Senast publicerat

Senast publicerat:

”Det är tydligt att Sverige och Finland har en mycket viktig roll för Nato just nu”

Nato höjer beredskapen mot Ryssland och intensifierar sina samarbeten. Sverige är ett av alliansens viktigaste partnerländer. Den svenska Natodelegationens militärrådgivare Per Råstedt omvandlar politik till praktik på plats i Bryssel.

Emmeli Nilsson

Matz Nilsson

2020-03-18

Boulevard Léopold III sträcker sig bred och grå från Bryssels nordöstra förorter ut mot flygplatsen. Hit flyttade Nato 1967, från det tidigare högkvarteret i Paris.

2018 gick flyttlasset igen. Den här gången bara tvärs över boulevarden. Det nya högkvarteret är nästan dubbelt så stort som det gamla och ger med sina vidsträckta, mjukt rundade glasväggar ett futuristiskt intryck. Tolv flyglar sträcker sig ut från en gemensam hall i mitten. Strukturen är tänkt att föreställa två knäppta händer, en symbol för Natoländernas sammanhållning.

Överste Per Råstedt, militärrådgivare och biträdande militär representant på Sveriges delegation vid Nato, möter upp i entréhallen. Både han och den övriga delegationen är överraskade. Att få besök av svensk media hör inte till vanligheterna, trots att Sverige har en delegation här sedan nittiotalet. Kanske är den svenska bilden av Nato ett av skälen till det ljumma intresset.

– Det finns viss förbättringspotential i Sverige när det gäller synen på vad Nato verkligen är för något. Nato är en politisk, demokratisk försvarsorganisation som fattar beslut i konsensus, inget annat. Medlemmar är till exempel Norge, Danmark, Island, Nederländerna, våra baltiska vänner. Det är länder som har samma samhällssystem som vi, säger Per Råstedt.

Liknande läsning:

Det finns viss förbättringspotential i Sverige när det gäller synen på vad Nato verkligen är för något.

På en stor skärm en bit in i hallen rullar filmklipp som visar upp olika delar av Natos verksamhet. Ett inslag om partnerskapet med Sverige och Finland dyker upp, med bilder från gemensamma övningar i vinterklimat och dykning under is. Just vinterdykning är ingenting för Per Råstedt, som hellre håller sig i luften. Han beskriver sig som uppvuxen i arméflyget och sedermera flygvapnet, och var chef för 2:a helikopterskvadronen vid Helikopterflottiljen i Linköping när han fick tjänsten vid delegationen. Men att Nato rullar ut filmer som lyfter fram samarbetet med de nordiska länderna är ett tecken i tiden, menar han.

– Det är tydligt att Sverige och Finland har en mycket viktig roll för Nato just nu.

Anledningen är enkel: Sverige och Finland har ett strategiskt betydelsefullt läge nära Baltikum och Ryssland. Inom Nato finns en stor oro för de baltiska länderna utifrån deras geografiska närhet till Ryssland.

– Tittar man på kartan står det ju klart att om Baltikum skulle bli utsatt för ett reellt hot, och Nato vill skydda de här tre länderna som de facto är medlemmar, så behöver det ha diskuterats med framför allt Sverige och Finland hur en sådan situation ska hanteras, säger Per Råstedt.

Han tar övningen Trident Juncture som exempel. Där var scenariot att Norge angreps och Nato ville transportera trupp genom Sverige med hänvisning till värdlandsavtalet, vilket de också fick.

– Det skulle kunna vara likadant när det gäller de baltiska länderna, som vi också har avtal med.

På väggen i Per Råstedts arbetsrum sitter en solblekt bild av kungen och drottningen. Den fanns där när han flyttade in och har fått vara kvar.

Under lång tid var Nato mer inriktat på insatser runtom i världen, men Rysslands agerande i Georgien, Ukraina och på Krim har föranlett en ny riktning hos organisationen. I dagsläget är Natos främsta prioritering att återgå till sammanhållning, beredskap och förmåga att försvara medlemsländerna i enlighet med solidaritetsförklaringen i artikel 5, enligt Per Råstedt. Invasionen av Krim 2014 ledde till att medlemsländerna bland annat kom överens om att förverkliga den tidigare överenskommelsen om att öka sina försvarsbudgetar till två procent av BNP senast 2024.

Generalsekreteraren Jens Stoltenberg har spelat en viktig roll i kursändringen, menar Per Råstedt.

– Han är mycket uppskattad i alla läger och har en förmåga att få alla att gå åt samma håll. Han har lyckats väldigt väl med att trycka på sammanhållningen i alliansen och även lett det uppvaknandearbete som organisationen stod inför efter Rysslands intervenering i Krim och Ukraina.

Det är inte så mycket utrymme att tycka och bestämma själv, utan det är politik som ska omsättas i praktiken.

Mängden samarbeten mellan Nato och Sverige har ökat, liksom mellan Sverige och de nordiska grannländerna – inte minst Finland. I allmänhet är alliansen lyhörd för svenska och finska ställningstaganden och kommentarer, framför allt när det gäller vårt eget närområde, tycker Per Råstedt.

– Eftersom vi inte har någon gemensam försvarsplanering så samverkar vi i andra former, exempelvis genom att öva tillsammans. På så sätt kan vi bland annat lära oss vilken metodik och vilka arbetsformer som används, från den politiska, strategiska nivån ner till den rent taktiska.

Klockan har passerat tolv och i högkvarterets ena stora matsal blandas civilklädd personal med personal i mängder av olika uniformer. Det pratas franska, engelska, danska och tyska. Per Råstedt hälsar till höger och vänster. Det informella nätverkandet är en viktig och tidskrävande del av jobbet.

– I och med att vi inte är med i Nato och samtidigt har gemensamma saker att diskutera, så handlar det om att ha en ”situation awareness”, att veta vad som händer, säger Per Råstedt.

Allt delegationen gör bygger på instruktioner från regeringskansliet, och arbetet innebär representation på olika nivåer. Som partnerland får Sverige regelbundet inbjudningar till kommittéarbeten. Medarbetarna har olika ansvarsområden att rapportera hem om, men uppdaterar varandra så att det finns en gemensam lägesbild. Dessutom tar delegationen emot stora besök flera gånger i veckan och ordnar regelbundna möten för ministrar från Sverige. Arbetet kräver mycket planering, samtidigt som schemat kan ändras kvickt.

– Det är inte så mycket utrymme att tycka och bestämma själv, utan det är politik som ska omsättas i praktiken. Så det är ganska stor skillnad jämfört med mina tidigare uppdrag. Och det är en helt annan kultur att arbeta här, en mix mellan försvarsdepartement, utrikesdepartement, olika nationer och nationaliteter, säger Per Råstedt.

Den svenska delegationen består av totalt 16 personer, inklusive en praktikant och fyra lokalanställda. Stämningen beskriver han som engagerad. Alla är dedikerade och anstränger sig för att driva arbetet framåt.

– Sedan är det ganska rörigt ute i världen på många ställen nu. Det märks i den här alliansen också, och påverkar vårt jobb. Det är dynamiskt, kan man säga.

PER RÅSTEDT

Grad: Överste.

Gör: Militärrådgivare vid Natodelegationen och ställföreträdande militär representant till EU och Nato.

Ålder: 55 år i maj.

Bakgrund: Har tidigare bland annat varit med och byggt upp Nordic Battlegroup 2008. Han tjänstgjorde som försvarsattaché i Tjeckien mellan 2011 och 2014. 2015 till 2018 var han chef för 2:a helikopterskvadronen vid Helikopterflottiljen i Linköping mellan 2015 och 2018.

EU har på senare år fått ökad betydelse på försvarsområdet, med det nya försvarssamarbetet Pesco och etablerandet av en europeisk försvarsfond. Storbritanniens utträde ur EU har förskjutit makt till Frankrike och Tyskland som båda drivit på om ökat försvarssamarbete. Det kan förklara Frankrikes agerande i Nato, menar Per Råstedt. President Emmanuel Macron fick stor uppmärksamhet när han i höstas uttryckte att Nato blivit en ”hjärndöd” allians och varnade andra europeiska länder för att de inte längre kan lita på USA.

– Macrons uttalande visar ganska bra på hur fransmännen resonerar. Inte att de tycker Nato är dåligt, men de vill visa framfötterna mer i EU med franska initiativ. I Nato håller de låg profil i jämförelse.

