Senast publicerat
Senast publicerat:

Flygvapenchefen om pilotsituationen: ”Vi befinner oss i en kris”

Många stridspiloter har antingen ansökt om tjänstledighet för studier i höst eller sagt upp sig. Situationen har fått flygvapenchef Carl-Johan Edström att agera. Han har nyligen fattat beslut om att lägga 600 miljoner kronor de kommande tio åren på bland annat höjda löner och bättre pensionsvillkor.

Josefine Owetz
Ett flertal stridspiloter har under vintern ansökt om tjänstledighet för studier. Det beror främst på ett missnöje med pensionsavtalet, men också på en frustration över rådande lönestruktur.

”Vi befinner oss i ett prekärt läge, en kris – och då syftar jag inte på omvärldsläget, utan vår personalförsörjning – framförallt på pilotsidan där tjänstledighetsansökan och uppsägningar har inkommit”. Det skriver flygvapenchef generalmajor Carl-Johan Edström i en kommentar om pilotsituationen på myndighetsbloggen ”Försvarsmakten kommenterar” den 11 juli.

– Vi har de senaste fem åren sett en trend med att vi tappar allt för många piloter i åldrarna 35–45 år som går till andra arbeten i det civila. Det är oroande. Om man ska få en fungerande personalförsörjning måste man behålla personalen som är utbildad, säger flygvapenchef Carl-Johan Edström till Officerstidningen på torsdagen.

Missnöjet i pilotkollektivet, som Officerstidningen tidigare rapporterat om, beror främst på ett missnöje över karriärutveckling, men också på en frustration över rådande lönestruktur och pensionsavtalet. Enligt Försvarspiloternas intresseorganisation, FPI, rör det sig om uppemot hälften av alla aktiva stridspiloter som kan försvinna i höst.

För att försöka komma till rätta med situationen har flygvapenchefen fattat beslut om att omfördela 600 miljoner kronor de kommande tio åren på sex olika satsningar, ett paket som han redogjorde för i inlägget på Försvarsmaktens blogg.

Satsningarna omfattar bland annat en ny lönestruktur för pilotlöner, extra pensionspremier och möjlighet till vidareutveckling inom Försvarsmakten, däribland som flygingenjör i flygtjänst, flygläkare och flygspecialpsykolog. En annan åtgärd är införande av flygstabshus på flottiljerna, för att möjliggöra för anställda till en fortsatt karriär och att samtidigt vara nära familjen.

– Är man officer krävs det viss rörlighet i karriären. Men samhället och familjesituationen ser helt annorlunda ut i dag än för 30 år sedan. Försvarsmakten måste ha en modern arbetsgivarsyn och möjliggöra för våra anställda att dela på ansvaret i familjen. Det innebär att säkerställa att man kan både kan jobba på annan ort som officer och samtidigt vara en del av en modern familj, säger Carl-Johan Edström.

» Försvarsmakten måste ha en modern arbetsgivarsyn och möjliggöra för våra anställda att dela på ansvaret i familjen. «

– Även om man är placerad på en central stab så kanske man kan, beroende på befattning, jobba helt eller delvis på distans hemifrån orten. Där ser vi att flygstabshusen kan möjliggöra en modern rörlighet och stödja det moderna familjelivet.

Andra delar av paketet handlar om organisationsförändringar (”för att underlätta för chefer i flygtjänst samt för arbetet inom divisionen/skvadronen”) och förutsättningar för kandidatexamen efter genomförd pilotutbildning.

Åtgärderna i paketet bekostas av verksamhetsmedel, vilket innebär att viss övnings- och utbildningsverksamhet kommer att ställas.

– Det är upp till varje försvarsgrenschef att se var vår ekonomi får bäst effekt varje år. Här är satsningen som jag ser ger mest effekt för flygvapnet, säger Carl-Johan Edström. 

Hur har ni kommit fram till att det är just de här satsningarna som ska göras?

– Vi har bland annat tittat på vetenskapliga studier som gjorts, där man har genomfört intervjuer med piloter som slutat de senaste tio åren. I studierna finns det tre stora anledningar till varför man har gått till ett annat yrke. Det ena är att det finns de som hänvisar till för låga löner, en annan är att man saknar en tydlighet i karriärmöjligheter efter tiden som aktiv pilot. Det tredje rör en oro över att pendla och flytta när man är mitt inne i familjebildning. Åtgärdspaketet innehåller lösningar för alla de här områdena.

Flygvapenchef generalmajor Carl-Johan Edström. Foto: Foto: Louise Levin/Försvarsmakten
Flygvapenchef Carl-Johan Edström. Foto: FM

En majoritet av de som sökt om tjänstledighet är piloter som har fått höjd pensionsålder under sin anställning. Piloter i Försvarsmakten har länge haft möjlighet att enligt avtalen gå i pension vid 55 års ålder. Anledningen har varit att tjänsten som stridspilot innebär en påfrestande arbetsmiljö. 2016 kom ett nytt statligt pensionsavtal, PA 16, som bland annat innebar att 55 års-pensionen försvann för flygförare födda 1988 och senare.

– Tjänstledighetsansökningarna i höst är kopplat till ett specifikt område och det är piloter som anställdes med det gamla pensionsavtalet, men som under anställning fått höjd pensionsålder. Därifrån kommer missnöjet, säger Carl-Johan Edström.

Han förklarar att han har stor förståelse för frustrationen med de förändrade förutsättningarna i och med PA 16, där ålderspensionen förändrades från 55 år till 67 år.

Liknande läsning:

– Försvarsmakten står bakom grundtanken att vi, i likhet med övriga samhället, behöver jobba längre. Men det är dåligt om man förändrar förutsättningarna för en grupp efter att man blivit anställd. Under våren har vi internt på Flygstaben och i Försvarsmakten, i viss dialog med Arbetsgivarverket, undersökt vilka alternativ som är möjliga för att hantera konsekvenserna av den förändrade pensionsåldern för piloter, säger han och tillägger:

– Jag är glad att jag i dag har kommit så långt att vi bjöd in ATO, i form av Officersförbundet och Saco, till samtal som syftar till att komma till en förhandling med Arbetsgivarverket så snart så möjligt om övergångsregler.

Missnöjet med förändrade pensionsavtalet har tagits upp på olika sätt sedan ändringen infördes 2016. Hur kommer det sig att det är först nu som åtgärder görs på detta område?

– Först och främst, det tar längre tid att arbeta med frågor där man inte har fulla mandatet. Vid övergångsregler för pensionerna måste man ha myndighetsledningen och Arbetsgivarverket med sig. Jag som arbetsgivare har ensam drivit den här frågan i två år. Jag är därför glad för att vi kan ha första samtal som vi vill ska leda till kommande förhandling med en övergångslösning för de som fått höjd pensionsålder efter att man blev anställd i Försvarsmakten. Jag är övertygad om att vi gemensamt kan ta ansvar för att hitta en lösning.

» Det hade självklart varit bra om vi hade varit tidigare. Men från första dagen som flygvapenchef har jag jobbat hårt med det här «

Pilotförsörjningen i flygvapnet har varit ett återkommande problemområde under många år. Foto: Antonia Sehlstedt/Försvarsmakten

Du skriver i blogginlägget att du ”blir upprörd när du får höra att satsningarna är för lite och för sent” – men problemen med pilotförsörjningen är ju faktiskt inte någon ny fråga. Borde ni inte ha genomfört vissa av dessa satsningar tidigare?

– Man kan alltid titta i backspegeln. Jag vill hela tiden som flygvapenchef hitta lösningar när jag ställs inför problem. Jag klev på för tre år sedan, en av frågorna som jag satte högst på dagordningen var personalförsörjningen, med en hög målsättning vad gäller just bibehållande av piloter. Nu tog det två och ett halvt år att nå i mål med dessa satsningar. Det hade självklart varit bra om de hade gjorts tidigare. Men från första dagen som flygvapenchef har jag jobbat hårt med det här, jag ser inte att jag hade kunnat göra på något annat sätt.

Han konstaterar att det tar tid att införa och fullfölja förändringar. ”Jag har vädjat om att ge flygvapnet ett år till för att få till en långsiktig och hållbar lösning på plats. Vi fortsätter vända på varje sten och jag tror att vi tillsammans kan ro detta i land”, skriver han i blogginlägget.

Vad tänker du om det kommande året kopplat till flygvapnets pilotförsörjning?

– Min stora förhoppning är att inte alla som sökt om tjänstledigt kommer att lämna nu när vi visar att vi går vidare och hittar lösningar, utan att de väljer att stanna kvar. Vi behöver fortsatt tid, det har jag sagt till var och en av de berörda. Vi behöver tid att gå från beslut till införande. Jag har ödmjukt frågat och bett om att de ska ge oss ett år till och visa att vi kan införa åtgärderna. Jag gör allt jag kan och allt i min makt och hoppas på att jag har förtroende hos pilotkollektivet.

Han tillägger också att han har ett orubbat förtroende för de piloter som sökt om tjänstledighet.

– Jag har fortsatt fullt förtroende för pilotkollektivet. Vi kommer, oavsett utgång, att säkerställa att vi har förmåga till beredskap och grundutbildning. Det har inte ändrats, säger Carl-Johan Edström. 

Officersförbundets ordförande Lars Fresker bekräftar att förbundet fått inbjudan till samtal från flygvapenchefen. Han menar dock att det mesta som flygvapenchefen lyfter fram är sådant som redan diskuterats och att Försvarsmakten hanterat pilotfrågan både valhänt och långsamt. Nu krävs handling, menar Lars Fresker:

”Samtal har vi redan haft. Nu är det dags för förhandling där arbetsgivaren har tydliga mandat. Vi bryter inte sommarsemestrar för ”samtal” om inte motparten har några förhandlingsmandat!”, skriver han i en kommentar till Officerstidningen.

» Det går inte att släcka en skogsbrand med en vattenpistol. «

Per-Martin Sternevi är ordförande för Försvarspiloternas intresseorganisation. Han anser inte att åtgärderna som presenterats är tillräckliga.

”Jag tycker det är märkligt att flygvapenchefen och Försvarsmakten fortsätter att jobba med detta enskilt och utan förankring hos kollektivet. Satsningarna som FVC gör är något som arbetsgivaren tycker är bra men som kollektivet inte har frågat efter. Det går inte att släcka en skogsbrand med en vattenpistol. Sverige går mot att avsätta 2 procent av BNP till Försvarsmakten, som i sin tur meddelar regeringen att man inte kan ta emot mer anslag. Ekonomin finns till att hålla kvar personalen i Flygvapnet men viljan verkar saknas av någon anledning”, skriver Per-Martin Sternevi till Officerstidningen och fortsätter:

”Jag vill också påpeka att jag inte ser vad mer som skulle kunna åstadkommas på det extra år som Flygvapenchefen vädjar till från piloterna. Det har redan gått 6 år sedan PA16 trädde i kraft och vi har fortfarande inte sett någon vilja att hitta en lösning för dem som förlorat 12 år av sin utlovade pension. Det som däremot händer är att en ny lag träder i kraft i höst där arbetsgivare ges större möjligheter till att neka tjänstledigheter.” 

Officersförbundet skriver på fredagen att förbundets förhandlingschef haft ett telefonmöte med Försvarsmaktens tillförordnade förhandlingschef med anledning av de många tjänstledigheterna bland stridspiloterna.

Förbundet meddelar att de har tackat ja till ett möte med representanter från flygvapnet i nästa vecka, men lyfter frågor kring vilka mandat Försvarsmakten har för att omförhandla avtalen. 

– Som fackförbund är vi alltid beredda att möta arbetsgivaren för konstruktiva samtal. Vi kommer lyssna men garanterat också upprepa det jag sa till Försvarsmaktens förhandlingschef tidigare i dag – för att förändra i kollektivavtal krävs formella förhandlingar där de som sitter vid förhandlingsbordet verkligen har de mandat som krävs för förändring, säger förhandlingschef Susanne Hultgren i Officersförbundets artikel.  

Officerstidningen är Officersförbundets medlemstidning och bedriver självständig journalistisk bevakning av försvars- och säkerhetsfrågor.

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Officerstidningens nyhetsbrev kommer två gånger i månaden och ger dig nyheter från Officerstidningen direkt till din inkorg.

    Jag godkänner att Officerstidningen sparar mina uppgifter.

    Flera med insyn i Försvarsmakten och Försvarets materielverk beskriver en utveckling där externa konsulter får stort inflytande över strategiska vägval. När rollerna blir otydliga och beroenden växer behöver vi ställa frågan om vi har tillräcklig kontroll över våra egna system och beslut, skriver insändarskribenten.

    Josefine Owetz

    Foto: iStock

    Sverige befinner sig i ett säkerhetspolitiskt allvarligt läge. Den militära upprustningen går snabbt och kraven på effektivitet är höga. Just därför måste en obekväm fråga våga ställas: har staten full kontroll över hur de digitala vägvalen inom försvaret formas?

    Uppgifter från personer med insyn i både Försvarsmakten och Försvarets materielverk, FMV, pekar på mönster som förtjänar seriös granskning. Det handlar inte om enskilda individer, utan om strukturer där gränsen mellan stat och leverantör riskerar att bli otydlig. Om bilden stämmer är det ett systemproblem, inte ett personproblem. Offentlig sektor behöver konsulter. Det är inget kontroversiellt. Problemet uppstår när roller och incitament börjar flyta ihop.

    Det som beskrivs inifrån är miljöer där externa konsulter i praktiken får stort inflytande över strategiska vägval: de deltar i centrala forum, bidrar till kravställning och påverkar tekniska riktningar.

    Samtidigt kan det vara oklart för omgivningen när någon talar som oberoende expert och när samma person har koppling till en specifik plattform eller företag. När sådana gränser blir otydliga riskerar ansvarskedjor att försvagas. Det jag och mina kollegor inne i organisationen ser följer ett välkänt mönster från internationella it-skandaler. Varningsflaggorna är tydliga och återkommer gång på gång:

    Konsulter utan tydlig rollmärkning
    Externa konsulter uppges sitta i centrala forum, leda arbetsgrupper och driva beslut utan att det alltid är tydligt att de representerar kommersiella intressen. När konsulter uppträder som myndighetspersonal suddas ansvarskedjor ut.

    Inbäddade konsulter i kärnverksamheten
    Personer med leverantörskopplingar sägs arbeta djupt integrerat i organisationen med intern tillgång, inflytande över vägval och deltagande i strategiska diskussioner. Det skapar beroenden som är svåra att bryta.

    Kravställning som låser upphandlingar
    Ett återkommande mönster är att behov och krav formuleras på sätt som i praktiken passar en viss plattform, ofta kring ett specifikt system. Alternativ existerar formellt, men blir i praktiken orealistiska.

    Samma aktörer påverkar både strategi och leverans
    När konsulter först hjälper till att definiera problem och arkitektur och sedan levererar lösningen uppstår en uppenbar intressekonflikt. Det är en klassisk mekanism bakom leverantörsinlåsning.

    Ledningar som börjar se ett enda alternativ
    Den mest oroande signalen är kulturell. När högre chefer börjar beskriva ett systemval som “det enda realistiska” har oberoendet redan eroderat. Då har leverantörens världsbild blivit organisationens.

    Internationellt är detta ett välkänt mönster. Leverantörsinlåsning uppstår sällan genom ett enskilt beslut. Den växer fram gradvis genom att: 1. Behovsbild och strategi formas. 2. Krav skrivs nära ett visst ekosystem 3. Alternativ framstår som oprövade eller riskabla. 4. Beroendet cementeras.

    I flera beskrivningar återkommer hur stora affärssystem (inte minst kring it-system) tenderar att bli referenspunkten kring vilken allt annat organiseras. Det behöver inte vara fel i sig, men när ett system börjar behandlas som mål snarare än verktyg bör varningsklockor ringa. Detta är inte en teoretisk oro. Internationellt finns flera exempel där stora affärssystem kopplats till korruptionsutredningar.

    Så sent som 2024 gick ett stort internationellt företag med på att betala över 220 miljoner dollar i böter efter amerikanska mutanklagelser kopplade till affärer med offentliga aktörer i bland annat Sydafrika och Indonesien. Utredningar pekade på systematiska försök att vinna statliga kontrakt genom otillbörliga förmåner och mellanhänder.

    Mönstret är välkänt: komplexa system, starka leverantörsberoenden och svag insyn skapar grogrund för otillbörlig påverkan.

    Historiskt har även stora industrisystem kopplats till politiska skandaler i Europa, där leverantörer misstänkts ha använt nätverk av konsulter och mellanhänder för att påverka offentliga upphandlingar. Mönstret är välkänt: komplexa system, starka leverantörsberoenden och svag insyn skapar grogrund för otillbörlig påverkan.

    Poängen är inte att alla implementationer är korrupta utan att riskerna är dokumenterade och kräver starka skyddsmekanismer. Sverige har redan sett vad som händer när styrning och riskkontroll brister i känslig statlig verksamhet. Ett exempel är Transportstyrelseskandalen 2017 där känslig information blev tillgänglig för icke säkerhetsklassad personal i utlandet. Där ignorerades varningssignaler tills skadan var ett faktum. Skillnaden nu är att det som beskrivs rör strukturer inom Försvarsmakten.

    Om liknande mönster av otydligt ansvar, beroenden och förbisedda larm får växa i en verksamhet med ansvar för rikets säkerhet kan konsekvenserna bli betydligt allvarligare. Lärdomen från Transportstyrelsen är enkel, systemfel måste tas på allvar medan de fortfarande går att rätta till. I komplexa organisationer får experter naturligt stort inflytande. Men om långvariga beroenden och informationsövertag gör att beslutsfattare successivt tappar handlingsfrihet uppstår en risk att strategiska val i praktiken formas utanför staten. Det behöver inte handla om otillbörligheter i juridisk mening. Strukturella beroenden räcker för att gradvis förskjuta maktbalansen. I försvarssektorn är det i sig ett allvarligt styrningsproblem.

    Den mest allvarliga bilden handlar dock om ledarskap. Flera uppgiftslämnare beskriver hur höga chefer i praktiken införlivat leverantörernas narrativ. När beslutsfattare börjar försvara plattformar snarare än verksamhetsmål har något gått fundamentalt fel.

    Det kan ske gradvis genom att konsulter sätter agendan, alternativ framstår som riskabla, kritik tolkas som okunnighet och plattformen blir “oundviklig”. Till slut agerar organisationen som om systemet vore ett mål i sig. I en myndighet med ansvar för nationell säkerhet är det en farlig förskjutning. I detta sammanhang väcker även affärsmodeller frågor. Ett exempel som ofta nämns i diskussioner är ett litet konsultbolag med närvaro i försvarsrelaterade miljöer och återkommande höga marginaler.

    När konsultbolag med stark närhet till verksamheten samtidigt genererar betydande utdelningar till ägare som själva är verksamma i uppdragen uppstår frågor om incitament och transparens. Det betyder inte att något är fel per automatik, men det är en typ av konstruktion som i andra sektorer brukar granskas noggrant. Särskilt när det gäller samhällskritiska funktioner.

    När upplevelsen blir att larm inte tas på allvar riskerar tystnad att framstå som det säkrare alternativet.

    En särskilt oroande uppgift är att dessa frågor inte tycks vara okända internt. Personer med insyn beskriver hur oro ska ha lyfts genom flera kanaler: via linjevägar, säkerhetsfunktioner och visselblåsarsystem. Om sådana signaler inte leder till tydliga åtgärder uppstår en farlig dynamik. Visselblåsarsystem finns för att fånga upp strukturella risker. När upplevelsen blir att larm inte tas på allvar riskerar tystnad att framstå som det säkrare alternativet. Det gynnar aldrig en organisation som verkar i hög riskmiljö.

    Parallellt finns vittnesmål om att personer som ifrågasätter narrativet där systemet i praktiken blivit målbilden i sig marginaliseras. Anställda som lyfter alternativa lösningar eller problem med beroendet uppges uteslutas från centrala forum, plockas bort från beslutsprocesser eller tystas på andra sätt. Om detta stämmer är det djupt oroande. Försvarssektorn är beroende av intern intellektuell höjd och öppen debatt. När kritiskt tänkande ersätts av konformitet urholkas både kompetens och säkerhet.

    Det är viktigt att vara tydlig, detta är inte en text om att peka ut enskilda bolag eller individer. Inte heller om att ifrågasätta behovet av extern kompetens. Det handlar om strukturer där roller kan bli otydliga, beroenden kan växa fram över tid, incitament kan sammanfalla med inflytande och interna varningssignaler riskerar att tappas bort. Sådana mönster måste kunna diskuteras öppet i en demokrati, särskilt inom totalförsvaret.

    Om Sverige menar allvar med att bygga ett robust försvar krävs inte bara ökade anslag, utan också stark styrning och transparens. Detta är inte en hypotetisk diskussion om framtida risker. Uppgifter pekar på att dessa utmaningar upplevs som högst närvarande redan idag inom Försvarsmakten. Just därför blir frågan akut, inte teoretisk, och därför behövs oberoende granskning av konsultberoenden i försvarssektorn, hantering av intressekonflikter, styrning av stora affärssystem samt hur interna larm tas om hand. Inte för att leta syndabockar, utan för att säkerställa att systemen vi bygger vilar på stabil grund.

    För i slutänden borde principen vara självklar: strategiska vägval för försvaret av riket ska formas av statens behov, fullt ut och utan tvekan. Detta är en diskussion som måste kunna föras öppet, sakligt och utan prestige. Försvarsförmåga byggs inte bara av materiel och system utan av förtroende, integritet och modet att granska sig själv.


    Med risk för slutet på min egen karriär,

    anonym yrkesofficer

    Ur arkivet: