Senast publicerat
Senast publicerat:

Karriärutveckling: Nytt koncept ska få anställda att stanna kvar

Utveckling istället för avveckling. Så kan bytet från det tidigare livs- och karriärsutvecklingsprogrammet Lok, till det nya, egna programmet Kick, enklast beskrivas. Hittills har efterfrågan på att gå programmet inte varit särskilt stort, men de som genomfört är nöjda. Nu har Kick utvecklats ytterligare.

Anna-Maria Stawreberg
Ur Officerstidningen nr 7, 2021

Fakta

Då:
Lok, ett livs- och karriärs-utvecklingsprogram som Försvarsmakten betalade dyra pengar för. Programmet syftade till att hjälpa anställda vidare i arbetslivet, internt eller externt. År 2019 inleddes en översyn av konceptet. 2021 togs beslut om införande av det nya konceptet Kick, som nu också ägs av myndigheten. Syftet: att få medarbetarna att stanna kvar. Det ursprungliga målet var att 200 anställda om året skulle ansluta sig.

Nu:
Tre år senare finns Kick-hand-ledare på de flesta av Försvarsmaktens organisationsenheter, men inte på alla. Målet om hur många medarbetare som ska gå programmet har strukits och man vet inte hur många som genomfört programmet.

”Under förbandsnedläggningarna i början av 2000-talet använde Försvarsmakten omställningsprogrammet Lok för att hjälpa anställda vidare i arbetslivet, vare sig det skedde internt eller externt. Ett inhyrt och kostsamt program som inte riktigt lönade sig när personal dessutom valde att lämna myndigheten. När avtalet löpte ut mot slutet av 2019 påbörjades en översyn av konceptet. Konsulter togs in och programmet jobbades om. I mars i år togs beslut om införande av det nya konceptet Kick, som nu också ägs av myndigheten.” När Officerstidningen i november 2021 skrev om bytet från livs- och karriärsutvecklingsprogrammet Lok, till det nya programmet Kick var målet att 200 medarbetare om året skulle genomgå programmet. 

– Vissa förband har kommit långt, men i och med att vi etablerat nya förband i Sverige, har vi inte handledare överallt. Än så länge är det inte ett jättetryck från medarbetarna, men vi har en kontinuerlig ström som genomgår programmet, säger Cecilia Righammar, HR-strateg och central kontaktperson för Kick på Genomförandeenhetens utbildningsavdelning på Försvarsstaben.

Vissa förband har kommit långt, men i och med att vi etablerat nya förband i Sverige, har vi inte handledare överallt.

Cecilia Righammar tycker att man kommit igång bra och dessutom har programmet, där förkortningen Kick står för kompetens, inspiration, coachning, karriär, utvecklats med ytterligare en del i form av ett självskattningstest. 

– Syftet med programmet är att medarbetarna ska hitta ett mål inom Försvarsmakten. Vi ser det som ett ypperligt instrument för att kunna behålla vår personal, säger hon. 

Tack vare att Kick är modulärt kan man välja en eller flera moduler, och till skillnad från Lok ligger fokus på en fortsatt karriär inom Försvarsmakten och mindre på medarbetarnas övriga livspussel. 

Den som blivit antagen till Kick får med hjälp av en utbildad handledare hjälp att, utifrån sina egna förutsättningar och drivkrafter, identifiera en målbild och komma underfund med ett sätt att utvecklas inom Försvarsmakten. 

– Vissa landar i att de trivs där de är karriärmässigt, hos andra innebär det en liten kursändring, säger Cecilia Righammar. 

I dag har Försvarsmakten 50-tal utbildade Kick-handledare. Men hur många medarbetare som genomfört programmet och hur vilka kursändringar som gjorts är oklart. 

– Den uppföljningen tar tid att genomföra, men är på gång, säger Cecilia Righammar. 

Officerstidningen är Officersförbundets medlemstidning och bedriver självständig journalistisk bevakning av försvars- och säkerhetsfrågor.

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Officerstidningens nyhetsbrev kommer två gånger i månaden och ger dig nyheter från Officerstidningen direkt till din inkorg.

    Jag godkänner att Officerstidningen sparar mina uppgifter.

    När David Carlqvist skadade knät upptäckte han att han inte hade den sjukvårdsförsäkring han trott.

    David Carlqvist
    David Carlqvist

    Det var under det sista genomförandet det hände, såklart. Egentligen var det inte ens det sista, det här var det extra, det jag ville göra för att säkerställa att en av soldaterna verkligen hade förstått.

    Skyddsvaktsutbildningen är långt ifrån den farligaste verksamheten som bedrivs inom Försvarsmakten. Men blir man som instruktör nedbrottad av taggade 19-åriga värnpliktiga tillräckligt många gånger så, förr eller senare, kommer skadan.

    Men inte för mig. Som skyddsvaktsexaminator hade jag utbildat flertalet officerare och uppemot tusen värnpliktiga över årens lopp, utan en enda skada mer än några blåmärken.

    Men så var det den där kvällen precis innan semestern. Det där extra genomförandet. Jag spelade en aggressiv fyllegubbe, de greppade tag i mig, och skulle lägga ned mig. Pang. Mitt knä exploderade i smärta.

    Jag spelade en aggressiv fyllegubbe, de greppade tag i mig, och skulle lägga ned mig. Pang. Mitt knä exploderade i smärta.

    Det var inte de värnpliktigas fel, det är sånt som händer. Men det hände likväl. Det initiala beskedet var att knät var för svullet för att kunna ställa en diagnos. Sommaren kom och gick, och efter semestern konstaterade läkaren på Försvarshälsan att det behövdes en magnetröntgen.

    Och det var då jag förstod. Jag trodde, oinsatt som jag var, att för skador som uppstod i tjänsten hade jag givetvis en sjukvårdsförsäkring. Men icke.

    Här finns det anledning att stanna upp vid begreppen en stund. Många av er vet säkerligen skillnaden på en sjukförsäkring, en olycksfallsförsäkring, och en sjukvårdsförsäkring. Men för de av er som inte vet: En sjukförsäkring och en olycksfallsförsäkring innebär i praktiken att du får pengar. En sjukvårdsförsäkring å andra sidan är en försäkring som innebär att du får rätt vård snabbare.

    Och det var en sådan jag trodde jag hade som försvarsmaktsanställd. Men det hade jag alltså inte. Det har ingen av er som läser heller. Blir ni skadade i tjänsten kommer ni, precis som jag, bli hänvisade till den allmänna vården. Till vårdköerna, till brottandet med byråkratin, till remissernas förlovade land där klockorna går i ultrarapid. Detsamma gäller för alla de tusentals unga killar och tjejer vi varje år pliktar in. ”Välkommen, du måste vara här. Det här är farlig och fysiskt krävande verksamhet med hög skaderisk. Blir du skadad skickar vi dig till en vårdkö. Enjoy.”

    Det är inte i sin ordning. Militär verksamhet är krävande och riskfylld. Vi går sönder ibland. Marschfrakturer, brutna ben, överbelastade ryggar, ja ni vet själva. För att då inte tala om de betydligt allvarligare skador som ibland tyvärr uppstår. Men vad gör arbetsgivaren då? Skickar oss till regionerna.

    I en optimal värld hade Försvarsmakten haft en egen sjukvårdsorganisation, med röntgenapparater, ortopeder, och kirurger. Men vår myndighet är för liten för det. Vi är inte den amerikanska krigsmakten.

    Istället borde vi ha sjukvårdsförsäkringar, genom vår arbetsgivare. Det är ett fullt rimligt krav att ställa. Men till dess att Högkvarteret finner för gott att ge oss dylika försäkringar har vi inget annat val än att förlita oss på oss själva. Som medlemmar i Officersförbundet har vi rabatt på bland annat sjukvårdsförsäkring genom If.

    Det är fortfarande en dyr försäkring, den kostar flera tusenlappar per år. Jag struntade i att teckna en dylik, för jag trodde, korkat nog som sagt, att jag hade en sådan om skadan var tjänsterelaterad.

    Gör inte om mina misstag. Teckna en sjukvårdsförsäkring, åk aldrig sista åket, och bli aldrig nedbrottad av värnpliktiga en extra gång när ni egentligen redan är klara med utbildningspasset.

    Ur arkivet: