Senast publicerat
Senast publicerat:

Officersförbundet: ”Avbryt de tvingande omgaloneringarna”

Mot bakgrund av det rådande omvärldsläget och Sveriges kommande inträde i Nato har Officersförbundet uppmanat Försvarsmakten att avbryta de tvingande omgaloneringarna av NBO-officerare. "Just nu behövs varenda yrkesofficer", säger förbundsordförande Lars Fresker.

Cecilia Gustafsson
Lars Fresker, Officersförbundets ordförande.
Artikel från Officersförbundet.

Det är krig i Europa, Försvarsmakten ska växa och Sverige ska gå in i Nato – just nu behövs varenda yrkesofficer. Det är helt enkelt inte läge att fortsätta tvinga människor att byta personalkategori mot deras vilja och riskera att de lämnar Försvarsmakten, säger Officersförbundets förbundsordförande Lars Fresker och fortsätter:

– Dessutom är processen i sig oerhört resurskrävande, upp mot 300 individuella MBL-förhandlingar kan komma att behöva genomföras innan jul och så eventuella förhandlingar i Arbetsdomstolen efter det. Officersförbundet har därför uppmanat Försvarsmakten att låta bytena vara fortsatt frivilliga.

Det var i maj 2021 som överbefälhavaren beslutade om att en gång för alla implementera flerbefälssystemet som infördes 2008. Beslutet innebär att yrkesofficerare utbildade i det tidigare NBO-systemet och som inte uppnått major/örlogskaptens grad eller högre ska byta personalkategori (omgaloneras) från officer till specialistofficer och bli översergeant eller fanjunkare senast den 1 januari nästa år.

» Medlemmarna gav också uttryck för oro för löneutvecklingen och karriär- och utvecklingsmöjligheter för specialistofficerarna. «

Redan när flerbefälssystemet infördes 2008 rekommenderade Officersförbundet att byte av personalkategori skulle vara frivillig och det rådet återupprepades i fjol när väl arbetstagarorganisationerna blev insläppta i processen. Inför beslutet genomförde förbundet en medlemsundersökning som visade att en majoritet av de som svarat var emot en tvingande omgalonering, inte minst för att det riskerar att skada trovärdigheten för trebefälssystemet.

– Medlemmarna gav också uttryck för oro för löneutvecklingen och karriär- och utvecklingsmöjligheter för specialistofficerarna. Vi krävde därför att arbetsgivaren först skulle omhänderta de frågorna innan man genomförde det här, men av någon anledning var man väldigt ivrig med att få det här på plats.

Officersförbundet har också, bland annat med hjälp av externa jurister, utrett huruvida det är arbetsrättsligt och förvaltningsmässigt tillåtet för arbetsgivaren att ensidigt kunna besluta om byte av personalkategori. Slutsatsen blev att det kan vara tillåtet men varje fall måste prövas individuellt, ytterst genom MBL-förhandlingar för de medlemmar som inte frivilligt vill låta sig omgaloneras.

» Vi vet att det finns mycket dugliga yrkesofficerare som slutat i Försvarsmakten på grund av det här beslutet. «

– Våra beräkningar visar på att det kan bli upp mot 300 sådana förhandlingar som ska genomföras runt om på förbanden. Om man inte blir enig blir det dessutom nya förhandlingar mellan oss på central nivå och förbanden. Vi har dessutom varit tydliga med att vi kommer driva det här till Arbetsdomstolen om så krävs. Det suger enormt mycket kraft och vi vet att det finns mycket dugliga yrkesofficerare som slutat i Försvarsmakten på grund av det här beslutet. Det är sorgligt i de här tiderna när det råder stor befälsbrist och varenda yrkesofficer behövs.

Liknande läsning:

Lars Fresker har personligen kontaktat Försvarsmaktens tillförordnade personaldirektör Fredrik Ståhlberg och förbundet har också meddelat sin inställning på flera samverkansmöten mellan Försvarsmakten och arbetstagarorganisationerna. Förslaget från förbundets sida är att fortsatt frivillighet ska råda och att de som inte byter personalkategori behåller sin grad fram till dess att de lämnar Försvarsmakten genom till exempel pension.

– Vill man särskilja dem kan man göra det på något sätt med en markering i system PRIO. Nyttan, i en tid när krig råder i Europa, med att inte tvinga dem att byta personalkategori kommer vida överstiga den administrativa korrektheten, säger Lars Fresker.  

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Officerstidningens nyhetsbrev kommer två gånger i månaden och ger dig nyheter från Officerstidningen direkt till din inkorg.

    Jag godkänner att Officerstidningen sparar mina uppgifter.

    Ulrika Palm var tidigt säker på sin sak – hon skulle bli officer. I dag arbetar hon som skolförvaltare på Försvarsmaktens logistik- och motorskola och tar med sin kunskap i fackliga frågor i arbetet.

    Cecilia Gustafsson
    Thomas Harrysson
    – När jag gick ut högstadiet skrev en klasskompis en hälsning till mig ”Hoppas att du målet når och i gröna kläder går, men akta dig så du ej blir kär i någon fjantig militär”. Som tur var blev jag kär i en snickare”, säger Ulrika Palm och skrattar.
    – När jag gick ut högstadiet skrev en klasskompis en hälsning till mig ”Hoppas att du målet når och i gröna kläder går, men akta dig så du ej blir kär i någon fjantig militär”. Som tur var blev jag kär i en snickare”, säger Ulrika Palm och skrattar.

    När Ulrika som barn var med i scouterna hade hon en scoutledare som var officer. Han berättade för henne om sitt arbete och när hon senare gick i gymnasiet gjorde hon praktik på Svea Trängregemente (T 1) och Svea Artilleriregemente (A 1). Så hon visste vad hon gav sig in på när hon 1987, tre dagar efter studenten, tillsammans med tre andra tjejer ryckte in på Göta Trängregemente (T2). De var de första kvinnliga värnpliktiga på regementet och det blev mycket uppståndelse. Lokaltidningen kom dit och rapporterade. 

    – Det var många som var nyfikna och ifrågasättande. Vi tjejer var förberedda och det var bara att bita ihop, men killarna var nog inte lika beredda på att möta oss tjejer och på den uppståndelse som kom med oss, säger Ulrika.

    Försvarsmakten var inte heller förberedda. Ulrika bar raggsockar och tidningspapper i sina kängor första tiden för att det inte fanns kängor i hennes storlek och de fyra tjejerna flyttades runt innan en lektionssal byggdes om till boende. 

    Efter att hon muckat gick Ulrika först förberedande officerskurs (FOK) och sedan Arméns underhållsskola, vilket innebar ett års teori och ett års praktik. Hon blev anställd som fänrik och instruktör på Trängregementet i Skövde i juni 1990. 

    – Jag klarade utbildningen och fick anställning. Det var hela tiden målet så det kändes verkligen som en milstolpe, säger hon. 

    När hon blev anställd fanns det somliga som ansåg att kvinnor inte hade i Försvarsmakten att göra.

    – Jag var van då jag var bland de första kvinnorna, men det är klart att det var jobbigt att bli ifrågasatt bara för att jag var tjej. Jag har fått skaffa skinn på näsan och bita ifrån. Det har också sporrat mig då jag tänkt att jag minsann ska visa dem att det går, säger hon.

    Redan de första åren blev Ulrika fackliga engagerad och invald i den lokala fackföreningsstyrelsen. I början var hon mest med och lyssnade på styrelse- och medlemsmötena, men med tiden blev hon vald till vice ordförande och sedan ordförande. 

    – När jag först blev invald i styrelsen förstod jag inte vad det var jag hade gett mig in på, men de första åren var spännande. Det fanns några riktigt gamla sluga fackrävar som lärde mig mycket. Det fackliga arbetet blev ett sätt att påverka min arbetssituation i både stort och smått. Vi var ett bra gäng förtroendevalda, säger hon.

    Hon bytte pluton och inriktning till indikering sanering och brand och sedan blev hon i tur och ordning plutonchef, ställföreträdande kompanichef och sedan handledare för yngre befäl. När Arméns underhållsskola flyttade tillbaka från Halmstad till Skövde fick hon frågan om hon skulle söka en tjänst som huvudlärare i ledarskap och pedagogik på Försvarsmaktens lednings- och motorskola.

    – Jag var osäker på om jag hade de rätta meriterna, men jag fick beskedet att de ville få rätt person på rätt plats och att jag fick kompetensutveckla och lösa det där med meriterna senare. Det kändes bra eftersom det var dags att prova på någonting nytt, säger hon.

    Ulrika har därför samtidigt som hon arbetat läst in en kandidatexamen i pedagogik och en yrkeslärarexamen med inriktning pedagogiskt arbete. Det är mer än vad arbetsgivaren har krävt, men Ulrika tycker verkligen om att studera. I sin tjänst som huvudlärare hade hon ansvar för utbildning i ledarskap både för officerare och specialistofficerare.

    – Det var en fantastisk tjänst. Jag har fått vara med de första tolv kullarna och sett hur både människor och organisationen utvecklats. Jag har dessutom själv fått läsa och kompetensutveckla mig. Det har varit roligt. Jag tycker om att tillsammans med andra få vända och vrida på saker och ting och utmanas i mitt sätt att tänka. Desto mer jag lär mig desto mer inser jag hur lite jag kan. Det ger mersmak, säger Ulrika.

    Hon satt under tre år som suppleant i Officersförbundets styrelse. I dag arbetar hon inte på lokal nivå, men sitter som vice ordförande i förbundets valberedning och tar emot officersföreningarnas nomineringar till förtroendeuppdrag inför förbundsmötet var tredje år.

    – Om jag är i ett sammanhang som jag trivs i tar jag gärna på mig nya arbetsuppgifter och större ansvar. Under tiden i styrelsen fick jag se det fackliga arbetet ur ett annat perspektiv, lyfta blicken lite och se och höra hur diskussionerna gick centralt. Det finns en fin gemenskap och jag har fått ett kontaktnät runtom i landet som jag uppskattar, säger hon.

    Ulrika har fortsatt arbeta på Försvarsmaktens logistik- och motorskola och omgalonerades till regementsförvaltare 2017 och fick då befattningen skolförvaltare. Hon har nu ansvar för bland annat att kvalitetssäkra och utveckla skolans utbildningar. Försvarsmakten är inne i en tillväxt och det finns stora utmaningar för skolan och i just Ulrikas roll. 

    – Vi ska få ut så många officerare och specialistofficerare från skolan som det bara går då det är en förutsättning för att nå Försvarsmaktens tillväxtmål. Det fackliga arbetet blir då ännu viktigare. Vi måste se till att vi växer utan att det gör för ont. Vi ska orka med. Det är inte helt lätt att hitta rätt kompentens och vi ska också ha utbildningar som passar för alla försvarsgrenar och stridskrafter och deras behov. Det är utmanande, men också stimulerande. 

    FAKTA

    Ulrika Palm

    Ålder: 52 år. 

    Fackliga uppdrag: Ledamot i OF TrängR, vice ordförande i OF TrängR, ordförande i OF TrängR, suppleant i förbundsstyrelsen, ledamot i valberedningen, vice ordförande i valberedningen 2015 -.

    Bakgrund i korthet: Värnplikt 1987–88, Arméns underhållsskola, instruktör Trängregementet (T 2), Militärhögskolan Karlberg, plutonchef T 2, Krigshögsskolans Högre kurs, BA 03, stf kompanichef T2, huvudlärare i ledarskap och pedagogik FM:s logistik- och motorskola (LogS), skolförvaltare LogS 2017–.

    Bor: Skövde.

    Familj: Gift och två utflyttade döttrar, 24 och 22 år gamla. 

    På fritiden: Tar hand om trädgården och studerar (”Om det inte varit för pandemi hade vi umgåtts mycket mer med vänner såklart”)

    Ur arkivet: