mat.
– Som kock är jag inne i byssan i tolv timmar i matos och utan att kunna se ut. Det är klart att jag då kan bli sjösjuk ibland.
Ett sådant tillfälle var gången då han skulle laga ceasarsallad i full storm. Sjösjukan var inte nådig, men Victor bet ihop. Till slut gick det inte längre. Han var tvungen att lämna, och eftersom de befann sig i ytläge kunde han gå upp i friska luften.
– Jag satte mig intill vakthavande officer som var ordentligt påklädd i torrdräkt. Själv satt jag i min kockdräkt, och då kan du ju fatta vad som hände. Det räckte med att en våg sköljde över oss, sedan var jag dyngblöt.
Även om den mat Victor lagar i princip alltid går åt till sista smulan, blir det naturligtvis ändå avfall efter matlagningen. Att hantera sopor och avfall ombord på en ubåt har sina utmaningar. Det går ju inte direkt att öppna luckan och skicka ut det.
I stället källsorteras allt och överblivna matrester och skal fryses in i särskilda avfallsfrysar.
Foto: Andreas Blomlöf
På ubåten är köket kockens domäner. Men eftersom Victor är ensam kock, och inte kan jobba dygnet runt, finns det en kaffebryggare placerad så fiffigt så att besättningen kan komma åt utan att kliva in i byssan.
Det finns också ett av besättningen uppskattat skåp, fyllt med de så kallade ubåtsäpplena, eller chokladbollarna som vi landkrabbor säger, och andra godsaker som kan behövas under långa skift. I frysen intill finns glass, som också den, vid sidan av den näringsriktiga maten, kan vara i det närmaste livsnödvändig ibland.
– Vi har vissa traditioner ombord. Ubåtsäpplena är en sådan. Likaså losskastningsburgaren som vi alltid äter när vi kastar loss, säger Victor.
– Och så har vi ju förtöjningsbullarna som signalerar att vi är hemma igen, påminner Adam.
Något Victor inte var förberedd på var hur olika bröddegar beter sig beroende på om de ska jäsa under eller ovan vattenytan.
– Det kan vara en utmaning, men nu har jag lärt mig. Och jag har också insett hur viktigt det är med hembakt bröd ombord. En hembakt bulle ibland kan spela enorm roll för humöret och faktiskt medföra att man orkar lite till.
Godsaker höjer stridsvärdet. Det är sedan gammalt.
Foto: Andreas Blomlöf
700 meter längre bort, på Visbykorvetten HMS Nyköping, står kocken Cajsa Hultmark och hackar grönsaker som ska fräsas på det stora stekbordet. Också hon är GSS och med graden menig 1.
Hon tillhör den skara som inte ville göra värnplikten, men som pliktades in. Inte heller tyckte hon om att laga mat innan hon ryckte in.
– Och nu står jag här som anställd och GSS, säger Cajsa och skrattar.
För att hon trivs råder ingen tvekan om, även om hennes väg in i kockyrket var den motsatta jämfört med Victors på Första ubåtsflottiljen. För hennes del kom nämligen matlagningen ”på köpet”.
– Från början var jag mest intresserad av sjukvårdsdelen, men nu har jag lärt mig att laga mat också, konstaterar hon.
Cajsa Hultmark jobbar tolvtimmarsskift och har ansvar för att den 45 personer stora besättningen ska vara mätt och nöjd.
– Jag planerar menyn tillsammans med min 42:a, andrekocken, innan vi kastar loss. Även om vi har vissa riktlinjer, att vi till exempel inte får köpa in protein för mer än ett visst antal kronor per kilo, har jag väldigt fria händer.
Hon pekar mot kylskåpet där kommande veckors meny redan är uppskriven. I går serverades wallenbergare med potatismos. I morgon blir det kycklinggratäng med pasta.
Cajsa Hultmark har varit kock ombord på HMS Nyköping i ett halvår.
Foto: Andreas Blomlöf
Men bara för att menyn är satt, innebär det inte att den är huggen i sten. För till syvende och sist är det vädret som avgör: Om det är mycket sjö, då går det till exempel inte att laga soppa eftersom den skulle skvätta ut över hela köket.
– Som kock fixar jag, tillsammans med min 42:a, frukost, lunch, middag och nattskaffning. Och det viktigaste att tänka på, det är sjösurrningen, men det lär man sig snabbt.
Ett måste ombord är det nybakade brödet som serveras varje morgon. Det är nästan lika betydelsefullt som midvaktsfikat, alltså fikat som serveras någonstans i mitten av vaktpasset nattetid, då Cajsa brukar fixa en fruktsallad eller någon god kaka.
– Jag har alltid gillat att baka. Förra veckan var det någon som fyllde år och då bakade jag tårtor. En annan gång gjorde jag en nougatkaka som blev väldigt uppskattad.
– Och de där biskvierna du bakade, de blev ju supergoda, inflikar Erik Svensson, logistikofficer och tidigare kock i det civila som kikat in i byssan.
När vi väl kom tillbaka ombord, då kunde vi konstatera att maten här är rena himmelriket.
Nej, Cajsa tyckte inte om att laga mat. Men nu har hon, för att använda hennes egna ord ”börjat komma in i det där med matlagningen”. Åtminstone de flesta dagar.
Men häromdagen när Cajsa planerat att festa till det ordentligt genom att laga lite extra god mat hade hon skrivit upp bearnaisesås på menyn. Den såsen är svår att laga under normala förhållanden. Vid sjögång är det extra svårt, skulle det visa sig.
– Såsen skar sig gång på gång. Till slut gav jag upp, då brast humöret och Erik, mitt närmaste befäl, fick rycka in och rädda såsen.
Erik, som stannat kvar i byssan, skrattar. Berättar att det ju gick bra till slut, och att besättningen fick sin bearnaisesås.
Menyn planeras noggrant, men är inte huggen i sten. I slutänden är det vädret som avgör. Vid mycket sjö undviks soppor.
Foto: Andreas Blomlöf
I sjömansmässen utanför utspisningsluckan sitter signalmatrosen August Fält och vapenteknikern Jesper Stig med en varsin kaffe i de plastmuggar som ersatte porslinsmuggarna för ett par år sedan. De intygar att maten på HMS Nyköping är av toppklass.
– Måltiderna här är dagens höjdpunkter. Det är då som besättningen sitter tillsammans i mässen och umgås. För några veckor sedan låg vi vid varv en vecka. När vi väl kom tillbaka ombord, då kunde vi konstatera att maten här är rena himmelriket, säger August Fält.
Besättningen brukar äta i skift, tio och tio i sjömansmässen och officerarna i officersmässen. Mellan måltiderna fungerar mässen också som en form av uppehållsrum för de som inte har skiftet, och här samlas besättningen för att lyssna på musik, spela spel eller se på film.
När August Fält och Jesper Stig får frågan om vilket som är deras bästa matminne kommer svaren snabbt.
– Midvaktsfikat är alltid underbart. Det är en riktig boost för moralen när man är trött, säger Jesper Stig.
– Någon gång gjorde Cajsa schnitzel och bea, det var fantastiskt, säger August Fält, uppenbart omedveten om bearnaisedramatiken som utspelat sig i byssan inför just den måltiden.
August Fält och Jesper Stig bekräftar att måltiderna ombord är dagens höjdpunkter.
Foto: Andreas Blomlöf
Snart väntar nästa divisionsövning och då är det återigen dags för HMS Nyköping att kasta loss. Cajsa Hultmark och hennes andrekock har redan börjat planera menyn.
– När jag sätter menyn tänker jag att jag vill variera måltiderna. Pasta, ris eller potatis och olika sorters protein som fisk, kött och veganskt. Nattskaffningen är lite enklare, då brukar det bli pizza, burritos, wraps eller någon soppa.
Självskrivet på menyn är naturligtvis den traditionsenliga ”losskastningsmackan” som alltid serveras i samband med att fartyget kastar loss.
– Det är egentligen en vanlig macka med matigt pålägg. Den är en viktig signal, men har också den funktionen att den ska ställa om kroppen i och med att vi äter så sena luncher här, säger Cajsa.
Jag […] lagade därför tofu med pokébowltillbehör vid något tillfälle. Då var jag inte särskilt populär.
Just mackor verkar vara en viktig komponent för besättningen, eftersom en annan traditionsenlig del på menyn är ”loppmackan”, alltså den smörgås som Cajsa gör i ordning när HMS Nyköping förtöjer. Vilket pålägg mackorna ska ha är inte hugget i sten, det kan vara allt ifrån kycklingröra till räkröra, huvudsaken är att de är festliga och matiga.
På senare tid har Cajsa serverat en rad rätter som gått hem extra mycket hos besättningen.
– Smashburgers är alltid uppskattat, men också rätter som raggmunkar med fläsk och fetaostbiffar med tzatziki och klyftpotatis.
Finns det någon rätt du inte kommer att laga igen?
– Ja. Jag tycker det är kul att ta fram lite nya rätter ibland och lagade därför tofu med pokébowltillbehör vid något tillfälle. Då var jag inte särskilt populär, säger Cajsa och grimaserar vid minnet.
Cajsa Hultmark har lärt sig att snabbt städa undan vid kraftig sjögång, precis som hon lärt sig sjösurrning. Hon har också lärt sig att trycka undan sjösjukan, vilket inte är det lättaste vid matlagning och matos. Men att besättningen skulle få ett extra sug efter någon särskild maträtt vid sjögång har hon inte märkt.
– När det går rejäl sjö kanske inte folk blir jättehungriga. Däremot har jag märkt att just knäckebröden är populärt då.
Det har gått drygt ett halvår sedan Cajsa tog anställning. I dag uppskattar hon – nästan – matlagningen lika mycket som sjukvårdsdelen.
För att laga mat ombord på en korvett har sina fördelar jämfört med att jobba på en restaurang i det civila. Det kan Erik Svensson, som tidigare arbetat på restaurang intyga.
– Man vet alltid exakt hur många portioner som ska lagas, när folk sätter sig till bords och när jag själv går av mitt skift. Framför allt vet man att maten nästan alltid uppskattas, och slipper därmed gnälliga restauranggäster.
Det ligger mycket arbete och planering bakom matinköp och menyer. Det ansvarar Cajsa Hultmark för ombord på HMS Nyköping.
Foto: Andreas Blomlöf
