Senast publicerat
Senast publicerat:

Osäker bild av säkerhetsläget i Försvarsmakten

Underrapportering och osäker kodning av arbetsskador ger en bristfällig bild av arbetsmiljön och säkerhetsläget i Försvarsmakten. Och vet man inte var problemen finns går det heller inte att arbeta skadeförebyggande. Det säger Björn Skoog på Försvarsmedicincentrum, Fömedc.

Linda Sundgren
Björn Öberg

När arbetsskaderapporteringen i Försvarsmakten flyttades över från det gamla systemet Lisa till Prio 2016 sjönk antalet inrapporterade skador med över 40 procent. Då talades det om barnsjukdomar och införselproblem som skulle rättas till. Enligt preliminära siffror från Fömedc har en liten återhämtning skett även om inrapporteringen fortfarande ligger under de nivåer som gällde före 2016.  

– Försvarsmaktens anställda rapporterar in fler arbetsskador till Försäkringskassan än i Prio och det tyder på att vi inte får in allt, säger Björn Skoog. Något sådant glapp såg vi inte 2014 och 2015, alltså innan vi gick över till Prio. Men positivt är att glappet enligt årets siffrorna minskat något.  

Liknande läsning:
Förstår man inte riktigt vad det är man ska fylla i är det lätt att man bara kryssar i övrigt-rutan. Men sådana rapporter blir inte användbara för oss.

Björn Skoog, Försvarsmedicincentrum

Den låga inrapporteringen av arbetsskador får konsekvenser för arbetsmiljö- och säkerhetsarbetet i Försvarsmakten. Fömedc har i uppdrag att varje år publicera en rapport baserad på det senaste årets arbetsskador och avvikelser. Rapporten omfattar en sammanställning av händelser liksom analyser och identifiering av riskområden i behov av insatser och åtgärder. Men de senaste åren har analyserna uteblivit. Underrapporteringen gör underlaget alltför osäkert för att man ska kunna dra några slutsatser. 

– Ökar närkampsskadorna som de gjorde för några år sedan? Har vi fler tandskador? Hur ser det ut med hörselskadorna, blir de fler eller kanske färre? Det här är frågor vi inte kan svara på idag och därför vet vi heller inte vilka åtgärder som behöver vidtas. 

Men problemen med arbetsskadehanteringen i Prio handlar inte bara om låg inrapportering. Det finns också bekymmer med kvalitén i de uppgifter som matas in i systemet. För att anmäla en arbetsskada behöver en mängd uppgifter föras in. Varje uppgift har en egen kod och det finns närmare 500 koder att välja bland inom olika kategorier. För den som inte är van att jobba i systemet kan det ta tid att hitta rätt bland alla sifferkombinationer.  

– Förstår man inte riktigt vad det är man ska fylla i är det lätt att man bara kryssar i övrigt-rutan. Men sådana rapporter blir inte användbara för oss eftersom de inte talar om vad som har hänt eller vad problemet är. Hittills har alla diskussioner handlat om kvantitetsbristen i systemet; kvalitétsproblemen har vi inte kommit till ännu, säger Björn Skoog.  

Osäkerheten i kodningen är dock inget renodlat Prio-problem. Björn Skoog berättar att det uppstod redan 2012 när man gick över från Lisa till Lisa intranät. Då skulle varje individ bli sin egen rapportör istället för att låta ett par befattningar på Fömedc knappa in uppgifterna, som varit fallet tidigare. 

– Ju fler som registrerar desto sämre kvalitet, det blir oundvikligen så. Vi har alla varierande referenser och erfarenheter och tolkar information på olika sätt, säger Björn Skoog. 

Men att lösa kvalitetsbristerna genom att dra ner på antalet koder tror Björn Skoog är fel väg att gå. För att kunna ringa in problem, se mönster och ta reda på vad som ligger bakom en skada behövs många koder. Istället hoppas han på en återgång till den gamla proceduren med en eller ett par individer som lägger in uppgifterna i systemet. 

– Då får vi en mer enhetlig och kvalitetssäkrad kodning. Dessutom är rapporterna ofta ofullständigt ifyllda och då kan handläggarna kontakta den som skickat in rapporten för kompletterande uppgifter. Det bidrar också till att höja kvalitén på rapporterna och minskar bortfall på grund av felaktig och ofullständig information. 

FAKTA

Flera orsaker bakom bortfallet av rapporter
Efter första årets stora bortfall av arbetsskaderapporter gjorde Fömedc en analys av de bakomliggande orsakerna till minskningen. Resultatet pekade på ett alltför snabbt införande av avvikelserapporteringen i Prio, bristande utbildning och ett omständligt rapporteringsför­farande. 

Officerstidningen är Officersförbundets medlemstidning och bedriver självständig journalistisk bevakning av försvars- och säkerhetsfrågor.

Sverige kommer att köpa fyra fregatter av det franska företaget Naval Group. Det meddelade regeringen på en pressträff på tisdagen. ”Det här är en färdig design som redan är i produktion och med en mycket hög leveranssäkerhet”, säger försvarsminister Pål Jonson (M) om mångmiljardaffären. Fartygen ska levereras från 2030.

Josefine Owetz
Försvarsminister Pål Jonson (M), statsminister Ulf Kristersson (M), och överbefälhavare Michael Claesson under en pressträff ombord på Visbykorvetten HMS Härnösand. Regeringen presenterar vilket företag man ska inleda förhandlingar med för att köpa in fyra luftförsvarsfregatter

Foto: Lars Schröder/TT

Regeringen har beslutat att Sverige ska gå vidare i förhandlingar med franska Naval Group i anskaffningen av nya fregatter till marinen. Det meddelade statsminister Ulf Kristersson (M) och försvarsminister Pål Jonson (M) på en pressträff ombord på HMS Härnösand vid Skeppsbron i Stockholm på tisdagsmorgonen.

– De fartyg som bäst uppfyller de svenska kraven är det franska alternativet, säger statsminister Ulf Kristersson.

Totalt handlar det om fyra fartyg av typen FDI, Frégate de Défense et d’Intervention. I Sverige ska fartygen benämnas Luleåklassen.

– Det är en av de största försvarsinvesteringarna sedan Gripen introducerades på 80-talet. Det är en tredubbling av den svenska luftvärnsförmågan jämfört med i dag, säger Ulf Kristersson.

Enligt försvarsminister Pål Jonson har tre faktorer varit särskilt viktiga för regeringens beslut: snabb leverans, hög leveranssäkerhet och att det är ett fartygssystem med integrerat och beprövat luftvärnssystem.

– Snabb leverans är helt nödvändigt utifrån det mycket allvarliga säkerhetsläge vi just nu befinner oss i. Det här är en färdig design som redan är i produktion och med en mycket hög leveranssäkerhet. Detta är viktigt inte minst utifrån tidigare erfarenheter med utvecklingsprojekt, som ibland har dragit ut på tiden, säger Pål Jonson.

Snabb leverans är helt nödvändigt utifrån det mycket allvarliga säkerhetsläge vi just nu befinner oss i.

Även möjlighet till kostnadsdelning med Frankrike och Grekland, som också köpt fregatterna, har varit viktigt i övervägandet, enligt Pål Jonson. Därtill är det detta alternativ som Försvarets materielverk, FMV, och Försvarsmakten förordat att Sverige borde gå vidare med.

– Myndigheternas synpunkter har varit viktiga för oss, säger Pål Jonson.

Som Natoallierad behöver Sverige ytstridsfartyg som kan verka både i Östersjön och i Natos övriga operationsområde. De nya fregatterna ska ge marinen större uthållighet, högre luftförsvarsförmåga och möjlighet att bidra till Natos samlade luftförsvar.

– I och med Natomedlemskapet har marinens roll förändrats. Utöver att hävda svensk territoriell integritet så ska vi numera även säkerställa och skydda transporter över havet, till oss och till våra allierade. Vi ska också bidra till alliansens behov utanför vårt direkta närområde, då krävs större fartyg med kvalificerat luftvärn och längre uthållighet, säger marinchef Johan Norlén i ett uttalande på Försvarsmaktens webbplats. 

FMV får nu i uppdrag att inleda förhandlingar med franska myndigheter och Naval Group om anskaffning. Leveranserna bedöms kunna inledas från 2030, med leverans av ett fartyg per år fram till 2034.

– Det är ett högt införandetempo som vi förväntar oss kunna få genom en sådan här upphandling, säger Pål Jonson.

Slutpriset för de svenska fregatterna avgörs av vilka delsystem och beväpning som väljs, men snittpriset är runt tio miljarder styck, enligt regeringen.

Fakta

Förmågor hos de nya fregatterna
FDI-fregatterna kommer att ha en mängd förmågor som långräckviddigt luftvärn av typ Aster 30 som kan skjuta ner ballistiska robotar. Det motsvarar Patriot-luftvärnet som finns på land och innebär att Sveriges långräckviddiga luftvärnskapacitet tredubblas.

Som komplement finns medelräckviddigt luftvärn av typen CAMM-ER för försvar mot bland annat stridsflyg, kryssningsrobotar och drönare. Ubåtsjaktförmåga kommer också att finnas. 

Svenska system som ingår i kravställningen är bland annat robotsystem 15 från Saab, Torpedsystem 47, G1X-radar och närskyddssystemet Trackfire samt 57 millimeters och 40 millimeters kanoner från BAE Systems Bofors.

Källa: Regeringen

Ur arkivet: