Senast publicerat
Senast publicerat:

»Jag är rookie på det fackliga arbetet, så jag är ödmjuk inför uppgiften.«

Erik Tollins intresse för matlagning och ekonomi har genom hans arbete tagit honom runtom i världen. Och det senaste året har hans intresse för arbetsmiljö och omtanke för sina kollegor lett honom till att bli ordförande i den nya officersförening OF Marinstaben.

Cecilia Gustafsson
Margareta Bloom Sandebäck.
Erik har arbetat i flera EU-operationer och då tjänstgjort och bott i Djibouti, London och Rom. Nu arbetar han på Marinstaben.
Artikel från Officersförbundet.

När Erik skulle göra värnplikten sökte han till flottan, men hans ansökan blev bortslarvad och han gjorde den på T 1 i Linköping. Han tyckte om gemenskapen och ansvaret han fick så även om han inte visste vad han ville arbeta med långsiktigt så sökte han och blev antagen som officers-aspirant. Han bytte också spår från armén till flottan. 

– När jag började som kock på patrullbåt var de flesta kollegor och chefer mycket äldre än mig. Jag fick klara mig själv ganska mycket, så trots att jag var ung så kändes det som att det var något som jag ville fortsätta med, säger Erik.

Efter att ha jobbat som kock på patrullbåt, läste han officersutbildningen på Marinens Officershögskola i Karlskrona. Under utbildningen fick han smak för resandet och upplevde olika kulturer under långresan till bland annat Franska Guyana, Brasilien och Mexiko.

Han har alltid tyckt om matlagning och när han som köksmästare på Isbrytaren Tor fick ansvar för maten utmanade de äldre kollegorna honom genom att efterfråga rätter som han inte ens hört talas om, till exempel stekt salt sill i bakplåtspapper med löksås och potatis. 

»Det är viktigt att medlemmarna vet vilka rättigheter och skyldigheter de har.«

Erik hade gått ekonomisk linje på gymnasiet så efter några år med matlagning blev han divisionsintendenturofficer (DivIntO) på det som då först hette Första ytstridsflottiljen och sedan Andra ytattackflottiljen. Han blev också fackligt engagerad, passande nog som kassör för Kustflottan OF.

Han läste ekonomichefsutbildningen vid Managementinstitutionen i Östersund och sedan följde flera befattningar bland annat som ekonomichef, sektionschef för ekonomi och ekonomisk controller på Fjärde sjöstridsflottiljen.

– Jag har alltid tyckt att ekonomi är intressant och efter att ha jobbat med det på olika nivåer ville jag utvecklas, så jag sökte en tjänst som ekonomihandläggare på Nordic Battle Group 08 där jag jobbade med finansiering av olika projekt med europeiska medel. Det är intressant och lärorikt att förstå hur olika ekonomiska flöden ser ut och hur det skiljer sig till exempel mellan en svensk och europeisk organisation, säger Erik.

Liknande läsning:

Under tiden på Nordic Battle Group var Erik placerad på Högkvarteret. Han fortsatte jobba som ekonomihandläggare på Högkvarteret, men på insatsledningen. Han sökte sedan en tjänst som stabschef för det landbaserade stödet till Operation Atalanta i Djibouti, vars syfte var att trygga sjöfarten genom att stoppa piratattackerna i Adenviken och Indiska oceanen.

Han fick mersmak för att jobba internationellt så efter några år sökte han en tjänst som logistikofficer på OHQ i London på Operation Atalanta.

Han trivdes så bra i den internationella miljön att han efter att ha kommit hem och jobbat som logistikchef på Fjärde sjöstridsflottiljen efter en tid sökte en utlandsbefattning på OHQ i Rom på Operation Sophia, vars syfte var att stoppa människosmuggling och kriminell verksamhet på de europeiska vattnen kring Medelhavet.

”Jag är väl lite idealist för det är främst för medlemmarna jag gör det här.”

Den här gången flyttade Erik, hans fru Suzanne och en av hans två söner med till Rom. 

– Vi hade det bra på alla sätt och vis. Rom är en fantastisk stad och det var spännande att återigen arbeta i en internationell miljö. Det var cirka 23 nationer som bemannade operationen och det blir ett annorlunda arbete än till exempel vid en svensk insats. Vi jobbade alla nationer på lite olika sätt och jag lärde mig mycket både av och om de andra, säger han. 

När familjen kom hem från Rom började Erik arbeta som chef genomförande på nya HR Centrum och sedan 2020, som logistikofficer på Marinstaben, med placering i Stockholm. 

Efter att blivit arbetsplatsombud på Marinstaben fick Erik frågan från kollegor och medlemmar om inte Marinstaben skulle ha en egen förening, liksom de andra försvarsgrensstaberna. Erik såg att det i den nya staben fanns ett behov av fackligt arbete, allt från att kollektivavtalen efterlevs till att det i samband med löneförhandlingar finns förtroendevalda som arbetar med de individer de faktiskt förhandlar för. Tillsammans med några kollegor kontaktade han Officersförbundets kansli och påbörjade arbetet med att bilda en ny officersförening. I mars i år hade den nya officersföreningen OF Marinstaben sitt första årsmöte och konstituerande styrelsemöte då Erik blev vald till dess första ordförande. 

– Jag är väl lite idealist för det är främst för medlemmarna jag gör det här. För många handlar fackets arbete främst om lön så de hör av sig med frågor om det, men det finns så mycket mer att arbeta med. Jag är inte den som står på barrikaden och skriker, men jag tycker att det är viktigt att medlemmarna kan påverka sin arbetssituation och arbetsmiljö och att de vet vilka rättigheter och skyldigheter de har. Nu finns det ett samverkansavtal på plats och vi arbetar med att få in rutiner. Jag är en rookie på det fackliga arbetet, så jag är ödmjuk inför uppgiften, säger han.

Han har gått de flesta av förbundets kurser det senaste året och börjar känna sig lite varmare i kläderna –och nu väntar löneförhandlingar!

FAKTA

Erik Tollin
Ålder: 58 år. 
Fackliga uppdrag: Kassör i Kustflottans OF, Ordförande OF Marinbasen 2021–.
Bakgrund i korthet: Värnplikt på T 1, Marinens Officershögskola, köksmästare, diverse ekonomibefattningar på 1:a ytstridsflottiljen, 2:a ytattackflottiljen och 4.e sjöstridsflottiljen, stabschef på FHQ SA i Djibouti och logistikofficer på OHQ i London för Operation OP Atalanta, Logistikchef 4.sjöstridsflottiljen, logistikofficer på OHQ i Rom för Operation Sophia och logistikofficer Marinstaben 2020–.
Bor: Tyresö, i Stockholm.
Familj: Fru Suzanne och två vuxna grabbar.
På fritiden: Lagar mat, spelar golf och gillar att vara ute i skärgården.

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Officerstidningens nyhetsbrev kommer två gånger i månaden och ger dig nyheter från Officerstidningen direkt till din inkorg.

    Jag godkänner att Officerstidningen sparar mina uppgifter.

    Lönen, lönen, lönen. Nästan alla medlemmar som får svara på vad som är den viktigaste fackliga frågan svarar löne­utvecklingen. Men för förvaltare Marie Meigård, ledamot i Officersförbundets styrelse, står en god arbetsmiljö överst på prioriteringslistan. "Det är allra viktigast för mig och det som driver mig mest", säger hon.

    Jenny Folkesson
    Marie Meigård
    Marie Meigård värnar om officerarnas arbetsmiljö, det är viktigt att alla trivs och känner sig behövda. Under 32 år har hon sett många förbättringar för kvinnor inom Försvarsmakten. Men för att få in fler – som dessutom stannar kvar – tror Marie Meigård att det behövs bättre villkor och avtal än idag.

    Foto: Anders Holmer

    Vägen in till det militära ser olika ut. För vissa är det en familjetradition, för andra var det värnplikten som väcker ett livslångt intresse. För Marie Meigård var det ingetdera. Hennes nyfikenhet kom sig av familjeutflykter under barndomen i Skåne.

    – Ingen i min familj var officer eller hade anknytning till Försvarsmakten men pappa var intresserad av militären. Han hade gjort lumpen som mekaniker på stridsvagn men tyckte egentligen att flygvapnet var mer spännande, så när jag var barn åkte vi ofta på olika sorters flyguppvisningar och öppet hus. Vi hade ju två flygflottiljer i Skåne på den tiden: F 10 i Ängelholm och F 5 i Ljungbyhed, säger hon, själv uppväxt på landet utanför Landskrona.

    Som 14-åring gick Marie Meigård med i Flygvapenfrivillig ungdom i just Ljungbyhed. En kväll i veckan på vinterhalvåret begav hon sig dit, lärde känna nya likasinnade kamrater, byggde flygmodeller, gjorde olika studiebesök och fick yrkesinformation. Efter studenten lämnade hon in föranmälan till officersutbildning i flygvapnet. Eftersom man som kvinna inte blev kallad till mönstring så var detta vägen in till prövning mot befälsskattning och för inskrivning till ”frivillig grundutbildning”.

    – Egentligen visste jag inte om jag ville bli officer då, snarare ville jag utvecklas som individ och jag var nyfiken på ifall jag skulle klara grundutbildningen. Men det visade sig att jag trivdes väldigt bra i den där miljön, det var roligt, spännande och man fick hela tiden testa på nya saker.

    – Jag var en ganska anonym person när jag började men jag fick visa framfötterna under värnplikten och växte enormt tack vare alla runtomkring som trodde på mig. Jag lärde mig ta ansvar, ta initiativ och insåg att inom det militära är alla viktiga för att laget ska lyckas.

    I våra medlems­undersökningar ser vi att framför allt yngre kvinnor, de som vi så gärna vill behålla, alltför ofta möter den sortens maktutövning.

    Under tiden i Ljungbyhed, året var 1993, gick Marie Meigård en central befattningsutbildning vid flygvapnets sambands- och stabstjänstskola i Halmstad. Dit kom värnpliktiga från hela landet för att utbilda sig till ledare. Hon drar sig till minnes en härlig och inkluderande miljö med ansvarstagande kamrater och en gemenskap där man stöttade och bekräftade varandra. Hennes nätverk blev allt större och det var också under tiden som värnpliktig Marie träffade sin blivande man. Det enda som kanske saknades lite var fler kamrater av det egna könet.

    – Under värnplikten i Ljungbyhed var jag ensam tjej och när jag senare läste till officer i Halmstad var vi bara tre kvinnor på kursen. Vi slutförde utbildningen tillsammans men idag är det bara jag som arbetar kvar som yrkesofficer. 

    Hon blev anställd i Ljungbyhed. När flottiljen lade ner två år senare gick färden för Marie och hennes man Anders, även han officer, vidare till Ängelholm och F 10 varifrån de veckopendlade till F 14 i Halmstad där de båda arbetade som lärare. Ganska snart lades även F 10 ner och då gick flytten vidare till Halmstad. Hennes engagemang är tudelat. Dels brinner hon för utbildningsfrågor och har under åren utbildat såväl värnpliktiga, kadetter och blivande kaptener. F 14 utvecklades först till FMHS och senare till FMTS – Försvarsmaktens tekniska skola. Mer övergripande har hon jobbat med pedagogisk utveckling för hela FMTS i Halmstad.

    Det andra området Marie Meigård brinner lite extra för är arbetsmiljö i allmänhet och jämställdhetsfrågor i synnerhet. Det är frågor hon gärna lyfter, både som styrelseledamot i Officersförbundet och som ordförande i Halmstadskolornas OF. Engagemanget för jämställdhet har rötter långt bakåt, redan som kadett var hon med i uppstarten av ett kvinnligt nätverk för officerare. Som ensam kvinna under värnplikten hade Marie Meigård sett vikten av att ha goda kvinnliga förebilder. Kamratskap med männen i alla ära – men under sina 32 år i branschen har Marie Meigård givetvis också upplevt negativa sidor med att som kvinna arbeta inom Försvarsmakten.

    – Jo, visst har jag sett mycket. Och jag har själv upplevt en hel del också, även om det är bättre nu än för 30 år sedan. Då hängde det fortfarande nakenbilder för alla att se, den sortens problematik är undanröjd nu. Men det finns fortfarande saker kvar att göra när det gäller jämställdhet.

    Marie Meigård

    Även om jämställdheten är bättre nu än för 30 år sedan finns det fortfarande saker kvar att göra, säger Marie Meigård.

    Foto: Anders Holmer

    Själv drabbas hon sällan längre. Som senior medarbetare är attitydproblem, mansplaining och uttryck som ”Men lilla gumman, det förstår du väl” inget som når henne längre. 

    – Och även om det skulle ske biter det inte på mig. Men jag är ju äldre och erfaren. I våra medlemsundersökningar ser vi att framför allt yngre kvinnor, de som vi så gärna vill behålla, alltför ofta möter den sortens maktutövning. 

    Men trakasserierna minskar och något annat som är positivt i sammanhanget är attityderna hos de yngre generationerna, menar Marie Meigård. Många av dagens unga kvinnor accepterar inte att behandlas illa, utan de säger ifrån. Även bland männen finns det idag en större medvetenhet om jämlikhetsfrågor vilket gör att kvinnorna i allt större utsträckning backas upp av sina kamrater när de utsätts för orättvisor.

    I en bransch där lön och löneutveckling är den ständigt överhängande knäckfrågan för den samlade officerskåren utmärker Marie Meigård alltså sig. För henne är inte en högre lön viktigast att arbeta för utan det som ligger henne närmast om hjärtat är arbetsmiljöfrågor, jämställdhet och jämlikhet.

    – Alla ska trivas på sitt jobb, känna sig inkluderad och behövd. Det är det som driver mig. Alla andra säger lön och villkor men den frågan är det redan så många andra som jobbar med.

    Jag läste en artikel från SVT 2017 där du sade att för att få en jämställd organisation måste kvinnorna inom Försvarsmakten bli en kritisk massa och andelen kvinnliga officerare komma upp i över 20 procent. Idag är ni 10 procent. Trodde du framtiden skulle se ut så här för 30 år sedan?

    – Absolut inte, det går väldigt mycket mer långsamt än jag trodde. Jag hoppades att det skulle bli bättre när värnplikten blev för alla och att fler kvinnor skulle komma in och likt mig få positiva erfarenheter, men det blev bara en mycket liten förbättring. Ett tag kunde en svag ökning noteras, men det berodde inte på att man anställde många fler tjejer utan för att alla som gick i pension var män, konstaterar Marie Meigård.

    För att få in fler kvinnor i försvaret tror hon att det, förutom en mer inkluderande kultur, behövs bättre villkor och avtal än idag. Det måste bli enklare att kunna kombinera karriär och familjeliv. Detta är självklart en viktig fråga för alla anställda. Sammantaget är det en lång bit kvar till målet med 20 procent kvinnlig militärpersonal i försvaret. Men hoppet lever ändå när det gäller framtidens officerare.

    – De kvinnor som har kommit in de senaste åren – om vi bara lyckas behålla dem i 20, 30 år så kommer vi att se en skillnad. Men det går fortfarande väldigt, väldigt långsamt.

    Marie Meigård

    Ålder: 52 år.

    Gör: Förvaltare. Stabs­officer på Militärhögskolan i Halmstad. Styrelseledamot i Officersförbundet.

    Bor: Halmstad.

    Familj: Man, en son som bor hemma och en dotter som är utflugen.

    Intressen: Trädgårdsarbete och att köra motorcykel.

    Ur arkivet: