Maktspelet om Arktis ökar spänningarna i Nordkalotten 

Rysslands anfallskrig mot Ukraina och de smältande isarna i norra ishavet ökar spänningarna i Arktis. Med ett försvagat Ryssland flyttar Kina fram sina maktpositioner och de nordiska länderna har all anledning att stärka skyddet i de norra delarna av den skandinaviska halvön.

När isarna i Arktis smälter ökar både den civila och militära tillgängligheten i regionen. Foto: TT/Wolfgang Jäkel

Arktis är kallt och svårtillgängligt. De kartprojektioner vi använt vid geografiundervisning och navigation har bidragit till uppfattningen att Arktis även är avlägset. Det stämmer inte. Sverige är en arktisk stat och klimatförändringarna ökar regionens globala betydelse. Kanske har vår bild av Arktis skapat förutsättningar för det goda samarbete om forskning, miljöskydd, sjöräddning och samhällsutveckling som präglat medlemsstaternas och urbefolkningarnas arbete i det Arktiska rådet sedan 1996. Antalet observatörsländer, Schweiz blev 2017 det 13:e, och nomineringen till Nobels fredspris 2019, illustrerar dess betydelse. Viktiga avtal har under rådets överinseende slutits om samarbete i Arktis avseende flyg- och sjöräddning 2011, beredskap och respons vid oljeföroreningar till havs 2013 samt internationella forskningssamarbeten 2017. När internationellt samarbete behövs som mest präglas dock Arktis av konkurrens. Rysslands ageranden i Ukraina sedan 2014 har allvarligt skadat rådet och pausat militära samarbetsforum. 2019 chockade USA:s utrikesminister Mike Pompeo rådsmötets deltagare genom ett fokus på säkerhetspolitik och att betrakta Arktis smältande isar som möjligheter för ökad handel. För första gången kunde ledamöterna inte enas om en slutdeklaration. I mars 2022 pausade sju av åtta medlemsländer sitt deltagande i rådet som ett svar på Rysslands invasion av Ukraina. I maj 2023 återupptogs viss verksamhet utan rysk medverkan. 

Arktis medeltemperatur har ökat nära fyra gånger den globala temperaturökningen sedan 1979. Smältande isar och permafrost underminerar regionens infrastruktur, hotar ekosystem och urfolkens försörjningsmöjligheter. Risken för extremväder som stormar, skyfall, översvämningar, torka och skogsbränder ökar. Arktis kärva klimat, stora avstånd, långa perioder av mörker och begränsade räddningsresurser gör att olyckor kan få stor miljöpåverkan. När isen försvinner från kusterna öppnas nya sjöhandelsleder och incitament skapas för regionala och globala aktörer att investera i industrifiske och utvinning av olja, gas och mineraler. I Arktis kontinentalsocklar finns 30 procent av världens gasreserver och 13 procent av oljan. Staters behov av kontroll och maktprojektion för att säkra sina intressen ökar. 

Kina är vinnaren när nya handelsleder kortar transittiderna för sjöburen frakt och ger tillgång till Arktis råvaror.

Ryssland är Arktis största kuststat. Dess arktiska identitet är rotad i erövringen av Sibirien från sent 1500-tal, motiverad av behovet av naturresurser och säkra handelsvägar för att nå en stormaktsstatus. Fynden av natur-gas och olja i Sibirien under det kalla kriget finansierade Sovjetunionens militära upprustning och expansiva utrikespolitik. Dessa exportinkomster var avgörande för Rysslands ekonomiska återhämtning och återkomst som stormakt i början av 2000-talet samt för Vladimir Putins etablering som dess obestridde ledare. Sedan 2008 har Rysslands Arktisstrategi präglats av samarbete, diplomati, regelefterlevnad och ett självsäkert ledarskap. Putin har främjat bilden av landet som regionens förutbestämda ledare för att forma globala uppfattningar om Arktis och etablera relationer med olika aktörer. Förmågan att hävda suveränitet längs territorierna i ”den ryska federationens arktiska zon” är central. Zonen bidrar till 10 procent av Rysslands BNP och 20 procent av exportinkomsterna, men här bor knappt 2 procent av befolkningen. Säkra transportvägar längs den norra kusten är en förutsättning för rysk ekonomisk tillväxt och för att kunna möta militära hot när Norra ishavet blir isfritt. Ryssland förbereder sig konsekvent för den osannolika, men katastrofala, situationen av fullskaligt krig med USA och Nato.

Det var för att få fäste i polarområdena och ta kontroll över naturresurser och handelsleder som Kina 2018 benämnde sig ”a near Arctic state”. Redan 2003 invigdes en forskningsstation på Svalbard. Isbrytaren Xuě Lóng navigerade 2012 genom Nordostpassagen och 2013 erhöll Kina observatörsstatus i Arktiska rådet. Kina har utfört flera ambitiösa polarexpeditioner och invigde 2018 en ny forskningsstation på Island. Forskarna studerar allt från marin ekologi till atmosfärsfysik, vilket möjliggör militärt relevanta studier. Kinas ökade närvaro ger inflytande över polarfrågor, vilket främjar dess strategiska och militära intressen.

Kina är vinnaren när nya handelsleder kortar transittiderna för sjöburen frakt och ger tillgång till Arktis råvaror. Ledarna inser klimatförändringarnas globala och regionala effekter, men ekonomisk tillväxt krävs om Kinas mål om världsdominans ska nås 2049. Kina är Rysslands främsta naturgaskund. Gasen fraktas med fartyg från Jamal och S:t Petersburg via Nordostpassagen. Kina saknar de rättigheter som FN:s havsrättskonvention ger Arktis kuststater och förlitar sig på Ryssland, vars ekonomi är försvagad av Ukrainakriget, ekonomiska sanktioner och rubelns ras. Kina bistår med vital materiel och Nordkorea sänder vapen, men deras stöd är inte gratis för Ryssland. Nordkorea har fått fastbränsleteknik för nya interkontinentala missiler som provsköts i april och juli. Vladivostok, ryska Stillahavsflottans huvudbas, blev i juni en tullfri transithamn för kinesisk inrikeshandel med namnet Haishenwai. Även ön Sachalin och sju ryska gränsstäder gavs kinesiska namn. I ryska Fjärran östern planteras nu sojabönor för export till Kina som gynnas av låga priser och korta transportvägar.

Rysslands motstånd mot att involvera Kina i Arktis är över. I april tecknade den ryska federationens gränsbevakning och Kinas kustbevakning avtal om gemensam bekämpning av terrorism, illegal migration, smuggling och illegalt fiske. Medan ryske guvernören Andrei Chibis diskuterade handel, fartygsbyggnation och utveckling av Nordostpassagen med kinesiska diplomater, deltog Kinas kustbevakning i övningen Arctic Patrol. Samarbetet utgör en geopolitisk förändring. I Japan, som sedan 1945 är i tvist med Ryssland om Kurilerna, oroar sig ledarna. Kurilerna erbjuder djuphamnar i norra Stilla havet, nära Nordostpassagen. De noterar att kinesiska namn återinförts på ryskt territorium och att Kina har strategiska incitament att ta kontroll över dem. Dessa skulle stärkas vid ett politiskt sönderfall i Ryssland. 

Ryssland behöver avskräckas från försök att öka sin makt och säkerhet genom att erövra Nordkalotten.

Maktspelet i Arktis ökar Nordkalottens geostrategiska betydelse. Orsaken är främst Rysslands kontrollbehov av intressesfären runt Norra flottans bas i Murmansk för att skydda Yasen-ubåtarnas intensifierade operationer. 2024 inleds byggnationen av sex nya kustubåtar av Kilo-klass för Norra flottan, utrustade med Kalibr-missiler och med namn efter ukrainska städer. I mars varnade US Northcom för det ökande hotet från Kinas och Rysslands attackubåtar i Atlanten och Stilla Havet. Ryssland bedöms uppnå förmåga att kontinuerligt patrullera båda haven 2025. För att tillgodose ubåtarnas operationssäkerhet måste Ryssland etablera sjökontroll i Barents hav och dominera rymd-, luft- och cyberdomänerna. Kina har redan Arktis undervattensdimension i fokus. I mars bärgade Kanadas kustbevakning kinesiska ”spionbojar” i sitt territorialhav. I maj meddelade Kinas polarforskningsinstitut att de slutfört sin fälttestning och utvärdering av en undervattensenhet med en vektorhydrofon, vars sensorer hade mätt ljudvågors tryck och partikelrörelser i Arktis och sänt dem via satelliter till kinesiska ledningscentraler. Systemet driftsätts nu i full skala och ger Kina möjlighet att följa valars, vågors och USA:s attackubåtars rörelser i Arktis.

Norska Svalbard omges av rika fiskevatten samt olje- och gasfyndigheter. Ögruppen har fyra forskarsamhällen, bland annat ryska Barentsburg dit forskare från Brics-länderna bjudits in. Norge har en markstation för satellitkommunikation, vars undervattensförbindelse till fastlandet saboterades 2022. Svalbard är sårbart om Ryssland utmanar Norges suveränitet. Genom avancerade militärövningar i Barents hav kommunicerar Ryssland att Norges territorium norr om Lofoten är hotat om Nato uppträder nära Murmansk. Rymdbasen Esrange nära Kiruna har förmåga att kommunicera satellitdata, vilket kan skapa framtida redundans. Här driftsatte Kina en markstation 2016 och har tillgång till fler antenner. Via markstationer i Sydamerika, Esrange och fartyg av typ Yuan Wang följer Kina kontinuerligt tiotusentals satelliter och andra objekt i jordens omloppsbana. Detta skapar den situationsmedvetenhet i rymddomänen som krävs för framgång i dagens krig. Avtalet som Swedish Space Corporation ingick med Kina 2008 sades upp 2020 och avvecklingen är nu initierad.

Även Sverige har ekonomiska och strategiska intressen i Arktis. Om LKAB:s planer på att bryta fosforrik malm och sällsynta jordartsmetaller i Kiruna realiseras kan exportinkomsterna öka. Biprodukten fosfor kan förädlas till konstgödsel och ersätta dagens ryska import, och jordartsmetallerna kan minska EU:s beroende av Kina. Om LKAB producerar vätgasreducerad järnsvamp kommer de att kunna sälja ”grönt” stål på världsmarknaden, men det kräver investeringar i regional elkraftproduktion och transportinfrastruktur – främst till hamnarna i Luleå och Narvik.

Rysslands krig mot Ukraina illustrerar risken med att dela gräns med en expansiv stormakt och att historien ofta upprepar sig. Vid Sovjetunionens angrepp 1939 var Finland en arktisk kuststat med en isfri hamn och en nickelgruva i Petsamo. Vid fredsförhandlingarna 1940 tvingades Finland avstå dem och andra delar av sitt territorium. Om Sverige investerar i regionens infrastruktur och exploaterar eftertraktade naturtillgångar ökar dess ekonomiska betydelse. Det påverkar hotbilden. Ryssland behöver avskräckas från försök att öka sin makt och säkerhet genom att erövra Nordkalotten. Då hoten inte endast är militära krävs ett försvar av alla samhällsfunktioner. Norge, Sverige och Finland utgör ett militärgeografiskt sammanhängande område och när Sverige blir medlem i Nato skapas förutsättningar för gemensam säkerhet. Den skandinaviska halvön och Finland utgör då Natos norra flank och det territoriet är värt att försvara.

Stefan Lundqvist, FHS
Text: Stefan Lundqvist, kommendörkapten med doktorsexamen i statskunskap med inriktning medier och kommunikation från Åbo Akademi.

Dela artikel:

Facebook
Twitter
E-post
I våras tecknade Försvarets materielverk, FMV, avtal med finska Sako om leverans av nya eldhandvapen. Första leveransen till FMV sker vid årsskiftet och tidigt nästa vår påbörjas truppförsök med självskyddsvapen i kaliber 5,56 på förband. ”Just nu är det inga förseningar i leveranserna av vapen”, säger Anders Östberg, projektledare för eldhandvapen på FMV.
Automatkarbin kaliber 5,56x45. Foto: Sako

Försvarsmakten har länge haft behov av att modernisera sina eldhandvapen. I april tecknade Försvarets materielverk, FMV, ett ramavtal med den finska leverantören Sako om eldhandvapen. Avtalet tecknades gemensamt med Finland och omfattar automatkarbin i kaliber 5,56 och 7,62, skarpskyttegevär och prickskyttegevär. De nya vapnen ska bland annat ersätta dagens automatkarbin 4 och 5, AK 4, AK 5, och prickskyttegevär 90, Psg 90.

Vad är det senaste i projektet?

– Just nu pågår den verifiering som vi har krävt och som vi alltid kräver av leverantörer. Vi vill se att Sako kan uppvisa att alla tester är gjorda, helst från ett oberoende institut. Det finns en Natostandard för hur prov ska gå till, det har vi kravställt och de ska visa att vapnen uppfyller den, säger Anders Östberg, projektledare för eldhandvapen, på Försvarets materielverk, FMV, och fortsätter:

– Sedan är det inte enbart Sako som är involverade i projektet, det finns andra leverantörer också, men Sako är först ut med tester. Nu pågår verifieringsskjutningar för att se att vapnen håller för de antal skott som vi har kravställt. Sedan tittar man på sådant som pipa, funktion och att vapnen inte får eldavbrott för ofta.

» De levererar mycket tidigare än planerat. Först får vi tio vapen till FMV vid årsskiftet och sedan 40 vapen till Markstridsskolan, som därefter ska ut på truppförsök. «

Enligt avtalet med Sako ska de leverera de första 200 vapnen den sista mars 2024. Men de kommer att leverera 50 vapen tidigare än så, berättar Anders Östberg.

– De levererar mycket tidigare än planerat. Först får vi tio vapen till FMV vid årsskiftet och sedan 40 vapen till Markstridsskolan, som därefter ska ut på truppförsök. De kommer att levereras under februari, så det är en positiv förändring. Det är självskyddsvapnet som är först ut. Just nu är det inga förseningar i leveranserna av vapen. Däremot finns det förseningar av tillbehör till främst prickskyttegeväret som en följd av omvärldsläget.

Tester kommer att genomföras för varje vapentyp, där sådant som kvalitet, ergonomi och hantering under varierande förhållanden testas. Testerna genomförs både av FMV:s testpersonal, Markstridsskolan och genom truppförsök på Försvarsmaktens förband.

– När vi får vapnen kommer vi att genomföra tester på FMV:s provplats för test och evaluering. Vi har valt ut ett antal prov som vi vill göra för att verifiera att det som leverantören säger är sant. Vi deltar i testerna som pågår hos Sako, men vill även göra egna tester. I samband med det kommer även Försvarsmakten att göra sin validering av sin systemmålsättning, säger Anders Östberg.

Vad innebär det?

– Systemmålsättning är Försvarsmaktens ”kravspecifikation” till FMV. Normalt sett ska det vara funktionskrav, det vill säga vad vill Försvarsmakten kunna göra med till exempel vapensystemet. Sedan ska FMV omsätta det till tekniska krav som skickas till leverantören. Validering av systemmålsättning genomförs av Markstridsskolan och startar i februari. Sedan går det ut ett mindre antal vapnen på truppförsök, som en del av FMV:s verifiering och Försvarsmaktens validering.

» Tidsplanen för införande av prickskyttegeväret i Försvarsmakten är försenat på grund av förseningar i leverans av tillbehör som en följd av omvärldsläget. För övriga vapen följer vi planen. «

Vilka vapen kommer Sako att leverera?

– Sako är leverantör av vapen; självskyddsvapen, automatkarbin, skarpskyttegevär och prickskyttegevär. Övriga delar och tillbehör kommer FMV att köpa in från olika leverantörer och sätta ihop systemet till Försvarsmakten, säger Anders Östberg och tillägger:

–  I projektet ingår också att köpa nytt automatgevär, där pågår det beställningsarbete just nu. När det gäller kulspruta och granatvapnen har vi inte kommit lika långt i arbetet än.

Har det blivit några justeringar i tidsplanen och i kontraktet?

– Tidplanen för införande av prickskyttegeväret i Försvarsmakten är försenat på grund av förseningar i leverans av tillbehör som en följd av omvärldsläget. För övriga vapen följer vi planen. Kontraktet med Sako går enligt plan och de levererar de första 50 vapnen tidigare än beställt. Sedan arbetas det med kontrakt, för sådant som bärväska, rem och skydd till kikarsikten med mera.

Hur ser det ut med Sakos kapacitet att producera de beställda vapnen?

– De har tillräcklig produktionskapacitet redan i dag för att möta våra behov, men de kommer att bygga ut sin fabrik ytterligare och utöka sin kapacitet de närmaste åren. Vi ska ha 7 500 vapen om året och det klarar de med nuvarande kapacitet. Finland har behov av stora volymer och andra länder är också sugna på att vara med. Därför behöver Sako utöka. Vi upplever inga problem med leveranstakten eller produktionskapaciteten. Vi håller tidsplanen.

» De har tillräcklig produktionskapacitet redan i dag för att möta våra behov, men de kommer att bygga ut sin fabrik ytterligare och utöka sin kapacitet de närmaste åren. «

Den 29 november meddelade Försvarsmakten att en införandeledare för eldhandvapen är utsedd. Överste Michael Carlén, chef för Fjärde brigaden, blir ansvarig för att leda arbetet med implementeringen i myndigheten. Detta är något som välkomnas av projektledaren Anders Östberg.

– Det är jättebra och välkommet. Vi har sett i andra materielprojekt att det behövs. Vi vill jobba parallellt i rask takt medan Sako levererar. Vi har sett i andra projekt att det går att korta förloppet med leveranser mellan FMV och Försvarsmakten.

Införandet i Försvarsmakten av nytt självskyddsvapen i kaliber 5,56 påbörjas 2024, vilket därmed innebär att det tidigareläggs med ett år. För prickskyttesystemet är införandet beräknat till 2025 och för automatkarbin i kaliber 7,62 är planen 2026.

Dela artikel:

Facebook
Twitter
E-post
Försvarets materielverk, FMV, har på uppdrag av Försvarsmakten anskaffat nya stridshjälmar. Leverantör är det kanadensiska företaget Galvion och första leverans till FMV sker första kvartalet 2024, skriver FMV i ett pressmeddelande.
Modellen är av typen Galvion Batlskin Caiman. Här med svenskt hjälmdok. Foto: FMV

Den nya hjälmmodellen är av typen Galvion Batlskin Caiman. ”Fördelarna med den nya hjälmen är flera. Förutom bättre ballistiskt skydd, så är den lättare och har ett storleksintervall som medger att den kommer passa alla användare med ökad komfort”, skriver FMV i ett pressmeddelande. Den nya hjälmen har också ett fast bildförstärkarfäste monterat på hjälmskalet.

Avropen görs mot ett ramavtal som upphandlats av Nato Support and Procurement Agency, NSPA. Utöver Sverige köper även Norge och Finland in hjälmen, enligt ett pressmeddelande från leverantören Galvion.

Den första ordern har lagts via Natos e-handelsportal Nato Logistic Stock Exchange, NLSE, skriver FMV. Förväntad leverans till FMV sker under första kvartalet 2024. Därtill har ytterligare en order lagts, med leverans under tredje och fjärde kvartalet 2024.

Dela artikel:

Facebook
Twitter
E-post
Elva procent av rekryterna har utsatts för någon form av ovälkommet beteende. Det visar årets utvärdering av värnpliktsutbildningen. Det finns också ett missnöje med den personliga utrustningen och många upplever att deras förväntningar på utbildningen inte infrias. Ändå får grundutbildningen överlag ett bra betyg.
52% av värnpliktiga har skadats under utbildningen, vilket är oförändrat från förra året. Grundutbildningen bedöms vara mer psykiskt än fysiskt ansträngande, med 9% av de svarande som upplever den som mycket fysiskt krävande jämfört med 19% som anser den vara mycket psykiskt påfrestande.

Varje år får värnpliktiga svara på en enkät när det närmar sig slutet på deras grundutbildning. I årets utvärdering av grundutbildningen, GU-enkäten, har de frågor som rör kränkande särbehandling förändrats.

Numera används samlingsbegreppet ovälkommet beteende i stället för den tidigare uppdelningen av kränkningar, trakasserier och diskriminering. I GU-enkäten 2022 svarade 24 procent att de utsatts för kränkningar medan 6 procent uppgav att de drabbats av diskriminering eller trakasserier.

Enligt årets GU-enkät är det elva procent som utsatts för någon form av ovälkommet beteende. Samtidigt har den andel av de drabbade som utsatts för sexuella trakasserier ökat, från 12 procent 2022 till 22 procent i år. I en majoritet av fallen (82 procent) är det en värnpliktig eller ett värnpliktigt befäl som står bakom handlingen medan det i 36 procent av fallen är anställda befäl. Fler svarsalternativ var möjliga. Kvinnor uppger oftare än män att de utsatts för ovälkommet beteende, 23 respektive 7 procent.

– Vi har inte analyserat svaren om ovälkommet beteende på djupet ännu, men vi tror att det kan bli en ännu större utmaning framöver. När fler pliktas in fast de egentligen inte vill göra värnplikten kan den här sortens problem öka, säger Alice Nilsson, ordförande i Pliktrådet.

» Detta har lett till ett omfattande missnöje hos oss officersaspiranter. Vi känner oss lurade och är besvikna över att Försvarsmakten inte håller ingångna avtal. «

Andelen värnpliktiga som råkat ut för skador under utbildningen ligger på 52 procent, vilket är samma nivå som förra året. Samtidigt upplevs grundutbildningen som mer psykiskt än fysiskt påfrestande och 9 procent ansåg att den var mycket fysiskt krävande medan 19 procent upplevde den som mycket psykiskt krävande.

– Värnpliktsutbildningen är både psykiskt och fysiskt krävande och att folk skadar sig är inte konstigt. Vår uppfattning är att många ute på förbanden gör ett bra jobb med belastningstrappor och individuella uppföljningar av personer som har lite sämre fysiska förutsättningar, säger Alice Nilsson.

På frågan om den personliga utrustningen uppfattas som ändamålsenlig ger 27 procent lägsta eller näst lägsta betyg på en femgradig skala. Kvinnorna är något mer besvikna på utrustningen än männen och bland rapportens frisvar är ”Bättre utrustning/material/Anpassa utrustning för tjejer/alla kroppstyper”, de vanligaste svaren.

– Vi är inte alls förvånade. Vi vet att det finns stora brister i allt från underkläder för kvinnor till hjälmar som inte fungerar och kroppsskydd som skaver. Personlig utrustning är ett av Pliktrådets prioriterade arbetsområden, säger Alice Nilsson.  

Huruvida befattningsutbildningen stämde överens med de värnpliktigas förväntningar inför utbildningen, fick medelvärdet 2,7 av 5. Det var något lägre än året innan då motsvarande siffra var 2,9.

– Till stor del beror det på otillräcklig information eller på att information saknas. Får man inte veta något om vad befattningen innebär målar man kanske själv upp en bild av hur det kommer att vara, men som inte stämmer överens med verkligheten. Något man ofta missar att informera om är att veckor eller månader av utbildningen kommer att genomföras på annan ort. Det är ett typexempel på bristande information, säger Alice Nilsson.

Det samlade helhetsomdömet av utbildningen fick medelvärdet 3,8, vilket är i nivå med resultaten i föregående års GU-enkät. Befälens ledarskap fick 3,9 i medelvärde. Hälften av de värnpliktiga har ambitionen att fortsätta sin tjänstgöring i Försvarsmakten i någon form efter avslutad grundutbildning. De flesta vill jobba som soldater, varav 27 procent som kontinuerligt tjänstgörande och 11 procent som tidvis tjänstgörande. Tre procent tänker söka Officersprogrammet och två procent vill gå vidare som specialistofficerare.

Årets GU-enkät omfattar värnpliktskullen 2022–2023. Totalt svarade 4.103 individer på enkäten vilket är en svarsfrekvens på 84 procent. 76 procent av de svarande är män och 24 procent kvinnor. De flesta, 93 procent, är i åldrarna 19–21 år.

Officerstidningen inväntar en intervju med representant från Försvarsmakten om GU-enkäten.

Dela artikel:

Facebook
Twitter
E-post

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Officerstidningens nyhetsbrev kommer två gånger i månaden och ger dig nyheter från Officerstidningen direkt till din inkorg.

    Jag godkänner att Officerstidningen sparar mina uppgifter.

    Observera att du även behöver klicka på godkänningslänken i det bekräftelsemeddelande som kommer att skickas till din e-postadress för att slutföra prenumerationen. Vänligen kontrollera din skräppostmapp om du inte har mottagit bekräftelsemeddelandet efter att ha registrerat dig.