Samtidigt ökar Natos behov av samarbete med EU, enligt Per Råstedt. EU har kommit längre när det gäller hanteringen av cyber- och hybridhot och sitter på vissa verktyg som Nato saknar, exempelvis när det gäller militär rörlighet över gränser som är ett av projekten inom Pesco. Utvecklingen går snabbt framåt och kunskapsnivån om de försvarssamarbeten som pågår i EU skulle definitivt kunna höjas i den svenska Försvarsmakten, tycker Per Råstedt.

Sveriges delegation ligger på andra sidan vägen i ett bunkerliknande betongkomplex. Kontrasten mot det nya Natohögkvarteret är påtaglig. Standarden är dålig och delegationen ska snart flytta, även om det är oklart exakt när det blir av. Interiören invändigt är i alla fall trevligare än utvändigt: fikarummet ser hemtamt svenskt ut och på bordet står en burk kakor från Ikea.

Sverige är fortfarande alliansfritt i relation till Nato.

Våningsplanet delas med Finlands delegation. Fram tills för drygt ett år sedan satt även Ryssland i huset. Samarbetet mellan Nato och Ryssland suspenderades 2014, men delegationen fanns kvar i fyra år utan att delta i något partnersamarbete. 2018 drog Nato tillbaka flera ackrediteringar för ryska Natodiplomater som svar på mordförsöket på den ryske ex-spionen Sergej Skripal och hans dotter i Storbritannien och därefter lämnade den ryska delegationen Bryssel.

Per Råstedt stötte aldrig på några ryska representanter under tiden de var på plats.

– Som det är nu träffar Natos ställföreträdande generalsekreterare Rysslands representant Yuri Gorlach en gång i månaden. Sedan har ordföranden i Natos militärkommitté, brittiske generalen Sir Stuart Peach, träffat den ryske försvarsministern några gånger. Men that’s it, det är den kontakt Nato formellt har med Ryssland.

Sverige deltar idag i ett stort antal militära samarbeten och är ett av Natos viktigaste partnerländer. Men det finns en gräns för hur nära samarbetet kan bli utan ett medlemskap, menar Per Råstedt.

– Det går naturligtvis att komma ännu närmare, men det är inget som vare sig Nato eller Sverige vill för tillfället. Vi vill hålla den här distansen så länge vi inte är medlemmar, det vill säga – artikel 5 är inte aktuell för Sverige. Sverige är fortfarande alliansfritt i relation till Nato.

FAKTA

Sveriges delegation vid NATO
Sveriges har haft en delegation vid Nato sedan 1994 när Sverige gick med i Natosamarbetet Partnerskap för fred (PFF). Sedan 2008 är delegationen en egen myndighet. Den ansvarar för Sveriges samarbete med Nato genom PFF och det Euroatlantiska Partnerskapsrådet (EAPR).

Vid delegationen arbetar personal från Utrikesdepartementet, Justitiedepartementet och från Försvarsdepartementet.

Officerstidningen är Officersförbundets medlemstidning och bedriver självständig journalistisk bevakning av försvars- och säkerhetsfrågor.

Ämnen i artikeln: Per Råstedt

Senast publicerat:

Aktuellt /

Fortifikationsverket

Fortifikationsverkets generaldirektör: ”Infrastruktur är en förmåga – inte en belastning”

Aktuellt /

Flygvapnet

Jonas Wikman: ”Vi måste skapa en organisation som kan stå mitt i stormen”

Aktuellt /

Marinen

Johan Norlén: ”Nu blir det handling bakom orden om marinens tillväxt”

Aktuellt /

Armén

Jonny Lindfors: ”Jag hoppas att alla i armén känner vilka steg vi har tagit”

Jonas Wikman: ”Vi måste skapa en organisation som kan stå mitt i stormen”

Flygvapnet fyller 100 år samtidigt som nya flygsystem införs, rymdförmågan byggs upp och Natobidrag genomförs. Men enligt flygvapenchef Jonas Wikman är den viktigaste utmaningen en annan: att skapa en organisation som klarar ett säkerhetsläge som är oförutsägbart och där tempot aldrig går tillbaka till det normala.

Josefine Owetz

2026-07-09

Flygvapenchef generalmajor Jonas Wikman sitter uppe på däck ombord på HMS Carlskrona och blickar ut över Visby hamn. I likhet med Försvarsmaktens övriga representanter har han ett hektiskt schema i Almedalen och deltar i många panelsamtal.

Men innan dagens seminarier tar vid, bland annat ett med rubriken ”Nästa generations luftstrid i en multidomänkontext”, ska han summera hur det första halvåret av 2026 har varit för flygvapnet.

– Jag tycker att läget är gott. Vi har ett bra och intensivt år. Organisationen är satt under press med stora externa och interna förväntningar på vad vi ska åstadkomma, både vad gäller förmågeutveckling och den säkerhetsmiljö vi lever i. Men jag känner att vi levererar. Det handlar om flygvapnets nästa steg, införandet av nya plattformar och nya förmågor.

Bland vårens större händelser för flygvapnet lyfter Jonas Wikman bidraget till Natos Air Policing på Island, som är en del av luftförsvaret i Arktisområdet. Under årets första månader bemannade en kontingent från Skaraborgs flygflottilj alliansens incidentberedskap. I februari deltog svenska flygbasjägare i den danska övningsserien Arctic Endurance 26 på Grönland för att stärka säkerheten i området och öva försvaret av Natos norra flank.

– Det känns nästan som länge sedan nu, men det är bara några månader sedan som vi genomförde det, i en tid då säkerhetssituationen i Arktis var väldigt aktuell.

Vi har en aktivitet i vårt närområde som gör att vi har daglig skarp verksamhet pågående.

Samtidigt pågår ständigt incidentberedskapen på hemmaplan, med flera insatser hittills i år. Den 13 juni meddelade Försvarsmakten att flygvapnet dagen innan genomfört dubbla insatser mot ryska stridsflyg nära svenskt luftrum.

– Vi har en aktivitet i vårt närområde som gör att vi har daglig skarp verksamhet pågående. Det är utmanande, men samtidigt känner jag att vi levererar på de uppdrag vi har, även när det gäller att utveckla framtida förmågor, säger Jonas Wikman och fortsätter:

– Jag känner mig trygg med var vi är och vart vi är på väg. Min bild är också att vi har en organisation som är stolt över vad vi åstadkommer med de förutsättningar vi har. Så här ett halvår in så kunde jag inte vara mer stolt över mitt flygvapen än vad jag är just nu – ett flygvapen som dessutom fyller 100 år i år.

Samtidigt som verksamheten pågår för fullt firar flygvapnet sitt 100-årsjubileum. Jonas Wikman medger att han först såg jubileumsåret som ytterligare en uppgift i en redan full kalender, men i stället har det blivit något helt annat.

– Det har blivit ett sätt att stärka oss. Vi har fått anledning att beskriva vilka vi är, träffa varandra och bygga laget flygvapnet. Jag önskar att vår egen personal ser flygvapnet med samma ögon som omvärlden gör. För när man står där varje dag så känns kanske allting som ett motstånd och som en övermäktig uppgift. Men när man står utanför och betraktar oss så är det ett väl fungerande maskineri som levererar på en högre nivå än vad folk förväntar sig. Och det önskar jag att organisationen får känna ibland. Jag tror och hoppas att 100-årsfirandet är ett tillfälle för att göra det.

Flygvapnet reformeras i en tid när reform krävs, och det känns väldigt bra.

För flygvapnet är 2026 också ett år då flera materielprojekt har börjat levereras eller är i slutet på en anskaffningsprocess. Jonas Wikman lyfter bland annat införandet av Jas 39 Gripen E, de nya radarspanings- och ledningsflygplanen, S 106, GlobalEye, transportflygplanen C 390 och TP 106 och det nya skolflygplanet SK 40. Samtidigt sker flera satsningar inom rymdområdet och i maj skickades Försvarsmaktens första militära spanings- och övervakningssatellit upp i rymden.

– Det är väldigt vältajmat. Vi tar steget in i en ny generation krigföringsförmåga där rymden, Gripen E och GlobalEye är byggda för att fungera tillsammans med armén, marinen och våra allierade i Nato inom ramen för multidomäna operationer, säger han och fortsätter:

– Vi har tagit viktiga steg inom rymdområdet och har blivit en operatör i rymden på riktigt under det här året. Rymdförmågan är till för att vi ska bättre ha en kapacitet att koppla ihop de olika domänerna och nationerna. Flygvapnet reformeras i en tid när reform krävs, och det känns väldigt bra.

Hur ser det ut med flygvapnets personalförsörjning?

– Personalförsörjning är fortsatt en begränsande faktor för oss och kommer att vara det under lång tid. Med det sagt tycker jag att vi har gjort betydande framsteg. Vi har gjort en grundlig analys baserat på personalens iakttagelser och gett oss på flera områden som vi har haft särskilda problem med.

Han lyfter den satsning som gjorts inom teknikerområdet det senaste året och det stora arbetet som går under namnet ”Framåt”. Under 2023 genomfördes en stor översyn på personalområdet i flygvapnet. Arbetet tog frågor som avtal, arbetsmiljö, materiel och lön. Jonas Wikman fattade därefter beslut om ett direktiv med åtgärder som nu ska införas för att skapa en mer hållbar arbetssituation för flygvapnets anställda.

Vi kommer aldrig att bli klara och det viktiga är inte att allt blir gjort. Det viktiga är att rätt saker blir gjorda.

– Vi har fortsatt prioriterat arbetet inom det vi kallar ”Framåt”. Jag är stenhård på att följa upp alla åtgärderna. De följs upp kvartalsvis och vi räknar med att vi ska få ett väldigt bra resultat. Jag tycker att vi är på rätt väg, men det tar lång tid och vi har mer jobb kvar att göra.

En fråga som han återkommer till under intervjun är balansen mellan uppgifter och resurser. Jonas Wikman menar att Flygstaben länge har försökt väga uppgifter mot resurser, men att dagens säkerhetsläge kräver ett annat synsätt.

– Vi kommer aldrig att kunna planera bort friktioner och osäkerheter i en snabbt föränderlig omvärld. Vi behöver därför bli en organisation som kan leva i kaos och må bra i kaos. Vi kommer aldrig att bli klara och det viktiga är inte att allt blir gjort. Det viktiga är att rätt saker blir gjorda.

Han beskriver det med uttrycket ”Embrace the Chaos”, att acceptera att nya uppgifter och förändringar inte är undantag utan det nya normala. Målet är därför inte att allt ska hinnas med, utan att organisationen ska prioritera rätt och känna att ett väl utfört arbete är alldeles tillräckligt.

– Man måste kunna gå hem när arbetsdagen är slut och känna att man gjort ett bra jobb och är uppskattad, även om hela uppgiften inte är löst. Vi som chefer och ledare ska känna förtroende för att organisationen gör rätt prioriteringar.

I grunden handlar det om uppdragstaktik, konstaterar han. I en tid när omvärlden förändras snabbare än planeringscyklerna behöver högre chefer styra mot önskade effekter snarare än detaljerade planer. Förbanden ska få frihet att själva avgöra hur målen bäst nås utifrån den verklighet de möter.

– Det är ute på förbanden som kraften finns. Vi måste vidta åtgärder för att skapa en organisation som kan stå mitt i stormen. För det här är en dynamik som kommer att bestå en generation framåt. Vi vet vilka effekter vi ska uppnå: vi ska avskräcka, vi ska kunna försvara oss och vi ska utbilda förbanden till en viss nivå. Jag har fullt förtroende för att organisationen gör rätt saker.

Vi är uppskattade för det vi gör och det är personalen som har åstadkommit det.

En av de största förändringarna i flygvapnet märks dock inte i nya flygplan, utan i hur organisationen är uppbyggd. Flygvapnet har det senaste året gått från två separata grund- och krigsorganisationer till en sammanhållen organisation där personalen redan tjänstgör i sina krigsbefattningar.

– Det innebär att alla anställda normalt redan befinner sig på den befattning de har i alla konfliktnivåer. Vi har en plan, leder med en order mot en chef. Jag är helt trygg med att det är rätt väg att gå. Vi är i en tid där vi har ett hot att hantera hela tiden och det kommer inte finnas en brytning mellan fred, kris och krig, utan det är en flytande skala. Vi kan inte omorganisera några gånger per år. Det här känns jättebra.

Har du något medskick till flygvapnets anställda?

– Jag kunde inte vara stoltare över flygvapnet, det är helt ärligt från mitt hjärta. Det är lätt att gå rakryggad här genom Almedalen med detta flygvapen i ryggen. Vi har verkligen levererat, både i det skarpa och i förmågeutvecklingsperspektivet. Vi är uppskattade för det vi gör och det är personalen som har åstadkommit det. Varje gång människor utifrån möter flygvapnet slås de av lagandan och kamratskapet. Det är tillsammans vi löser våra uppgifter.