Senast publicerat
Senast publicerat:

Medlemmar har fått drygt 250 000 kronor efter avslutade tvister

Under sommaren har Officersförbundet avslutat ett tiotal tvister med Försvarsmakten, vilket innebär att medlemmar har fått drygt 250 000 kronor i ersättningar. Officersförbundet har också fått drygt 80 000 kronor i skadestånd. Trots detta återstår ett stort antal tvister att förhandla.

Cecilia Gustafsson
Istock
Artikel från Officersförbundet.

Försvarsmakten har brutit mot flera kollektivavtalet bland annat arbetstidsavtalet, rörlighetsavtalet, samverkansavtalet och utlandsavtalet och har därför fått betala ut ersättningar och skadestånd till medlemmar och förbundet. 

  • Vid Ledningsregementet har sju medlemmar inte fått ersättning för utebliven veckovila. Efter avslutad tvisteförhandling har Försvarsmakten därför betalat ut sammanlagt 219 007 kronor till de sju medlemmarna och 5 000 kronor till Officersförbundet. Ledningsregementet har också genom att inte fastställa eller förhandla arbetstidslistor för ett stort antal medlemmar begått avtalsbrott. Officersförbundet har därför fått 10 000 kronor i skadestånd.
  • En medlem vid K 3 fick felaktig information om ersättningar i samband med internationell tjänstgöring. Efter tvisteförhandling har medlemmen fått 20 000 kronor i ersättning.
  • En medlem vid F 21 fick inte rätt ersättning vid tjänsteresa. Efter tvisteförhandling har medlemmen fått 10 815 kronor i ersättning. En annan medlem vid F 21 arbetade 12 dygn i sträck, men fick inte ersättning för detta. Efter tvisteförhandling har medlemmen fått 1 000 kronor i ersättning.

» Chefer i Försvarsmakten är oftast de som orsakar att felaktiga löner betalas ut.«

Sju avslutade tvisteförhandlingar rör arbetstidsavtalet. Enligt avtalet får arbetstagaren beordras max 50 timmar jour per månad eller max 150 timmar jour under tre på varandra följande månader, max 1 000 timmar i beredskap per år och max 50 timmar övertid per månad eller 200 timmar övertid på ett år. 

  • Vid F 7 har fyra tvisteförhandlingar om brott mot arbetstidsavtalet genomförts. Två medlemmar har tvingats vara i jour drygt 150 timmar respektive knappt 50 timmar mer än tillåtet under en månad. En fjärde medlem har beordrats att arbeta mer övertid och en tredje medlem har beordrats att göra mer i beredskap än vad som är tillåtet. Två andra medlemmar har också beordrats att göra för mycket jour. En av dessa gjorde 137 timmar mer under en månad och den andra gjorde 59 timmar mer under tre månader än tillåtet. Sammanlagt har Officersförbundet fått 26 000 kronor i skadestånd.
  • Vid Marinstaben har en medlem blivit beordrad att arbeta 61 timmar mer i övertid under året än vad som är tillåtet. Officersförbundet fick 5 000 kronor i skadestånd. Marinstaben har också beordrat en medlem att göra 540 timmar mer i beredskap än vad som är tillåtet. Officersförbundet har därför fått 5 000 kronor i skadestånd. 
  • Fem medlemmar vid Amf 1 har beordrats att arbeta mer jour och övertid under ett år än vad som är tillåtet. De hade arbetat mellan 934 timmar och 1010 timmar, men avtalet tillåter max 900 timmar övertid/jour. Officersförbundet fick skadestånd om 10 000 kronor för avtalsbrotten.

– Vi har haft och kommer fortsätta att ha tvister rörande arbetstidsavtalet för att Försvarsmakten ofta utnyttjar våra medarbetare långt över vad som är tillåtet. Jag kan inte låta bli att reflektera över vilka andra avtal, regler, lagar och förordningar som inte följs i Försvarsmakten, säger Peter Löfvendahl, förbundssekreterare med ansvar för förbundets tvister.

Officersförbundet har också tvisteförhandlat för några medlemmar med löneskulder med resultat att någon skuld justerats nedåt och andra har fått avbetalningsplaner. 

– Chefer i Försvarsmakten är oftast de som orsakar att felaktiga löner betalas ut. Erfarenheten är att medlemmen har rapporterat rätt närvaro men cheferna gör inte sitt jobb i Prio. Tyvärr är det ofta medlemmar i officersprofessionen som inte följer kollektivavtalen eller hanterar löneunderlag fel. Jag citerar skriften Vår militära profession ”Officersprofessionen är också förknippat med arbetsgivarrollen, vilket ställer krav på ett arbetsgivaransvar där man måste ha kunskap om och ta hänsyn till de lagar, förordningar, avtal och bestämmelser som berör verksamheten.” Det är dags för reflektion om vad det innebär att vara medlem i officersprofessionen, säger Peter Löfvendahl. 

Liknande läsning:

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Officerstidningens nyhetsbrev kommer två gånger i månaden och ger dig nyheter från Officerstidningen direkt till din inkorg.

    Jag godkänner att Officerstidningen sparar mina uppgifter.

    Lars Fresker, Officersförbundets ordförande.
    Lars Fresker, Officersförbundets ordförande.

    När jag tillträdde som förbundsordförande i Officersförbundet 2001 var Försvarsmakten mitt uppe i en historisk nedrustning. Det var den eviga fredens tid och i försvarsbeslut efter försvarsbeslut skickades förband efter förband till slakt och resan mot de internationella insatsernas tid började ta fart.

    Nu, 22 år senare, är läget ett helt annat. Nu pågår en historisk upprustning i kölvattnet av Rysslands mångåriga, aggressiva politik, tydligast exemplifierat av landets fullskaliga invasion av Ukraina. 

    Försvarsmakten tänjer sig till det yttersta för att med materiel och utbildning stödja Ukraina i deras – och i förlängningen hela Europas – kamp för frihet. Myndigheten gör det parallellt med att man växer: fyra regementen och en flottilj har de senaste åren återinvigts, fler värnpliktiga utbildas och ny materiel anskaffas. Enligt budgetpropositionen ska ytterligare 27 miljarder kronor tillföras och därmed når Sverige Natos två-procentmål, nu när vi står på tröskeln till ett medlemskap i alliansen. 

    Vid en första anblick så är likheterna mellan dåtidens neddragningar och nutidens upprustning obefintliga. Men det finns faktiskt en: att det är personalen som får dra det tyngsta lasset.  

    Då tvingades människor flytta för att ha jobbet kvar eller, om det inte var möjligt, karriärväxla och byta drömyrket som officer till någonting helt annat.

    I dag tvingas människor också flytta för att täcka luckor eftersom det saknas yrkesofficerare. Våra medlemmar sliter med utbildningar, övningar och operationer. Det är som ett ständigt pågående maratonlopp.

    ”Försvarsmakten brister i förståelse” var rubriken på min första förbundsledare i Officerstidningen 2001. Den rubriken är lika aktuell i dag. Men jag valde ändå en annan. Vad Försvarsmakten än gör hamnar personalen så gott som alltid längst bak i kön. Och det trots att man i alla år har talat om att personalen är Försvarsmaktens viktigaste resurs. Exemplen är många men låt mig ta några från de senaste åren: oviljan att verka för tillsvidareanställning för GSS, det slutliga införandet av trebefälssystemet och hanteringen av chefernas lönesättning och anställningsvillkor.

    Det beror såklart inte på illvilja men i sin strävan att göra rätt lyckas myndigheten förvånansvärt ofta snurra upp sig själv på läktaren. 

    Jag tänker inte säga att vi i facket sitter inne med alla lösningar men nog har vi kommit med ganska många kloka förslag genom åren. Ta bara initiativet till avtalet för utlandstjänst samt verksamhetsanpassade arbetstidsavtal och möjlighet till förskjutning av pension, som några exempel.

    Så här bara dagar innan jag lämnar uppdraget som ordförande kan jag konstatera att det fackliga arbetet är kanske ännu viktigare i dag än för 22 år sedan. Detsamma gäller också samarbetet med arbetsgivaren.

    För det är tillsammans som vi är starka!

    Tack för förtroendet!

    Ur arkivet: