Senast publicerat
Senast publicerat:

Strider för en hållbar försvarsmakt

Som hållbarhetschef i Försvarsmakten är ­Naznoush Habashian van att möta tvivel, både internt och externt. Men hon har inga problem att stå upp för det hon brinner för och förra året rankades hon som en av Sveriges mäktigaste inom området hållbarhet.

Redaktionen
Elin Åberg

Att kraftigt tillväxa och samtidigt agera hållbart och minska miljöpåverkan – är det ens möjligt? Naznoush Habashian lyfter själv fram de motstridiga uppgifter som ålagts myndigheten när vi ses på hennes tjänsterum på Högkvarteret på Lidingövägen 24 i Stockholm. Hon konstaterar att Försvarsmakten, ur ett hållbarhetsperspektiv, har en både tuff och spännande utmaning framför sig.

– Vi kanske aldrig kan bli världsbäst på att omhänderta hållbarhetens samtliga delar med ekonomi, miljö och sociala aspekter, säger hon. Samtidigt är det otroligt viktigt att vi som organisation arbetar intensivt för en hållbar utveckling och strävar mot att visa hänsyn och leda organisationen i en riktning som är förenlig med riksdagens och regeringens mål.

Naznoush Habashian menar att strävan efter en mer hållbar försvarsmakt är en fråga om organisationens förmåga att upprätthålla operativ effekt. Det handlar om att kunna locka nya, miljömedvetna ungdomar till den militära verksamheten och att visa allmänheten och det civila samhället att man tar hänsyn till den omgivande miljön.

– Sköter vi inte miljöfrågorna kommer vi inte att kunna öva som vi behöver och då kan vi heller inte bygga operativ förmåga. Vi har inte råd att missbruka det här på något sätt, säger hon.

Liknande läsning:
Vi kan inte bara köra på det egoistiska spåret för att bli grönare här.

I januari 2018 blev Naznoush Habashian hållbarhetschef i Försvarsmakten efter ett par år som myndighetens miljöchef. Att omvandla tjänsten som miljöchef till en bredare hållbarhetsbefattning var hennes eget förslag. Hon menar att det inte längre är en framkomlig väg att tala om enbart miljöfrågor, utan hänsyn till sociala och ekonomiska faktorer.

– Vi kan ta etanolbilarna som exempel. För tio femton år sedan skulle plötsligt alla köra på etanol eftersom det minskade utsläppen från våra bilar hemma i Sverige. Men samtidigt slog det ut hela samhällen på andra sidan jorden eftersom man gjorde bränslen av grödor som befolkningen själva var beroende av. Vi kan inte bara köra på det egoistiska spåret för att bli grönare här, vi måste tänka hållbarhet i ett vidare perspektiv.   

Naznoush Habashian jobbar med miljö- och hållbarhetsfrågor inom såväl Nato som FN och EU.

Som hållbarhetschef jobbar Naznoush Habashian på en strategisk, övergripande nivå där hon agerar spindeln i nätet och samordnar Försvarsmaktens hela hållbarhetsarbete. På hennes avdelning har hon elva medarbetare, men i hela myndigheten finns ett 70-tal individer som jobbar enbart med miljöfrågor.

– Förr såg man miljöfrågorna som ett särintresse som gick i ett eget spår vid sidan av, men nu är de integrerade i linjen. Vi har miljösamordnare och miljöhandläggare i Försvarsmakten som arbetar på alla nivåer. 

Naznoush Habashian säger att mycket av Försvarsmaktens hållbarhetsarbete utgår från Förenta nationernas Agenda 2030. Hon plockar ner en plansch från väggen som visar de 17 hållbarhetsmål som FN:s medlemsländer enandes kring 2015 och pekar ut de områden hon arbetar mest med inom ramen för sitt uppdrag.

– Framför allt handlar det om miljöbitarna som nummer 13 (bekämpa klimatförändringarna, red. anm.), nummer 14 (hav och marina resurser, red. anm.) och målet om hållbar konsumtion och produktion som är nummer 12.

jag har upplevt krig som civil, som ett barn helt utan möjlighet att skydda mig, så du kan inte tala om för mig att jag inte vet hur det är.

När Naznoush Habashian fick tjänsten som ansvarig för miljöfrågor inom forskning och utveckling i Försvarsmakten för 14 år sedan, kom hon direkt från det civila näringslivet. Där hade hon haft flera ledande befattningar inom bolaget Stena metall, bland annat som anläggningschef och produktionschef. Någon tidigare erfarenhet av försvaret hade hon inte, men säger att hon direkt kände att det var något för henne. 

– Jag tänkte att gud vad intressant, här kan jag verkligen göra skillnad. Dessutom passade det min energi och min drivande personlighet, säger hon.

Att hon i botten har en civilingenjörsexamen från Kungliga tekniska högskolan med dubbla inriktningar – miljömanagement och maskinkonstruktion – är något hon har nytta av i sin nuvarande tjänst. För även om miljö- och hållbarhetsfrågor ligger henne varmt om hjärtat är hon medveten om miljöfrågornas komplexitet och begränsningar. Den lösning som är bäst för miljön är kanske inte alltid praktiskt genomförbar och det finns hela tiden en ekonomi att förhålla sig till. Ett omdebatterat exempel är bränslet i Jas 39 Gripen.

– I mars 2018 flögs Jasen för första gången på hundra procent biobränsle, så vi vet att det går. Men biobränsle är också väldigt kostsamt och vi måste ta hänsyn till att vår verksamhet finansieras med skattemedel.

Men, fortsätter hon, det finns också områden där Försvarsmakten måste tänka om. Att bara hålla fast vid det som varit kommer inte alltid att fungera i längden

– Ta det här med att Försvarsmaktens fordon som enligt regler och föreskrifter alltid måste tvättas med färskvatten. Det är förstås bra då det skyddar våra medarbetare ur ett hälsoperspektiv och dessutom sanerar fordonen och säkerställer att det inte följer med bakterier, virus eller invasiva arter. Men är man i ett insatsområde där barn måste gå flera kilometer för att hämta färskvatten med risk att bli kidnappade, våldtagna, trakasserade eller bara känna sig illa till mods kan man fråga sig om färskvattnet verkligen ska användas till att tvätta bilar. Nu arbetar Försvarsmakten med att se över rutiner och regler och har också blivit mycket bättre på att ta hänsyn.

Naznoush Habashian drar sig inte för att driva hållbarhetsfrågorna men det leder också till att hon ibland möts av tvivel, både internt och externt.

– Under ett möte där vi diskuterade frågor kring campen i Afghanistan ritade en officer ett stort frågetecken mitt på bordet och sa: ”Jag ifrågasätter din kompetens på det här området”, med hänvisning till att jag aldrig gjort utlandstjänst. ”Det kan du göra”, svarade jag, ”men jag har upplevt krig som civil, som ett barn helt utan möjlighet att skydda mig, så du kan inte tala om för mig att jag inte vet hur det är”. 

Hon säger att hon gärna tar konstruktiva argument, men har heller inga problem att ge svar på tal.

– Som ung, civil kvinna med utländsk bakgrund hade jag alla handikapp man kan tänka sig när jag kom till Försvarsmakten, säger hon med glimten i ögat. Jag kände att jag inte hade något att förlora, utan såg bara möjligheter att kunna bidra till en bättre framtid. Men jag har också hela tiden haft stöd av mina ”champions” här på myndigheten som stöttat, väglett och framförallt trott på mig. Med åren har jag också byggt upp mitt varumärke och fått större förtroende för mitt arbete. Jag är en arbetsmyra med enorma ambitioner som möjligtvis har högre EQ än IQ.

vissa morgnar, som när det exempelvis varit mycket diskussioner om PFAS-ämnen, kan jag ställa mig frågan varför jag inte bara kan ta ett enkelt jobb.

Men kritik och tvivel kommer inte bara internt. Från tid till annan blir hon också ifrågasatt utifrån av såväl miljöorganisationer som media, och ibland kan den pressen bli ganska påfrestande.

– Visst har jag ont i magen ibland och vissa morgnar, som när det exempelvis varit mycket diskussioner om PFAS-ämnen, kan jag ställa mig frågan varför jag inte bara kan ta ett enkelt jobb. Men så tänker jag att någon måste agera i de här frågorna och så länge jag har den här befattningen är det min uppgift.

PFAS är toxiska ämnen som används i bland annat vissa brandsläckningsskum som Försvarsmakten använder. För ett antal år sedan uppdagades att dessa ämnen spridit sig till vattendrag och brunnar i anslutning till flygflottiljer och brandövningsfält och gjort vattnet otjänligt. Naznoush Habashian säger att Försvarsmakten arbetar med att försöka hitta andra brandsläckningsmedel, men att de PFAS-fria alternativ som finns inte uppfyller kraven på släckkapacitet för att upprätthålla flygsäkerheten vid förbanden.

– Det handlar om mycket korta insatstider för räddning av flygförare vid släckning av brinnande flygplan, i vissa fall med vapenlast. Men jag tror inte att Försvarsmakten som enskild myndighet kan lösa alla de problem som uppstått i samband med användningen av PFAS-ämnen. Vi är beroende av teknikutveckling, innovationskraft och andra expertmyndigheters kompetens.

Men Naznoush Habashian får också uppskattning för sitt arbete. Förra året gick hon in på plats 61 av 101 på Aktuell hållbarhets lista över Sveriges hållbarhetsmäktiga. Nyligen släpptes också Sustainable brand index årliga rapport som redogör för de mest hållbara varumärkena under det gånga året. För första gången var Försvarsmakten med på listan med ranking 24 av 381. Som hållbarhetschef är Naznoush Habashian även Försvarsmaktens sakkunniga och utsända i internationella organ som Nato, FN och EU. Där har hon bland annat lett två omfattande miljöprojekt inom Nato.

– Vilket är extra roligt eftersom vi faktiskt inte är medlemmar i Nato utan bara partners, säger hon.

Ett av projekten handlade om att bygga en camp i ett insatsområde med vatten- och energiförsörjning samt avfallshantering som inte lämnade några avtryck i den omgivande miljön.

– Tänk vilken operativ styrka att kunna driva en camp utan att vara beroende av inflöden utifrån eller för den delen utförsel av avfall. Det gäller för all militär verksamhet att hänga med i utvecklingen och att vara streetsmart. Samtidigt kommer vi att behöva använda Försvarsmaktens befintliga materielsystem under lång tid framöver.

FAKTA

Naznoush Habashian

Ålder: 45 år

Familj: Två söner, Hugo 15 och Eric 12. Valpen Lucky som är en fransk bulldog.

Bor: Villa i Nacka.

Bakgrund: Civilingenjörs­examen från Kungliga tekniska högskolan med inriktning miljömanagement och maskinkonstruktion. Handplockades som anläggningschef i Stena metall år 2000 redan innan examen och har haft flera chefsbefattningar i bolaget. Började i Försvarsmakten 2006 som ansvarig för forskning och utveckling inom miljöområdet. Miljöchef 2016. Hållbarhetschef sedan 2018.

På fritiden: Inredning och arkitektur. ”Är fena på matlagning”. Bajenledare. Resor och spinning.

Officerstidningen är Officersförbundets medlemstidning och bedriver självständig journalistisk bevakning av försvars- och säkerhetsfrågor.

"Sverige har tagit på sig ett stort militärt ansvar. Försvarsmakten leder den multinationella markstyrkan i norra Finland och bidrar till Natos försvar av Lettland. Men svenska officerare riskerar samtidigt att hamna i situationer där de döms till fängelse i Sverige för att ha deltagit i försvaret av allierade länder i enlighet med dessa länders lagar. Det är inte hållbart", skriver debattskribenterna.

Josefine Owetz

Foto: Natacha Pisarenko/AP/TT

Finland, Estland, Lettland, Litauen och Polen har lämnat Ottawakonventionen som förbjuder användning av truppminor, och återtar nu den förmågan. Skälet är inte att de värderar humanitär rätt lägre än Sverige, utan att de måste kunna stoppa ett ryskt genombrott på eget territorium. För frontstaterna är minor ett verktyg för att fördröja och kanalisera en angripare så att artilleri, drönare, pansarvärn får bättre verkan och inte minst minska sina egna förluster. Det ger också tid att evakuera och skydda civilbefolkningen.

I Sverige kvarstår dock förbudet mot truppminor. Problemet är nu inte bara att vi saknar samma militära verktyg som våra grannar, utan också att förbudet har straffrättsliga konsekvenser i svensk lag. Enligt 22 kap. 6 b § brottsbalken kan befattning med truppminor leda till mycket stränga straff, lagstiftningen nämner utveckling, förvärv, innehav och överlåtelse av de förbjudna minorna. 

Hur ska en svensk chef leda ett finskt förband som använder truppminor? Kan en svensk trängsoldat frakta minor åt ett lettiskt förband? Kan en svensk logistiker medverka till att planera och leda transporter? Kan svenska förband överta terräng där allierade redan lagt ut minor?

Vid konkret gemensam operationsplanering kan det uppkomma frågor om vad medverkan vid planering, ordergivning och annat praktiskt bistånd innebär. ”Militära förberedelser” är inte kriminaliserade som en egen gärning, men konkret främjande av ett fullbordat minbrott kan vara medhjälp eller anstiftan enligt brottsbalken.

En svensk officer kan alltså riskera svenskt åtal för en handling som är laglig i Finland eller Lettland

Svenska lagstiftare har också gjort undantag från det normala kravet på dubbel straffbarhet, att en gärning som görs utomlands måste vara olaglig i både Sverige och i det andra landet. En svensk officer kan alltså riskera svenskt åtal för en handling som är laglig i Finland eller Lettland. Det skapar en orimlig situation i alliansen vid såväl försvarsplanering som stridens genomförande.

Kommer finska och lettiska förband acceptera att ledas av svenska chefer vilka inte får ge order som innebär användning av truppminor? Kommer det påverka Sveriges möjligheter att tillsätta viktiga chefsbefattningar i Natos befälshierarki i det nordisk-baltiska området? 

Sådana frågor kan inte lösas med önsketänkande. Varje juridisk reservation i detta avseende kostar militär handlingsfrihet och effektivitet. Den skapar osäkerhet om order, ansvar och planering där Nato i stället behöver snabbhet, enkelhet och gemensamma ledningsprinciper.

Överbefälhavaren Michael Claesson flaggade redan våren 2025 för behovet av en lösning för svenska officerare som tjänstgör utomlands, i januari upprepades detta med ordet skyndsamt. Svensk handlingskraft lyser ännu med sin frånvaro.

Den bästa lösningen är att Sverige snarast lämnar Ottawakonventionen. Ett frånträde måste göras i fredstid och tar tid. Därefter krävs lagändringar, utbildning, doktrin, anskaffning och övning. Ukrainas erfarenhet visar faran med att vänta tills kriget redan har börjat, då man inte får frånträda konventionen om landet är i krig.

Men svenska officerare kan inte vänta på att det till sist finns en politisk majoritet att lämna konventionen och sedan ha väntetid på sex månader efter att utträdet lämnats in.

Detta är inte en teknisk juridisk detalj. Det handlar om svensk förmåga att ha frontansvar och att strida med allierade.

Regering och riksdag bör därför omedelbart undanröja den straffrättsliga spärr som hindrar svenska officerare från att fullt ut tjänstgöra i allierade förband. Undantaget från kravet på dubbel straffbarhet för olovlig befattning med minor bör tas bort, så att svenska befäl inte riskerar åtal i Sverige för handlingar som är lagliga i värdlandet och nödvändiga för en gemensam Nato-operation.

Detta är inte en teknisk juridisk detalj. Det handlar om svensk förmåga att ha frontansvar och att strida med allierade. Sverige kan inte å ena sidan lova Finland och de baltiska staterna att vi ska bidra till deras försvar och å andra sidan skicka svenska officerare med händerna bundna bakom ryggen. Det är osolidariskt, men också farligt för vår egen säkerhet.

Först måste den akuta juridiska låsningen bort. Därefter bör Sverige lämna Ottawakonventionen medan det fortfarande kan ske under ordnade former. Handlingsfrihet som inte säkras i fred kan vara omöjlig att återta i krig.

 

Patrik Oksanen, verksam som strategisk rådgivare på Centrum för totalförsvar och samhällets säkerhet vid Försvarshögskolan och resident senior fellow tankesmedjan Frivärld.

Karlis Neretnieks, generalmajor (PA), tidigare rektor för Försvarshögskolan.

Stefan Forss, docent vid finska Försvarshögskolan.

Samtliga tre skribenter är ledamöter i Kungliga Krigsvetenskapsakademien

Ur arkivet: